Så minskar vi väntetiderna i vården

För att minska väntetiderna i vården behövs insatser på både kort och lång sikt. Lösningarna kräver en helhetssyn på kompetensförsörjning, arbetssätt och kvalitetsutveckling.

Första halvåret i år väntade i snitt 183 000 patienter på operation eller behandling inom den specialiserade vården varje månad. Det är väldigt många personer, och en ökning med ungefär 25 000 personer jämfört med första halvåret 2021. Men för att förstå frågan om väntetider behöver vi titta lite närmare på vilka som väntar, hur länge de väntar och varför de väntar – först då kan vi se vad som behöver göras.

Första halvåret i år genomfördes i snitt 98 000 planerade operationer och behandlingar inom den specialiserade vården varje månad. Drygt hälften av dessa, i genomsnitt 55 000 per månad, genomfördes inom 30 dagar efter beslut om operation eller behandling. Medianväntetiden var 26 dagar. Det statistiken visar är att de allra flesta får behandling snabbt och att omsättningen bland de som väntar på vård är hög – det tillkommer ständigt nya väntande och försvinner patienter från vårdköerna relativt snabbt.

För majoriteten av patienterna är väntetiden till operation och behandling rimlig. Den bilden bekräftas också av de befolkningsenkäter som genomförs. 88 procent av invånarna instämmer helt eller delvis med påståendet att de har tillgång till den hälso- och sjukvård de behöver. 55 procent anser att väntetiderna till sjukhusvård i sin region är rimliga.

Men det räcker inte att sjukvården är tillräckligt tillgänglig för en majoritet. Vi ser att gruppen patienter som får vänta väldigt länge på vård växer, detta fenomen har inte avtagit efter pandemin.

Under första halvåret i år hade i snitt närmare 85 000 personer väntat mer än 90 dagar på operation eller behandling inom den specialiserade vården, en ökning från 81 000 personer första halvåret 2021. Det är den gruppen behöver vi fokusera mer på. Skillnaderna är stora mellan specialiteterna och i gruppen som väntat längre än vårdgarantins gräns finns fram för allt många patienter som väntar på operationer eller behandlingar inom öron, näsa och hals samt inom ortopedi.

Kompetensförsörjning och vårdkvalitet avgörande

För många patienter är det helt oproblematiskt med vissa väntetider mellan undersökning och behandling, problemen uppstår när väntetiderna blir för långa. Vad som är för lång väntetid beror på om sjukdomstillstånd kan förvärras under tiden patienten väntar, men också på hur det är för patienten och dess anhöriga att leva i väntan på en operation eller behandling.

Väntetiderna påverkas av två saker; patienternas behov av vård och vårdens kapacitet.

När det gäller patienternas behov har vi under lång tid sett en positiv utveckling utifrån ett individperspektiv. Allt fler människor lever allt längre och tidigare dödliga sjukdomar har blivit kroniska tillstånd eller kan botas helt, fler operationer kan genomföras som dagkirurgiska ingrepp och fler behandlingar kan ges utan att patienter behöver läggas in på sjukhus. Vårdtider för både planerade åtgärder och akuta tillstånd har kunnat minskas.

Samtidigt ställer det faktum att fler människor lever länge med kroniska tillstånd större krav på kontinuitet och tillgänglighet om vi ska kunna minska den undvikbara slutenvården för stora grupper, inte minst för patienter med diagnoser som hjärtsvikt och KOL.

Vårdens kapacitet påverkas främst av tillgången till personal med rätt kompetens. Antalet vårdpersonal har ökat de senaste åren, ändå har vi i dag personalbrist och läget är ansträngt på många håll. Budgeterade vårdplatser kan inte alltid hållas öppna på grund av brist på personal.

Tyvärr ser prognosen framåt inte ljusare ut. De närmaste tio åren ökar äldre över 80 år med 47 procent medan den arbetsföra befolkningen, i åldern 20–66 år, enbart ökar med 4 procent, även i absoluta tal ökar de allra äldsta mer än hela gruppen i arbetsför ålder. De demografiska prognoserna är tydliga, vi kan inte förlita oss på nyrekrytering för att klara de utmaningar vi står inför, det krävs andra åtgärder.

Sex insatser för att öka tillgängligheten

Att öka tillgängligheten handlar i grunden om att minska vårdbehoven och öka kapaciteten. För det krävs en rad olika åtgärder på både kort och lång sikt, här är några. Vi måste både arbeta i det dagliga på den enskilda kliniken och satsa strategiskt regiongemensamt om vi ska lyckas:

1) Möjliggör kompetensutveckling

Kommuner och regioner har, i samverkan med staten, en viktig roll för att möjliggöra kompetensutveckling och omställning. Inom vissa yrkesgrupper är personalbristen större än inom andra, där krävs särskilda insatser för vidareutbildning.

2) Möjliggör för fler att arbeta mer

En avgörande faktor för att kunna behålla, utveckla och rekrytera medarbetare är att säkerställa en god arbetsmiljö och göra det möjligt för fler att kunna och vilja arbeta heltid och att förlänga arbetslivet. Så att fler också delar på dygnet runt-arbetet. Det handlar också om att i högre grad automatisera, effektivisera och underlätta inte minst administrativa arbetsuppgifter så att kompetensen kan nyttjas rätt.

3) Arbeta aktivt med de som väntar

Varje region, sjukhus och klinik behöver arbeta aktivt med sina väntande. Det krävs god lokal kunskap om varje patient som väntar på vård för att kunna effektivisera arbetet och öka patientsäkerheten. En kontinuerlig dialog med de patienter som väntar är också viktig för såväl patienten som vårdens planering. Patienten måste alltid veta sitt nästa steg och få rätt vård och behandling under tiden.

4) Fokusera på vårdflöden

Genom noggrann schemaläggning och produktionsplanering kan vårdflöden effektiviseras och flera liknande operationer genomföras efter varandra av samma vårdteam. Samverkan mellan sjukhus och mellan regioner kan ytterligare underlätta ett effektivt arbete för vårdteamen och göra det möjligt för patienter att få vård snabbare.

5) Påskynda utvecklingen mot nära vård

En avgörande faktor för att kunna genomföra den planerade vården och minska väntetiderna är att minska behovet av sjukhusvård. Det gör vi genom att arbeta mer förebyggande och hälsofrämjande, öka kontinuiteten och möjliggöra mer egenvård. Den positiva förflyttning mot nära vård som nu sker i kommuner och regioner måste påskyndas, utifrån ett mer personcentrerat arbetssätt.

6) Fortsätt satsa på forskning och utveckling

För att fortsätta utvecklingen av vården krävs satsningar på klinisk forskning, att utveckla behandlingsmetoder och förändra arbetssätt. Forskningen behöver i större utsträckning ta fasta på utvecklingen mot nära vård.

Förutsättningarna och behoven i olika delar av landet ser olika ut, därför måste också lösningarna skilja sig åt. Gemensamt för alla regioner är att frågan om väntetider och tillgänglighet inte kan ses som en isolerad fråga, en viktig förutsättning är därför att staten inte heller detaljstyr enskilda områden som påverkar de samlade planeringen eller förflyttningen som behöver ske. Utvecklingen behöver ske i samverkan mellan arbetsgivare och fackförbund, på såväl lokal som nationell nivå.

Att minska väntetiderna och att öka tillgängligheten i vården är av högsta prioritet i alla regioner – för att lyckas krävs en helhetssyn.

Läs vidare

Skribent

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    900

    Regler för kommentarer

    Kommentarer som innehåller stötande innehåll, eller innehåll som inte alls har med ämnet att göra kommer att sorteras bort.

    Här är våra regler:

    • Kommentarerna ska hålla en god ton.
    • Kommentarer får inte innehålla hat eller hot
    • Kommentarerna ska vara kopplade till inlägget
    • Kommentarer riktade till andra aktörer/verksamheter kommer inte att publiceras.
    • Kommentarer får inte utgöra spam. Spam är när inlägg av samma typ återkommer med hög frekvens från en eller ett fåtal användare.

    Kontakta oss

    Kontaktformulär SKR








    Om bloggen

    På vårdbloggen skriver vi om och reflekterar kring aktuella frågor som rör hälso- och sjukvården.

    Prenumeration

    Prenumerera

    Sök i bloggen