Public Sector Information, PSI

PSI-direktivet syftar till att säkerställa vidareutnyttjande av handlingar som finns hos offentlig sektor. Tanken är att informationen ska kunna ligga till grund för att skapa nya produkter och tjänster. Man vill även förhindra att myndigheter beslutar om sådana villkor för hur handlingar får an­vändas som begränsar konkurrensen.

Direktivet har implementerats i svensk lagstiftning i lagen (2010:566) om vida­reutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen, den så kallade ”PSI-lagen”. Lagen har sedan dess ändrats vid ett flertal tillfällen. Lagen innehåller vissa bestämmelser om underlag för avgifters beräkning för vidareutnyttjande. De bestämmelserna innebär inte i sig någon skyldighet eller rätt att ta ut avgifter, utan det följer av annan lagstiftning.

7 §: Om en myndighet får ta ut avgifter vid vidareutnyttjande av handlingar, får avgifterna inte överstiga kostnaderna för att reproducera, tillhandahålla, och sprida handlingarna, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Om en myndighet är skyldig att ta ut avgifter vid vidareutnyttjande av hand­lingar för att täcka en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet, får de samlade intäkterna inte överstiga kostnaderna för att samla in, framställa, repro­ducera och sprida handlingarna samt en rimlig avkastning på investeringar.

Sådana arkiv, bibliotek och museer som får ta ut avgifter vid vidareutnyttjande av handlingar, får tillämpa bestämmelsen i andra stycket oavsett krav på kost­nadstäckning.

Huvudregeln i 7 § första stycket innebär att kostnader för att samla in informat­ion och framställa handlingar inte får ingå i underlaget för bestämmande av avgifternas storlek.

För undantaget enligt andra stycket i paragrafen gäller att det bara är i de fall då en myndighet är skyldig att täcka en väsentlig del av sina kostnader med avgif­ter, som kostnader för insamling, framställning och rimlig avkastning på gjorda investeringar får ingå i avgiftsunderlaget. En sådan skyldighet kan framgå i lag, i annan författning eller i beslut av kommunfullmäktige/landstingsfullmäktige (SOU 2014:10, sid 162). Ett sådant fullmäktigebeslut ska ange att en viss kom­munal verksamhet ska täcka hela eller en väsentlig del av verksamhetens kost­nader genom avgifter.

Avgifter kan ses som ett exempel på villkor för nyttjande. Dock måste villkoren vara ”relevanta och icke- diskriminerande för jämförbara kategorier av vida­reutnyttjande. Villkoren får inte i onödan begränsa möjligheterna till vidareut­nyttjande.”

I propositionen 2009/10:175 kan utläsas att det är tillåtet att ha olika avgifter för kommersiellt och icke-kommersiellt vidareutnyttjande. Fast om två företag vi­dareutnyttjar handlingar på huvudsakligen samma eller likartat sätt bör de van­ligen vara att anse som två jämförbara vidareutnyttjanden. Den närmare inne­börden av bestämmelsen får klargöras i rättspraxis.

Kommande svensk lagstiftning genom implementering av det omarbetade PSI-direktivet

Direktivet om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn trädde i kraft den 17 juni 2019. Medlemsländerna har två år på sig att implementera direktivet i sin nationella lagstiftning.

Den svenska ”Öppna data utredningen” lämnade sitt slutbetänkande till regeringen den 31 december 2020. Efter slutligt remissförfarande kommer regeringen föreslå riksdagen en ny lagstiftning i enlighet med direktivet.

Nyheter i direktivet jämfört med gällande direktiv medför i svensk lagstiftning bl.a. att vissa offentliga företag kommer att omfattas av lagen. Gränsdragningen mot offentlighetsprincipen och begäran om att ta del av handlingar enligt offentlighetsprincipen kommer att bli tydligare. Lagen kommer att innehålla vissa formatkrav och bestämmelser om högsta nivå för avgifter för tillhandahållande av information för vidareutnyttjande. Beslut om avslag på begäran om tillhandahållande ska också kunna överklagas.

För avgiftssättningen reglerar direktivet även s.k. värdefulla datamängder, som EU-kommissionen kommer att besluta om i en delegerad akt.. Vilka specifika dataset det handlar om, kommer kommissionen att besluta om i närtid. De specifika datamängder som pekas ut, ska av medlemsländerna tillgängliggöras avgiftsfritt, vara maskinläsbara, tillgängliggöras via API:er och vara nedladdningsbara. Medlemsländerna har två år på sig efter kommissionens beslut att tillhandahålla de definierade datamängderna avgiftsfritt.

Vi kommer att uppdatera denna text när de värdefulla datamängderna är kända för oss. Följden av kommissionens beslut kan bli att taxan för vissa datamängder behöver sättas till 0 kronor inom två år.