Tufft ekonomiskt läge för socialtjänsten

SKL:s ekonomirapport visar en dyster prognos för socialtjänsten. Kommunerna behöver fortsätta effektivisera, förändra och tänka nytt. Samtidigt måste staten ge rätt förutsättningar.

Igår publicerade SKL höstens ekonomirapport. Vi har vetat att det kommer bli tuffare tider för kommuner och regioner, med stigande kostnader och minskade intäkter. En av grundorsakerna är egentligen en positiv utveckling, med fler barn och unga och det faktum att vi mår bättre och lever längre. Men det innebär också att färre behöver försörja fler. Och nu när vi är på väg in i en lågkonjunktur kommer effekterna att bli allt tydligare.

Underskott inom individ- och familjeomsorgen

För kommunernas del är det socialtjänsten som ser ut att få det tuffast. Utmaningarna är störst inom individ- och familjeomsorgen, hemtjänsten, särskilt boende och ekonomiskt bistånd.

Inom individ- och familjeomsorgen (exklusive ekonomiskt bistånd) uppger 69 procent av kommunerna att de kommer att ha ett underskott på minst 1 procent av budgeten. En av de största orsakerna är bristen på bostäder, som har gjort att allt fler vänder sig till socialtjänsten för att få hjälp med boende av ekonomiska skäl snarare än sociala. Detta ställer krav på socialtjänsten att agera hyresvärd för fler och riskerar att tränga undan de grupper som har allra störst behov. Här behöver kommuner och staten en gemensam strategi för social bostadspolitik.

Staten har bidragit till ett ansträngt läge

En mängd nya regleringar har också bidragit till en ansträngd ekonomi. Det handlar till exempel om ökade krav på dokumentation, skyddsbedömningar när barn bevittnat våld, utbildningar för jour- och familjehem och särskilda socialsekreterare för placerade barn. Många av dessa förändringar har behövts. Men nya lagar och regleringar ska finansieras av staten, och här har kostnaden istället lämpats över på kommunerna. Ett annat exempel är personlig assistans, där större och större kostnader vältras över från stat till kommun.

Snåla ersättningar för flyktingmottagande

Till allt detta kan vi också räkna statens svårbegripliga, oförutsägbara och otillräckliga ersättningar för kommunernas mottagande av asylsökande och nyanlända. I budgetpropositionen för 2020 inför regeringen ett 1-årigt stöd på 80 miljoner kronor till vissa kommuner. Samtidigt sänks ersättningarna för flyktingmottagande till kommunerna med 129 miljoner kronor. De 49 miljonerna som inte längre syns i statsbudgeten blir istället kostnader som kommunerna får ta.

Kommunerna tänker redan nytt…

Samtidigt kan vi inte beskylla kommunerna för att sitta med armarna i kors. Många har målmedvetet jobbat för att sänka kostnaderna och lösa framtida brist på personal. Titta bara på Växjö som har genomlyst alla sina placeringar och som genom att ställa tydliga krav på arbete och studier har sänkt kostnaderna för försörjningsstöd. Eller Halmstad och Norrtälje som just nu automatiserar avgiftshandläggning och enklare biståndsprövning. Eller Umeå som arbetar med medicindelning via robotar. Detta är bara några exempel där kommunerna får effektivisering och kvalitet att gå hand i hand.

…men behöver göra mer

Men kommunerna kommer att behöva göra mer. Och de ekonomiska utmaningarna kan inte lösas av kommunerna var för sig. Fler kommuner kan tjäna på att samverka. Vi behöver också tänka till kring den specialisering som skett inom socialtjänsten, och särskilt i sociala barn- och ungdomsvården. Kan vi arbeta mer generellt och integrerat inom flera arbetsfält? Det är inte bara ett misslyckande när människor hamnar mellan stolarna. Vi vet att det är dyrt.

Vi behöver även komma igång med tidiga riktade insatser utan biståndsprövning. Här väntar vi in översynen av socialtjänstlagen. Får vi en ny lagstiftning på det här området, kan vi sänka trösklarna och ge tidiga insatser som förebygger allvarligare sociala problem på sikt.

Dags att kavla upp ärmarna

Kommunerna kommer behöva förändra och tänka nytt. Men staten behöver också underlätta för kommunerna. Utmaningarna kan inte lösas med enbart fler händer i omsorgen. Vi behöver kroka arm och våga prata om långsiktiga lösningar. Och då menar jag lösningar som effektiviserar våra arbetssätt och som har större fokus på förebyggande arbete – där kommuner, regioner och staten hjälps åt att motverka socialt utanförskap.

Läs vidare

Skribent

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300

    Kontakt

    Kontakta SKR

    Har du en fråga med anledning av det pågående virusutbrottet?

    Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.

    Covid-19 och det nya coronaviruset








    Om bloggen

    Vi som bloggar här arbetar med frågor om social omsorg och stöd på SKR.

    Vi skriver aktuellt om äldreomsorg, barn och unga, missbruk och beroende, funktionshindersfrågor och annat inom socialtjänsten.

    Prenumeration

    Sök i bloggen