Publicerad: 20 maj 2020

Krönika

Distansundervisning är ett nödvändigt och bra komplement

Skolan som fysisk plats är central för elevernas studier och känsla av sammanhang. Det har blivit extra tydligt när gymnasier och andra skolformer tvingats stänga på grund av covid-19. Men det finns också positiva erfarenheter att ta med sig från undervisningen online. 

Staffan Isling

Tack vare enastående insatser från lärare, rektorer, huvudmän och förstås eleverna själva har gymnasieskolorna kunnat erbjuda undervisning i ett akut läge. Exempelvis har gymnasierna i Alingsås snabbt kunnat ställa om efter ett långsiktigt arbete med digital infrastruktur och undervisning och i Kungsbacka identifierade man tidigt vilka elever som behövde stöd av elevhälsa på distans, med goda resultat.

Att utan möjlighet till förberedelse erbjuda undervisning online till 300 000 gymnasister är dock något helt annat än den planerade fjärr- och distansundervisning som skolor använder sig av sedan tidigare och som SKR vill ska utvecklas. Onlineundervisningen som nu genomförs till följd covid-19 fungerar överraskande bra. Gymnasieskolor ger signaler om ökad elevnärvaro, engagerade elever och kompetenta lärare.

Men precis som Skolinspektionen rapporterade förra veckan är det svårt för eleverna att hålla motivationen uppe en längre tid. Det är också svårt för läraren att hinna ha samma avstämning med eleverna som i ett klassrum. Extra svårt är det för elever som har utmaningar på olika sätt. Att vara utan skolmat och många gånger vara mindre fysiskt aktiv är också verkliga problem för en stor grupp elever.

SKR hoppas att gymnasieskolor och andra stängda skolformer kan öppna till hösten. Vi får ju se vad Folkhälsomyndigheten rekommenderar, men om beskedet därifrån är att det går att öppna ur smittskyddsperspektiv, så tycker vi att det är mycket viktigt att också göra det. Samtidigt vill kommunerna ta tillvara de positiva erfarenheter som finns från dagens omfattande onlineundervisning och även den planerade fjärr- och distansundervisningen. I det arbetet finns två missförstånd som behöver redas ut:

För det första, fjärr- och distansundervisning handlar inte om att spara pengar, det handlar om likvärdighet och kvalitet. På grund av lärarbristen är fjärrundervisning ibland den enda möjligheten för elever i mindre skolor i glesbygd att få undervisning av behöriga lärare i vissa ämnen, och dessa lärare ska inte tillbringa för mycket av sin arbetstid åt att resa mellan skolor. Eftersom det vid fjärrundervisning behövs både en vuxen närvarande i klassrummet – till exempel en behörig lärare i ett annat ämne eller lärarassistent – och en behörig lärare på distans blir kostnaden högre.

För det andra, dagens akuta lösning är inte samma sak som planerad distansundervisning. Det som skolor och huvudmän snabbt ställde om till närmast över en dag är inte det SKR ser framför sig när vi tänker oss ett utvecklat arbete framöver. Det handlar heller inte om antingen eller, det vill säga ”vanlig” undervisning på plats i klassrummet eller fjärr- och distansundervisning. Det behövs en mångfald av metoder och organisationslösningar. Positiva erfarenheter som vi fått under denna vår behövs också för att utveckla modern undervisning och moderna arbetssätt. Lagstiftningen behöver ge skolor och huvudmän förutsättningar för detta. Lärare måste också ges möjligheter att lära sig såväl tekniken som goda pedagogiska metoder. Målet är att kunna ge alla elever vad de behöver utifrån individuella behov och olika situationer.

Det självklara vore att regeringen i dagens läge öppnar upp för att ta tillvara nyvunna erfarenheter när läget normaliseras. Men regeringen föreslog nyligen i en proposition om fjärr- och distansundervisning istället snäva avgränsningar för vilka elevgrupper och storleken på elevgrupper som tillåts för fjärrundervisning. Här vill regeringen dessutom tillåta färre antal ämnen än vad den senaste utredningen i frågan föreslog. Det är olyckligt och vore ett steg bakåt i svensk skola, inte framåt. Det kan riksdagen nu ändra när propositionen ska behandlas.

Distansundervisning är dessutom i många fall en väg att klara studierna för elever som har en långvarig problematisk frånvaro från skolan, så kallade hemmasittare. Eleven och läraren kan då arbeta tillsammans utan att nödvändigtvis vara på samma plats. Men regeringens förslag kräver märkligt nog att en annan huvudman än den som eleven faktiskt går hos ska utföra distansundervisningen. Det bidrar inte till nödvändig trygghet och utgår inte från elevens unika behov.

Fjärr- och distansundervisning är i vissa fall är ett nödvändigt och mycket bra komplement för att möta några av skolans stora utmaningar. SKR hoppas att riksdagen också ser dessa möjligheter.

Staffan Isling

Tidigare krönikor

Kontakt

Har du en fråga med anledning av det pågående virusutbrottet?

Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.

Covid-19 och det nya coronaviruset








Hjälpte informationen på sidan dig?

Tack för att du hjälper oss!