Publicerad 15 mars 2021
Frågor och svar

Likställighetsprincipen

Likställighetsprincipen, som uttrycks i 2 kap. 3 § kommunallagen, har betydelse för avgiftsuttaget i kommunal verksamhet:

Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.

Likställighetsprincipen innebär vid fördelning av avgifter att lika avgift ska utgå för lika prestation eller att kommunmedlemmar som befinner sig i motsvarande läge ska betala samma avgifter. Kommunen får t.ex. inte ta ut andra avgifter av fritidsboende än av permanentboende för samma handläggning. Likställighetsprincipen medger heller ingen inkomstfördelande verksamhet. Däremot finns det inget hinder mot att differentiera avgifterna med hänsyn till kostnadsskillnader mellan olika prestationer. Inom vissa ramar tillåts även schabloniserade taxor (se prop. 1993/94:188 sid. 87 och Dalman m.fl. Kommunallagen med kommentarer och praxis, 2011, SKL Kommentus, sid. 75).

När det gäller utformning av avgifter är olika modeller tänkbara, bl. a. avgifter kopplade direkt till kommunens kostnader såsom timtaxa eller schabloniserade avgifter såsom ansöknings- eller prövningsavgifter liksom fasta avgifter för tillsyn. Regeringen har anfört att en viss schablonisering av avgifterna är nödvändig men har samtidigt framhållit att avgiften måste stå i rimlig proportion till de kostnader som den avgiftsbetalande åsamkar myndigheten (prop. 1997/98:45 del 2 sid. 288, se även diskussionen om utformningen av de statliga avgifterna i SOU 1998:35 sid. 390 ff.).

Kontakt

Kontakta SKR

Har du en fråga med anledning av det pågående virusutbrottet?

Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.

Covid-19 och det nya coronaviruset