Viktiga ändringar i ny version för delegationsordning

Här redogörs för de förändringar som gjorts i underlaget för delegationsordning för miljö- och hälsoskyddsnämnderna jämfört med föregående version som togs fram i januari 2022.

2024-04-09

M.15.4

Redaktionell förändring.

2024-01-22

Vad gäller allmänna ärenden och förvaltningslagen har ingen förändring av underlaget skett. Vad gäller miljöbalkens kapitel anges de större förändringar som skett under respektive rubrik nedan.

9 kap. Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

Nya regler om säkerheter för anmälningspliktiga miljöfarliga verksamheter

Det har tillkommit regler om säkerhet för vissa anmälningspliktiga miljöfarliga verksamheter (28 a – 28 c §§ FHM). Det innebär att kommunen, om det finns särskilda skäl, får meddela ett beslut om att verksamheten med behandling eller insamling av avfall som är anmälningspliktig enligt 29 kap. miljöprövningsförordningen endast får bedrivas om länsstyrelsen har gjort en bedömning i fråga om säkerhet, 28 a § FMH. En punkt för den beslutstypen har lagts till i underlaget.

Underlaget har kompletterats med beslut i anledning av anmälningsplikt för kyltorn. Författningsändringen gäller från och med 1 februari 2024 men tillämpas på kyltorn som uppförs eller används efter utgången av juli 2024.

14 kap. Kemiska produkter och biotekniska organismer

Delegationsbeslut avseende kontroll och marknadskontroll enligt relevanta EU-förordningar har flyttats till under rubriken 26 kap. miljöbalken eftersom aktuella behörigheter ligger införda i det kapitlet.

15 kap. miljöbalken, avfallsförordningen samt förordningar om producentansvar och engångsprodukter

Rubriken har ändrats för att vidga området till frågor som ofta hänger samman med avfallsfrågor men inte alltid avser avfall enligt definitionen.

Vad gäller 15 kap. miljöbalken om avfall har det skett vissa förändringar i första hand relaterade till dispensmöjlighet för vissa utsorteringskrav som införts i avfallsförordningen.

Om nyheterna kan nämnas följande:

Enligt 3 kap. 15 a § AF får tillsynsmyndigheten i det enskilda fallet ge den som producerar avfall i en yrkesmässig verksamhet dispens från kravet i 3 kap. 4 a § samma förordning på att den som har en förpackning som innehåller avfall ska se till att förpackningen skiljs från innehållet.

Enligt 3 kap. 15 b § AF får tillsynsmyndigheten ge dispens från kravet på utsortering av bioavfall i 3 kap. 1 § samma förordning. Vidare får tillsynsmyndigheten 3 kap. 19 a § AF i fråga om utsorterat trädgårds- eller parkavfall under vissa förutsättningar ge dispens från förbudet mot förbränning av separat insamlat avfall i 3 kap. 19 § AF. Dispensmöjligheten avser majbrasor och liknande (se Naturvårdsverket Skrivelse 2021-09-02 i ärendenr: NV-09062-20 Uppdrag att föreslå genomförande av artikel 22 om bioavfall Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG i den svenska lagstiftningen.

För att underlätta hanteringen har det i underlaget nu införs en generell beslutspunkt avseende dispenser från krav i 3 kap. avfallsförordningen (AF). En annan lösning är naturligtvis att olika dispenser har olika beslutspunkter. Det kan konstateras att de dispensansökningar som kan bli aktuella under 3 kap. 15 a § och 3 kap. 15 b § AF kan bli mycket olika i omfattning och ekonomisk betydelse för sökanden. Dispenserna avseende utsorteringskraven för förpackningar kan träffa olika verksamheter, där stora livsmedelsbutiker kan antas vara en av de verksamheter som ansöker om dispens mer frekvent. Dispens från den kommunala ensamrätten att hantera avfall under kommunalt ansvar (15 kap. 24 och 25 §§ MB) omfattas sedan tidigare av annan beslutspunkt (M.9.2) som ändrats redaktionellt.

Sedan tidigare finns möjlighet till dispens för utsortering av bygg- och rivningsavfall och utsortering och hantering av brännbart avfall, 3 kap. 15 § AF. Naturvårdsverket har bemyndigande att meddela föreskrifter om vissa undantag från utsorteringskraven med stöd av bemyndigandet i 3 kap. 13 a § AF. Naturvårdsverket har med stöd av 3 kap. 13 a § nämnda förordning meddelat förskrifter om undantag från krav på utsortering, separat insamling och fastighetsnära insamling av bioavfall NFS 2023:11.

SKR gör bedömningen att en anmälan om att en så kallad samlokaliserad verksamhet vill att kommunen hämtar förpackningsavfall enligt bestämmelsen i 7 kap. 10 § i förordning (2022:1274) om producentansvar för förpackningar inte behöver göras till miljönämnden utan att informationen i anmälan kan gå direkt till den inom kommunen som har ansvar för insamling av avfall.

Kommunen har sedan tidigare en begränsad roll vid flera producentansvar, närmare bestämt tillsyn över hur hanteringen av sådant avfall som omfattas förordningarna lokalt uppfyller kraven, se uppräkningen i 2 kap. 24 § miljötillsynsförordningen. Nämnden har från och med 1 januari 2024 även tillsyn över hur 17-22 och 28 §§ förordningen (2021:996) om engångsprodukter uppfylls lokalt, se 2 kap. 24 § p 7 miljötillsynsförordningen.

Särskilda bemyndiganden för de tillsynsåtgärder som varit aktuella i anledning av producentansvaret har tidigare inte efterfrågats utan beslut som fattas har omfattats av delegationspunkterna i enligt 26 kap. MB. Eftersom tillsynsansvaret enligt uppräknade bestämmelser i engångsproduktförordningen delvis skiljer sig från andra tillsynsansvar inom närliggande områden och olika beslut kan förväntas bli mer frekventa kan delegationsordningens 15 kap. kompletteras med några nya beslutspunkter. I många fall kommer bestämmelserna bli aktuella att tillämpa i samband med livsmedelskontroll. Aktuella beslut skulle kunna vara att besluta om föreläggande eller besluta om miljösanktionsavgift 11 kap. 23 § förordningen om miljösanktionsavgifter. Även beslut att förena förelägganden med vite kan delegeras särskilt, om det finns behov av det.

Delegation avseende anvisning av plats, som i tidigare delegationsordning fanns med tillsammans med noteringen att frågan regelmässigt hanteras av avfallsansvarig nämnd, har utgått i detta underlag.

26 kap. miljöbalken

Vissa förändringar har skett. Befogenheterna avseende kontroll och marknadskontroll enligt relevanta EU-förordningar har fått särskilda underrubriker, läs vidare i avsnitten "Kontroll enligt EU:s kontrollförordning (EU/625/2017)" samt "Marknadskontroll enligt EU:s förordning om marknadskontroll (EU/2019/1020)".

Delegationsordningen har vidare kompletterats med beslut om testköp med stöd av 26 kap. 28 § MB. I texterna till tidigare underlag hade det beslutet inte medtagits med hänvisning till att testköp kunde anses vara verkställighet men med medskickat att frågan om när det borde användas borde hanteras mer generellt. Flera kommuner har valt att ha en särskild delegation avseende testköp och det verkar rimligt att övervägandena nu sker i enskilda fall.

Det finns inget hinder mot att fatta beslut avseende marknadskontroll inom miljöbalkens område med stöd av en mer generell delegation, till exempel den i underlagets M.10.1. Det kan dock finnas fördelar med att särskilja besluten inom kontrollområdet respektive marknadskontrollområdet eftersom ingripanden ändå behöver särbehandlas på grund av sin koppling till EU-förordningar och att marknadskontrollverksamheten ska utvärderas och redovisas särskilt (1 kap. 12 a § MTSF).

För att hantera beslut om de åtgärder som behövs inom marknadskontroll för områden utanför miljöbanken, när miljönämnden har det ansvaret, har det lagts till en sådan rubrik efter avsnittet om beslut enligt miljöbalken.

Kontroll enligt EU:s kontrollförordning (EU/625/2017)

EU:s kontrollförordning ställer särskilda krav på kontroller och att myndigheten som utför kontrollen har särskilda befogenheter. Miljöbalkens 26 kap. har kompletterats så att relevanta bestämmelser kan användas vid kontroll enligt nämnda EU-förordning. Av förarbetena till komplettering av kontrollförordningen prop. 2019/20:137 Förbättrad tillsyn på miljöområdet framgår att åtgärder bara ska få vidtas med stöd av dessa bestämmelser om de inte kan vidtas enligt EU:s kontrollförordning eller marknadskontrollförordning och inte strider mot dem. Av den anledningen har underlaget kompletterats med en hänvisning till artikel 138 och vissa beslutspunkter som i övrigt inte delegerats i SKR:s underlag. Läs vidare i prop. 2019/20:137 avsnitt 6.4 och 9.10.

Marknadskontroll enligt EU:s förordning om marknadskontroll (EU/2019/1020)

Regeländringar avseende marknadskontroll i bland annat miljöbalken och miljötillsynsförordningen genomfördes 2022 och förtydligar de ansvariga myndigheternas uppdrag. Kommunerna är inte marknadskontrollmyndigheter, men utövar marknadskontroll inom vissa områden.

Fördelning av kontrolluppdragen mellan statliga och kommunala myndigheter finns i 2 kap. miljötillsynsförordningen. Miljöbalkens 26 kap. har kompletterats med de befogenheter som behövs för marknadskontroll, se 26 kap. 30 – 32 §§ miljöbalken.

I underlaget finns en ny underrubrik med delegation för marknadskontroll inom miljöbalksområdet och en särskild delegation för avgifter inom marknadskontrollområdet. Vilka beslut myndigheten kan fatta inom ramen för sin marknadskontroll behöver säkerställas i de enskilda fallen. Vid beslut inom marknadskontrollområdet är praxis enligt EU:s marknadskontrollförordning vägledande. Mer att läsa finns i prop. 2021/22:238 Anpassningar till EU:s marknadskontrollförordning del 2 (se särskilt s. 199). Eftersom avgifterna för marknadskontroll grundas på bemyndiganden i en särskild lag behövs ett tillägg avseende beslut om de avgifterna, se vidare under avgifter.

Kommunerna har vissa marknadskontrolluppdrag som ligger utanför miljöbalken. Det gäller vissa kontroller enligt lag (1998:1707) om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner och förordningar som meddelats med stöd av lagen; förordning (1998:1709) om avgaskrav för vissa förbränningsmotordrivna mobila maskiner och förordning (2001:1084) om buller från viss utomhusutrustning.

Kommunerna har även vissa marknadskontrolluppgifter kopplade till e-cigaretter och påfyllningsbehållare genom förordning (2019:223) om tobak och liknande produkter. De miljönämnder som har det ansvaret kan lägga till det under kapitlet Marknadskontroll utanför miljöbalkens område.

27 kap. avgifter enligt miljöbalken

Ett nytt generellt avsnitt om avgifter inom miljönämndens ansvarsområde har lagts till, se avsnittet "Nytt kommunalt tillsynsområde avseende åtgärder mot förorening från fartyg".

SKR:s underlag innehåller ingen särskild delegation för de kommuner som har en taxa som bygger på beslut om riskklassning för avgiftsuttag. Läs vidare:

Allmänt om SKR:s underlag för delegering av ärenden inom miljö- och hälsoskyddsnämndens område

30 kap. miljösanktionsavgifter

Det finns möjlighet att med stöd av 30 kap. 5 § 1 st. miljöbalken bestämma senare tidpunkt för betalning av miljösanktionsavgifterna, se prop. 2005/06:182 s. 52 och Mark- och miljödomstolens dom 2023-08-08, i mål nr M 5169-23 . Det kan till exempel användas vid stora belopp som ska betalas av små företag. Det kan vara lämpligt att det finns en möjlighet att sådana beslut kan hanteras av förvaltningschefen.

Nytt kommunalt tillsynsområde avseende åtgärder mot förorening från fartyg

Med början den 1 maj fick kommunerna visst tillsynsansvar enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, LÅFF. Ett separat underlag för delegationsordning togs fram av SKR i anslutning till ikraftträdandet men har nu lagts till här, med en nyhet. Det tidigare underlaget har kompletterats med en särskild beslutspunkt om nedsättning eller efterskänkning av avgifter inom området. Behovet av en sådan punkt minskar eller uteblir när det som i SKR:s underlag tillämpas timavgifter.

Livsmedel och material i kontakt med livsmedel (FCM)

Livsmedelsverket har under 2022 och 2023 meddelat flera nya föreskrifter. Bland annat LIVSFS 2022:8 om registrering och godkännande. Hänvisningen i delegationsordningen har uppdaterats till 2 och 3 §§ i den nya föreskriften.

Från och med 1 januari 2024 gäller nya föreskrifter om registrering; Livsmedelsverkets föreskrifter och allmänna råd om kontrollfrekvens för riskbaserad offentlig kontroll LIVSFS 2023:2 samt LIVSFS 2023:5 om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Genom LIVSFS 2023:9, som började gälla den 1 januari 2024, kompletteras LIVSFS 2023:2 med krav på fastställd kontrollfrekvens för material i kontakt med livsmedel.

Beslutspunkten har uttryckts beslut i anledning av registrering och omfattar både de fall där registrering inte kan ske, t.ex. då anläggningen ska godkännas, eller när beslut fattas efter registrering. Livsmedelsverkets vägledning förutsätter att beslut fattas.

Enligt 5 kap. 8 § LIVSFS 2023:5 får myndigheten begära viss dokumentation. Ett beslut att förelägga om sådan dokumentation torde omfattas av beslutspunkten om begäran av handlingar med hänvisning till 20 § livsmedelslagen.

Livsmedelsverket har även beslutat om nya dricksvattenföreskrifter då SLVSFS 2001:30 har upphört och ersatts av LIVSFS 2022:3. Hänvisningen har uppdaterats.

Avgifter enligt miljöbalken och en generell delegation avseende avgiftsbeslut inom nämndens ansvarsområde

Kommunerna har på senare år fått avgiftsbemyndiganden i flera olika regelverk, till exempel lag (2014:140) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn och lag (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg.

Delegation för att besluta om olika avgifter har i SKR:s underlag traditionellt delegerats för respektive regelverk eller rubrik. Avgiftsbeslut lämpar sig generellt väl för delegation och för att undvika problem med just bristande beslutsdelegation vid nya avgiftsgrunder har en ny möjlighet att generellt besluta om avgifter inom nämndens ansvarsområde införts. Taxor behöver fortfarande tas fram och beslutas av kommunen för respektive ansvarsområde i de fall då avgiftsfinansiering reglerats särskilt.

Underlaget i denna punkt bygger på att beslut med stöd av delegationen fattas när det inte delegerats särskilt på annan plats.

Strålskyddslagen (2018:396)

Delegationsordningen har kompletterats med beslut om försegling (8 kap. 9 § strålskyddslagen). Miljö- och hälsoskyddsnämndens tillsynsuppdrag framgår av 8 kap. 2 § i strålskyddsförordningen (2018:506).

Lag (2020:526) om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen

Delegationerna kopplande till lagen om särskilda smittskyddsåtgärder på serveringsställen har tagits bort eftersom lagstiftningen som låg till grund för regleringen har upphört att gälla.

Tobak och likande produkter samt tobaksfria nikotinprodukter

Avsnitten om tobak, liknande produkter och tobaksfria nikotinprodukter har utgått ur underlaget. Ansvarsområdet ligger ibland på miljönämnderna och ibland på socialnämnder respektive stadsdelsförvaltningar. SKR avser att återkomma med nya underlag inom dessa områden vid annat tillfälle.

Redaktionella och korrigerande ändringar

Under 10 kap. har i M.5.1 hänvisningen till förordningen om allvarliga miljöskador tagits bort. Den ska bara finnas vid M.5.2. Vidare har en felaktig hänvisning till NFS 2015:2 rättats till NFS 2015:3.

Ytterligare redaktionella ändringar har genomförts.