Så fungerar planavgift

PBL ger kommunen rätt att via taxa ta ut planavgift – en avgift för detaljplaneläggning som tas ut om bygglov beviljas och fastigheten har nytta av planen.

Rätten att ta ut planavgift är kopplad till bygglov

Med planavgift avses en avgift för detaljplaneläggning som tas ut om bygglov beviljas och fastigheten har nytta av planen. Att fastigheten ska ha nytta av planen handlar inte nödvändigtvis om tillkommande byggrätt, utan kravet på nytta kan sannolikt oftast sägas vara upfyllt om lov lämnas för ny-, om- eller tillbyggnad som medges i detaljplanen.

Det kan vara värt att notera att lagen inte uttrycker det som att det är kostnaden för den detaljplan som ligger till grund för det enskilda bygglovet som ska generera planavgiften. Här gäller precis som vid bygglov att avgiften inte får överstiga den enskilda kommunens genomsnitt­liga kostnad för den typ av besked, beslut eller handläggning som avgiften av­ser.

Planavgift kan gälla både gamla och nya planer

PBL avgränsar inte rätten till planavgift till bygglov inom nyligen upprättade detaljplaner. I princip kan alltså planavgift kontinuerligt tas ut vid beslut om lov inom detaljplaner upprättade sedan PBL:s införande år 1987 och framåt. Frågan upp­står ibland om en detaljplan vid något tillfälle är färdigbetalad. Inget hind­rar att kommunen beslutar sig för att så är fallet. Det viktiga är att kommunen i så fall är konsekvent så att hanteringen inte blir godtycklig.

Om kommunen ändrar sin taxa är det alltså viktigt att notera att planavgiften så som den formuleras i den nya taxan gäller även för gamla planer där planavgift tas ut.

En kontinuerligt ajourförd lista på inom vilka detaljplaner planavgift ska tas ut, är sannolikt ett bra redskap för kommunen, både internt och för kommunikationen med de bygglovsökande.

Plankostnadsavtal

Idag är det många kommuner som i vissa typer av detaljplaner tar ut ersättning för kostnader för att upprätta eller ändra detaljplaner genom olika former av plankostnadsavtal med en eller flera exploatörer.

Sådana civilrättsliga avtalsformer saknar direkt lagreglering, men bestämmel­serna i PBL ger den rättsliga grunden och ramen för plankostnadsavtalen.

Plankostnadsavtal och planavgift behöver ses som en helhet

Detta underlag behandlar enbart planavgift i samband med bygglovgivning i enlighet med 12 kap 9 § PBL. Använd SKR:s underlag för plankostnadsavtal för att få stöd i arbetet med civilrättsliga avtal.

Underlag för plankostnadsavtal

Däremot är det viktigt att kommunen arbetar med sin planfinansiering som en helhet, där plankostnadsavtal och planavgift förhåller sig till varandra. Det behöver finnas en konsekvens i kommunen mellan stor­leken på planavgiften och kostnader som tas ut via plankostnadsavtal. Om kommunen använder sig av plankostnadsavtal bör det framgå av kommunens taxa, till­sammans med principerna för hur dessa avtal byggs upp. Det ger en tydlighet både för beslutsfattare och sökande eller andra aktörer avseende hur kommunen hanterar frågan om finansiering av detaljplanearbetet.

Kommunen bör alltid ha en taxa för uttag av planavgift vid bygglovgivning, oavsett om man väljer att använda sig av plankostnadsavtal. Detta för att ha en möjlighet att finansiera detaljplaneverksamheten även i det fall det till exempel inte finns en självklar avtalspart, eller där det inte är genomförbart med avtal. Som påpekats ovan kan det också finnas gamla planer där planavgift kontinuerligt ska tas ut, vilket måste stödjas av taxan.

Planavgift och bygglovsprövning hänger ihop

Planavgiften enligt PBL 12 kap 9 § kopplar alltså till bygglovsprövningen. Av praktiska skäl är det därför viktigt att kommunens taxa för planavgift och bygglov hänger samman och utgör en hel­het. Planavgiften är en viktig del i finansieringen av detaljplaneläggningen.

Det är därför också viktigt att kommunen internt analyserar kopplingen mellan uttaget av planavgift i bygglov och de kostnader som kommunen har för att upprätta detaljplaner.

Planavgift vid ett eller flera tillfällen

En del kommuner väljer att ta ut planavgift vid enbart ett tillfälle när det gäller en- och tvåbostadshus. En planavgift tas då ut vid nybyggnad, men inte vid ändringar av en byggnad. Fördelen med det kan vara att ingen administration av planavgift behöver ske i efterföljande mindre bygglov på fastigheten. Nackde­len är att planavgiften blir helt avhängig att nybyggnad kommer till stånd. Vid exempelvis omvandlingsområden med permanentning av fritidshus, kan då planavgiften helt utebli. Samma problem kan uppstå om kommunen väljer att inte ta ut planavgift vid tillbyggnader under en viss storlek.

Ett annat alternativ, som detta underlag bygger på, är att planavgift tas ut i alla förekommande ärenden där det är möjligt. Kostnaderna fördelas då på ett större antal bygglov och behöver därmed inte bli så höga i det enskilda bygglovet. Planavgiften kommer på detta sätt också in till kommunen i proportion till antalet beviljade bygglov. Det sker då även om de detaljplaner där planavgiften är aktuell att ta ut inte genererar något tryck på just nybyggnad. Så som detta underlag är uppbyggt, finns ingen nedre gräns för de åtgärder som avses generera en planavgift.