Publicerad 2 januari 2023

M75.4 Impingementsyndrom i axelled, råd och åtgärder

Råd och åtgärder vid arbetslivsinriktad rehabilitering.

Råden inleds med ”tänk på att” och är avsedda att påminna läkaren om faktorer som är viktiga samt utgör ett stöd i samtalet med patienten.

Åtgärderna kan med fördel skrivas in i intyget som medskick till andra aktörer, till exempel rehabiliteringskoordinator eller arbetsgivare, så att åtgärderna kan komma igång så snart som möjligt.

Tänk på att

Grundlig bedömning av patientens besvär är viktigt för att ställa rätt diagnos och för att ge adekvat behandling

Impingement drabbar oftast personer över 40 år. Orsaken är för det mesta multifaktorell med en kombination av trängsel i axelleden, svullnad i rotatorcuffmuskulaturen och muskulär obalans i axel/skuldra.

Patienten har utstrålande smärta/värk på utsidan av överarmen och har ofta svårt att ligga på axeln.

Kuffruptur som kan ge liknande symtom kan oftast uteslutas kliniskt/anamnestiskt, speciellt om inget trauma föreligger.

Kalkaxel debuterar oftast med plötslig svår smärta och stora svårigheter att röra axeln.

Källor: [1]

Utreda hur smärtan och rörelseinskränkningen begränsar patientens förmåga att klara sina arbetsuppgifter

Det är viktigt att utreda på vilka sätt smärta och eventuell rörelseinskränkning begränsar patientens förmåga att utföra sina arbetsuppgifter liksom hur dessa kan förändras.

Arbetstagaren bör i ett tidigt skede, i dialog med arbetsgivaren diskutera möjligheter till ergonomiska och organisatoriska lösningar. Det kan till exempel handla om ergonomiska hjälpmedel eller under en period omfördelning av arbetsuppgifter.

Källor: [2]

Avråda från arbete ovan axelplanet

Arbete och rörelser ovanför axelplanet är riskfaktorer för impingement. Dock kan tillståndet även bero på acromions anatomi som varierar individuellt. Patienter med impingement bör avrådas från alla rörelser som provocerar smärtan.

Källor: [1, 3]

Om möjligt undvika heltidssjukskrivning och uppmuntra till fortsatt arbete

Försök att undvika sjukskrivning men – om så ändå krävs – välj deltidssjukskrivning, under förutsättning att arbetet inte innebär arbetsuppgifter ovan axelplanet eller är generellt fysiskt tungt.

Deltidssjukskrivning gör att medarbetaren bibehåller kontakt med kollegor och chef, behåller sin yrkesidentitet och motverkar känsla av utanförskap. Dessutom riskerar patienter med värk att drabbas av rörelserädsla och därav passivitet, vilket leder till ökad smärta.

Källor: [4, 5]

I första hand välja konservativ behandling såsom NSAID, kortisoninjektion, fysioterapi och undvikande av provocerande rörelser

I många fall blir patienterna bättre av konservativ behandling inom 2-3 månader. Eventuell kortisonbehandling skall alltid efterföljas av fysioterapi. Hos fysioterapeuten får patienten ett individuellt utprovat träningsprogram för att återställa balansen i axelmuskulaturen.

Källor: [1, 4]

Åtgärder

Ergonomisk arbetsplatsbedömning, via arbetsgivare och eventuellt företagshälsovård

En ergonomisk arbetsplatsbedömning bör göras så att återgången i arbete underlättas. Den ergonomiska arbetsplatsbedömningen innebär att arbetsplatsens utformning, arbetsuppgifter, miljö och krav bedöms i relation till arbetsförmågan.

Det är arbetsgivarens ansvar att i samverkan med företagshälsovård koppla in rätt kompetens, exempelvis ergonom eller arbetsterapeut, som gör bedömningen och föreslår lämpliga åtgärder som exempelvis hjälpmedel eller ändrade arbetsmetoder.

Genom ergonomiska förbättringsåtgärder kan arbetsuppgifterna – särskilt de som innebär extra tungt arbete – bättre anpassas till individens särskilda förutsättningar.

Eftersom man kan få besvär trots optimerad ergonomi är det dock också viktigt att arbetstagaren/patienten ges möjlighet att diskutera ergonomiska lösningar för de delar av arbetet som personen upplever är associerade med besvären.

Utförs med hjälp av: Arbetsgivare och eventuell företagshälsovård.

Källor: [2]

Arbetsanpassning, via arbetsgivare och eventuell företagshälsovård

Arbetsgivaren ska utreda vilka arbetsuppgifter som arbetstagaren kan utföra trots sin nedsatta arbetsförmåga samt vad arbetsgivaren kan göra – inom ramen för vad verksamheten tillåter – för att underlätta rehabilitering och återgång i arbete.

Arbetsanpassning innebär att arbetsförhållandena inom ramen för individens anställning, anpassas till individens särskilda förutsättningar.

Förutom översyn av den fysiska arbetsmiljön genom ergonomisk arbetsplatsbedömning kan förändringar också behöva göras i arbetsorganisationen, det kan handla om arbetsfördelning, arbetsuppgifter samt psykologiska och sociala förhållanden på arbetsplatsen.

Om arbetsanpassning rekommenderas är det viktigt att arbetsgivaren tydligt informeras om vilka funktionsnedsättningar som påverkar arbetsförmågan.

Om det inte går att anpassa arbetsuppgifterna på ett tillfredsställande sätt eller att arbetstagaren trots anpassningar inte klarar att utföra sitt arbete bör byte av arbete eller arbetsplats övervägas. Byte av yrke och/eller arbetsgivare hanteras i överenstämmelse med arbetsrättslig reglering.

Utförs med hjälp av: Arbetsgivare och ev. företagshälsovård.

Källor: [2, 6]

Individuellt träningsprogram, via fysioterapeut

För att undvika rörelserädsla och hjälp med att återställa muskelbalansen runt axeln är det viktigt att patienten får kontakt med en fysioterapeut.

Hos fysioterapeuten får patienten hjälp med ett individuellt program med styrke-och rörlighetsövningar. Patienten kan också få råd om annan lämplig fysisk aktivitet till exempel genom FaR.

Det är viktigt att behandlaren följer upp och justerar behandlingarna vid behov.

Utförs med hjälp av: Fysioterapeut, naprapat eller kiropraktor.

Källor: [1, 4, 7]

FaR, Fysisk aktivitet på recept, via FaR-förskrivare, (all legitimerad HoS-personal)

FaR kan ordineras till patienter i både öppen- och slutenvård, som bedöms klara av att utföra aktiviteten utanför sjukvårdens regi.

FaR kan vara ett bra alternativ när patienten fått sitt individuella program utprovat av fysioterapeuten och bedömts kunna fortsätta träna på egen hand med hjälp av en FaR-ledare.

Utförs med hjälp av: FaR-förskrivare, FaR-ledare eller fysioterapeut.

Källor: [8, 9]

Specialistbedömning, via specialistmottagning

Om patienten inte förbättrats av kombinationsbehandling inom 3-4 månader bör patienten remitteras till specialist för bedömning om kirurgi.

Källor: [1, 4]

Rehabkoordinering och plan för återgång i arbete, via rehabiliteringskoordinator eller vårdsamordnare

Rehabkoordinator bör kontaktas i ett tidigt skede vid risk för långvarig sjukskrivning.

Rehabkoordinatorn utreder arbets- och livssituation och stöttar patienten utifrån önskemål och förutsättningar, samordnar insatser och samverkar inom vårdenheten och övriga verksamheter i hälso- och sjukvården samt koordinerar vid behov samverkan med arbetsgivaren, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Socialtjänsten.

Syftet med samordningen är en tydlig sjukskrivnings-och rehabiliteringsplan för återgång i arbete. Planen inkluderar planerade åtgärder, uppföljning, tidsplan, vem som ansvarar för vad och hur återgång i arbete skall ske.

Utförs med hjälp av: Rehabkoordinator eller vårdsamordnare.

Källor: [4, 10]