Planering och dimensionering av gymnasial utbildning

SKR:s bedömning är att samverkansavtalen för komvux bör vara upprättade senast våren 2024 och för gymnasieskolan senast hösten 2024.

Bestämmelserna om samverkansavtal och övriga bestämmelser träder i kraft den 1 juli 2023, men ska tillämpas första gången på utbildning från den 1 januari 2025 i komvux och från den 1 juli samma år i gymnasieskolan. Fram till respektive tidpunkt för tillämpningen gäller nuvarande bestämmelser om samverkansavtal. Av propositionen framgår (i författningskommentarerna) att samverkan mellan kommunerna genom ett avtal eller på annan liknande grund ska ha inletts vid ikraftträdandetidpunkten (den 1 juli 2023).

Enligt SKR:s bedömning innebär det inte att de nya samverkansavtalen behöver vara på plats när bestämmelserna träder i kraft den 1 juli 2023. Det är dock lämpligt att respektive kommun i så nära anslutning som möjligt till ikraftträdandet tillsammans med tänkbara samverkanskommuner har påbörjat samverkan, exempelvis genom att ha tagit fram en plan för samverkan. När i tid kommunerna ingår samverkansavtal kan sedan vara beroende av till exempel förhandlingar mellan berörda kommuner och tillgång till Skolverkets planeringsunderlag, som kommer först i oktober 2023.

Samverkansavtalen bör dock vara klara i så god tid som möjligt inför ansökan till den utbildning som erbjuds i komvux från och med januari 2025 och i gymnasieskolan från den 1 juli 2025. SKR:s bedömning är därför att samverkansavtalen för komvux bör vara upprättade senast våren 2024 och för gymnasieskolan senast hösten 2024.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser till lagen (2022:1089) om ändring i skollagen, proposition 2021/22:159, sidorna 140–141 (PDF), Svensk Författningssamling

Redan i dag finns det möjlighet för kommuner att ingå samverkansavtal med andra kommuner men det är inget krav.

Det som är nytt är att det kommer att vara krav på att minst tre kommuner samverkar kring planering, dimensionering och erbjudande av gymnasial utbildning. Bestämmelserna träder i kraft från den 1 juli 2023 och tillämpas på utbildning i komvux från den 1 januari 2025 och i gymnasieskolan från den 1 juli 2025. Det finns dock undantag från denna bestämmelse (se frågan "Finns det undantag när det gäller kravet på primära samverkansavtal?").

2 kap. 2 a §, 15 kap. 30 § andra stycket och 23 kap. 21–23 §§ skollagen, Riksdagen

Ja, det finns undantag från kravet på samverkan med minst två kommuner som utgår från kommunernas geografiska placering. Kravet på samverkan gäller inte Gotlands kommun. Kommunen får ingå sekundära samverkansavtal om erbjudande av utbildning.

När det gäller andra kommuner får en kommun ingå ett primärt samverkansavtal med endast en annan kommun om en väsentlig andel av de personer som ska ta del av utbildningarna får en resväg med allmänna kommunikationer mellan hemorten och utbildningsorten som normalt är mer än två timmar i vardera riktningen De båda kommuner som har ingått ett sådant avtal bildar då ett primärt samverkansområde. Det finns inte angivet vad som avses med en ”väsentlig andel”. SKR:s bedömning är att det bör vara en majoritet av eleverna, det vill säga att mer än 50 procent, som får en resväg som mer än två timmar i vardera riktning.

2 kap. 2 a § skollagen, Riksdagen

1 kap. 9 och 10 §§ gymnasieförordningen, Riksdagen

1 kap. 5 och 6 §§ förordningen om vuxenutbildning, Riksdagen

Nej, det finns inget krav på att de primära samverkansområdena ska omfatta både gymnasieskolan och komvux. Det är kommunerna själva som beslutar om de primära samverkansområdena ska vara gemensamma för de båda skolformerna eller inte.

Enligt SKR kan det dock finnas fördelar med att samverkan omfattar både gymnasieskolan och komvux eftersom det medför bättre förutsättningar för kommunerna att få en övergripande bild av det sammantagna gymnasiala utbildningsutbudet. Det ger även bättre möjligheter till samverkan och samutnyttjande av resurser mellan gymnasieskolan och komvux.

För mer information om vad regeringen anser i frågan se:

Proposition 2021/22:159, sidan 59, Regeringen

Det finns inget krav på att det ska finnas ett primärt samverkansavtal för gymnasiesärskolan eller komvux som särskild utbildning. Kommuner kan dock i enlighet med gällande lagstiftning frivilligt avtala om samverkan om erbjudande av utbildning inom skolformerna. En sådan samverkan kan också ingå i ett primärt samverkansområde med gymnasieskolan och/eller komvux.

*) Från den 2 juli 2023 heter det ”anpassad gymnasieskola” och ”komvux som anpassad utbildning på gymnasial nivå”.

18 kap. 27 § och 23 kap. 21–23 §§ skollagen, Riksdagen

Proposition 2021/22:159, sidan 54, Regeringen

Kommunerna inom det primära samverkansområdet bör gemensamt komma överens om vilka utbildningar som ska erbjudas och antalet platser på dessa. Samverkan om planering och dimensionering kan exempelvis handla om lokalisering av utbildningarna, hur många kommuner som ska erbjuda de vanligaste utbildningarna och var utbildningar med färre platser strategiskt ska placeras. Här kan kommunerna i samverkan ta hänsyn till kunskap om exempelvis pendlingsmöjligheter och lokala arbetsmarknadsbehov. Genom gemensam antagning, där sådan förekommer, kan kommunerna få en bild av vilka utbildningar ungdomar och vuxna efterfrågar. Planering kan också handla om vilka kommuner som har kompetens att genomföra vissa typer av utbildningar, möjligheten att erbjuda yrkesutbildning som lärlingsutbildning eller hur ansvaret för utbildningar som kräver dyr utrustning fördelas.

För att samverkan om planering och dimensionering av utbudet ska gå att utföra på ett effektivt sätt krävs att upptagningsområdet där elever kan resa och söka till utbildningar inte är alltför snävt. Hur många kommuner som behöver samverka för att området ska vara ändamålsenligt kan dock variera beroende på bland annat kommunernas storlek, elevunderlaget och pendlingsmöjligheter.

Proposition 2021/22:159, sidorna 55–57, Regeringen

Nej, ingen av kommunerna inom det primära samverkansområdet har mandat att fatta avgörande beslut för de andra kommunernas räkning. Utgångspunkten bör i stället vara att kommunerna gemensamt kommer överens om bland annat vilka utbildningar som ska erbjudas, antalet platser och om lokalisering av utbildningarna – men att varje kommun inom det primära samverkansområdet fattar sina egna beslut när gäller frågor som direkt rör den egna kommunen, till exempel vid nedläggning av en skola. De beslut som kommunerna kommer överens om bör fattas utifrån konsensus – där en princip kan vara att alla vinner något respektive är beredda att avstå något.

Nej, det ställs inga krav på att ha en gemensam antagningsorganisation för ett primärt samverkansområde. SKR:s bedömning är dock att en gemensam antagning kan fylla en samordnande funktion genom att både ge eleverna en överblick av de utbildningar som erbjuds inom samverkansområdet och underlätta hanteringen av elevernas ansökningar.

Ja, hemkommunen är skyldig att betala. I och med reformen införs nya regleringar om när hemkommunen ska bekosta utbildning hos annan kommun än huvudmannen. En sökande som är behörig ska kunna tas emot till yrkesämnen och sammanhållna yrkesutbildningar inom hela det primära samverkansområdet och inte bara i hemkommunen. Bestämmelsen motsvaras av en skyldighet för hemkommunen att åta sig att svara för kostnaderna för en elevs utbildning i en annan kommun. Att hemkommunen ska bekosta utbildning i en annan kommun inom det primära samverkansområdet är därmed en skyldighet enligt lag och inget som kan väljas bort eller nekas. I övrigt ska nuvarande regler för mottagande, urval och antagning inom komvux gälla precis som tidigare.

Proposition 2021/22:159 s. 136, Regeringen

Bestämmelsen gäller för samtliga kommuner, oavsett om de är huvudmän för gymnasieskola eller inte. För att kommunerna ska kunna möta kravet på att samverkan ska avse planering, dimensionering och erbjudande av utbildning är det nödvändigt att minst en av kommunerna inom ett primärt samverkansområde bedriver utbildning i egen regi.

2 kap. 2 a och 2 b §§ skollagen, Riksdagen

En kommun ska erbjuda all utbildning på nationella program samt introduktionsprogrammen programinriktat val och yrkesintroduktion som är utformade för en grupp elever och som anordnas av någon av kommunerna i det primära samverkansområdet. För introduktionsprogrammen omfattar kravet på gemensamt erbjudande inte utbildning som är utformad för enskild elev (exempelvis individuellt alternativ). Dessa utbildningar kan i stället erbjudas enligt ett sekundärt samverkansavtal.

15 kap. 30 a § skollagen, Riksdagen

De nya bestämmelserna innebär inte någon förändring av hemkommunens ansvar att erbjuda ungdomar ett allsidigt urval av nationella program och inriktningar samt de fyra introduktionsprogrammen. Däremot kan kommunens förutsättningar att erbjuda ett allsidigt utbud förstärkas såväl genom kravet på att ingå primärt samverkansavtal, som genom möjligheten att även in de utbildningar som erbjuds av fristående skolor inom det primära samverkansområdet. Hemkommunen har också möjlighet att teckna sekundära samverkansavtal för att bredda utbudet ytterligare.

15 kap. 30 a §, 16 kap. 42 § och 17 kap. 16 § skollagen, Riksdagen

Ersättningen ska beräknas efter mottagarkommunens självkostnad, om man inte har kommit överens om något annat.

Till skillnad från i dag kommer rätten till interkommunal ersättning för elever på nationella program att regleras också mellan kommuner inom samma samverkansområde. Det innebär att ersättningen ska beräknas efter mottagarkommunens självkostnad, om man inte har kommit överens om något annat. Detta kommer att gälla mellan kommuner inom såväl ett primärt som ett sekundärt samverkansområde. För introduktionsprogrammen programinriktat val och yrkesintroduktion utformade för en grupp elever finns det bestämmelser om interkommunal ersättning mellan kommuner inom ett samverkansområde redan i dag.

Utgångspunkten är således att mottagarkommunen inom samverkansområdet får ersättning för sina kostnader för elevens utbildning. Men det finns inget som hindrar att man inom samverkansområdet kommer överens om något annat. Ersättningen kan till exempel regleras i prislistor eller gemensamma prismodeller som gäller mellan kommunerna (som i dag finns i flera samverkansområden). För att öka förutsägbarheten och underlätta planeringen av utbildningarna inom samverkansområdet bedömer SKR att det kan vara en fördel om kommunerna inom samverkansområdet kommer överens om ersättningen mellan sig, och att det regleras i exempelvis en bilaga till samverkansavtalet.

16 kap. 50 och 51 §§, 17 kap. 23 § och 17 kap. 26 § skollagen, Riksdagen

Proposition 2012/22:159, sidorna 68 och 133, Regeringen

Kravet på samverkan gäller inte för regioner som huvudmän för gymnasieutbildning. Däremot kan en region frivilligt ingå sekundär samverkan med kommuner.

2 kap. 2 a § och 15 kap. 30 a § skollagen, Riksdagen

Nej, kommunen måste ingå i ett primärt samverkansområde och då upprätta ett samverkansavtal med minst två andra kommuner. Omfattas kommunen av undantaget som innebär att majoriteten av eleverna måste resa mer än fyra timmar per dag räcker det att ingå i ett primärt samverkansområde med bara en annan kommun. Kommunen kan utöver det fortsatt ingå i sekundära samverkansområden med andra kommuner eller med regioner. Notera dock det inom det primära samverkansområdet behöver vara en dialog om vilka utbildningar som respektive kommun kan erbjuda genom sekundära samverkansavtal, eftersom en sådan kompletterande samverkan inom till exempel en viss utbildning kan försvaga planering, dimensionering och erbjudande av utbildning inom det primära samverkansområdet.

2 a kap. 2 a och 2b §§, 15 kap. 30 a § och 23 kap. 21–23 §§ skollagen, Riksdagen

Proposition 2021/22:159, sidan 64, Regeringen

Ja, eftersom huvudmannen i första hand ska ta emot de behöriga sökande som är hemmahörande i kommunen eller inom samverkansområdet för utbildningen innebär det att behöriga sökande till såväl primära som sekundära samverkansområden omfattas av förstahandsmottagning. Notera dock att förstahandsmottagningen endast avser den utbildning som erbjuds inom ramen för respektive samverkansavtal.

15 kap. 30 a § och 16 kap. 43 § skollagen, Riksdagen

Ja, även samverkan som sker på annan liknande grund anses som ett primärt samverkansområde. Samverkan som sker på annan liknande grund avser bland annat den samverkan som sker genom att kommuner ingår i ett kommunalförbund. Notera att minst tre kommuner ska ingå i kommunalförbundet. Ingår det enbart två kommuner måste kommunalförbundet samverka med minst ytterligare en kommun, om inte undantagsbestämmelsen är tillämplig (se frågan ”Finns det undantag när det gäller kravet på primära samverkansavtal?”).

2 kap. 2 a § skollagen, Riksdagen

3 kap. 8 § kommunallagen, Riksdagen

Proposition 2021/22:159, sidan 53, Regeringen

Nej, ett kommunalförbund är en fristående offentligrättslig juridisk person. Om bedrivandet av utbildningen har lämnats över till ett kommunalförbund blir förbundet huvudman för den aktuella utbildningen. De frågor som medlemmarna lämnat över till förbundet faller efter överlämnandet utanför deras egna befogenheter.

3 kap. 8 § kommunallagen, Riksdagen

Proposition 2016/17:171, sidan 307

Den nya principen innebär att arbetsmarknadens behov ska få större betydelse när en huvudman fattar beslut om vilka utbildningar som ska erbjudas och antalet platser på dessa.

För gymnasieskolan innebär den nya principen att såväl ungdomars efterfrågan som arbetsmarknadens behov ska vägas in i beslut om utbud av nationella program och introduktionsprogrammen programinriktat val och yrkesintroduktions som anordnas för en grupp elever. För övriga introduktionsprogram gäller inte detta krav. Betydelsen ”ungdomarnas efterfrågan” är densamma som tidigare reglering som anger att ungdomarnas önskemål att läsa en viss gymnasieutbildning ska vara vägledande i beslut om utbud. Det som kan anses som nytt för gymnasieskolan är att det nu tydligt framgår av skollagen att hänsyn även ska tas till ”arbetsmarknadens behov”. Med det avses det bedömda behovet av kompetens på arbetsmarknaden såväl direkt efter avslutad gymnasieutbildning som efter följande högskoleutbildning. Den nya principen ska tillämpas av kommuner, regioner och enskilda huvudmän (för de sistnämnda med utgångspunkt i vilka utbildningar som de har godkännande som huvudman för).

För komvux del innebär den nya regleringen delvis en skärpning i kravet på kommunens anpassning av utbudet av yrkesinriktad utbildning efter vuxnas efterfrågan och behov, där den nuvarande regleringen endast gör gällande att kommunen ska sträva efter att möta efterfrågan och behov av utbildning. Med arbetsmarknadens behov avses hur behovet av kompetens på arbetsmarknaden bedöms se ut efter avslutad utbildning, vilket är ett nytt krav.

Det finns inga riktlinjer för hur avvägningen mellan ungdomars efterfrågan/vuxnas efterfrågan och behov och arbetsmarknadens behov ska göras. Regeringen hänvisar i propositionen till att praxis över tid kommer att utvisa hur avvägningen kan gå till. Till grund för besluten kan huvudmannen använda de regionala planeringsunderlagen som Skolverket tar fram med hjälp av andra myndigheter och regioner, men huvudmannen kan även använda andra källor till information, till exempel regionala prognoser eller egna undersökningar.

15 kap. 30 b-32 a §§ och 20 kap. 16 a § skollagen, Riksdagen

Propositon 2021/22:159, sidan 40, Regeringen

Denna skrivning gäller fortfarande för utbildning som har påbörjats före den 1 januari 2025 för komvux och före 1 juli 2025 för gymnasieskolan. För utbildning som påbörjas därefter gäller den nya bestämmelsen som anger att huvudmannen ska väga in arbetsmarknadens behov såväl som ungdomarnas efterfrågan (gymnasieskolan) respektive vuxnas efterfrågan och behov (yrkesinriktad utbildning i komvux) (se frågan ”Vad innebär den nya principen och hur ska avvägningen mellan ungdomars/vuxnas efterfrågan och arbetsmarknadens behov göras?”.)

15 kap. 30 och 30 a §§ skollagen, Riksdagen

Övergångsbestämmelserna till lag (SFS 2022:1089) om ändring i skollagen (PDF), Svensk Författningssamling

Planeringsunderlagen kommer att börja publiceras från senhösten 2023.

Läs vidare om de regionala planeringsunderlagen hos Skolverket:

Regionala planeringsunderlag för gymnasial utbildning

Se också Skolverkets förslag till regionala planeringsunderlag för Södermanland från mars 2022:

Utkast till planeringsunderlag om behov av gymnasial utbildning Södermanlands län (PDF), Skolverket

Skolverkets regionala planeringsunderlag är rekommendationer, det vill säga det finns inget krav på att kommunerna ska följa dem. Samtidigt måste kommunerna planera och dimensionera den gymnasiala utbildningen utifrån elevernas efterfrågan och arbetsmarknadens behov. De regionala planeringsunderlagen utgör ett kvalitetssäkrat stöd i detta arbete. Skolinspektionen kan även komma att följa upp att kravet på samverkan kring planering och dimensionering efterföljs och kan komma att använda Skolverkets regionala planeringsunderlag som en bedömningsgrund.

Den geografiska avgränsningen i de regionala planeringsunderlagen kommer i huvudsak att följa länens administrativa gränser. Länsgränserna ska dock inte tolkas som normerande för hur kommuner kan bilda primära samverkansområden. Det står kommuner fritt att välja hur de primära samverkansområdena utformas, så länge som kravet på samverkan om minst tre kommuner är uppfyllt (om inte undantagsbestämmelsen är tillämpbar). Ett primärt samverkansområde kan vara ett helt län, delar av ett län eller bestå av kommuner från olika län.

Skolverket kommer kontinuerligt att genomföra regionala träffar där det kommer att finnas möjlighet för kommuner att framföra behov av förändringar av planeringsunderlagen.

Regionerna har inom ramen för sitt regionala utvecklingsansvar fått ett förtydligat uppdrag att fastställa mål och prioriteringar för det regionala kompetensförsörjningsarbetet. Regionerna ska tillhandahålla bedömningar av länets kompetensbehov inom offentlig och privat sektor på kort och lång sikt. Som en del i detta arbete ska regionerna bistå Skolverket med underlag om det regionala kompetensbehovet. Skolverket har behov av regionernas kunskaper om bland annat inom regionala skillnader och förändringar på arbetsmarknaden. Ett centralt underlag för prognoser om kompetensbehoven i regionerna är SCB:s Regionala Trender och prognoser. SKR har påtalat för regeringen behovet av en långsiktig finansiering för dessa underlag.

Skrivelse, Behov av att säkerställa regional arbetsmarknadsstatistik (PDF) Pdf, 155 kB.

5 § lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar, Riksdagen

Nej, inte för bidragsåret 2024 men däremot från bidragsåret 2025. De nya bestämmelserna i förordningen om statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning  träder i kraft den 3 juli 2023 och ska tillämpas på statsbidrag bidragsåret 2025. Det här innebär att de nuvarande bestämmelserna gäller vid ansökan om statsbidraget bidragsomgången 2024.

Förordning (2022:1404) om ändring i förordningen (2016:937) om statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning, Riksdagen

Gymnasieskolans huvudmän ska i sin information om erbjudande av nationella program samt programinriktat val och yrkesintroduktion utformade för en grupp elever tydligt ange utbildningens inriktning. För de nationella programmen ska det framgå vilka nationella program som erbjuds och vilka inriktningar som finns på respektive program. För programinriktat val ska det framgå vilka nationella program som utbildningarna är inriktade mot, medan motsvarande information om yrkesintroduktion ska ange aktuella yrkesområden.

Informationen ska också innehålla uppgifter om vad de olika utbildningarna kan leda till i form av etablering på arbetsmarknaden och övergång till vidare studier. Av propositionen framgår att statistik och annan relevant information som finns hos statliga myndigheter ska kunna användas och förmedlas av huvudmännen för detta ändamål samt att regeringen avser att ge Skolverket ett uppdrag i frågan (Skolverket har ännu inte fått ett sådant uppdrag). Informationen ska anpassas efter målgruppen ungdomar som står inför valet av gymnasieutbildning, samt även vårdnadshavare. Informationen ska vara saklig, relevant, jämförbar, lättförståelig och lättillgänglig. SKR bedömer att huvudmannens information om utbildningarna behöver finnas på plats senast hösten 2024 så att ungdomar som ska söka utbildning till läsåret 2025/26 har god tid på sig att ta del av informationen.

15 kap. 8 a § skollagen, Riksdagen

Proposition 2021/22:159, sidan 77, Regeringen

Nej, det finns inget krav på att enskilda huvudmän ska samverka eller ingå i ett primärt samverkansområde. Enligt SKR kan det dock vara en fördel om också huvudmännen för fristående skolor omfattas av samarbetet inom ett primärt samverkansområde, bland annat för att kunna erbjuda eleverna inom samverkansområdet ett allsidigt utbildningsutbud. De regionala planeringsunderlagen kan exempelvis utgöra en gemensam referens för samarbete mellan kommunala och enskilda huvudmän inom ett samverkansområde.

2 kap. 2 a § skollagen, Riksdagen

Proposition 2021/22:159, sidan 62, Regeringen

Ja, nya bestämmelser kommer att införas för godkännande av nyetablerade fristående gymnasieskolor som innebär att utbildningen ska bidra till att dels möta ungdomars efterfrågan, dels fylla ett arbetsmarknadsbehov. Bestämmelserna träder ikraft från den 1 juli 2023.

2 kap. 5 § fjärde stycket skollagen, Riksdagen