Publicerad 20 december 2022

Ungdomars erfarenheter av insatser inom det kommunala aktivitetsansvaret

SKR har intervjuat sju ungdomar om deras erfarenheter från skolan och av att delta i insatser inom det kommunala aktivitetsansvaret (KAA).

Ungdomar inom det kommunala aktivitetsansvaret (KAA) är en heterogen grupp. Aktivitetsansvaret omfattar ungdomar i åldern 16-19 år, alltifrån dem som har gått ut gymnasieskolan med gymnasieintyg för att de saknar en eller ett par kurser eller inte har gjort sitt gymnasiearbete, till ungdomar som aldrig börjat eller tidigt avbrutit sina gymnasiestudier.

Här är röster från några unga som idag omfattas av KAA och några som tidigare har gjort det. De är exempel att reflektera över som ansvarig för KAA i kommunen, som politiker eller på förvaltningen. Personerna i intervjuerna heter i verkligheten något annat.

Cornelia (19 år): Vaktmästare med sikte på komvuxstudier

Cornelia valde fel gymnasieprogram och avbröt studierna. Sedan grundskolan har hon haft problem med skolarbetet och att närvara i skolan. På gymnasiet förväntades hon vara ännu mer självständig och det var svårt.

Genom KAA fick Cornelia hjälp att utforma en CV, men säger att hon hade velat ha lite mer stöd. Hon tycker att det hade varit bra om hon regelbundet hade fått prata med någon vuxen om sin situation som helhet. Nu arbetar hon som vaktmästare på ett sjukhus, genom kontakter som hennes mormor hade. Hon trivs bra med arbetet och känner att hon gör något som behövs.

Cornelia tänker att hon vill läsa in en gymnasieutbildning, men att hon ska vänta med det tills hon fyllt 20 år eftersom hon vill gå på komvux. I skolan kände hon sig inte så motiverad, kanske för att hon aldrig haft någon bild av hur hon vill att framtiden ska se ut. Men hon tycker om att arbeta med barn, så det kanske hon kommer att göra.

Oliver (20 år): Arbetar med bilvård

I grundskolan fick Oliver inte det stöd han behövde i studierna, men han ville heller inte ta emot hjälp. Han såg det som ett svaghetstecken att göra det. Han trivdes inte i grundskolan. Det var en hel del mobbning och själv blev han våldsam och slängde saker.

Han säger att han hade höga mål och fick godkänt i de ämnen som behövdes för att kunna läsa det han ville, även om han generellt hade låga betyg. I gymnasiet fick han inte det stöd han behövde för att klara studierna. Han hade mycket frånvaro och säger att lärarna nog uppfattade att han inte var motiverad.

När Oliver avbröt sina gymnasiestudier blev han kontaktad av KAA-ansvarig i sin kommun och erbjöds arbete. Nu tvättar han kommunens bilar, något han trivs bra med. Förutom att arbeta ägnar han mycket tid åt fysisk träning och även religionen som är viktig för honom.

Oliver saknar tydliga mål för framtiden och vet inte vad han vill göra i livet, men tänker att han ska tjäna ihop pengar och sedan börja läsa på komvux.

Amanda (19 år): Trivs bra på folkhögskola

Amanda trivdes inte särskilt bra i grundskolan. Det var mycket mobbning och hon fick inte tillräckligt med hjälp i skolarbetet. Under hela högstadiet hade hon kontakt med en kurator, och i nian fick hon kontakt med BUP.

När började hon gymnasiet blev hon sjukskriven och avbröt studierna, vilket upprepades när hon återigen började gymnasiet. Skolan försökte hjälpa henne så gott de kunde, men det var inget som fungerade. Efter att hon avbrutit studierna fick hon (via BUP) en ADHD-diagnos och en diagnos inom autismspektrumtillstånd. Hon önskar att hon hade fått diagnoserna tidigare under skoltiden.

En av Amandas drömmar är att arbeta med barn. Inom KAA erbjöd kommunen henne praktik på en förskola i tre månader och det stortrivdes hon med. Nu studerar hon på folkhögskola och kommunen hör av sig regelbundet för att följa hennes närvaro. Hon trivs bra med studierna då hon får läsa både allmänna ämnen och tillvalskurser som till exempel retorik och yoga. Hon tycker om både lärarna och eleverna och säger att det är skillnad på att studera tillsammans med vuxna i stället för med tonåringar.

Vincent (19 år): Fysiskt arbete är lättare än att sitta still

I årskurs nio började Vincent må psykiskt dåligt. På gymnasiet hade han depression och ångest, så han blev tvungen att stanna hemma och lyckades inte påbörja studierna igen.

Genom KAA fick han arbete på ett företag som inventerar möbler åt kommunen. Det är ett fysiskt arbete och det passar honom bra. Han säger att han aldrig hade kunnat sitta still framför en dator en hel dag. Just nu arbetar han 75 procent, men han hoppas så småningom kunna arbeta heltid.

Vincent tänker att han skulle ha svårt att studera, att det skulle kräva mycket stöd för att han ska kunna fokusera. Han har dyslexi, ADD och en diagnos inom autismspektrumtillstånd. När det är någonting som han inte är intresserad av kan han inte fokusera, men om han är intresserad kan han läsa hur många böcker som helst.

Ella (17 år): Jobbar på LSS-boende, men siktar på komvuxstudier

I grundskolan fick Ella inte tillräckligt med hjälp i skolarbetet och på gymnasiet gick hon bara några månader. Hon förstod ganska snart att hon inte hade valt rätt gymnasieprogram, men hon fick inte chansen att byta. Om hon hade vetat mer om vad programmet innebar så hade hon kanske valt något annat. Det hade varit bra att få kontakt med någon som gick det programmet innan hon själv valde.

Ella hade inte föreställt sig att gymnasiet skulle innebära så mycket stress och så höga krav. Det var stor skillnad från grundskolan. På gymnasiet hade hon behövt extra stöd på lektionerna i de flesta ämnen. Hon säger att hon tvingades till kuratorn, men att det var hjälp i klassrummet hon behövde.

Inom KAA har Ella fått hjälp och arbetar nu på ett LSS-boende, något som hon trivs med. Hon har tänkt att hon så småningom ska börja läsa på komvux och att hon har den motivation som behövs för att klara det. I framtiden skulle hon kunna tänka sig att arbeta med det hon gör nu.

Jonatan (19 år): Tillsvidareanställning på bageri

Jonatan försökte börja på gymnasiet på tre olika program på tre olika skolor, men avbröt studierna redan efter någon vecka varje gång. Han hade inte så många kompisar och visste inte riktigt vad han skulle göra. Han hade behövt mer hjälp av studie- och yrkesvägledaren när han skulle välja program, längre samtal för att förstå vad det finns för olika vägar.

När Jonatan kom i kontakt med KAA hade han inte så mycket självförtroende, men han tycker att han fick ett fint stöd och kände engagemanget hos dem som hjälpte honom. Nu har han tagit körkort och har fått fast jobb på ett bageri som gör smörgåsbottnar. Hans mamma har arbetat där i flera år.

Jonatan säger att man såklart ska studera i första hand, men att det kanske inte alltid är rätt tillfälle. Det är ju en tuff situation för ungdomar som avbrutit sina gymnasiestudier. Många har det svårt socialt. Studier ligger för hans del ganska långt bort och han vet inte heller vad han skulle läsa. Han tänker att han bara vill ha ett arbete som han trivs med, något som han känner att han kan gå upp till varje dag och som känns okej.

Ibrahim (20 år): Det går snabbare framåt på komvux

Det gick bra för Ibrahim i grundskolan, men det blev svårt när han flyttade till Sverige och började på språkintroduktion på gymnasiet. Lärarna var bra, men han hade inte så många kompisar. Han lärde sig svenska och lite engelska. Men han upplevde att det inte spelade någon roll om han studerade väldigt mycket eller ingenting. Ibrahim kände att han aldrig kom framåt i sina studier eftersom han efter två och ett halvt år på språkintroduktion inte hade fått några betyg. Därför valde han att avbryta sina studier.

Ibrahims plan var att arbeta lite innan han kunde börja komvux när han fyllt 20 år. Genom KAA fick Ibrahim arbetsmarknadskunskap och chansen till praktik på kostenheten i kommunen. Sedan fick han hjälp att börja på komvux där han nu går.

Ibrahim börjar bli klar med de ämnen som krävs för att han ska kunna påbörja gymnasiestudier. Han säger att det går bra och mycket snabbare än på språkintroduktion. Han tar ansvar själv och studerar hårt, vilket ger resultat. Hans dröm är att bli psykolog och han vet att det krävs hårt arbete för att nå dit. Först ska han fullfölja gymnasiestudierna och sedan ska han läsa fem år på högskolan innan han kan ansöka om legitimation.

Informationsansvarig

  • Åsa Ernestam
    Utredare

Kontakta oss

Kontaktformulär SKR








Verifiering * (obligatorisk)
Vi kontrollerar att du är en människa och inte en robot.