SU-Kvinnofrid – projekt för systematisk uppföljning av stöd till våldsutsatta

I SU-Kvinnofrid följs 29 variabler upp gemensamt. Utöver det har kommunerna haft möjlighet att lägga till egna lokala eller regionala variabler.

De flesta av de 29 gemensamma variablerna har hämtats från Socialstyrelsens verktyg för systematisk uppföljning av våld i nära relationer, SUV-våldsutsatthet. Några togs fram av projektet.

Variablerna är indelade i följande kategorier:

• Bakgrund (till exempel ålder och kön)
• Före stöd/insats (till exempel om våldet är hedersrelaterat, skattning av risk/farlighet)
• Under stöd/insats (till exempel typ av insats, samverkan)
• Efter stöd/insats (till exempel måluppfyllelse, om risk/farlighet har förändrats)
• Brukaruppföljning (där klienterna själva skattar delaktighet och om insatsernas gjort någon skillnad)

En förteckning över alla variabler finns i slutrapporten.

För uppföljningen används Socialstyrelsens verktyg för systematisk uppföljning SUreg 2.0. Under 2022 och 2023 skulle kommunerna följa upp samtliga ärenden som rör våldsutsatta vuxna.

Vid några tillfällen under projektet skickade verksamheterna in lokal data som SKR sammanställt nationellt, för att kommuner ska kunna jämföra.

I SU-Kvinnofrid 2021-2023 deltog 47 kommuner från 17 län, varav 34 kommuner har bidragit med uppgifter för den nationella sammanställningen.

Bland deltagarna fanns så väl små som mellanstora och stora kommuner – från Trelleborg i söder till Kalix i norr. Kommunerna har deltagit med myndighetsutövande eller utförande verksamhet. I vissa kommuner ligger båda delarna i samma verksamhet.

Under projektet har SKR gett kommunerna

• grundutbildning i individbaserad systematisk uppföljning
• support att installera och använda verktyget SUreg
• handledning i uppföljningsarbetet och stöd att sammanställa, analysera och återkoppla resultat
• möjlighet att delta i webbinarier för att ta del av nationella resultat, jämföra och dela kunskap och erfarenheter
• tillgång till en digital samarbetsyta för löpande information, erfarenhetsutbyte och frågor.

Idag saknas nationell statistik om våldsutsatta och stödet de får av socialtjänsten. Resultaten från SU-Kvinnofrid ger alltså ny kunskap på det här området.

Det som funnits nationellt är:

• Kriminalstatistik (till exempel om anmälda misshandelsbrott i nära relation)
• Socialstyrelsens Öppna jämförelser våld i nära relation (som följer upp om kommunerna har rutiner, erbjuder stödsamtal eller om personal fått utbildning)

Inget av detta ger kunskap om vilka som får stöd av socialtjänsten och hur det faktiskt går för dem.

Men med individbaserad systematisk uppföljning kan vi få kunskap om vad som faktiskt fungerar. Det bidrar till en mer träffsäker och effektiv socialtjänst.

Majoriteten av de våldsutsatta är kvinnor (94 procent) och merparten är mellan 25 och 44 år. Få är över 65 år. Över hälften av de våldsutsatta är födda i Sverige, och har minst en svenskfödd förälder.

En av fem är utsatt för mycket grovt våld (potentiellt dödligt våld och våld som kräver medicinsk vård). Det mycket grova våldet är något vanligare i hederskontext.

Nästan alla som söker stöd får en insats (85 procent), och i genomsnitt får klienterna 2,4 insatser.

De vanligaste är stödsamtal, rådgivning och genomgång av säkerhet. I minst 27 procent av ärendena har den våldsutsatta fått minst en insats som rör boende.

De vanligaste insatserna:

• Stödsamtal enskilt (63 %)
• Rådgivning/information (52 %)
• Genomgång av säkerhet (28 %)
• Skyddat boende (21 %)
• Praktiskt stöd (18 %)
• Hjälp med kontakt med annan aktör (14 %)
• Ekonomiskt bistånd (13 %)
• Tillfälligt boende (9 %)
• Hjälp med ny bostad (ej skyddat boende) ( 7%)
• Annat (4 %)
• Byte av kommun (4 %)
• Särskilt stöd i föräldraroll (3 %)
• Säkerhetskontakt/partnerkontakt (3 %)
• Kontaktperson (2 %)
• Gruppsamtal (2 %)

Av alla ärenden bedöms 10 procent vara hedersrelaterade. Resultaten visar att

• klienterna är yngre (de flesta är mellan 18 och 34 år)
• majoriteten är födda utanför Europa, följt av dem som är födda i Sverige med båda föräldrarna födda utomlands
• våldet kategoriseras oftare som grövre
• riskbedömningar görs i något högre utsträckning
• hedersutsatta får insatserna genomgång av säkerhet, skyddat boende och praktiskt stöd i högre grad än andra klienter, men stödsamtal i lägre grad
• hedersutsatta får fler insatser i genomsnitt
• måluppfyllelsen är något högre än genomsnittet

Endast sex procent av ärendena rör våldsutsatta män. Resultaten visar att:

• En högre andel av klienterna är yngre (18-24) eller äldre (65 år och äldre) jämfört med åldersfördelningen för kvinnor.
• Män utsätts inte för mycket grovt våld i lika hög uträckning som kvinnor.
• Det är vanligare att män utsätts av en förälder, och mindre vanligt att våldet utövas av en före detta partner.
• Män får lika många insatser i genomsnitt som kvinnor, men i lägre utsträckning skyddat boende och säkerhetsplanering.

I en majoritet av ärendena (56 procent) har en riskbedömningsmetod använts. Den vanligaste är FREDA-farlighetsbedömning, följt av samtal med klient utan bedömningsmetod.

När flera riskbedömningar i ett och samma ärende har gjorts vid olika tillfällen, märks endast små skillnader i bedömningen av risk. Det gäller även i de ärenden där förändringsmålet är uppnått och där klienten själv uppger en positiv förändring av våldsutsattheten. De metoder som används för att bedöma risk, fångar alltså inte förändring i risk över tid.

Ja. I 57 procent av ärendena sker en positiv förändring och målet med insatsen/insatserna uppnås helt eller delvis.

I brukarenkäten beskriver 50 procent av klienterna själva att situationen förbättrats mycket (21 procent svarar att situationen förbättrats lite, 20 procent vet ej, 8 procent ingen förändring. Endast 1 procent uppger att situationen försämrats).

Sex av tio klienter uppger att socialtjänstens insatser har haft stor eller helt avgörande betydelse.

Uppföljning kräver mycket resurser

En av det största utmaningarna för kommunerna var att få tillräckligt med tid och personal att registrera uppgifter för uppföljning. Resurser och kompetens att sammanställa och analysera var också en utmaning.

Tekniska problem, behov av modernare verktyg

Projektet har gjort det möjligt att testa Socialstyrelsens verktyg SUreg i större skala. Verktyget uppskattas av kommunerna, och har varit en förutsättning för projektet. Med verktyget kräver mycket support, både när det gäller installation och användning. Det stödet behövs både internt och nationellt.

Erfarenheter från projektet visar att socialtjänsten behöver tillgång till ett kostnadsfritt användarvänligt verktyg som inte stjäl för mycket tid från arbetet med klienter. Kommunerna ser gärna att Socialstyrelsen moderniserar SUreg.

Uppföljning leder till verksamhetsutveckling

Erfarenheter från projektet visar att det är lättare att samla in data än att analysera och använda den för utveckling. Men bara uppföljningen i sig har lett till reflektion och diskussioner i kommunerna – samtal som är viktiga för verksamhetsutveckling.

Flera kommuner har också använt resultaten som underlag för beslut och prioriteringar. För andra har resultaten lett till nya samarbeten extern och internt för att bättre nå olika målgrupper (till exempel utlandsfödda, äldre och yngre).

Stöd från nationell och regional aktör underlättar

Flera kommuner anser att stödet från SKR varit avgörande och att de inte kunna genomföra motsvarande arbete på egen hand. Det handlar dels om att få praktiskt stöd och handledning, dels att få nationella sammanställningar, och att möjlighet att jämföra och dela erfarenheter med andra kommuner.

Kommunerna behöver:

• Kunskap om ISU
• Information om lagstöd för arbetet
• Stöd och tydliga förväntningar från ledning
• Digitalt verktyg för uppföljning
• Internt stöd att installera och använda verktyget
• Tid och personal att registrera uppgifter
• Kompetens och resurser att sammanställa och analysera data
• Tid att återkoppla och reflektera över resultat
• Resurser att driva verksamhetsutveckling

Det är också en fördel att

• få stöd av en nationell eller regional aktör
• kunna jämföra och dela kunskap med andra kommuner

Myndigheter kan stödja kommunerna genom att

• sprida kunskap om ISU
• utveckla och förvalta digitala verktyg för uppföljning
• stötta regionala aktörer (RSS) att växla upp stödet för ISU
• möjliggöra jämförelser och kunskapsutbyte mellan kommuner
• sammanställa, sprida och agera på den kunskap som tas fram
• utveckla metoder och stöd att fånga upp och beskriva förändring av risk och utsatthet över tid.