%20RGB_SKR_Logotype.png)
Inga artiklar funna på dina kriterier.
Kontakt
Har du en fråga med anledning av det pågående virusutbrottet?
Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.
Tack för att du hjälper oss!
Om bloggen
Vi som bloggar här arbetar med frågor om social omsorg och stöd på SKR.
Vi skriver aktuellt om äldreomsorg, barn och unga, missbruk och beroende, funktionshindersfrågor och annat inom socialtjänsten.
-
Vad krävs för att skydda barn som Lilla hjärtat?
Lilla hjärtats död måste leda till förändring. Staten måste fullfölja de lagändringar som behövs. Men alla vi andra behöver också ta vårt ansvar.
Lilla Hjärtats sorgliga öde fortsätter att beröra oss. Både regering och riksdag har initierat flera efterlängtade satsningar för att försöka förhindra att något liknande händer igen. Debatten har hittills varit nyanserad och insiktsfull. Hur man bäst skyddar barn är en komplex fråga som inte har några enkla svar.Hanteringen i domstolFokus fram tills nu har varit på domstolens beslut att Lilla Hjärtat var tvungen att flytta hem till sina biologiska föräldrar. SKR (se tidigare blogginlägg) och ett flertal experter har konstaterat att det krävs lagändringar för att stärka barnets perspektiv vid långsiktiga placeringar. Regeringen har därför gett en särskild utredare i uppdrag att ta fram förslag på förändringar i LVU (Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga). Regeringen har även lagt fram förslag om att vårdnadsöverflytt ska övervägas varje år efter att ett barn har varit placerat i tre år, och om att införa särskilda lämplighetskrav för offentliga biträden i mål och ärenden enligt LVU. De är alla mycket välkomna initiativ.Hanteringen av socialtjänstenI förra veckan presenterades IVO:s granskning av socialtjänsten i den aktuella kommunen. I den konstaterar IVO bristfällig hantering, både av flytten till föräldrarna och av orosanmälningarna som inkom kort innan Lilla hjärtat dog. Det är allvarliga brister. Samtidigt är det extremt svårt att hantera ett ärende som Lilla hjärtat, och ett nära stöd från chefer och politiker är en förutsättning.Samarbetssvårigheter med föräldrarna påverkar barnenEn aspekt, som inte varit särskilt synlig i debatten om Lilla Hjärtat, är utmaningarna att tillvarata barnets bästa när det finns stora samarbetssvårigheter med föräldrarna. Socialtjänstens arbete bygger på att skapa goda relationer och att familjerna de stödjer samarbetar och vill ta emot insatser. När det inte fungerar har socialtjänsten få verktyg att ta till utöver LVU. Än värre blir det i ärenden som eskalerar till hot, aggressivitet, kriminalitet och övergrepp i rättssak. Dels är det svårt att säkra en trygg arbetsmiljö som gör att personalen vågar göra korrekta bedömningar, men framförallt är det oerhört svårt att få till det som är bäst för barnen. Här behövs en översyn. Hur ser vi till att barnen inte hamnar i kläm i dessa ärenden?Hög arbetsbelastning en utmaningEn annan viktig aspekt är socialtjänstens arbetsbelastning. Enligt Socialstyrelsens kartläggning från 2018 inkommer cirka 1000 orosanmälningar till socialtjänsten – varje dag. Fördelat på våra 290 kommuner motsvarar det 3,5 anmälningar per socialtjänst. Många av anmälningarna är minst lika allvarliga som de som gjordes om Lilla Hjärtat.För varje anmälan ska en skyddsbedömning göras. Det kan innebära att socialsekreteraren inom ett dygn behöver ta kontakt med barnet, vårdnadshavare och anmälare, och ibland träffa dem alla, för att bedöma om barnet behöver akut hjälp. Efter det ska socialtjänsten bedöma om en utredning ska inledas. En anmälan är en indikation på oro för barnet, men ska inte alltid innebära utredning. Enligt Socialstyrelsen leder 38 procent av anmälningarna till utredning.De flesta socialsekreterare har ansvar för utredningar och uppföljning av insatser för cirka 20-30 barn samtidigt, varje dag, varje månad, året om. Ansvar för barn som Lilla Hjärtat, där socialtjänsten konstant behöver göra bedömningar av barnets behov av skydd eller stöd. I en sådan arbetsstation kan det vara svårt att klara hela uppdraget – följa alla lagar och rutiner, ta till sig nya lagändringar och kunskapsmaterial, reflektera och alltid göra korrekta bedömningar. Det är alltid det socialtjänsten vill, men i vardagen är det ibland utmanande.Det behövs insatser på fler olika nivåerOm socialtjänsten brister är det nästan alltid på grund av att de har varit bakbundna av lagstiftningen, inte haft tillräcklig kunskap eller saknat resurser – eller en kombination av dessa. För att ge socialtjänsten goda förutsättningar att skydda barn som Lilla Hjärtat, behövs insatser på olika nivåer:- Riksdag och regering behöver fullfölja initiativen till förändrad lagstiftning.
- Socialstyrelsen, SKR och kommunerna behöver öka socialtjänstens kunskap inom flera olika områden, bland annat när det gäller förhandsbedömningar, vårdnadsöverflytt och uppföljning under och efter placering.
Läs mer
-
Tillit, granskning och lagstöd behövs om vi ska klara en kris
Det har gått dryga sex månader med corona och jag vill säga ett par ord om tillit. Hur viktigt det är, och vilka svårigheter det innebär när lagstiftaren inte förmår stödja äldreomsorgen fullt ut.
Den 28 januari kom min chef Fredrik Lennartsson till mig och sa att vi behöver förbereda oss för den nya influensa som börjat sprida sig i världen. Jag minns att jag kände stor oro. Särskilt för de äldre.Så rullar allt igångDen 30 januari klassar WHO covid-19 som ett globalt hälsohot och 31 januari har vi vårt första officiella fall i Sverige. Den 2 februari klassar Sverige covid-19 som allmänfarlig och samhällsfarlig sjukdom. Under sportlovet reser många till Österrike och Italien, och 26 februari konstateras nästa fall. Då vet vi inte att smittspridningen redan är igång och har kommit in från Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, USA och antagligen fler länder.Den 10 mars meddelar Folkhälsomyndigheten att de ser tecken på samhällsspridning i Stockholm och Västra Götaland. Bara några dagar senare upptäcks de första fallen av covid-19 på äldreboenden. Samtidigt inför flera kommuner besöksförbud, trots att de ännu inte har grund i lagstiftningen.Vi riggar en struktur för samverkanDet är här vi på SKR inser att det behövs en robustare struktur för tillitsfullt samarbete om vi ska klara den nya krisen. Den 14 mars samlar vi därför SKR:s nätverk för socialchefer. Tillsammans beslutar vi att arbeta nära myndigheterna, främst Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg (IVO), men även regeringen. Tanken är att vi ska kroka arm, lyssna in svårigheterna och gemensamt hitta lösningar. Myndigheterna tackar ja. Regeringskansliet vill istället ha enskilda avstämningar med SKR. Vi samlar även medicinskt ansvariga sjuksköterskor och branschorganisationerna. I april även brukarrörelsen, lite för sent, men bättre sent än aldrig. Samtalen präglas av en vilja att samarbeta.Vi ber om lagstöd, men får svagt gehörDen 23 mars skickar SKR in en första hemställan till regeringen om behov av tillfälliga ändringar i socialtjänstlagen. På vissa håll är nu hälften av omsorgens personal sjukskriven. Vi vill att socialtjänsten ska få laglig möjlighet att prioritera de mest akuta ärendena, ändra verkställda gynnande beslut och stänga vissa verksamheter för att skydda brukare och klienter från smitta. Vi vill att vistelsekommuner ska kunna neka tillfälliga gäster hemtjänst under sommaren. Vi hemställer om ett förtydligande att IVO:s avgifter tas bort för de beslut som inte kan verkställas på grund av covid-19. Vi ber även att regeringen ska besluta om besöksförbud, vilket regeringen inför 1 april.Sen är det stopp. Socialministern säger att det tar tid att arbeta fram ny lagstiftning som kan ge socialtjänsten möjlighet att prioritera. Det går inte i rådande läge. För att underlätta skickar SKR den 23 april in ett färdigt författningsförslag. Enligt förslaget ska alla prioriteringar ske med insyn och rapporteras till IVO för granskning. Vi når fortfarande inte fram till socialdepartementet med våra förslag.Utöver det skickar SKR ytterligare en hemställan eftersom vi och Demensförbundet ser att smittskyddslagen behöver ändras. Vi vill att demensboenden ska få möjlighet att avskilja smittade personer, utan samtycke. Samma befogenheter som sjukvården har. Jag vill betona att det självfallet inte får vara så att en demenssjuk äldre lämnas ensam och isolerad i sin lägenhet eller i kohortvård. Vi har hela tiden varit tydliga med att det alltid ska finnas personal hos den som behöver avskiljas utan samtycke.Socialministern säger att vårt förslag strider mot grundlagsskyddet och är integritetskränkande. Vi undrar vad alternativen är. Det hör till sjukdomen att den med demens inte kan ge sitt samtycke. Vad gör man när smitta tagit sig in på ett boende och personalen saknar lagliga möjligheter att ingripa? När de äldre glömmer eller struntar i anvisningar och går runt och smittar andra? Konsekvensen blir den äldre bryter mot smittskyddslagen. Och riskerar andras liv.Tonläget höjs i debatten, men är det mot rätt saker?Samtidigt som detta sker, tävlar debattörer om att tala om hur dålig Sveriges äldreomsorg är. Analysen är att det är äldreomsorgens struktur – arbetsledning, anställningsform, kontinuitet och utbildningsnivå – som gör att vi misslyckats att skydda de äldre.Det är som att alla har glömt att äldreomsorgen är en del av samhället – inte en del av sjukvården. I äldreomsorgen är alla insatser frivilliga, de äldre fria att göra vad de vill, röra sig hur de vill, ta emot besök som de vill. Ju större spridning i samhället, desto större risk att smittan också når de äldre. Initialt hade personalen inte tillgång till tillräcklig skyddsutrustning eftersom det var global brist. När smittan var som störst hade den bredare testningen ännu inte kommit igång. Runt om i landet slet medarbetare och chefer, för att de ville de äldre väl.Under den här resans gång har olika intresseorganisationer, forskare och opinionsbildare använt pandemin för att föra in sina hjärtefrågor i äldreomsorgen. Och visst, för många är det en del av deras roll. Jag har full förståelse för att det här är svåra frågor. Det är viktigt att värna brukarnas rätt, frihet och integritet. Men under de här sex månaderna har äldreomsorgens högsta prioritet varit att rädda liv. Och när regeringen backar, flyttas problemen ner till kommunchefer, socialchefer, linjechefer. Det är de som fått fatta de svåra besluten – utan att ha laglig grund.Viktigt att IVO granskarVarje äldre i omsorgen som blir blivit sjuk eller avlidit i corona är ett misslyckande. Det är en tragedi för nära och kära, och för personalen runt omkring. Det finns delar i äldreomsorgen vi behöver förbättra. Det finns också enskilda verksamheter som har, och har haft, stora brister. IVO har gjort ett gediget arbete och granskat 1700 äldreboenden under krisen. Nu går IVO vidare med knappa 100 av dem. Det är viktigt för att vi ska komma tillrätta med de brister som finns. Jag hoppas även att Coronakommissionen kommer med kloka insikter som vi kan bära med för framtiden.Ta vara på det som är braNu, i september 2020, har nästan alla kommuners äldreboenden mindre än 1 % smitta. Och det beror inte på att vi under dessa sex månader har genomfört några genomgripande strukturförändringar i äldreomsorgen. Det är tack vare slit, mod och handlingskraft hos kommunernas chefer och medarbetare.Samtidigt har tilliten och samarbetet stärkts mellan kommuner, och mellan kommuner och regioner. Även SKR:s samverkan med myndigheter, brukar- och branschorganisationer har fördjupats. Och även om jag många gånger framfört hård kritik mot regeringen, har dialogen med regeringskansliet varit mycket viktig för oss. Utan tillit och lyhördhet kommer vi inte komma någon vart. I en kris är det viktigare än någonsin.
Läs mer
-
Barns röster måste få höras
Vid en vårdnadstvist borde det vara självklart att barnets bästa ska gå före föräldrarnas. Men de juridiska förutsättningarna sätter fortfarande käppar i hjulet. Vi kan inte ha det så.
Det är tisdag den 8 september och jag hör det sista avsnittet i Sveriges radios dokumentärserie Barnen och vårdnadstvisterna . Det är hjärtskärande. Här finns berättelser om barn som slits mellan föräldrar. Om barn som tvingas till umgänge mot sin vilja, trots att det finns uppgifter om våld från den ena föräldern. Om barn som känner att de inte blivit lyssnade till.Enligt Sveriges radio Ekots granskning av domar i vårdnadsärenden, har barnen bara fått komma till tals i drygt hälften. Hur kan det vara så? frågar Ekot. Barnkonventionen är ju lag.Föräldrars rätt är starkJa, hur förklarar man detta, och de svårigheter barnen och socialtjänstens familjerätt ställs inför? Barnkonventionen är lag, men det är också föräldrabalken. Och den ger inte de bästa förutsättningarna.I föräldrabalken står att barnets bästa ska vara avgörande vid beslut om vårdnad, boende och umgänge. Ändå är föräldrars rätt stark. Starkare än i flera andra länder. I domstolen är det lätt att föräldrar och deras ombud tar över – och att barnen osynliggörs, trots att det är dem som hela processen handlar om. Man kan ifrågasätta om rättsprocessen verkligen ska se ut som den gör idag.Familjerätten måste få bättre förutsättningar att höra barnenEn orsak till att barn inte fått komma till tals i domar är att underlagen ibland bara utgörs av det som i föräldrabalken går under ”upplysningar”. Upplysningar är begränsade underlag som domstolen begär in från socialtjänstens familjerätt. Till skillnad från utredningar om vårdnad, boende och umgänge, saknar upplysningar riskbedömning och förslag till beslut. Handläggningstiden är också mycket kort. Vid en upplysning ska barnet höras om det inte bedöms olämpligt. När familjerätten bedömer det olämpligt, handlar det oftast om de yngsta barnen, och att den korta tiden inte gör det möjligt att förbereda barnet så att hen kan komma till tals under trygga former. Idag saknas vägledning för hur de små barnen röst ska kunna tryggas vid upplysningar.Andra orsaker till att barnen inte hörs handlar om att vårdnadshavarna nekar familjerättssekreteraren att prata med barnet. Som lagen ser ut i dag krävs samtycke. Den statliga utredningen Se barnet föreslog 2017 att barn ska ha rätt att framföra sina åsikter även när en vårdnadshavare motsätter sig samtal. Utredningen föreslog vidare att barnets bästa ska vara avgörande, inte enbart för beslut utan för samtliga frågor om vårdnad, boende och umgänge. SKR har länge drivit på för att utredningens förslag ska bli skarp lagstiftning.Ibland kan även barnet själv neka till att medverka, eftersom det är för påfrestande att vara i skottgluggen för föräldrarnas konflikt. Betänkandet till ny socialtjänstlag föreslår klokt att barnet då ska respekteras. I dessa fall är de uppgifter familjerätten hämtar in från andra aktörer, till exempel skolan och förskolan, viktiga för att säkerställa barnets perspektiv.Det behövs mer forskning och bättre metoderIdag finns både metoder och vägledning att samtala med barn. Socialtjänsten har också många kunniga familjerättssekreterare som gör barnen delaktiga och som lyfter deras röster i utredningen. Vid utredningar om vårdnad, boende och umgänge gör socialtjänstens familjerätt hembesök och träffar så gott som alla barn – oavsett ålder.Men att beskriva barns upplevelser, vilja och behov i utredningen – och kunna återge dem för domstol och föräldrar på ett sätt som är tryggt för barnet – är en grannlaga uppgift. Det händer att barnet ber socialtjänsten att inte berätta för föräldrarna vad hen sagt. Barn i vårdnadstvister befinner sig ofta i lojalitetskonflikt och en mycket utsatt situation, där motstridiga krav från föräldrarna kan vara svåra att hantera. Därför är det viktigt att familjerätten har rätt utbildning och stöd.Samtidigt vet vi att dagens metoder saknar evidens. Om vi på allvar ska stärka barns rättigheter behövs mer forskning, utvecklade metoder och fördjupad kunskap om barn och barns kognitiva utveckling. Kunskapen behöver inte bara stärkas i socialtjänsten, utan även inom domstolen. I dag krävs till exempel inte att domare och nämndemän har någon särskild barnkompetens att döma i vårdnadsmål.Lagen måste ge goda förutsättningar att utreda våldEn annan brist är att föräldrabalken inte ger familjerättssekreterarna bra förutsättningar att utreda uppgifter om våld, missbruk eller psykisk ohälsa hos en förälder. Idag måste familjerätten ha förälderns samtycke för att hämta in uppgifter från till exempel frivård och hälso- och sjukvård. Här är det viktigt att familjerätten samverkar med de socialsekreterare som arbetar med orosanmälningar och våld i nära relationer. Men lika viktigt är det att vi har en lagstiftning som ger familjerätten goda förutsättningar att utreda, och som förhindrar beslut om umgänge som kan sätta barns säkerhet på spel.Steg mot förbättringAtt barnkonventionen blev lag är ett stort steg mot förbättring. Likaså att utredningen om en ny socialtjänstlag innehåller många förslag som stärker barnens perspektiv. Men det behövs en översyn av föräldrabalken. Och den borde gjorts för länge sen. Därför är det glädjande att justitieministern nu sagt att barn ska få höras utan föräldrars samtycke och att det behövs helhetssyn så att lagar inte strider mot varandra. Propositionen ska komma i början av nästa år.Långvariga konflikter mellan föräldrar innebär stora påfrestningar för barnen och kan bidra till att de utvecklar egen problematik och ohälsa. Om det förekommer våld är riskerna än högre. Alla barn måste bli tagna på allvar och lyssnade på – och det måste få genomslag i domstolen. Det är hög tid att riva alla de hinder, som gör att det inte blir så.
Läs mer
-
Viktigt att socialtjänsten hittar arbetssätt som fungerar på sikt
En viktig del av socialtjänstens arbete utgörs av det fysiska mötet. Men hur gör man för att minimera risken för smitta? SKR har tagit fram ett stöd för att trygga den fysiska kontakten i tider av corona.
I månader har vi kunnat läsa om utmaningarna i hälso- och sjukvården och äldre- omsorgen. Men få har lyft att corona också innebär stora utmaningar för alla andra verksamheter i socialtjänsten. Jag tänker på individ- och familjeomsorgen, socialpsykiatrin och omsorgen för personer med funktionsnedsättning.När pandemin bröt ut var vi många som blev oroliga. Oroliga för våra nära och kära och för vår egen hälsa. Med all rätt. För vi visste mycket lite om det nya viruset. Men även om många frågetecken kvarstår, har vi mer kunskap nu. Vi vet att det finns sätt att väsentligt minska risken för smitta, vi vet att barn och unga generellt får lindriga symtom och vi vet att de allra flesta som insjuknar överlever.Situationen kommer hålla i sigSamtidigt vet vi att den här situationen kommer hålla i sig, och att pandemin inte bara skadar samhället och dess invånare genom sjukdomen i sig. I pandemins spår följer arbetslöshet, ekonomisk utsatthet, ensamhet och isolering. Och i takt med människors oro och desperation, ökar risken för våld och psykisk ohälsa.Tyvärr är det de redan utsatta som kommer att fara mest illa: Vuxna och barn som utsätts för våld, människor med missbruksproblematik, vuxna och barn i ekonomiskt utsatt position, med psykisk problematik, funktionedsättningar, psykosociala problem och andra omständigheter som gör dem extra sårbara. Socialtjänsten har ett stort ansvar att hjälpa dessa människor.Snabba att ställa om digitaltFör att hålla verksamheterna igång och skydda personal och brukare har socialtjänsten varit snabba att ställa om. De har hittat nya arbetssätt, hållit kontakt med brukare digitalt och arbetat hemifrån så långt det varit möjligt. Många av de nya digitala arbetssätten har också ökat tillgängligheten för invånarna och effektiviserat socialtjänstens arbete.Fysiska möten behövsMen allt socialt arbete kan inte utföras på distans. Socialtjänsten kan till exempel behöva vara på plats för att bedöma ett barns omsorgssituation. För den som blir utsatt för våld i hemmet kan det vara svårt att larma om sin situation via en digital kontakt. För många av socialtjänstens målgrupper kan också det fysiska mötet skapa tillit och vara avgörande för att våga öppna upp och berätta. Socialtjänsten behöver därför vara flexibel i sina arbetssätt och även erbjuda fysiska möten för att arbetet ska vara hållbart på sikt.Ju fler vi kan nå tidigt desto bättreMen hur ska man tänka för att minska risken för smitta? Här har vi på SKR tagit fram ett stödmaterial med tips för olika arbetssituationer – från besök i hemmet till möten i socialtjänstens lokaler. Syftet är att underlätta för verksamheten att minimera risker och samtidigt säkerställa att socialtjänsten når alla som behöver den.Om vi drar ner på fysiska kontakter där de faktiskt behövs, finns en risk att människor inte får den hjälp de behöver i tid. Problemen kan också eskalera ju längre vi väntar. Då riskerar vi att bygga upp en omsorgsskuld i socialtjänsten som kommer ta lång tid att beta av.
Läs mer
-
Vi behöver få en mer nyanserad bild av äldreomsorgen
I media är äldreomsorgen coronapandemins stora syndabock. Men äldreomsorgen i Stockholm och Sörmland har på kort tid gjort stora omställningar för att skydda de äldre. Och i övriga landet är det förebyggande arbetet i full gång.
Enligt MSB:s senaste mätning har förtroendet för äldreomsorgen minskat från 34 till 22 procent. Det är kanske inte är så konstigt när politiker, generaldirektörer och fackliga företrädare tävlar om medieutrymme att förklara varför covid-19 kommit in på äldreboendena. De har goda intentioner. Men det passar också väl in i medielogiken om en tydlig syndabock. Jag menar inte att media ska sluta granska brister. Men det saknas ett kommunalt perspektiv.SVT:s program Agenda i söndags är ett typiskt exempel. Inbjudna var Socialstyrelsens och Folkhälsomyndighetens generaldirektörer och en läkare. De är framstående experter – men främst inom sjukvård. Ingen av dessa kloka personer förklarar äldreomsorgens förutsättningar och skillnaden mot regionernas hälso- och sjukvård.Stöd och service till 240 000 äldreSjukhusens värld är annorlunda. Där finns högutbildad personal och 21 000 vårdplatser. Äldreomsorgen ger stöd till 90 000 äldre på boenden och 150 000 äldre inom hemtjänsten. Cirka 200 000 personer arbetar i äldreomsorgen, främst undersköterskor och vårdbiträden. I äldreomsorgen finns inga anställda läkare – kommunen måste förlita sig på avtal med primärvården. Äldreomsorgens sjuksköterskor arbetar oftast genom delegation till undersköterskor med erfarenhet. Visst har de hälso- och sjukvårdande delarna ökat inom äldreomsorgen över tid, men socialt arbete och omvårdnad är fortfarande den största delen.I äldreomsorgen finns inga tvång eller möjlighet att prioriteraIngen talar heller om socialtjänstlagens begränsningar i förhållande till hälso- och sjukvårdslagen. Äldreomsorgen får inte, som hälso- och sjukvården, prioritera de mest akuta behoven. Det betyder att promenader och städning hos en pigg äldre har samma prioritet som omvårdnad hos en mycket sjuk. Det är klart det blir ansträngt nu när sjukfrånvaron är hög. Vi kan inte låta personal med symptom gå till jobbet.Äldreomsorgen är dessutom ingen sluten värld och absolut inget sjukhus. På ett boende har de äldre sina egna lägenheter. De är som vilka hyresgäster som helst i samhället, med den skillnaden att de har tillgång till gemensamma lokaler och stöd och omsorg från personal. Äldreomsorgen får inte flytta runt de äldre till särskilda avdelningar utan deras medgivande. Det är viktigt att vi har det så. Men det gör det också svårt när boendena behöver skilja smittade från friska och skydda de äldre under pandemin. Särskilt utmanande är det inom demensvården.Äldreomsorgen har jobbat hårt för att förhindra smittanÄldreboendena i Stockholm och Sörmland fick in smittan först, vilket inte är konstigt eftersom de länen har störst smitta i befolkningen. Initialt var bristen på skyddsmateriel också stor.Men kommunerna där och i övriga delar av Sverige har arbetat hårt för att skydda de äldre under pandemin. De brister och svårigheter som fanns i början har de ansvariga och personalen tillsammans jobbat med för att hantera. Och många avdelningar på äldreboenden som haft smitta i dessa regioner är nu smittfria. Därmed är förstås inte faran över.Kommunerna i Sörmland och Stockholm har också lärt sig enormt mycket under resans gång. Kunskap som de nu delar med sig av till andra kommuner. På så sätt arbetar chefer inom äldreomsorgen, medicinskt ansvariga sjuksköterskor och SKR tillsammans med Socialstyrelsen för stödja de kommuner där pandemin inte tagit samma fart.På kort tid har äldreomsorgen gjort stora omställningar, och kommunerna är igång med sitt förebyggande arbete:- Över 120 000 personer har gått Socialstyrelsens webbutbildning i basala hygienrutiner (många av dem är personal i kommuner).
- Riskbedömningar och täta uppföljningar görs tillsammans med berörda fackförbunden.
- Arbetsformer för kohortvård och särskilda covid-team inom hemtjänsten har utvecklats.
- System för försörjning av skyddsmaterial har byggts upp.
- Ledningarna har fått koll på smittläget.
- Sätt för de äldre att ha kontakt med sina anhöriga har riggats.
Läs mer
-
Risk för ökat våld under coronakrisen
Oro, isolering och ekonomisk stress ökar risken för våld i nära relationer. Det gör hemmet till en mycket farlig plats för kvinnor och barn som lever med en våldsam man.
Förra veckan uppmanade FN:s generalsekreterare António Guterres styrande i alla länder att se skyddet mot våld i nära relationer som en viktig del av världens samlade åtgärder för att lindra effekterna av covid-19-pandemin. Det är inte svårt att ge honom rätt.Larmrapporter från hela världenI Kina ska våld i nära relationer ha tredubblandes sedan coronakrisens början. I Frankrike ökade anmälningarna med en tredjedel efter att landet satts i karantän. I Indien rapporteras dubbelt så många anmälningar om våld i nära relationer bara under den första veckans utegångsförbud. I Australien ökade sökningarna på internet om stöd till våldsutsatta kvinnor med hela 75 procent.Våld ökar vid semestrar och ledighetI Sverige finns just nu ingen samlad statistik. Men erfarenheter från socialtjänsten, kvinnojourerna och polisen visar att mäns våld mot kvinnor ökar under semestrar och långledighet. Erfarenheten visar också att trycket på kommunerna och kvinnojourerna ökar efter ledigheterna, eftersom möjligheten att söka hjälp då lättar. Skillnaden nu är att de utsatta inte vet hur länge isoleringen kommer att pågå.Hemmet kan bli en mycket farlig platsPå grund covid-19 arbetar allt fler hemifrån, gymnasieskolorna har stängt och företag permitterar personal. För kvinnor och barn som lever med våld i hemmet är detta en mycket farlig situation. Stress och ekonomisk oro ökar också risken att en våldsutövande partner eller pappa trappar upp sitt våld. Samtidigt gör isoleringen det extra svårt för utsatta att söka stöd och skydd. Det finns ingen möjlighet att ringa det där samtalet när mannen hela tiden är hemma. Inga ”giltiga skäl” att smita ut på ett ärende när det är bättre att handla på nätet. Ingen ensam halvtimme att packa den där väskan och ta barnen med sig och fly.Trycket på kommuner kommer att ökaVåld i nära relationer syns oftast inte. Våldet sker i hemmet där ingen utanför familjen är närvarande. I rådande situation är det extra viktigt att myndigheter, kommuner och var och en av oss uppmärksammar mäns våld mot kvinnor, att vi vågar fråga de kvinnor och barn vi möter och inte minst att vi uppmärksammar de som utövar våldet.Därför är det bra att många kommuner och ideella organisationer har ökat sin tillgänglighet nu. Kommuner börjar också förbereda för att trycket kommer att öka när pandemin är över. Vi på SKR har också tagit fram några råd om vad kommunerna kan göra för att stärka stödet till våldsutsatta med anledning av covid-19. Vi behöver göra allt vi kan för att skydda de som utsätts. Både nu och efter pandemin.
Läs mer
-
Vi behöver hjälpas åt, FUB
Att ge kommunerna möjlighet att prioritera handlar inte om att försämra för personer med funktionsnedsättning. Det handlar om att rädda liv – och att de mest akuta behoven måste få gå först under pandemin.
FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, uttrycker oro över den hemställan om regeländringar som SKR skickat in till regeringen. Jag förstår dem. Det stöd som LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) ger rätt till, är oerhört viktigt för att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva på lika villkor som andra.Förändringarna ska inte gälla för evigtMen coronavirusets spridning innebär att vi är i ett extraordinärt läge. SKR:s hemställan handlar om ändringar som vi anser nödvändiga under pågående pandemi. Det är inget vi vill ska fortsätta när krisen är över. I vissa kommuner är förändringarna redan en realitet. För personalen räcker inte till.Kommunerna måste prioritera, vare sig de vill eller inte. När det är brist på personliga assistenter kan några personer behöva bo på ett boende under en tid för att få stöd. Det kan också handla om att föräldrar inom samhällsviktig verksamhet behöver få avlösning i hemmet för sitt barn med autism, så att de själva kan fortsätta arbeta.Handlar om att ge stöd på bästa möjliga sättVi ser idag att kommunerna måste stänga vissa verksamheter för att de står utan personal. Det tycker ingen är bra. Men det är den verklighet vi lever i nu. När daglig verksamhet tillfälligt stängs gör man det för att minska risken för smitta och för att kunna flytta kompetent och erfaren personal dit där resurserna behövs som mest. Men inför att en verksamhets stängs gör kommunerna alltid riskbedömningar för varje individ som berörs.Vi på SKR tycker också att verksamheter måste kunna hjälpa varandra nu, även de som inte har tillstånd att driva verksamhet utifrån LSS. Till exempel kan ett HVB (hem för vård och boende) ha god kunskap och erfarenhet av personer med autism, trots att verksamhetens tillstånd bara gäller utifrån socialtjänstlagen. Boendestödjare inom socialpsykiatrin har med stor sannolikhet kompetens att hjälpa till även inom hemtjänsten eller på ett LSS-boende. Ofta har personalen kompetens inom flera områden, och stöd från dem är bättre än inget stöd alls.Vi måste minska risken för smittaFolkhälsomyndigheten rekommenderar riskgrupper att hålla sig hemma och inte ta emot besök. Att tillfälligt begränsa gemensamhetsutrymmen i en gruppbostad är en åtgärd för att skydda de boende från smitta. Medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) har kännedom om varje boendes hälsostatus. Hen behöver ha möjlighet att stänga gemensamhetsutrymmen om så behövs för att säkra de boendes hälsa. Beslut behöver fattas lokalt utifrån varje boendes situation. Det går inte enligt lagen idag.SKR: s hemställan handlar om situationer när liv måste räddas. Under pågående pandemi behöver var och en av oss lära om och göra på andra sätt. Några förändringar är lättare än andra. SKR har förtroende för att kommunerna gör sitt allra yttersta för att få till så bra stöd som möjligt till de som behöver det allra mest. I tider som dessa behöver alla hjälpas åt.
Läs mer
-
Underlätta för socialtjänsten att hjälpa den som är utsatt
I en kris är det alltid de mest utsatta som riskerar att fara mest illa. Regellättnader skulle göra det möjligt för socialtjänsten att värna de med störst behov, och mildra de långtgående konsekvenserna av covid-19.
Den människa som redan är utsatt riskerar alltid att vara den som far mest illa i en samhällskris. Nästan oavsett vad krisen handlar om. Så även i den kris vi befinner oss i just nu. För varje dag som går blir konturerna av den ökade utsattheten allt skarpare. Detsamma gäller de utmaningar som socialtjänsten ställs inför för att upprätthålla verksamheten och mildra skadeverkningarna av den situation som följer av covid-19.Många behöver socialtjänstens stödÄldre och personer med funktionsnedsättning behöver vi vara extra varsamma om nu. Barn som lever i en otrygg hemmiljö eller i ett hem med svag ekonomi, kan vid en stängning av skolan förlora en trygg plats att gå till eller bli utan tillräckligt med mat. Den kvinna som lever i ett hem där hon utsätts för våld, riskerar att utsättas för mer våld och inte ha någonstans att ta vägen.Lagstiftningen är inte anpassadVår lagstiftning är inte skriven för att fungera i en sådan extraordinär situation som den vi är i nu. I synnerhet gäller det lagstiftningen på socialtjänstens område. Den kräver personliga besök och omvårdnad i människors hem, tidsfrister som ska hållas och regler kring att vissa arbetsuppgifter enbart kan utföras av personal med en särskild examen. Samtidigt uppmanar Folkhälsomyndigheten oss att arbeta hemifrån, undvika närmare sociala kontakter och stanna hemma från jobbet om vi känner minska antydan av förkylningssymptom. Självklart ska vi alla hjälpas åt att minska smittspridningen och följa myndigheternas råd. Men det är svårt att få det att gå ihop.Vi ska såklart inte ha en lagstiftning som tar sin utgångspunkt i att vi behöver isolera oss eller att vi har en pågående kris. Då skulle vi inte ha den starka sociallagstiftning och det skyddsnät vi har idag. Men det måste finnas en flexibilitet i lagstiftningen som gör att den kan fungera även i extraordinära situationer. Som gör det möjligt för socialtjänsten att utföra sitt uppdrag.Socialtjänsten måste få prioriteraDen 23 mars skickade SKR in en hemställan till regeringen med begäran om skyndsamma regelförändringar och tillfälliga undantag från gällande regelverk. Syftet är att underlätta för kommunerna att upprätthålla verksamhet och ge vård och omsorg även under extraordinära händelser. Listan är lång.Hemställan lyfter sådant som att socialtjänsten, likt hälso- och sjukvården, måste kunna göra prioriteringar så att de med störst behov och utsatthet går först. Den lyfter undantag vid behov av förlängd utredningstid och tillståndsplikt, och undantag från behörighetskrav. Den lyfter möjligheterna för socialtjänsten att stödja enskilda och familjer digitalt, via appar som de allra flesta har i sina telefoner. Den pekar på risken att människor hamnar utan försörjning och måste söka ekonomiskt bistånd hos kommunen, om inte ett antal regeländringar införs.Avgörande om vi ska klara vårt uppdragCoronaviruset kommer att ge långtgående konsekvenser som är svåra att överblicka, delvis för att vi inte vet hur länge det här kommer att pågå. Men det vi vet är att lättnader i regelverken behöver göras skyndsamt. Det, om något, kan bidra till att mildra negativa konsekvenser – både för samhället och för de människor som behöver omsorg, vård och stöd.
Läs mer
-
Sätt barns rättigheter främst
Det finns flera bra förslag till lagändringar för att stärka barns rättssäkerhet. Det är hög tid att regering och riksdag fattar beslut om dem.
Hela Sverige har skakats av ”Lilla Hjärtats” öde, den treåriga flicka som miste livet, alldeles för tidigt och helt i onödan. Många är upprörda. Politiker lovar förändring. Frågan är, varför måste barn som Lilla Hjärtat dö för att politiker ska klara av att fatta beslut om lagändringar? Varför måste barn som Yara eller Bobby dö för att satsningar på barnavården ska göras? Utsatta barn kan inte själva höja sina röster. Det är skamligt att de måste dö för att få uppmärksamhet.De senaste åren har flera utredningar gjorts för att stärka barns rättigheter och skydd. Redan 2012 tillsatte den dåvarande regeringen utredningen om tvångsvård av barn och unga. 2015 presenterade utredningen förslag om att ändra LVU (Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga). Enligt förslaget ska barnets bästa vara avgörande vid prövning av om pågående vård enligt 2 § LVU ska upphöra. I utredningen står:Vid bedömningen ska det fästas särskilt avseende vid barnets inställning, om barnet sedan låg ålder eller under lång tid vårdats i familjehemmet, barnets umgänge med och relation till vårdnadshavarna samt om barnet har en nära relation till familjehemsföräldrarna och en god förankring i den sociala miljön. Om ändringen trätt i kraft den 1 juli 2017 som utredningen föreslog, skulle vi kunnat undvika domslut där föräldrars rätt går före barnets. Lilla hjärtat hade sannolikt fått vara kvar i familjehemmet där hon var trygg. Men utredningen blev en skrivbordsprodukt. Ingenting hände.2016 tillsattes en utredning för att stärka barnrättsperspektivet för barn som på grund av våld och hot vistas i skyddat boende tillsammans med en av sina vårdnadshavare. 2018 föreslog utredningen att socialnämnden noga ska följa barnens vård på skyddat boende, säkerställa rätten till skolgång och hälso- och sjukvård, samt införa kvalitetskrav för boendets bemanning och kompetens. Självklarheter kan tyckas. Men utredningen fastnade hos beslutsfattarna.I sommar presenteras utredningen om en ny socialtjänstlag, som bland annat ser över möjligheten för socialtjänsten att ge insatser utan biståndsbedömning. Om regeringen verkligen vill ta ett helhetsgrepp om barns rättigheter, bör de fatta beslut om både den och om utredningarna kring LVU och skyddat boende. Det skulle ge socialtjänsten bättre rättsliga förutsättningar att skydda barn, och möjlighet att ge förebyggande insatser tidigt till barn och familjer som vill ha hjälp.Att förbättra uppväxtvillkoren för barn och unga handlar om ett långsiktigt förebyggande arbete. Det är inte bara en livstidsinvestering i en människas liv, utan i hela vårt samhälle. Vi måste satsa på barnen på lång sikt, i varje budget, varje dag. Inte bara när de politiska vindarna blåser åt det hållet. Det finns redan goda genomarbetade förslag som kan göra skillnad. I socialtjänstutredningen kommer ytterligare förslag. Politikerna måste bara våga ta besluten.
Läs mer
-
Så kan vi stärka barn- och ungdomsvården
Det är viktigt att Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) lyfter fram bristerna i den sociala barn- och ungdomsvården. Nu måste vi förbättra socialtjänstens förutsättningar och lära av det som fungerar.
Den 21 februari publicerade Inspektionen för vård och omsorg (IVO) en analys av tillsynen inom den sociala barn- och ungdomsvården 2017–2018. Analysen fokuserar på verksamheter där det funnits risk för brister, och ger alltså inte någon helhetsbild. Men även om IVO konstaterar att de flesta barn som inte kan bo hemma har det bra, ska IVO:s rapport tas på allvar. Det är tydligt att vi behöver stärka barn- och ungdomsvården.Högt tryck på socialtjänstenAtt bedöma barns behov och ge ett bra skydd och stöd är en av de viktigaste uppgifterna för socialtjänsten. Och det är extra tufft när arbetsbelastningen är hög och ekonomin ska räcka till.De senaste åren har antalet orosanmälningar om barn som far illa ökat kraftigt. Enligt Socialstyrelsens tog socialtjänsten emot 331 000 anmälningar år 2018. Det motsvarar 1000 anmälningar om dagen. I en intervju med Sveriges radio den 13 februari i år säger rikspolischef Anders Thornberg att polisen nu sköljer över landets socialtjänster med orosanmälningar. Han betonar att socialtjänsten behöver få mer resurser.Gör det lättare att öka kompetens och kunskapOch ja. Det är avgörande att socialtjänstens resurser prioriteras, både av staten och kommunerna. Men det finns också andra lösningar som måste till.Under många år har den sociala barn- och ungdomsvården haft svårt att rekrytera. Även om trenden ser ut att börja vända, är läget fortfarande tufft och arbetsbelastningen hög. Många nyanställda kommer direkt från socialhögskolan, och eftersom det är en generalistutbildning ställs höga krav på yrkesintroduktion. Idag får varje kommun lösa detta på egen hand.Därför arbetar SKR för att ta fram en nationell gemensam utbildningsplattform för yrkesintroduktion och vidareutbildning för socialsekreterare och chefer. Syftet är att göra kompetensutveckling mer tillgänglig och lika över landet. Konceptet utgår från Västra Götalandsregionens ”Yrkesresan” och arbetet har hittills genomförts med Socialstyrelsen och de regionala samverkans- och stödstrukturerna, RSS. Inom kort går vi ut med en förfrågan till kommuner att vara med i utvecklingen.IVO konstaterar också att det inte finns någon annan organisation där politiker, utan specialistkunskap, tar svåra beslut om de mest utsatta barnen. I likhet med IVO menar vi på SKR att det därför behövs mer forskning om socialtjänstens organisation, styrning och arbetssätt. SKR menar också att det är ett stort problem att socialtjänsten inte får föra personnummerbaserad statistik på nationell nivå. Om staten hörsammar det behovet, får vi bättre möjligheter att utveckla evidens och följa upp vad som fungerar ur ett nationellt perspektiv.Följa upp och stödja ur barnens perspektivVi som jobbar i socialtjänsten behöver också gå emot en mer helhetssyn. Tillsammans med barnen behöver vi göra kloka, rimliga genomförandeplaner som är begripliga ur deras perspektiv. Vi måste tro på de är lika begåvade som barn utan sociala svårigheter – för vi vet ju att det är sant. Vi behöver utmana och stödja dem att fixa skolan, och inte bara fråga hur det går, utan även hur de mår – som organisationen Maskrosbarn så klokt uppmanar oss att göra. God psykisk och fysisk hälsa, och att klara skolan är de bästa skyddsfaktorerna vi har för dessa barn.Placerade barn och unga är en särskilt utsatt grupp. Vissa har bara sin socialsekreterare utöver den personal som finns på boendet. Alla barn och unga behöver bli lyssnade till. Därför är det extra viktigt att ta sig tid och lyssna på om att barnet känner sig tryggt med personalen och de andra som bor där. Barn på LSS-boenden blir självklart frustrerade om de inte kan göra sig förstådda. Att medarbetarna får kunskap om alternativ kommunikation är därför en viktig grundsten och ett sätt att minska konflikter och få bukt med otillåtna begränsningsåtgärder.Möjlighet att prioritera de mest utsattaSocialtjänsten måste också få möjlighet att prioritera, utan att riskera vite. Idag ska alla ärenden, oavsett allvarlighetsgrad – riskbedömas, förhandsbedömas och i många fall utredas – inom samma lagstiftad tid. Här menar vi på SKR att det måste till en lagändring. Varför ska inte socialtjänsten, likt hälso- och sjukvården, kunna prioritera de allvarligaste fallen och ta dessa i första hand?Möjlighet till insatser utan utredningJag hoppas också att regeringens översyn av socialtjänstlagen verkligen leder till att socialtjänsten får möjlighet att ge riktade insatser utan biståndsprövning. Det skulle göra socialtjänsten öppnare och mer tillgänglig, och innebära att många familjer, barn och unga som vill ha en insats kan få den direkt. Idag måste socialtjänsten utreda allt som ska leda till en insats. Det slukar tid och resurser som istället skulle kunna användas till det stödjande och tidiga arbetet i barn och familjers liv.Tillitsfullt ledarskapSlutligen har chefer och förtroendevalda en oerhört viktig uppgift. Socialtjänstens arbete handlar om svåra bedömningar. Ibland kommer medarbetare att göra fel. Därför måste det finnas ett tillitsfullt ledarskap där socialtjänstens medarbetare känner sig trygga att prata om svårigheter, misstag, lösningar och framgångar. En kultur där chefen lyssnar och efterfrågar medarbetarens klokskap. En kultur där chefen kan gå till politikern och säga att det här är svårt. Där socialtjänsten tar tillvara sina avvikelser, därför att det kan leda till utveckling. Där det systematiska kvalitetsarbetet inte är en tjusig skrivbordsprodukt – utan en ständigt pågående vardag, där socialtjänsten öppet utmanar sig själv.De utsatta barnen och ungdomarna gör sällan sin röst hörd. Därför får vi aldrig tappa fokus. Vi måste stå upp för dem, för det finns ingen annan yrkesgrupp som har helhetsansvaret för detta. Vi behöver också, som IVO nu gjort, se våra brister. Och för att på allvar få kraft i utvecklingsarbetet, måste vi lära av det vi vet funkar bra.
Läs mer