Det finns i praktiken inte något sätt för kommunen att tvinga operatörerna att samarbeta. Däremot har kommunerna möjlighet att verka för samordning mellan operatörerna genom dialog.
Enligt 2 kap. 2 § PBL skall mark- och vattenområden användas för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Av bestämmelserna i 2 kap. PBL följer vidare att en långsiktigt god hushållning med mark och vatten skall främjas och att olika allmänna intressen skall beaktas. Enligt 2 kap. PBL skall bland annat hänsyn tas till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen.
Med stöd av dessa bestämmelser kan byggnadsnämnden under arbetet föra en dialog med sökandena om bästa lokalisering av masterna utifrån ett PBL-perspektiv. Även om master för elektronisk kommunikation är ett allmänt intresse måste detta vägas mot andra allmänna och enskilda intressen. Det är därför inte givet att det för teleoperatören optimala läget är godtagbart.
I detta sammanhang kan uppmärksammas att lagen (SFS 2020:340) om elektronisk kommunikation innehåller bestämmelser som gör det möjligt att förplikta en operatör att mot marknadsmässig ersättning tillhandahålla samlokalisering eller andra möjligheter till gemensamt utnyttjande av egendom eller annat. Dessa bestämmelser fungerar emellertid inte som verktyg för kommunerna utan riktar sig till operatörerna.