Tillsammans i takt mot framtidens socialtjänst

Trots att socialtjänsten är pressad lägger regeringen fram ambitionshöjande utredningar och lagförslag – ofta lovvärda förslag, men de ställer höga krav på en redan ansträngd socialtjänst.

När jag i olika sammanhang informerar om allt som är på gång i utredningsväg och i form av nya lagar och lagförslag inom socialtjänsten, brukar de som lyssnar bli lite överväldigade. Oavsett om det som utreds och föreslås upplevs som positivt infinner sig en viss oro över hur vi ska räcka till. Om de krav som ställs på socialtjänsterna upplevs som övermäktiga riskerar vi förstämning. Det duger inte när behovet av mod, kraft och hopp kanske är större än på mycket länge.

Oerhört mycket på gång inom socialtjänsten

Listan blir lätt lång:

• Ny socialtjänstlag, ny äldreomsorgslag, ny sekretesslagstiftning och ny lag om kommunernas brottsförebyggande ansvar.
• Ett tjugotal pågående eller nyligen avslutade utredningar med stor påverkan på den sociala barn- och ungdomsvården.
• Samsjuklighetsreform och reformerat skyddat boende för våldsutsatta. En bred översyn av ekonomiskt bistånd. Ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans.
• Yrkestiteln undersköterska blir skyddad, krav ska ställas på undersköterska som fast omsorgskontakt, språkkrav ska ställas inom äldreomsorgen, försörjningskravet ska höjas för arbetskraftsinvandrare, aktivitetsplikt införas för de som har försörjningsstöd.
• Nationell strategi om en uppväxt fri från våld, en nationell hemlöshetsstrategi. Effektivare tillsyn av socialtjänsten.

Utöver alla dessa utredningar pågår också ett nära nog oöverskådligt antal regeringsuppdrag med bäring på socialtjänsten. Regeringen tycks ha drabbats av en omåttlig reformiver – vilket kan vara nog så lovvärt, men mängden kan tyckas oöverstiglig och takten för snabb.

Socialtjänsten behöver förändras…

En ny socialtjänstlag och samtidens många stora utmaningar kräver nya sätt att arbeta och organisera sig.

Socialtjänsterna väntar otåligt på den nya socialtjänstlagen, där förslaget om att få ge insatser utan föregående behovsprövning är den viktigaste delen för att stärka förutsättningarna att möta behov i tid. Det kan också bli ett viktigt verktyg för att möta den bristande tillit som finns mot den sociala barn- och ungdomsvården, som allra värst manifesterad i den pågående desinformationskampanjen med hot och otillåten påverkan mot personalen som följd.

Socialtjänsten har stora bekymmer med att rekrytera och behålla personal. Jag tror att en omställning mot en mer tidigt förebyggande socialtjänst, med färre inslag av myndighetsutövning, också kan komma att göra yrket mer attraktivt igen. Ett flertal kommuner har i väntan på ny lagstiftning redan påbörjat en omställning mot en mer tillgänglig socialtjänst, som ska finnas där invånarna lever sina liv. Omställningen kommer dock att ta tid och kräva resurser. Det är rimligt att anta att det kommer att handla om en tioårsperiod innan nya arbetssätt får fäste och börjar visa resultat.

… men det måste ske i rimlig takt och med rätt förutsättningar

Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver. Det innebär att konsekvenser av olika samhälleliga förändringar ofta blir en fråga för socialtjänsten. Men socialtjänsten kan omöjligt på egen hand bryta negativa utvecklingar i samhället: stora utmaningar med kompetensförsörjningen, bostadsbrist, parallellsamhällen och utbredd gängkriminalitet för att ta några exempel. Socialtjänsten har en viktig roll, men detta är uppgifter för hela samhället.

Det är positivt att socialtjänstens verksamheter uppmärksammas, men det är inte möjligt att prioritera genomgripande förändringar inom samtliga områden samtidigt. Vi behöver ha en tillitsfull dialog om förändringstakten inom socialtjänsten.

Kommunerna själva kan och behöver göra mycket för att möta både kompetensutmaningen och att använda resurserna rätt. Jag är en opolitisk tjänsteperson, men det kommer att krävas mod hos våra politiska beslutsfattare nu. Det behövs både ett lokalt och ett nationellt ansvar för att prioritera och underlätta för socialtjänsten genom att vara modiga att se hur verkligheten ser ut. Lagstiftning, finansiering och prioriteringar behöver ses över och vara realistiska utifrån nuvarande förutsättningar – den arbetskraftsbrist och demografi som vi har.

Vi – regeringen, statliga myndigheter, SKR och kommunerna – behöver tillsammans ingjuta hopp i socialtjänsten. Inte överdriven optimism eller nedslående pessimism, utan hopp – som i meningsfullhet. På så sätt kan vi både möta samtidens utmaningar och frigöra det mod och den kraft som finns i det sociala arbetet och hos personalen som utför det.