Vad krävs för att skydda barn som Lilla hjärtat?

Lilla hjärtats död måste leda till förändring. Staten måste fullfölja de lagändringar som behövs. Men alla vi andra behöver också ta vårt ansvar.

Lilla Hjärtats sorgliga öde fortsätter att beröra oss. Både regering och riksdag har initierat flera efterlängtade satsningar för att försöka förhindra att något liknande händer igen. Debatten har hittills varit nyanserad och insiktsfull. Hur man bäst skyddar barn är en komplex fråga som inte har några enkla svar.

Hanteringen i domstol

Fokus fram tills nu har varit på domstolens beslut att Lilla Hjärtat var tvungen att flytta hem till sina biologiska föräldrar. SKR (se tidigare blogginlägg) och ett flertal experter har konstaterat att det krävs lagändringar för att stärka barnets perspektiv vid långsiktiga placeringar. Regeringen har därför gett en särskild utredare i uppdrag att ta fram förslag på förändringar i LVU (Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga). Regeringen har även lagt fram förslag om att vårdnadsöverflytt ska övervägas varje år efter att ett barn har varit placerat i tre år, och om att införa särskilda lämplighetskrav för offentliga biträden i mål och ärenden enligt LVU. De är alla mycket välkomna initiativ.

Hanteringen av socialtjänsten

I förra veckan presenterades IVO:s granskning av socialtjänsten i den aktuella kommunen. I den konstaterar IVO bristfällig hantering, både av flytten till föräldrarna och av orosanmälningarna som inkom kort innan Lilla hjärtat dog. Det är allvarliga brister. Samtidigt är det extremt svårt att hantera ett ärende som Lilla hjärtat, och ett nära stöd från chefer och politiker är en förutsättning.

Samarbetssvårigheter med föräldrarna påverkar barnen

En aspekt, som inte varit särskilt synlig i debatten om Lilla Hjärtat, är utmaningarna att tillvarata barnets bästa när det finns stora samarbetssvårigheter med föräldrarna. Socialtjänstens arbete bygger på att skapa goda relationer och att familjerna de stödjer samarbetar och vill ta emot insatser. När det inte fungerar har socialtjänsten få verktyg att ta till utöver LVU. Än värre blir det i ärenden som eskalerar till hot, aggressivitet, kriminalitet och övergrepp i rättssak. Dels är det svårt att säkra en trygg arbetsmiljö som gör att personalen vågar göra korrekta bedömningar, men framförallt är det oerhört svårt att få till det som är bäst för barnen. Här behövs en översyn. Hur ser vi till att barnen inte hamnar i kläm i dessa ärenden?

Hög arbetsbelastning en utmaning

En annan viktig aspekt är socialtjänstens arbetsbelastning. Enligt Socialstyrelsens kartläggning från 2018 inkommer cirka 1000 orosanmälningar till socialtjänsten – varje dag. Fördelat på våra 290 kommuner motsvarar det 3,5 anmälningar per socialtjänst. Många av anmälningarna är minst lika allvarliga som de som gjordes om Lilla Hjärtat.

För varje anmälan ska en skyddsbedömning göras. Det kan innebära att socialsekreteraren inom ett dygn behöver ta kontakt med barnet, vårdnadshavare och anmälare, och ibland träffa dem alla, för att bedöma om barnet behöver akut hjälp. Efter det ska socialtjänsten bedöma om en utredning ska inledas. En anmälan är en indikation på oro för barnet, men ska inte alltid innebära utredning. Enligt Socialstyrelsen leder 38 procent av anmälningarna till utredning.

De flesta socialsekreterare har ansvar för utredningar och uppföljning av insatser för cirka 20-30 barn samtidigt, varje dag, varje månad, året om. Ansvar för barn som Lilla Hjärtat, där socialtjänsten konstant behöver göra bedömningar av barnets behov av skydd eller stöd. I en sådan arbetsstation kan det vara svårt att klara hela uppdraget – följa alla lagar och rutiner, ta till sig nya lagändringar och kunskapsmaterial, reflektera och alltid göra korrekta bedömningar. Det är alltid det socialtjänsten vill, men i vardagen är det ibland utmanande.

Det behövs insatser på fler olika nivåer

Om socialtjänsten brister är det nästan alltid på grund av att de har varit bakbundna av lagstiftningen, inte haft tillräcklig kunskap eller saknat resurser – eller en kombination av dessa. För att ge socialtjänsten goda förutsättningar att skydda barn som Lilla Hjärtat, behövs insatser på olika nivåer:

  1. Riksdag och regering behöver fullfölja initiativen till förändrad lagstiftning.
  2. Socialstyrelsen, SKR och kommunerna behöver öka socialtjänstens kunskap inom flera olika områden, bland annat när det gäller förhandsbedömningar, vårdnadsöverflytt och uppföljning under och efter placering.

Socialtjänstens medarbetare behöver också tid att ta till sig ny lagstiftning och kunskap, och tillräckliga resurser att klara av sitt omfattande uppdrag.

Det enda vi kan ge Lilla Hjärtat nu är att hennes liv inte var förgäves. Att hennes öde kan leda till att färre barn far illa framöver. Men då måste vi, på alla nivåer, ta ansvar och hjälpa till så att det faktiskt blir så.

Fakta - det här gör SKR

I år lanserar SKR en ny webbutbildning om samtal med barn. På skr.se publiceras även en sammanställning av metoder och verktyg för samtal med barn i socialtjänsten.

Den 28 oktober håller SKR ett webbseminarium för socialtjänsten om barn som utsätts för sexuella övergrepp.

I början av december publicerar SKR en kunskapsöversikt om barn som upplever våld.

Efter årsskiftet arrangerar SKR utbildningar om förhandsbedömningar och familjehemsvård.

Läs vidare

Skribent

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300

    Kontakt

    Kontakta SKR

    Har du en fråga med anledning av det pågående virusutbrottet?

    Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.

    Covid-19 och det nya coronaviruset








    Om bloggen

    Vi som bloggar här arbetar med frågor om social omsorg och stöd på SKR.

    Vi skriver aktuellt om äldreomsorg, barn och unga, missbruk och beroende, funktionshindersfrågor och annat inom socialtjänsten.

    Prenumeration

    Prenumeration

    Sök i bloggen