Kontakt

Meny

Socialtjänstbloggen

  1. Publicerad: Skribent: Leif Klingensjö

    Kommunerna kan inte ta försörjningsansvar för långtidsarbetslösa

    Det är orimligt att arbetslösa ska leva på försörjningsstöd år efter år. Nu föreslår vi från SKL ett nytt arbetsmarknadsprogram och ersättningssystem för att minska långvarigt mottagande av ekonomiskt

    (0) Kommentarer Arbetsmarknad Ekonomiskt bistånd

Kontakt

Välkommen att skicka din fråga till SKR!








Hjälpte informationen på sidan dig?

Tack för att du hjälper oss!

Om bloggen

Vi som bloggar här arbetar med frågor om social omsorg och stöd på SKR.

Vi skriver aktuellt om äldreomsorg, barn och unga, missbruk och beroende, funktionshindersfrågor och annat inom socialtjänsten.

  • 2020-02-26
    Så kan vi stärka barn- och ungdomsvården
    Det är viktigt att Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) lyfter fram bristerna i den sociala barn- och ungdomsvården. Nu måste vi förbättra socialtjänstens förutsättningar och lära av det som fungerar.
    Den 21 februari publicerade Inspektionen för vård och omsorg (IVO) en analys av tillsynen inom den sociala barn- och ungdomsvården 2017–2018. Analysen fokuserar på verksamheter där det funnits risk för brister, och ger alltså inte någon helhetsbild. Men även om IVO konstaterar att de flesta barn som inte kan bo hemma har det bra, ska IVO:s rapport tas på allvar. Det är tydligt att vi behöver stärka barn- och ungdomsvården.Högt tryck på socialtjänstenAtt bedöma barns behov och ge ett bra skydd och stöd är en av de viktigaste uppgifterna för socialtjänsten. Och det är extra tufft när arbetsbelastningen är hög och ekonomin ska räcka till.De senaste åren har antalet orosanmälningar om barn som far illa ökat kraftigt. Enligt Socialstyrelsens tog socialtjänsten emot 331 000 anmälningar år 2018. Det motsvarar 1000 anmälningar om dagen. I en intervju med Sveriges radio den 13 februari i år säger rikspolischef Anders Thornberg att polisen nu sköljer över landets socialtjänster med orosanmälningar. Han betonar att socialtjänsten behöver få mer resurser.Gör det lättare att öka kompetens och kunskapOch ja. Det är avgörande att socialtjänstens resurser prioriteras, både av staten och kommunerna. Men det finns också andra lösningar som måste till.Under många år har den sociala barn- och ungdomsvården haft svårt att rekrytera. Även om trenden ser ut att börja vända, är läget fortfarande tufft och arbetsbelastningen hög. Många nyanställda kommer direkt från socialhögskolan, och eftersom det är en generalistutbildning ställs höga krav på yrkesintroduktion. Idag får varje kommun lösa detta på egen hand.Därför arbetar SKR för att ta fram en nationell gemensam utbildningsplattform för yrkesintroduktion och vidareutbildning för socialsekreterare och chefer. Syftet är att göra kompetensutveckling mer tillgänglig och lika över landet. Konceptet utgår från Västra Götalandsregionens ”Yrkesresan” och arbetet har hittills genomförts med Socialstyrelsen och de regionala samverkans- och stödstrukturerna, RSS. Inom kort går vi ut med en förfrågan till kommuner att vara med i utvecklingen.IVO konstaterar också att det inte finns någon annan organisation där politiker, utan specialistkunskap, tar svåra beslut om de mest utsatta barnen. I likhet med IVO menar vi på SKR att det därför behövs mer forskning om socialtjänstens organisation, styrning och arbetssätt. SKR menar också att det är ett stort problem att socialtjänsten inte får föra personnummerbaserad statistik på nationell nivå. Om staten hörsammar det behovet, får vi bättre möjligheter att utveckla evidens och följa upp vad som fungerar ur ett nationellt perspektiv.Följa upp och stödja ur barnens perspektivVi som jobbar i socialtjänsten behöver också gå emot en mer helhetssyn. Tillsammans med barnen behöver vi göra kloka, rimliga genomförandeplaner som är begripliga ur deras perspektiv. Vi måste tro på de är lika begåvade som barn utan sociala svårigheter – för vi vet ju att det är sant. Vi behöver utmana och stödja dem att fixa skolan, och inte bara fråga hur det går, utan även hur de mår – som organisationen Maskrosbarn så klokt uppmanar oss att göra. God psykisk och fysisk hälsa, och att klara skolan är de bästa skyddsfaktorerna vi har för dessa barn.Placerade barn och unga är en särskilt utsatt grupp. Vissa har bara sin socialsekreterare utöver den personal som finns på boendet. Alla barn och unga behöver bli lyssnade till. Därför är det extra viktigt att ta sig tid och lyssna på om att barnet känner sig tryggt med personalen och de andra som bor där. Barn på LSS-boenden blir självklart frustrerade om de inte kan göra sig förstådda. Att medarbetarna får kunskap om alternativ kommunikation är därför en viktig grundsten och ett sätt att minska konflikter och få bukt med otillåtna begränsningsåtgärder.Möjlighet att prioritera de mest utsattaSocialtjänsten måste också få möjlighet att prioritera, utan att riskera vite. Idag ska alla ärenden, oavsett allvarlighetsgrad – riskbedömas, förhandsbedömas och i många fall utredas – inom samma lagstiftad tid. Här menar vi på SKR att det måste till en lagändring. Varför ska inte socialtjänsten, likt hälso- och sjukvården, kunna prioritera de allvarligaste fallen och ta dessa i första hand?Möjlighet till insatser utan utredningJag hoppas också att regeringens översyn av socialtjänstlagen verkligen leder till att socialtjänsten får möjlighet att ge riktade insatser utan biståndsprövning. Det skulle göra socialtjänsten öppnare och mer tillgänglig, och innebära att många familjer, barn och unga som vill ha en insats kan få den direkt. Idag måste socialtjänsten utreda allt som ska leda till en insats. Det slukar tid och resurser som istället skulle kunna användas till det stödjande och tidiga arbetet i barn och familjers liv.Tillitsfullt ledarskapSlutligen har chefer och förtroendevalda en oerhört viktig uppgift. Socialtjänstens arbete handlar om svåra bedömningar. Ibland kommer medarbetare att göra fel. Därför måste finnas ett tillitsfullt ledarskap där socialtjänstens medarbetare känner sig trygga att prata om svårigheter, misstag, lösningar och framgångar. En kultur där chefen lyssnar och efterfrågar medarbetarens klokskap. En kultur där chefen kan gå till politikern och säga att det här är svårt. Där socialtjänsten tar tillvara sina avvikelser därför att det kan leda till utveckling. Där det systematiska kvalitetsarbetet inte är en tjusig skrivbordsprodukt – utan en ständigt pågående vardag, där socialtjänsten öppet utmanar sig själv.De utsatta barnen och ungdomarna gör sällan sin röst hörd. Därför får vi aldrig tappa fokus. Vi måste stå upp för dem, för det finns ingen annan yrkesgrupp som har helhetsansvaret för detta. Vi behöver också, som IVO nu gjort, se våra brister. Och för att på allvar få kraft i utvecklingsarbetet, måste vi lära av det vi vet funkar bra.
    Läs mer
  • 2020-02-14
    Det behövs ett gemensamt grepp om bostadsförsörjningen
    Bostadsbrist, hemlöshet, integration, segregation och utsatta områden. Avsaknaden av en sammanhållen nationell bostadspolitik går som en röd tråd genom alla dessa utmaningar. Stat, kommun och marknadens aktörer behöver lösa detta tillsammans.
    I SVT:s program Uppdrag granskning (den 12 februari) skildras hur allt fler människor stängs ute från bostadsmarknaden av andra skäl än sociala. För Sveriges socialtjänster är det ingenting nytt. Kommunerna har länge larmat om en allt mer ohållbar situation. Den här gruppen ökar, och socialtjänsten tvingas ta ansvar utöver vad lagstiftning och rättspraxis tydligt uttalar.Sociala kontrakten har ökatBostadsbristen är stor i många kommuner och hårdast drabbas de hushåll som har svag ekonomi, få kontakter och kort tid i bostadskön. De höga trösklarna att köpa en bostad har dessutom ökat trängseln på den hyrda marknaden.240 kommuner uppger bostadsbrist. 265 kommuner hyr ut lägenheter på särskilda villkor till personer som inte blir godkända på den ordinarie bostadsmarknaden. Mellan 2008 och 2018 ökade antalet så kallade sociala kontrakt med 250 procent, från drygt 11 000 till drygt 26 000. Detta trots att antalet personer med t.ex. substansmissbruk som fått boendeinsatser varit relativt konstant över perioden 2008–2017.Utvecklingen har pågått under en längre tid, och hotar att tränga undan socialtjänstens primära målgrupper. Men utan fungerande vägar in på en ordinarie bostadsmarknad riskerar även de så kallat strukturellt hemlösa att utveckla en social problematik. Och för att möta behovet tar socialtjänsten till sociala kontrakt och dyra akuta boendelösningar. Idag har vi en parallell social bostadssektor vid sidan om den ordinarie.Fler aktörer kan bidra, men inte var för sigDe flesta människor har idag möjlighet att själva finna en lämplig bostadslösning. Men kompletterande politik och åtgärder behövs för de som av ekonomiska eller sociala skäl är eller riskerar att hamna i hemlöshet.Det finns en utvecklingspotential i kommunernas arbete – överväganden i ägardirektiv till de allmännyttiga bostadsbolagen, en aktiv markpolitik, förbättrad samverkan mellan olika nämnder och förvaltningar, ökad samverkan med privata hyresvärdar och nya typer av boendelösningar. Men kommunerna kan inte på egen hand lösa utmaningarna.De allmännyttiga bostadsbolagen har tagit och tar ett stort socialt ansvar. Sett till inkomstnivåer är det idag en stor skillnad mellan de som bor i allmännyttan och totalbefolkningen. Men det sociala ansvaret får inte motverka arbetet mot segregation.Byggbranschen, privata fastighetsägare och hyresvärdar måste ta ett bostadssocialt ansvar. Men samtidigt måste det finnas förståelse och respekt för deras roll som marknadsaktörer.Behov av förändringar på nationell nivåStatens inblandning i att främja bostadssociala mål har skiftat över tid. Från andra världskrigets slut till 1990-talets början var den omfattande. Men under senare år har en rad beslut försämrat förutsättningarna för en fungerande bostadsmarknad. Fler hinder för planering och byggande har satts upp i miljö- och planlagstiftningen, bostadsbidragssystemet har urholkats och förändringar i skattelagstiftningen har minskat rörligheten inom och mellan de olika delmarknaderna.Staten har heller inte tagit ansvar för en långsiktigt hållbar planering för boende och bosättning för asylsökande. Ett jämnare mottagande över landet borde ha eftersträvats för att underlätta integrationen. Nu begränsas asylsökandes rätt att själva bestämma var de ska bo. Den så kallade bosättningslagen kan också behöva reformeras för att bättre svara mot lokala förutsättningar och behov. Men det behövs komplement för att på allvar motverka segregationen. Enligt Socialstyrelsens hemlöshetskartläggning 2017 var 62 procent av de så kallat strukturellt hemlösa utlandsfödda (mot 43 procent av samtliga hemlösa). Utvecklingen i de mest utsatta bostadsområdena är också oroande, med tilltagande utsatthet, otrygghet och kriminalitet.Ta en gemensam vägDet är lätt att känna sig uppgiven idag. Men kommunernas agerande måste ses i ett brett perspektiv. Vad som sker lokalt är avhängigt beslut som tas på nationell nivå. Vad som görs idag är beroende både av vad som skett tidigare och vad som förväntas på sikt. Ansvaret för bostadsförsörjningen är delat mellan staten, kommunerna och marknadens aktörer. Vi behöver stärka möjligheterna för hushåll med en svag ställning på bostadsmarknaden att få en bostad på den ordinarie marknaden. Nuvarande åtgärder är otillräckliga.Prioriterad fråga för kommunernaSKR har fört fram ett antal förslag till bostadspolitiska reformer, till exempel att höja bostadsbidrag och bostadstillägg. Antalet bidragsberättigade hushåll har minskat kraftigt, från ca 600 000 hushåll 1996 till dagens ca 180 000 hushåll.SKR har även pekat på vikten att inrätta ett subventionerat bosparande för unga och införa någon typ av startlån för unga hushåll för att kunna ta sig in på den ägda marknaden. SKR har också framfört att en samlad översyn av finansierings- och skattesystemet behövs för att få till stånd ett system som leder till stabila förutsättningar för bostadsförsörjningen. SKR har vidare framfört att det modifierade investeringsstöd som nu återinförs inte kommer att bidra till att lösa de större problemen.Men i ärlighetens namn bör vi nog säga att vi alla – stat, kommun och marknadens aktörer – är svaret skyldiga när det gäller hur vi löser dagens situation.SKR har kartlagt kommunernas uppfattningar om regelhinder och investeringsstöd och om hur de organiserar det bostadssociala arbetet. Vi försöker att beräkna kommunernas kostnader för dagens tillfälliga boendelösningar. Forskare hjälper oss att fördjupa kunskapen om vilka utmaningarna är. Genom fördjupade dialoger med kommunledningar hoppas vi kunna utkristallisera vad de behöver för att utveckla det lokala arbetet samt vad som behövs på nationell nivå. Kommunerna behöver bättre förutsättningar att bidra till en ekonomiskt och socialt hållbar bostadsförsörjning. Vi kan inte låta fler människor hamna i hemlöshet.
    Läs mer
  • 2019-12-17
    Vi kan förbättra för barn som fara illa
    Det ökande antalet orosanmälningar innebär ett enormt tryck på landets socialtjänster. Men med gemensamma krafter och klokt planerade resurser kan vi förbättra förmågan att hjälpa de barn som far illa.
    Nyligen publicerade Socialstyrelsens nationella kartläggning över orosanmälningar om barn som far illa. Rapporten visar en kraftig ökning av antalet anmälningar till kommunernas socialtjänster. Under 2018 gjordes 331 000 anmälningar, vilket motsvarar närmare 1 000 anmälningar om dagen. Det innebär i praktiken att socialtjänsten varje dag gör 1 000 riskbedömningar om barn far illa. Ett svårt och kvalificerat uppdrag.Fler uppmärksammar barns situationMen ökningen behöver inte betyda att fler barn far illa i Sverige idag. Enligt Socialstyrelsen har fler aktörer blivit bättre på att anmäla när de misstänker att barn far illa. Vi vet även att bristen på bostäder och ett större fokus på barn som bevittnat eller utsatts för våld, har ökat inflödet av anmälningar. Samtidigt visar forskning att mörkertalet är stort. Många barn kommer inte till socialtjänstens kännedom över huvud taget.Orosanmälning inte alltid rätt verktygDärför är det bra att fler uppmärksammar barns situation. Det är viktigt att de barn och unga som behöver socialtjänstens insatser verkligen får hjälp. De barn som har det riktigt svårt i sina familjer kommer alltid behöva en noggrann utredning. I mer komplexa ärenden behöver socialtjänsten också lägga mycket tid och resurser för att motivera barn, unga och föräldrar att ta emot insatser och starta en förändring.Men alla barn behöver inte, och hjälps inte, av utredningar. Vi vet också att många orosanmälningar varken leder till utredning eller insatser. Därför behöver vi fokusera på hur socialtjänstens resurser kan användas på ett klokare och mer effektivt sätt. Det blir extra viktigt nu, när barnkonventionen blir lag och socialtjänstlagen ses över.Gör socialtjänsten mer tillgängligSå hur ska vi tänka? En nyckelfråga är att fånga upp och stödja barn och familjer tidigt, när förändringsviljan fortfarande finns och innan det gått för långt. Regeringens utredning av socialtjänstlagen ser just nu över möjligheten för socialtjänsten att ge tidigt riktade insatser utan föregående utredning. Detta skulle kunna underlätta för många barn och familjer som annars kanske drar sig för att söka hjälp. Att flytta ut socialtjänsten där barnen finns och att ha öppet utanför kontors- eller skoltid är ett annat sätt att sänka trösklarna.Stärk samverkan med skola och hälso- och sjukvårdSocialtjänsten, skolan och hälso- och sjukvården kan också bli betydligt bättre på att samverka. Vi behöver också se till att rätt huvudman verkligen ger det stöd som behövs och att insatserna samordnas på bästa sätt. Ett fint exempel på det är Region Gotlands arbete med barn som har det svårast på hemmaplan. Där samverkar socialtjänsten, skolan och BUP på ett sätt som både sparar pengar och ser till att barn, ungdomar och deras familjer får det stöd de så väl behöver.Säkra rekryteringenAtt bedöma barns behov av skydd och stöd är en av de viktigaste och svåraste uppgifterna för socialtjänsten. Därför är det avgörande att socialtjänsten har tillräckligt med personal och kompetens. I slutet av november släppte Myndigheten för vård- och omsorgsanalys en rapport som visar att det saknas prognoser för hur socionomutbildningen ska dimensioneras och underlag för hur socialtjänsten ska arbeta med kompetensförsörjningen. En viktig åtgärd är att staten behöver säkerställa tillräckligt med platser på socionomutbildningen och att utbildningen motsvarar behoven. Samtidigt behöver kommunerna jobba med kompletterande åtgärder, exempelvis genom att ännu bättre utnyttja digitaliseringens möjligheter och att utveckla samarbetet mellan olika yrkesgrupper.Stärk introduktion och utbildningAv samma anledning behöver kommunerna också satsa mer på kompetensutveckling och utbildning. Idag är en fjärdedel av handläggarna inom socialtjänsten under 30 år. Att fler unga nya socionomer anställs är bra, men med nya och oerfarna handläggare behöver verksamheten också säkerställa introduktion och fortbildning.Ett bra initiativ på det här området är Göteborgsregionens program ”Yrkesresan” som används för introduktion och kompetensutveckling av personal inom socialtjänstens myndighetsutövning för barn och unga. SKR har i dagarna avslutat en förstudie om modellen kan användas nationellt och för fler yrkeskategorier. Förstudien har gjorts av SKR:s socialchefsnätverk tillsammans med de regionala samverkans- och stödstrukturerna och Socialstyrelsen. Med ett gemensamt nationellt stöd för yrkesintroduktion och fortbildning kan vi öka kvaliteten och bidra till att stödet för barn och unga blir mer likvärdigt över landet.Inför personnummerbaserad statistikEn annan mycket viktig fråga är socialtjänstens förutsättningar att arbeta kunskapsbaserat. Idag får socialtjänsten inte föra personnummerbaserad statistik över orosanmälningar som inte går vidare till utredning. Det är också ytterst få kommuner som kan ta fram säkra siffror över antal orosanmälningar, orsaker till anmälan och anmälningar som utreds. Vi har inte heller någon nationell statistik vilket gör att staten får svårare att driva forskning och analysera vilka insatser som behöver utvecklas.SKR har länge påtalat behovet av ett tydligt lagstöd för individstatistik som kan aggregeras till nationell nivå. Om staten hörsammar kommunernas behov kommer vi kunna skapa lärande och utveckling utifrån den fakta vi faktiskt har.Ingen omöjlig ekvationDe närmaste åren kommer gruppen barn och unga i befolkningen öka snabbare än gruppen som är i arbetsför ålder. Det innebär att socialtjänsten kommer behöva hantera fler ärenden som rör barn, och att man kommer få göra det under samma eller tuffare ekonomiska förutsättningar. Men detta behöver inte innebära en omöjlig ekvation. För om kommuner och staten krokar arm och möjliggör en närmare, smartare och mer kunskapsbaserad socialtjänst – då kan vi både värna våra resurser och se till att barn och unga får det stöd de behöver.

    Läs mer
  • 2019-11-13
    Min eller din budget? Dags att se till den faktiska vinsten
    För att möta behovet av personal behöver Socialtjänsten tänka nytt och ta in den kompetens vi vanligtvis inte ser. Skövde kommun kan hjälpa oss att tänka utanför boxen.
    Kommunerna står inför en stor rekryteringsutmaning framöver. Antalet personer i arbetsför ålder ökar inte i samma takt som antalet barn och äldre. Arbetskraften kommer helt enkelt inte att räcka till.Se kompetensen som kan avlasta och kompletteraFör att möta den utmaningen har SKL har tagit fram nio strategier. En av dem är "Breddad rekrytering" och handlar om att attrahera, rekrytera och behålla grupper som vi vanligtvis inte är så bra på att anställa i våra verksamheter. Det handlar om personer med funktionsnedsättning, nyanlända eller andra som står långt från arbetsmarknaden – personer vars kompetens kan berika, komplettera och avlasta en rad yrkeskategorier i välfärden. Men för att bredda rekryteringen krävs både vilja att tänka nytt och mod att göra förändringar i organisationen. Och här tror jag att socialtjänsten kan ha mycket att lära och att vinna.Åtta kommuner testar förändring"Fler vägar in – Breddad rekrytering" är också namnet på ett projekt som tittar närmar på just detta. Projektet drivs av SKL tillsammans med åtta kommuner, Myndigheten för delaktighet och Arbetsförmedlingen, och medfinansieras av Europeiska Socialfonden ESF. I projektet ser kommunerna över vad man gör på jobbet inom till exempel äldreomsorg, hemsjukvård, förskola, eller skola. De arbetsuppgifter som inte kräver en viss legitimation eller utbildning blir till nya tjänster som kan matchas mot personer som står långt från arbetsmarknaden. Och genom att avlasta nuvarande medarbetare och erbjuda möjligheter för nya – kan kommunerna både och organisera arbetet på smartare och effektivare sätt.Dyrt att låta syrran tanka bilenFör det kostar tid och pengar när enhetschefen administrerar löner, eller när sjuksköterskan ska tanka bilar eller stå i receptkö. Utanförskapet kostar också. Enligt Statistiska centralbyrån, SCB, kommer bara hälften av alla nyanlända i arbete inom fem år. Den andra hälften tvingas ofta att fortsätta leva på ekonomiskt bistånd. Och enligt siffror från Socialstyrelsen ser vi att allt fler personer med funktionsnedsättning får insatsen daglig verksamhet. Samtidigt vet vi att få i den här gruppen lämnar daglig verksamhet för studier eller arbete.Se till hela den kommunala ekonominSå varför breddar inte alla rekryteringen? Kruxet stavas budget. Eller kanske snarare Vems budget . För om vi bara ser till kostnaden för att anställa en ny person uppstår inga ekonomiska vinster för arbetsplatsen. Vinsten ligger i att lyfta en person från utanförskap och in i arbete, och samtidigt möta rekryteringsutmaningen i välfärdens verksamheter. Och för att se detta behöver vi förstå att en kortsiktig kostnad för den enskilda förvaltningen eller arbetsplatsen faktiskt kan bli en långsiktig vinst för hela kommunen.Skövdes verktyg ger bredare perspektivDärför ser jag extra mycket fram emot det beräkningsverktyg som Skövde kommun utvecklar, som en del av projekt "Fler vägar in – Breddad rekrytering". I verktyget kan kommunen räkna fram den faktiska kostnaden – eller vinsten – av att anställa en person som tidigare haft LSS-insatser, ekonomiskt bistånd eller aktivitetsersättning från Försäkringskassan.Verktyget visar också på hur kostnader fördelas mellan stat och kommun. Det väcker intressanta frågor om vem som ska betala för vad när det kommer till att möjliggöra för personer med särskilda behov att få jobb och egen försörjning. Är det vi som arbetsgivare? Eller ska staten också bidra långsiktigt med insatser för dessa personer, även under anställningen?Hög tid att glänta på dörrenAtt förändra i arbetsuppgifter och organisation är inte alltid lätt. Men helt klart är att det finns mycket att vinna på att bredda rekryteringen. Daglig verksamhet och ekonomiskt bistånd handlar om tid och pengar som kan omvandlas till ett arbete med lön och kommunala skatteintäkter. Och det handlar om människor som vi kan ge ännu bättre förutsättningar att vara delaktiga i samhället. De här människorna kan göra stor nytta i våra verksamheter. Det är hög tid att vi välkomnar dem in.
    Läs mer
  • 2019-10-17
    Tufft ekonomiskt läge för socialtjänsten
    SKL:s ekonomirapport visar en dyster prognos för socialtjänsten. Kommunerna behöver fortsätta effektivisera, förändra och tänka nytt. Samtidigt måste staten ge rätt förutsättningar.
    Igår publicerade SKL höstens ekonomirapport. Vi har vetat att det kommer bli tuffare tider för kommuner och regioner, med stigande kostnader och minskade intäkter. En av grundorsakerna är egentligen en positiv utveckling, med fler barn och unga och det faktum att vi mår bättre och lever längre. Men det innebär också att färre behöver försörja fler. Och nu när vi är på väg in i en lågkonjunktur kommer effekterna att bli allt tydligare.Underskott inom individ- och familjeomsorgenFör kommunernas del är det socialtjänsten som ser ut att få det tuffast. Utmaningarna är störst inom individ- och familjeomsorgen, hemtjänsten, särskilt boende och ekonomiskt bistånd.Inom individ- och familjeomsorgen (exklusive ekonomiskt bistånd) uppger 69 procent av kommunerna att de kommer att ha ett underskott på minst 1 procent av budgeten. En av de största orsakerna är bristen på bostäder, som har gjort att allt fler vänder sig till socialtjänsten för att få hjälp med boende av ekonomiska skäl snarare än sociala. Detta ställer krav på socialtjänsten att agera hyresvärd för fler och riskerar att tränga undan de grupper som har allra störst behov. Här behöver kommuner och staten en gemensam strategi för social bostadspolitik.Staten har bidragit till ett ansträngt lägeEn mängd nya regleringar har också bidragit till en ansträngd ekonomi. Det handlar till exempel om ökade krav på dokumentation, skyddsbedömningar när barn bevittnat våld, utbildningar för jour- och familjehem och särskilda socialsekreterare för placerade barn. Många av dessa förändringar har behövts. Men nya lagar och regleringar ska finansieras av staten, och här har kostnaden istället lämpats över på kommunerna. Ett annat exempel är personlig assistans, där större och större kostnader vältras över från stat till kommun.Snåla ersättningar för flyktingmottagandeTill allt detta kan vi också räkna statens svårbegripliga, oförutsägbara och otillräckliga ersättningar för kommunernas mottagande av asylsökande och nyanlända. I budgetpropositionen för 2020 inför regeringen ett 1-årigt stöd på 80 miljoner kronor till vissa kommuner. Samtidigt sänks ersättningarna för flyktingmottagande till kommunerna med 129 miljoner kronor. De 49 miljonerna som inte längre syns i statsbudgeten blir istället kostnader som kommunerna får ta.Kommunerna tänker redan nytt…Samtidigt kan vi inte beskylla kommunerna för att sitta med armarna i kors. Många har målmedvetet jobbat för att sänka kostnaderna och lösa framtida brist på personal. Titta bara på Växjö som har genomlyst alla sina placeringar och som genom att ställa tydliga krav på arbete och studier har sänkt kostnaderna för försörjningsstöd. Eller Halmstad och Norrtälje som just nu automatiserar avgiftshandläggning och enklare biståndsprövning. Eller Umeå som arbetar med medicindelning via robotar. Detta är bara några exempel där kommunerna får effektivisering och kvalitet att gå hand i hand.…men behöver göra merMen kommunerna kommer att behöva göra mer. Och de ekonomiska utmaningarna kan inte lösas av kommunerna var för sig. Fler kommuner kan tjäna på att samverka. Vi behöver också tänka till kring den specialisering som skett inom socialtjänsten, och särskilt i sociala barn- och ungdomsvården. Kan vi arbeta mer generellt och integrerat inom flera arbetsfält? Det är inte bara ett misslyckande när människor hamnar mellan stolarna. Vi vet att det är dyrt.Vi behöver även komma igång med tidiga riktade insatser utan biståndsprövning. Här väntar vi in översynen av socialtjänstlagen. Får vi en ny lagstiftning på det här området, kan vi sänka trösklarna och ge tidiga insatser som förebygger allvarligare sociala problem på sikt.Dags att kavla upp ärmarnaKommunerna kommer behöva förändra och tänka nytt. Men staten behöver också underlätta för kommunerna. Utmaningarna kan inte lösas med enbart fler händer i omsorgen. Vi behöver kroka arm och våga prata om långsiktiga lösningar. Och då menar jag lösningar som effektiviserar våra arbetssätt och som har större fokus på förebyggande arbete – där kommuner, regioner och staten hjälps åt att motverka socialt utanförskap.
    Läs mer
  • 2019-10-02
    90 procent av kommunerna vill samverka om kunskapsstyrning
    En stor majoritet av kommunerna har antagit SKL:s rekommendation att gemensamt finansiera socialtjänstens kunskapsstyrning. Det är en enorm kraft i det.
    Hela 260 av 290 kommuner har tackat ja till den rekommendation SKL:s styrelse beslutade om i december förra året. Då gick vi ut med en förfrågan till kommunerna att gemensamt gå in och finansiera flera viktiga brukarundersökningar, de kvalitetsregister socialtjänsten använder samt det stöd och den nationella samordning kring kunskapsstyrningen som SKL ger. Detta är tjänster och stöd som riskerade att försvinna, eftersom de sedan 2016 inte längre finansieras genom statens överenskommelser med SKL.Nu kan vi flytta fram positionernaDärför är det glädjande att så många kommuner valt att gå med. Tillsammans med dem kommer SKL nu att arbeta i enlighet med rekommendationen. Detta innebär att socialtjänsten även fortsättningsvis kan utveckla sin verksamhet med stöd av kvalitetsregister och SKL:s brukarundersökningar. Det innebär också att vi gemensamt och strategiskt kan driva ett utvecklingsarbete som stärker kunskapsbasen i socialtjänsten. Därmed kan vi underlätta för kommunerna att lägga sina resurser på de insatser som verkligen gör skillnad. Och vi kan flytta fram positionerna, lära av varandra och slippa uppfinna hjulet var och en för sig.Ju fler kommuner, desto större skillnadLoppet är heller inte kört för de 21 kommuner som har avslagit rekommendation och de nio som ännu inte har svarat på förfrågan. De har fortfarande möjlighet att delta från 2020, genom att höra av sig till SKL innan den 15 december.För ju fler kommuner som medverkar i det gemensamma arbetet, desto större skillnad kan vi göra. Det ger en enorm kraft när 260 kommuner går samman och stärker förutsättningarna för en mer kunskapsbaserad och jämlik socialtjänst. Jag kan bara konstatera: Nu kör vi!
    Läs mer
  • 2019-09-13
    Äldreboendekris i kommunerna?
    Samtidigt som vi blir allt fler äldre, rapporterar media om brist på äldreboenden. Men är situationen så kritisk som det låter? Faktum är att kön inte har blivit längre och att många äldre vill och kan få avancerad omsorg hemma.
    Nyligen kom Boverket med en sammanställning av kommunernas bedömning om de har tillräckligt med boendeplatser för äldre, nu och om två år. Av de 280 kommuner som svarat uppgav 127 att de har brist på boenden, vilket är elva kommuner fler än förra året. Samtidigt vet vi att allt färre äldre bor på särskilt boende. För tio år sedan handlade det om 97 000 personer. Det är 10 000 fler än idag.Det är klart man blir fundersam. Innebär det här att äldre med omfattande behov får stå i långa köer för att få ett boende? Eller att de som behöver stöd blir utan hjälp?Inga tecken på ökade kö-tiderI drygt tio år har SKL följt hur lång tid det tar från ansökan om särskilt boende till erbjudande om plats. Där syns ingen större skillnad. År 2007 var genomsnittet 55 dagar. År 2018 var genomsnittet 53 – och detta trots fler äldre och färre platser. Inte heller hos IVO, Inspektionen för vård och omsorg, syns tecken på att tiden för att få en plats har ökat. IVO tar in uppgifter om alla beslut där den äldre fått vänta mer än 3 månader. År 2014 rörde det 4591 personer. År 2018 minskade antalet till 4300. Och av dessa är det ändå ca 40 procent tackat nej till det erbjudande de fått.Möjligheterna att få komma till ett äldreboende verkar alltså inte ha försämrats. Det finns förstås röster som säger att det blivit svårare att få ett beslut om särskilt boende, men det finns inga undersökningar som styrker att det är så.Bättre möjligheter till stöd i hemmetHur går det här ihop? En förklaring är att möjligheterna att ge stöd i hemmet förbättras väsentligt under 2000-talet. Utöver hemtjänst och hemsjukvård dagtid kan äldre med omfattande behov få hjälp dygnet runt. Ny välfärdsteknik som trygghetskameror och gps-larm har också bidragit till att de äldre kan bo kvar hemma på ett tryggt sätt.En annan faktor är den medicinska utvecklingen. Det som tidigare ledde till omfattande funktionshinder kan idag behandlas. Stroke och hjärtinfarkter har halverats och moderna behandlingar gör att de som ändå drabbas kan fortsätta leva ett aktivt liv. Äldre som lever med flera sjukdomar som KOL, hjärtsvikt, diabetes och genomgången cancerbehandling kan idag få god vård hemma.Särskilt boende är ingen universallösningEn tredje förklaring kan vara så enkel att de flesta äldre vill bo kvar hemma. Vår uppgift är att stödja det, men också att erbjuda särskilt boende när detta inte är möjligt. Dagens särskilda boenden är till för de med omfattande hjälpbehov. Vi får inte glömma de äldre som behöver stöd att bryta ensamhet och skapa sociala kontakter. Men här är det en annan form av boende, kanske biståndsbedömt trygghetsboende, som är ett bättre alternativ.Planera klokt för framtidenEn statlig utredning från 2017, Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre personer (SOU 2017:21), konstaterar att äldreomsorgen sannolikt aldrig varit så bra som dag. Jag är böjd att hålla med. Men om vi ska kunna säga det om fem, tio år – när antalet personer 80 år och äldre har ökat med 47 procent – så behöver äldreomsorgen fortsätta utveckla arbetsmetoder som gynnar självständighet och trygghet hemma. Det kan också skapa utrymme för att de som behöver särskilt boende även får det framöver.En nyckelfråga är att kommunerna blir bättre på att bedöma det framtida behovet av särskilda boenden. För även om efterfrågan på äldreboende minskar i förhållande till antalet äldre, så behöver vi skapa fler boendeplatser än idag. Frågan är hur många? Vi på SKL har tagit fram en rapport som kan ge stöd i detta arbete. Missa inte den!Det är i alla fall helt klart att vi behöver vidga våra perspektiv. Av debatten just nu kan man tro att äldreomsorgens kvalitet bara hänger på antalet särskilda boenden. Men det handlar lika mycket om utveckla omsorgen hemma – och stödja våra äldre att leva ett tryggt liv där, så länge de själva vill och kan.
    Läs mer
  • 2019-07-04
    De flesta kommuner vill utveckla kunskapsstyrningen tillsammans
    Hittills har en stor majoritet av kommunerna tackat ja till SKL:s rekommendation om gemensam kunskapsstyrning i socialtjänsten. Det är glädjande då det ökar förutsättningarna för en mer jämlik socialtjänst.
    I början av året gick SKL ut med en rekommendation till kommunerna att gemensamt finansiera tjänster och stöd för en mer kunskapsbaserad socialtjänst – det vill säga de kvalitetsregister som kommunernas äldreomsorg använder, SKL:s brukarundersökningar samt SKL:s stöd till systematisk utveckling och den nationella samordningen för utveckling av kunskapsstyrning.Med en gemensam finansiering kan vi tillsammans säkra utvecklingen av socialtjänstens kunskapsstyrning på ett mer samlat, stabilt och långsiktigt sätt. 80 procent har tackat ja hittillsI början av juli hade nästan 80 procent av kommunerna antagit SKL:s rekommendation. Endast sex procent har tackat nej till att delta och SKL inväntar fortfarande svar från övriga kommuner. Sista svarsdag för dem är den 25 augusti.Med gemensamma krafter blir det enklare att göra rättMålet med det gemensamma arbetet är att det ska finnas stöd att göra rätt sak på rätt sätt. Verksamheterna ska ha förutsättningar att lära, följa upp och förbättra. Brukarna ska ha möjlighet till inflytande och delaktighet. Medarbetarna ska, utifrån brukarnas behov, kunna ge insatser baserade på bästa tillgängliga kunskap.Genom att arbeta tillsammans med kunskapsstyrning kan vi minska ojämlika förutsättningar mellan kommunerna. Ett gemensamt och strategiskt arbete för att stärka kunskapsbasen i socialtjänsten bidrar också till att kommunerna kan lägga sina resurser på de insatser som faktiskt gör skillnad.Ju fler vi är desto mer kan vi göraJag är oerhört glad att så många kommuner redan meddelat att de vill vara med i det planerade arbetet. Ju fler kommuner som medverkar i det gemensamma arbetet, desto större skillnad kan vi göra. Du som ännu inte svarat – gör det!
    Läs mer
  • 2019-06-25
    Kommunerna kan inte ta försörjningsansvar för långtidsarbetslösa
    Det är orimligt att arbetslösa ska leva på försörjningsstöd år efter år. Nu föreslår vi från SKL ett nytt arbetsmarknadsprogram och ersättningssystem för att minska långvarigt mottagande av ekonomiskt bistånd.
    Det system vi har idag innebär en allt för stor påfrestning för individen med ökad risk för social utsatthet och ohälsa. Många kommuner får en alltmer ansträngd ekonomi samtidigt som kostnaden för biståndet fortsätter öka. Det är hög tid för en nationell satsning.SKL har lämnat ett förslag på ett nytt samordnat arbetsmarknadsprogram och ersättnings- system till regeringen. Förslaget bygger på internationell och nationell forskning samt beprövad erfarenhet.Situationen är akutTrots högkonjunktur, låg arbetslöshet och olika statliga åtgärder har ändå vissa grupper svårt att nå arbetsmarknaden. Det gäller främst personer med behov av stöd och samordnade insatser från myndigheter, kommuner och regioner. Under 2019 har det skett stora förändringar i arbetsmarknadspolitiken. Arbetsförmedling har bl.a. fått avsevärd minskad finansiering, vilket innebär att många anställda varslats om uppsägning och arbetsförmedlingskontor föreslås avvecklas.SKL får även många signaler om att statliga myndigheter drar sig tillbaka från samverkan kring individer med behov av samordnat stöd. Exempelvis har Inspektionen för social- försäkring (ISF) nyligen konstaterat att både Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans vilja och förmåga att delta i arbetet inom finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser (Finsam) har minskat senaste tiden, vilket hotar samordningsförbundens legitimitet och effektivitet. Allt detta drabbar utsatta individer ytterligare, med ökad risk att hamna i långtids- arbetslöshet, sjukskrivning och utanförskap, ofta med långvarigt ekonomiskt bistånd som enda försörjningsalternativ.Samverkan och tydliga uppdrag till alla parter vänder utvecklingenVi måste med gemensamma krafter vända den negativa spiralen av utanförskap och fattigdom som riskerar att drabba människor som har svårt att nå arbetsmarknaden och därmed riskerar långvarig arbetslöshet. Det är dags att tydliggöra uppdragen till de olika parterna, utveckla hållbara samverkansformer och lägga fokus på individens behov av insatser.Det är även dags att staten tar sitt ansvar för kostnader för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, och inte länge övervältrar detta till kommunerna. Ungefär 100 000 individer får årligen kommunala arbetsmarknadsinsatser och verksamheten kostar kommunerna cirka fem miljarder kr årligen. Totalt betalar kommunerna ut cirka 10,7 miljarder kr per år i ekonomiskt bistånd och drygt hälften av vuxna biståndsmottagare (cirka 135 000 individer) är arbetslösa.Dags att göra rätt sakerFörslaget som SKL lägger fram till regeringen är inte något nytt och revolutionerande, utan vi utgår från forskning och erfarenhet av liknande kommunal programverksamhet som har visat sig ge effekter. Förslaget har fått ett positivt mottagande hos berörda parter då alla är överens om att samordnade insatser är nödvändigt för att individen ska få sina behov tillgodosedda.Tanken med förslaget är att ge en övergripande beskrivning av en programverksamhet och ersättningsform som saknas i dagsläget. Nuvarande program är inte utformade utifrån de komplexa utmaningar som finns hos vissa grupper, och detta förslag blir då ett komplement till befintlig verksamhet och tillgodoser dessa individers behov. Hur förslaget i detalj ska konkretiseras och implanteras på nationell nivå, blir en fråga för parterna att gemensamt utarbeta.SKL ser nu framemot en snar fortsatt dialog med alla berörda parter om ett nationellt genomförandet av programkonceptet. Nu är det dags att vidta åtgärder som vi de facto vet fungerar och sluta upp med halvmesyrer och insatser som kanske fungerar i teorin men inte i praktiken.SKL:s förslag i korthet
    • Målgruppen är individer mellan 25-58 år som står långt från arbetsmarknaden och som en längre tid har försörjt sig på ekonomiskt bistånd eller andra ersättningar.
    • Förslaget omfattar en kombination av individanpassade insatser som är inriktade på att komma i arbete, utbildning, hälsa och socialt stöd. Insatserna ska kunna utföras av olika aktörer. Det centrala är att insatserna kan ges samtidigt och samordnas mellan aktörerna.
    • Staten föreslås vara huvudansvarig för programmet, vilket ska bedrivas under ett år, med möjlighet till förlängning.
    • Kommunerna föreslås möjlighet att ta ett utökat ansvar för utförande av arbetsmarknadsinsatser, via finansiering som kompenserar för övervältringseffekter.
    • En stöd/resurs-person följer den enskilda under programtiden och säkerställer att planeringen fullföljs, både av den deltagande personen och involverade aktörer.
    • Individen får en statlig ersättning, vilken kan kompletteras med andra inkomster från exempelvis barnbidrag och bostadsbidrag som sammantaget täcker deltagarens behov och minimerar behovet av kompletterande ekonomiskt bistånd.

    Läs mer
  • 2019-06-18
    Vi borde fråga: Vad drömmer du om?
    Kvalitet i socialtjänsten är så mycket mer än tillgång till effektiva kunskapsbaserade insatser. Det handlar lika mycket om samverkan, att mäta rätt saker och att på riktigt låta dem vi är till för vara dirigenter i sina egna liv.
    I början av juni höll European Social Network sin årliga konferens för socialtjänster runt om i Europa. Årets tema var kvalitet och på plats var 700 deltagare från 35 länder. Från SKL deltog SKL:s kvinnofridssatsning med en workshop om hur vi får kvalitet i det våldsförebyggande arbetet.Deltog gjorde representanter från bland annat Holland, Malta och Spanien som fick fundera över socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens och skolans roll i det arbetet. Att samverkan är en viktigt nyckel blev tydligt, men också att vi skiljer oss åt sig i synen på våld. I Sverige är vi fortfarande ganska ensamma om att se prostitution som ett utryck för mäns våld mot kvinnor, till exempel.Men trots våra olikheter har Europas länder ändå mycket gemensamt: En åldrande befolkning, tuffa framtida ekonomiska förutsättningar, stora skillnader i förutsättningar mellan regioner och kommuner, och en växande trend där socialtjänsten går från generella insatser till ett mer flexibelt stöd som invånarna själva är med att utforma.Mitt liv – min planEtt fint exempel på det är Danmarks visuella handlingsplan ”Mitt liv, min plan” för insatser inom funktionshinderområdet. Planen har tagits fram av Randers kommun och är en samtalsguide med bildstöd som underlättar för brukaren både inför och under planeringen. Planen tar avstamp i individens förhoppningar, önskningar och drömmar för framtiden – och flyttar på så vis fokus från behovet av omsorg till makten att styra över sitt eget liv.Mät graden av självständighetSjälvständighet var också temat för John Bolton, professor vid Institute of Public Care, Oxford Brookes University i England. När vi ger individen för mycket hjälp, menar Bolton, riskerar vi att stänga in henne i vårdsystemet och beröva henne makten över sitt eget liv. Därför behöver vi insatser som tidigt ökar individens självständighet. Det är också detta – graden av självständighet – som vi behöver mäta när vi mäter kvalitet.Gemensamt system för socialtjänst och hälso- och sjukvårdEtt annat gott exempel som vi i Sverige borde titta närmare på kommer från Finland. Där han man utvecklat ett gemensamt IT-system för socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Systemet heter Apotti och syftar till att underlätta för de olika professionerna att få en helhetsbild över brukarnas och patienters behov av stöd. All data om individen är tillgänglig i realtid, vilket ökar både effektiviteten och rättssäkerheten. Samtidigt kan brukarna själva logga in i systemet för att kommunicera med personal, ha koll på bokade tider, få påminnelser och se sin journal.Visserligen brottas även Finland med lagstöd för att det ska vara fullt möjligt att integrera och öppna upp datatillgången. Men i och med systemet har Finland kommit steget längre än Sverige.Att ta nästa stegAtt ta socialtjänsten till nästa nivå, och öka såväl omsorgskvalitet som livskvalitet, handlar om att förbättra socialtjänstens förutsättningar att samarbeta och att mäta rätt saker. Men också om att lägga fokus på det som stärker individens självständighet.Vi behöver lyssna på hans eller hennes önskningar och drömmar inför framtiden. Att fråga det Randers kommun frågar: Vad drömmer du om? Men att våga backa i vår välvilja att ta om hand och inta en mer coachande roll är inte alltid lätt. Det kräver ett modigt stödjande ledarskap och ett nytt förhållningssätt för många medarbetare i socialtjänsten.
    Läs mer

Prenumeration

Så hanterar SKR dina personuppgifter

Till toppen av sidan