Koranbränningarna visar vikten av en stark socialtjänst

Många aktörer som var pådrivande i LVU-kampanjen är också inblandade i hoten mot Sverige på grund av koranbränningarna. Nu behövs en stark socialtjänst som har stöd av staten och SKR.

Under sommaren har koranbränningar vållat oro på flera håll i landet, inte minst i Stockholm. Dessa aktioner, och i synnerhet de efterföljande hoten om våld och vedergällning, har lett till ett allmänt försämrat säkerhetsläge, och sannolikt bidragit till att SÄPO för någon vecka sedan höjde terrorhotsnivån från en trea till en fyra.

På grund av det försämrade säkerhetsläget bjöd civilminister Erik Slottner (KD) in vår ordförande, Anders Henriksson, till ett möte i mitten av augusti. Civilministern ville höra hur kommunerna hanterar situationer när trygghet och säkerhet utmanas av till exempel oroligheter till följd av att någon väljer att tända eld på koranen, eller någon annan helig skrift. Anders framhöll att kommunernas beredskap att möta otrygghet över lag är god, och han lyfte särskilt skolan och socialtjänsten som centrala i detta.

Och så är det ju – socialtjänsten har en viktig uppgift, inte bara när det kommer till det brottsförebyggande arbetet. Den möter människor och förväntas ingripa i livets mest utsatta situationer; när barn far illa, när ungdomar riskerar att hamna i drogmissbruk eller kriminalitet, när föräldraförmågan sviktar eller den psykiska hälsan svajar.

Sedan i somras har kommunerna nu också ett uttalat brottsförebyggande ansvar, något som troligen kommer att påverka även socialtjänstens arbete framöver.

Hat, hot – och behov av stöd

Samtidigt är socialtjänstarbetare en yrkesgrupp som redan är särskilt utsatt för hat och hot, och vars arbetssituation har förvärrats ytterligare av illasinnade aktörers uppviglande både i frågan om LVU och om koranbränningar.

Vi vet sedan tidigare att de aktörer som nu är aktiva i frågan om koranbränningar i många fall är samma aktörer som de som varit drivande i den så kallade LVU-kampanjen, den alltjämt pågående desinformationsinsats som riktar sig mot svensk socialtjänst. Denna koppling, mellan koranbränningarna och LVU-kampanjen, fastslogs tidigare i år i en rapport av terrorforskaren Magnus Ranstorp och analytikern Linda Ahlerup.

Tidigare i veckan höll regeringen en pressträff där ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin (M) framhöll att Sverige fortsatt är en måltavla för stora påverkanskampanjer. Myndigheten för psykologiskt försvar, MPF, som sedan tidigare arbetar för att motverka desinformationskampanjen mot socialtjänsten, får ett utökat uppdrag och mer pengar. Det är uppenbart att illvilliga aktörer alltjämt försöker påverka och störa.

Det är dåliga nyheter för Sverige – och för socialtjänsten.

Socialtjänstpersonalen, som alltså redan innan LVU-kampanjen drog igång varit utsatt för hot och våld, är hårt ansatt. Detta är oacceptabelt. Därför gjorde SKR i vintras, när desinformationskampanjen om socialtjänsten och LVU pågick som värst, en hemställan till regeringen om en kraftsamling mot hot, hat och otillåten påverkan mot välfärdspersonal. Vi är tacksamma för att flera av de saker vi krävde i vår hemställan blivit eller ska bli verklighet, till exempel ett breddat och förstärkt uppdrag till Socialstyrelsen att motverka desinformation om socialtjänsten, och tilläggsdirektiv för att minska offentliganställdas utsatthet. Det är uppenbart att regeringens engagemang i den här frågorna är genuint. Men vi saknar fortfarande viktiga åtgärder som skulle freda socialtjänstpersonalen och göra den mindre utsatt. Till exempel lagstiftning liknande reglerna om sabotage mot blåljuspersonal för medarbetare i kommuner och regioner, och möjlighet för kommunen eller regionen att stå som målsägande vid polisanmälan, så att en enskild medarbetares namn inte blir offentligt. Detta är oerhört angeläget – jag hör från både större och mindre kommuner att trots stöd från både från HR och chefer så vågar inte medarbetarna stå med sitt namn på grund av rädsla för repressalier.

Jag vädjar därför till regeringen: ta tag i denna fråga genast, annars riskerar vi en utbredd tystnadskultur, där kriminella tillåts förhindra myndighetsutövning. Så kan vi inte ha det.

I väntan på ny lagstiftning

Bland det viktigaste just nu är den nya socialtjänstlagen som med stor sannolikhet kommer träda i kraft i mitten av 2025. Den är hett efterlängtad, minst sagt.

Den nya lagstiftningen rymmer flera viktiga verktyg för att stärka socialtjänstens arbete. I synnerhet förslaget om att kunna ge insatser utan föregående behovsprövning är centralt för att kunna hantera problem som uppstår i ett tidigt skede. Med den nya lagen på plats kan, och måste, svensk socialtjänst bli en lättillgänglig, jämlik, jämställd kraft som tidigt arbetar förebyggande. Vi på SKR kommer att stötta kommunerna i denna omställning.

Jag tror också att lagen kommer att bli viktig i arbetet att stärka tilliten till socialtjänsten och till barn- och ungdomsvården – som ju tagit rejäl skada av LVU-kampanjen. Jag avslutar med ett citat från socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) från ett möte här på SKR i veckan:

Vi behöver bygga tillit till socialtjänsten – det gör vi genom att utveckla socialtjänsten och fortsätta ha ett öppet samhälle. Socialtjänsten är ett nödvändigt nav i samhället men de ska inte stå själva.