Även inom socialtjänsten måste civilförsvaret rustas upp

Samhället måste stärka det civila försvaret. Denna omställning omfattar även de verksamheter som har hand om utsatta grupper – här behöver kommunerna växla upp, staten hjälpa till.

Omvärldsläget, med krig i vårt närområde och Sveriges anslutning till Nato ställer allt högre krav på vårt försvar – också det civila försvaret, dit vi räknar kommunernas och regionernas verksamheter, som skola, sjukvård och omsorg.

Det civila försvaret utgörs av hela samhället. Myndigheter, frivilligorganisationer, och kommuner och regioner. Ett motståndskraftigt samhälle förutsätter att kommuner och regioner står väl rustade och har en god krisberedskap.

Den huvudsakliga kommunala civilt försvar-upprustningen pågår inom konkreta områden som el- och vattenförsörjning och IT. Men även de ”mjukare” verksamheterna, som socialtjänst, äldreomsorg och kommunal hälso- och sjukvård, behöver ingå i arbetet.

Kommunerna, som sköter omsorgen om flera sårbara grupper som skulle behöva extra stöd i händelse av kris eller krig, har här ett stort och kostsamt arbete framför sig. Och det är tydligt att ambitionen finns. Ett tecken på det är att 285 kommuner har ansökt om (och beviljats) nyligen utlysta medel hos Socialstyrelsen för att stärka sitt arbete med civilt försvar inom socialtjänsten och den kommunala hälso- och sjukvården. Totalt har nästan 300 miljoner kronor betalats ut till kommunerna och ansökningar om ytterligare drygt 140 miljoner kronor ligger hos myndigheten. Det handlar alltså om flera hundra miljoner kronor till kommunerna för att stärka civilförsvaret inom socialtjänsten och andra verksamheter som värnar om utsatta invånare. Även Länsstyrelserna stöttar kommunerna.

Upprustning kostar

Det är mycket bra – men sannolikt inte tillräckligt. Att rusta upp ett försvar, civilt eller militärt, är inte billigt, och kommunernas ekonomi är alltjämt ansträngd. Staten behöver med andra ord anslå ytterligare medel.

Engagemanget och ambitionen att växla upp arbetet med civilt försvar inom socialtjänsten finns hos kommunerna. I dag pågår omfattande planering inför situationer man hoppas aldrig ska inträffa. När krisen är faktum ska sårbara grupper fortfarande ha sitt berättigade och lagstadgade stöd. Hur säkerställer man det när allt vänts upp och ner, när vattnet inte kommer ur kranen och telefonin ligger nere? Det är en fråga kommunerna brottas med ute i landet.

Kommunerna tar sina uppdrag inom civilt försvar på allvar. Men de har också, ska sägas, hemläxa att göra. Enligt Socialstyrelsens senaste öppna jämförelser är det endast en handfull kommuner som har en kontinuitetsplan, det vill säga en handlingsplan vid händelse av störning eller kris, för kommunal hälso- och sjukvård, och särskilda boendeformer för äldre och för hemtjänsten, som är aktuell och innehåller de delar som MSB beskriver som nödvändiga. Endast drygt hälften av kommunerna ställer krav på krisberedskap när de upphandlar särskilda boenden. Här behöver man bli bättre – och SKR stöttar kommunerna i detta.

Men också staten måste göra mer. Hjälpa kommunerna på traven. Pengarna från Socialstyrelsen och stödet från Länsstyrelsen är bra, men kommer inte att räcka hela vägen. Det civila försvaret är summan av hela samhället, lokalt och nationellt. Tillsammans rustar vi upp.

Krisberedskap, Socialstyrelsen