Meny

Vårdbloggen

  1. Publicerad: Skribent: Ing-Marie Wieselgren

    Att stärka barns psykiska hälsa kräver långsiktighet

    Besöken till barn- och ungdomspsykiatrin ökar. Det finns inga enkla lösningar, men vi vet att vi behöver arbeta mer förebyggande och hälsofrämjande. Under de senaste två åren har antalet besök hos bar

    (0) Kommentarer Hälso- och sjukvård Tillgänglighet Psykisk hälsa Nära vård
  2. Publicerad: Skribent: Fredrik Lennartsson

    Viktigt att hitta nya sätt för insatser mot lättare psykisk ohälsa

    Regeringens uppdrag att utreda hur personer med lättare psykisk ohälsa enklare och snabbare ska kunna få rätt insatser är ett bra initiativ. Men utredningen får inte försena arbetet med utvecklingen m

    (0) Kommentarer Hälso- och sjukvård Tillgänglighet Nära vård Psykisk hälsa
  3. Publicerad: Skribent: Hans Karlsson

    Bra vård ska bli ännu bättre

    Chansen att du klarar dig om du har drabbats av någon av de vanligaste folksjukdomarna stroke, cancer eller en hjärtsjukdom är stor och har blivit större. Men även om svensk hälso- och sjukvård är bra

    (0) Kommentarer Hälso- och sjukvård Jämlik vård Kompetensförsörjning Patientsäkerhet Tillgänglighet Uppföljning och resultat
  4. Publicerad: Skribent: Hans Karlsson

    Så mycket bättre

    Varje år granskas vården, av myndigheter, media och även vi på SKL bidrar, genom att samla in och visa upp data om väntetider, kvalitet, kostnader och mycket annat. Hela syftet med det är förstås att

    (0) Kommentarer Hälso- och sjukvård Tillgänglighet Uppföljning och resultat

Kontakt

Har du en fråga med anledning av det pågående virusutbrottet?

Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.

Covid-19 och det nya coronaviruset








Hjälpte informationen på sidan dig?

Tack för att du hjälper oss!

Om bloggen

På vårdbloggen skriver vi om och reflekterar kring aktuella frågor som rör hälso- och sjukvården. Det är i första hand Fredrik Lennartsson, chef för avdelningen för vård och omsorg, som skriver inläggen.

  • 2020-02-05
    Tio års nationell satsning mot cancer
    I måndags uppmärksammade vi att den nationella cancerstrategin funnits i tio år. Det är mycket som hänt inom cancervården de senaste tio åren.
    De tio åren med nationella cancerstrategin och regionala cancercentrum (RCC) har satt ordentlig fart på utvecklingen. Tillsammans har regionerna, SKR, RCC och staten kraftsamlat och samverkat för att göra en i många stycken god cancervård ännu bättre.Följer man tidslinjen och ser allt som har hänt och gjorts är det lätt att bli imponerad. Nationella vårdprogram, koncentration av högspecialiserade behandlingar, nationellt bibliotek för läkemedelsregimer, standardiserade vårdförlopp. Och det viktigaste av allt; canceröverlevnaden ökar och en stor del av patienterna är nöjda med sin vård.Det finns mycket att vara stolt över. Men allt är inte lika bra, vi kan inte slå oss till ro. De kommande tio åren behöver vi jobba mer med prevention, rehabilitering och forskning. Och vi måste få de standardiserade vårdförloppen att fungera lika bra överallt så vi får ner väntetiderna och minskar skillnaderna i landet.Tydliga processerTydliga processer kan bidra till kortare väntan men även en minskad känsla av ovisshet, osäkerhet om nästa steg och rädsla för att falla mellan stolarna. Införandet av standardiserade vårdförlopp är en milstolpe i arbetet med att föra denna utveckling framåt. De standardiserade vårdförloppen har medfört gemensamma nationella utredningsprogram med fastställda ledtider, men fortfarande återstår mycket arbete innan denna reform har fått fullt genomslag.Det är därför viktigt med långsiktighet och uthållighet. Inte bara utredningsdelen behöver standardiseras, utan även behandling, uppföljning och rehabilitering. Patienten behöver bli mer delaktig i att utforma processen samtidigt som informations- och kommunikationskanaler behöver utvecklas.Fokus på förebyggande arbeteNär vi lever längre ökar också risken att drabbas av cancer. Och cancer kan drabba vem som helst, även den som lever hälsosamt. Forskning visar dock på att cirka 30 procent av all cancer kan förebyggas. Därför är förebyggande insatser väldigt viktiga för att vi ska kunna motverka den fortsatta prognosen om en kraftig ökning av antalet cancerfall.Vaccination, screening och andra strukturerade metoder för att så tidigt som möjligt fånga upp patienter med ökad risk för cancer är viktigt. Och vissa högriskgrupper behöver omfattas av särskilda kontrollprogram.Cancerstrategin påverkar hela hälso- och sjukvårdens utvecklingDen nationella cancerstrategin har satt fart på utvecklingen inom cancerområdet, men också inom kunskapsstyrningen i stort och utvecklingen av hela hälso- och sjukvården. Många av de utmaningar cancerområdet står inför gäller även för andra delar av vården. Nu utvecklas till exempel patientcentrerade och sammanhållna vårdförlopp inom flera sjukdomsområden.Barncancervården är ett exempel på där utvecklingen verkligen går åt rätt håll. I dag är överlevnaden i barncancer 85 procent. Men inga barn ska behöva dö i cancer. Vi kan inte vara nöjda förrän alla barn som drabbas av cancer överlever.Vi firar nu att den nationella cancerstrategin fyller tio år och de framsteg som skett inom cancervården. Men vi påminner oss också om att vi måste fortsatta arbeta. För att tydliggöra och stärka det nationella samarbetet har RCC i samverkan tagit fram en gemensam, nationell inriktning som samlar RCC:s ståndpunkter, mål och aktiviteter de närmaste åren – Vägen framåt. För det finns en tydlig väg framåt för hur vår cancervården ska bli ännu bättre och rädda fler liv.
    Läs mer
  • 2020-01-29
    Vårdförlopp för en mer jämlik vård
    Nu i vår införs sju nya personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp i våra regioner. Det är ett viktigt steg i utvecklingen av en god, jämlik och personcentrerad vård för alla som behöver den.
    Om jag som patient går in på en vårdcentral i Göteborg och söker vård för höftledsartros, kan jag då vara säker på att jag skulle få samma vård om jag går in på en vårdcentral i Östersund eller i Helsingborg? Skulle jag få samma undersökningar, få samma behandling och uppföljning? Svaret på frågorna är att vårdprocesserna ser olika ut. Det betyder inte att vården är bättre på den ena eller andra platsen, men utgångspunkten för bedömningarna kan se olika ut – och därmed vårdens insatser och resultat. Men det centrala i de nya vårdförloppen är att de utgår från personens behov och förutsättningar. Det är därför vi kallar dem personcentrerade och sammanhållna.Vårdförloppen ska vara breda och kan inkludera primärvården och den kommunala hälso- och sjukvården. Även uppföljning och rehabilitering kan ingå. Sedan 2015 har vi haft standardiserade vårdförlopp inom cancervården. Dessa har fokuserat på att effektivisera processerna och korta väntetiderna. Men också om att öka förutsägbarheten för patienten; en cancermisstanke är alltid skrämmande och väntan skapar oro, då kan tydlig information och kortare väntetider vara avgörande. De nya vårdförloppen är mer komplexa och avser ofta kroniska sjukdomar.Syftet är att patienten ska få en jämlik och effektiv vård med hög kvalitet. När patienten kommer in på vårdcentralen eller sjukhuset ska han eller hon mötas av en välorganiserad, helhetsorienterad process utan oklarheter. På så sätt ska patientens livskvalitet och nöjdhet med vården förbättras och bli lika för alla.Sju vårdförlopp på öppen remissNu har regionerna i samverkan tagit fram sju vårdförlopp och för att kvalitetssäkra dem vill vi öppna för dialog med berörda parter. Vårdförloppen ligger nu ute på remiss. En remiss som är öppen för synpunkter – för patientföreningar, profession, regioner, kommuner, specialistföreningar och andra som känner sig berörda. Vårdförloppen är:
    • höftledsartros
    • KOL
    • kritisk benischemi
    • reumatoid artrit
    • schizofreni
    • sepsis
    • stroke
    Utveckling av vårdenPersoncentrerade och sammanhållna vårdförlopp är framtagna av arbetsgrupper för respektive sjukdomsområde i det nationella systemet för kunskapsstyrning hälso- och sjukvård där regionerna samverkar. Grupperna är tvärprofessionellt sammansatta med bland annat patientrepresentanter, specialistläkare, primärvårdsföreträdare, omvårdnads- och rehabiliteringskompetens och personer med kunskaper om kvalitetsregister. SKR:s roll är att koordinera och stödja arbetsgrupperna.Vården behöver ställas om och vi behöver vidareutveckla den nära vården. För de flesta vårdgivare innebär vårdförloppen inte någon större förändring. På många håll arbetar man så här redan idag. Men den potential och kunskap som finns inom vården behöver tas tillvara, samordnas och bli mer jämlik. De personcentrerade och sammanhållna vårdförloppen är ett av flera verktyg regionerna behöver för att driva en långsiktig och hållbar hälso- och sjukvård.De kommer att göra arbetet enklare och tydligare för personalen och tryggare för patienten. För att ytterligare stärka patientens delaktighet är de så kallade patientkontrakten en viktig del i vårdförloppen. Patientkontrakt är en individanpassad överenskommelse som beskriver vad patienten ansvarar för och vad vården tar ansvar för. Det är inget juridisk dokument utan en gemensam planering om vem som gör vad och som också tar hänsyn till patientens prioriteringar. Patientkontrakt kommer att gälla i hela vården inte bara i vårdförloppen.I april kommer arbetet med införande att påbörjas och fler vårdförlopp är under framtagande. Det är med stor tillförsikt jag ser fram emot tillämpningen av vårdförloppen. Att kunna få en jämlik vård som tar hänsyn till mina behov och prioriteringar och är baserad på bästa tillgängliga kunskap borde var ett högst rimligt krav för mig som patient. Och med det nu inledda arbetet tar vi viktiga steg i den riktningen. För till syvende och sist borde all vård vara personcentrerad och sammanhållen och baserad på bästa tillgängliga kunskap.
    Läs mer
  • 2019-12-12
    Kunskap om kön och genus förbättrar vården
    Kunskap om likheter och skillnader mellan kvinnor och män är en fråga om både bemötande och patientsäkerhet.
    Långvarig smärta är ett komplext område där det finns tydliga könsskillnader. Forskningen visar att kvinnor har mer smärta än män, att kvinnor och män upplever och beskriver smärtan olika och har olika strategier för att hantera smärtan.Forskare har tidigare förklarat olikheterna med biologiska skillnader, men smärta är en subjektiv upplevelse och påverkas bland annat av hur vi uppfostrats att visa, beskriva och hantera den.Normerna, det vill säga våra gemensamma föreställningar om hur män och kvinnor är och bör vara, kan alltså leda till omotiverade skillnader i bemötande, bedömningar och behandlingar för kvinnor och män med smärta.Den här beskrivningen av könsskillnader kommer från Västra Götalandsregionen och Kunskapscentrum för jämlik vård (KJV).Hur normerna griper in och påverkar vården är utgångspunkten för verktyget Smärtkuben, som tagits fram av KJV. Smärtkubens sex sidor ställer korta, konkreta frågor inom olika teman som inbjuder till reflexion över hur våra egna föreställningar kommer till uttryck i bemötande och behandling av patienter, vilket i sin tur kan leda till en mer jämställd hälso- och sjukvård.Kunskapscentrum för jämlik vård belönades i år med Svenska jämställdhetspriset för sitt mångåriga arbete. Utgångspunkten för verksamheten är att människors behov och erfarenheter är olika och att vården därför behöver variera med dem. Genom forskning, utbildning och verksamhetsutveckling bidrar de till vårdens förutsättningar att jämna ut omotiverade skillnader mellan olika grupper, exempelvis mellan kvinnor och män(O)jämställdhet i hälsa och vårdFör tolv år sedan gav SKR ut kunskapsöversikten (O)jämställdhet i hälsa och vård. I år har vi uppdaterat den utifrån senast tillgängliga data och forskning. Rapporten ger otaliga exempel på hur verkliga eller inbillade könsskillnader påverkar vårdens kvalitet och beskriver tre huvudsakliga felkällor:Den första felkällan är när vården inte tar hänsyn till faktiska biologiska skillnader. Ett exempel är hormonella skillnader som gör att kvinnor och män reagerar olika på läkemedel. Ett annat exempel är när kvinnor med bråck i ljumsktrakten opereras utifrån den manliga kroppen som norm, vilket leder till att betydligt fler kvinnor måste opereras om och därmed utsätts för ökade risker.Den andra felkällan är när vården behandlar kvinnor och män med samma symtom eller diagnos olika, som en följd av stereotypa föreställningar om kön. Ett exempel gäller depression där kriterierna grundas på symtom som kvinnor typiskt sett uppvisat, vilket kan leda till att män som uppvisar andra symtom vid depression inte fångas upp av vården.Den tredje felkällan är när vården behandlar enskilda kvinnor eller män utifrån kunskap om könsskillnader som gäller på gruppnivå, men som inte nödvändigtvis gäller alla individer. Det kan till exempel handla om att läkare inte ställer frågor om kvinnliga patienters alkoholvanor trots att det kunde vara relevant vid vissa typer av magsmärtor, eftersom det oftare är män som söker vård för alkoholrelaterade symtom.Den positiva slutsatsen av kunskapsöversikten är att könsskillnader i hälsa, vårdtillgång och vårdkvalitet går att påverka, så att både hälsan och vården blir mer jämställd.Jämställdhetsperspektivet behövs på alla nivåerFör att olika grupper av kvinnor och män, flickor och pojkar ska kunna få en likvärdig vård måste ett jämställdhetsperspektiv finnas med i alla delar av organisationen, från planering och beslutsfattande till det dagliga görandet. Det är den strategi som kallas jämställdhetsintegrering.Region Örebro län har tagit fram en handlingsplan för jämställd vård. Fokus ligger på att integrera jämställdhet i hälso- och sjukvårdens och folktandvårdens kontinuerliga kvalitets- och förbättringsarbete och i arbetet med regionens gemensamma värdegrund.Utgångspunkten för handlingsplanen är definitionen av god vård, som ska vara säker, individanpassad, kunskapsbaserad, jämlik, tillgänglig och effektiv. Inom alla dessa områden ser regionen ökad jämställdhet som en möjlighet till förbättring och kvalitetsutveckling.Handlingsplanen innehåller mål, aktiviteter och indikatorer för att integrera ett jämställdhetsperspektiv genom hela verksamheten. Exempel på aktiviteter är att all löpande verksamhetsutveckling granskas från ett genus- och jämställdhetsperspektiv eller att relevanta styrdokument granskas ur ett jämställdhetsperspektivEn röd tråd i handlingsplanen är riktade insatser för att öka kunskapen om genus och jämställdhet för hälso- och sjukvårdens övergripande ledningsgrupp, områdenas ledningsgrupper samt chefer på olika nivåer.Det görs många bra satsningar i kommuner och regioner. Det pågår ett stort arbete i regionerna för att säkerställa att vården baseras på senast tillgängliga kunskap. I det arbetet måste kunskap om likheter och skillnader mellan kvinnor och män vara en integrerad del. Jag vill tipsa er om att läsa rapporten (O)jämställdhet i hälsa och vård. Ett bidrag till hur vi kan fortsätta utveckla en god vård för alla.
    Läs mer
  • 2019-12-09
    Läkemedelsbristen är oroande
    Den senaste tiden har det rapporterats mycket om läkemedelsbrist. Det är oroande och ett växande problem som drabbar allt fler patienter. Nu krävs en tydligare samordning på nationell nivå.
    Bristen på läkemedel ökar i Sverige. Ofta finns ersättningsprodukter att tillgå så att patienten inte behöver drabbas, men ibland blir konsekvenserna värre. I somras uppkom exempelvis brist på litium, som används för hindra maniska och depressiva skov hos personer som lider av bipolär sjukdom. Genom att ransonera de lager som fanns och möjliggöra licens för utländska förpackningar kunde de största problemen trots allt hanteras tills läkemedlet fanns i lager igen.Att läkemedel som patienter fått utskriva inte finns på apoteket har blivit vanligare. Om apoteket då inte har några ersättningsprodukter måste patienten ta kontakt med sjukvården igen, som får besluta om ett annat läkemedel och skriva nya recept. Det tar både tid för patienten och för sjukvården. Dessutom går det inte alltid att garantera att ersättningsprodukten är lika bra anpassad till patientens behov.Läkemedelsbrister uppstår även inom sjukhusvården. Det finns många exempel på läkemedel som används i vården varje dag som i perioder inte finns att få tag på. Den senaste tiden har det bland annat handlat om vissa antibiotika, smärtstillande läkemedel och anestesiläkemedel. Sjukvårdspersonal får lägga allt mer tid på att leta ersättningsprodukter för läkemedel som inte finns och utifrån det göra nya rekommendationer och förändra rutiner. Ibland kan det dröja innan ersättningsprodukter finns på plats. Och det finns förstås alltid extra risker när personal ska hantera nya läkemedel.Sverige har fortsatt god tillgång på läkemedel. De allra flesta patienterna får de läkemedel de ska ha i rätt tid och vid bristsituationer finns det oftast fullgoda ersättningsprodukter. Men bristen på läkemedel ökar och det är något vi måste ta på stort allvar. Det är i första hand en fråga om patientsäkerhet, men osäkerheten skapar förstås också oro för de patienter och anhöriga som inte kan vara säkra på att de läkemedel de behöver finns tillgängliga.Många orsakerHur har det då kunnat bli så här? Det finns inte ett enkelt svar på den frågan och därmed inga enkla lösningar. Det är många omständigheter som samspelar:
    • Läkemedelsförsörjningskedjan är komplex. Många verksamma substanser tillverkas endast på ett fåtal platser, vilket innebär att en brand i en enstaka fabrik i Kina eller ett datafel i en annan fabrik i Indien kan skapa global brist på specifika läkemedel.
    • Många aktörer är involverade i produktion och distribution och det är många steg på vägen till slutanvändaren. När alla aktörer slimmar sina processer och lager finns liten reservkapacitet i systemet och sårbarheten blir stor.
    • Den globala efterfrågan på läkemedel har ökat de senaste åren och konkurrensen om läkemedel mellan länder har hårdnat. Trenden är att det i högre grad är marknaden, och inte patientens behov, som styr tillgången på läkemedel.
    • Tidigare i år kom nya EU-direktiv om e-verifikation där varje läkemedelsförpackning ska ha en unik spårbar kod. Det är i grunden positiva förändringar som innebär en säkrare hantering, men övergången har varit besvärlig då läkemedelsföretagen inte alltid hunnit med att byta ut sina förpackningar tillräckligt snabbt. Andra regulatoriska krav kan också innebära temporära eller mer långvariga komplikationer.
    • När brister väl uppstår i Sverige finns ett antal lagar och förordningar som gör det svårare att optimera distributionen. Bland annat saknas det en aktör med tydligt övergripande nationellt ansvar för tillgången till läkemedel.
    Många av orsakerna är globala och vi i Sverige är långt ifrån ensamma om att uppleva en ökad osäkerhet kring läkemedelstillgång. Vi kommer sannolikt se fler initiativ på området framöver, inte minst inom EU där den nya EU-kommissionären med ansvar för hälsofrågor har fått i uppdrag att arbeta med ”accessible and affordable medicines” – en välkommen prioritering.Behov av bättre nationell samordningSKR och regionerna har i flera år drivit frågan om bättre nationell samordning vid bristsituationer. Vi har försökt att belysa frågan och öka kunskapen och förståelsen för de problem som bristsituationer skapar för sjukvården och patienterna. Det regeringsuppdrag som Läkemedelsverket nu har om att förbättra information och samordning är ett viktigt resultat av det arbetet.Men frågan kvarstår. Den kedja av aktörer som påverkar tillgången till läkemedel, allt från produktion av substans och färdigt läkemedel, via distributörer till apoteksledet och slutligen sjukvården och patienterna är komplex och sårbar.Vi behöver få en bättre överblick över var läkemedel finns. Vid bristsituationer behöver det bli enklare att omfördela läkemedel mellan vårdgivare, regioner och apotek och nyttiggöra de läkemedel som finns tillgängliga för att säkerställa behandling till de patienter som har störst behov. Även om enskilda vårdgivare inte kan beställa vissa läkemedel så kan de ändå finnas i systemet, men får enligt regelverket inte flyttas dit de behövs mest.Vården kan i dag, i samråd med patienten, hantera de allra flesta bristsituationer som uppstår. Men redan nu ser vi allt fler patienter som kommer i kläm och bristsituationer som utgör patientsäkerhetsrisker. Utvecklingen är oroväckande.En viktigt fråga för regionerna är att utveckla den egna lagerhållningen. Men framför allt behöver statens engagemang och åtgärder för att förebygga och åtgärda brister på läkemedel bli tydligare, mer långsiktigt och utgå från patienternas behov. Det krävs ändringar i regler och lagar för att säkerställa tillgången till läkemedel. Och det nationella samordningsansvaret behöver bli tydligare.
    Läs mer
  • 2019-12-05
    Att stärka barns psykiska hälsa kräver långsiktighet
    Besöken till barn- och ungdomspsykiatrin ökar. Det finns inga enkla lösningar, men vi vet att vi behöver arbeta mer förebyggande och hälsofrämjande.
    Under de senaste två åren har antalet besök hos barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) ökat med 24 procent. I dagsläget har regionerna svårt att få tag på personal som kan stå för den behandlarkraft som behövs både i första linjen och inom specialistvården. Läkarna och sjuksköterskorna har blivit fler, men det räcker inte till när allt fler söker vård för psykisk ohälsa.Det finns flera anledningar som ligger bakom den kraftiga ökningen av patienter till BUP. Vi har nu en stor barnkull som växer upp. De är den första generationen som lever i det vi kallar för ett kunskapssamhälle, där det finns ett enormt utbud av upplevelser, där det finns hur många möjligheter som helst att överbelasta hjärnan. Och självklart kan det vara svårt för en yngre person att hantera den dystra samhällstonen som finns i debatten idag.Barn och ungdomar är idag mer stillasittande och rör inte på sig i samma utsträckning som tidigare generationer. Flera forskningsprojekt påvisar att just fysisk aktivitet har en positiv effekt på den psykiska hälsan.Med det ökade trycket på BUP kommer regionerna få allt svårare att leva upp till vårdgarantin. Förra året var det bara tre regioner där minst 90 procent av de som kontaktade vården fick en första bedömning inom 30 dagar: Gotland, Skåne och Stockholm.Det är viktigt att vi inte hemfaller åt kortsiktiga och snabba lösningar trots de ökade köerna. Idag tar cirka en miljon av befolkningen läkemedel mot ångest och depression. Användandet har ökat mest bland de unga. Läkemedel är en tillfällig lösning, och kan göra att man inte får tillfälle att ta itu med det som är den egentliga orsaken till den psykiska ohälsan.Att var tionde person använder läkemedel mot psykisk ohälsa är en för hög siffra och det finns andra sätt att möta den ökande psykiatriska problematiken i samhället. Många gånger vill man ha lösning på problem för stunden, istället för att förändra sitt liv för att må bättre på lång sikt. Sjukvården känner också av ett tryck från folk på snabba lösningar och då tar man till läkemedel istället för insatser när behandlingskapaciteten inte räcker till.Vi måste lära oss att hantera vårt välmående, vi måste få tillbaka tilltron till vår egen förmåga och samhällets förmåga. Vi behöver titta på livs- eller samhällssituationen och inte lägga ansvaret på individen genom att sjukdomsförklara det som egentligen är normala reaktioner på en utsatt situation eller på saker som man varit med om.Vi behöver också förändra samhället så det motsvarar människors förmågor och rusta individerna så de klarar leva i dagens samhälle. Därför är det besked som vi fick tidigare i veckan mycket positivt, att regeringen tillsätter en utredning som ska se över hur den nära vården kan erbjuda ett bättre och mer sammanhållet stöd för barn och unga som lider av psykisk hälsa. Det är bra nyheter och någonting som vi kämpat för att få till stånd i flera år.Det stöd som barn och unga får behöver hållas ihop bättre och utgå mer ifrån varje individs behov. Genom bättre hälsofrämjande insatser kan barn- och ungdomspsykiatrin på sikt avlastas, målet måste vara att så få unga som möjligt ska behöva uppsöka BUP. Jag ser fram emot den här utredningen och räknar med att vi från SKR kommer att få delta.
    Läs mer
  • 2019-11-21
    Stadig ökning av ST-läkare i allmänmedicin
    De senaste åren har antalet ST-läkare i allmänmedicin ökat stadigt. Och ökningen fortsätter, visar SKL:s senaste kartläggning.
    Jag tror inte att någon har missat att vi behöver fler specialister i allmänmedicin i den svenska sjukvården, både för att klara kvalitet, kontinuitet och tillgänglighet i dagens primärvård och för att klara den pågående omställningen till en nära vård.Därför är det mycket glädjande att antalet ST-läkare har ökat stadigt under många år.De senaste åren har det förekommit en mängd olika uppgifter om hur många ST-läkare det egentligen finns i allmänmedicin. Socialstyrelsen, Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, och utredningen om God och nära vård har landat på uppskattningar på mellan 2000 och 2800 ST-läkare, där Socialstyrelsen står för både den lägsta och den högsta siffran (Nationella planeringsstödet 2018 resp. 2019).SKL:s personalstatistik ger en god bild av antalet anställda i regionerna, och där har vi kunnat se en långsam men stadig ökning av antalet ST-läkare i allmänmedicin över åren, från knappt 1700 ST-läkare år 2014 till drygt 2000 ST-läkare idag.Men i primärvården finns som bekant en stor andel privata utförare, som inte kommer med i SKL statistik. En kartläggning som SKL har gjort tidigare i år visar dock att även de privatanställda ST-läkarna i allmänmedicin har fortsatt att öka, från omkring 700 år 2014 till drygt 900 ST-läkare idag.Sammantaget fanns det därmed i maj i år 2950 ST-läkare i allmänmedicin.För mig bekräftar det att vi är på rätt väg och att regionerna satsar långsiktigt på primärvårdens kompetensförsörjning. Ökningen av ST-tjänster i allmänmedicin behöver fortsätta under kommande år, och den behöver ske parallellt med satsningar på andra utbildningstjänster, vidareutbildning och kompetensutveckling för medarbetarna i dagens och morgondagens nära vård.Jag har gott hopp om att vi redan under nästa år ska komma upp i 3000 ST-läkare i allmänmedicin nationellt. Och om primärvården får förutsättningar att fortsätta bygga upp utbildningskapaciteten, bör vi framåt år 2025 vara uppe på den nivå på runt 3250 ST-läkare som den statliga utredaren Anna Nergårdh har pekat ut som en hållbar nivå för att säkra den framtida kompetensförsörjningen i den nära vården.Det behövs fortsatt långsiktiga satsningar på primärvården i hela landet för att klara kompetensförsörjningsuppdraget och vi kommer att nå dit utan statlig styrning eller snävt riktade statsbidrag som inte går att använda där de bäst behövs.
    Läs mer
  • 2019-11-14
    Nu pågår omställningen mot Nära vård
    Omställningen till Nära vård pågår i hela landet visar nulägesrapporter. Det gemensamma arbetet som regioner och kommuner gör ger resultat. Men det finns hinder som försvårar och här behöver staten agera.
    Nu har alla regioner skickat in nulägesrapporter om arbetet med omställningen till Nära vård, som begärts in av Socialstyrelsen. Det är positiv läsning och utvecklingen är tydlig; omställningen av hälso- och sjukvården pågår i hela landet – nu utvecklas den nära vården! Hur vet vi då att omställning pågår? Jo, efter en snabb sammanställning av rapporterna så vet vi att:
    1. Omställningen är politiskt förankrad i alla regioner
      Viljan och ambitionerna finns i regionernas politiska ledningar. Det är en grundförutsättning för att gå vidare
    2. Målbild är beslutad i nästan alla regioner
      De flesta regioner har tagit ut riktningen och satt målen utifrån deras förutsättningar. De övriga står i startgroparna
    3. Kommunerna är involverade
      Det är mycket glädjande att kommunerna är involverade i arbetet. I en del län har de varit med från början, i andra kommit med i efterhand.
    4. Personperspektivet är tydligt
      När patienten, eller brukaren, går från passiv mottagare av vård till aktiv delaktig partner förändras både arbetssätt och kultur.
    I rapporterna finns många tidiga tecken på hur omställningen tagit fart. Allt ifrån mobila närvårds-hemvårdsteam, framgångsrika utskrivningsprocesser från sjukhus, insatser för egenvård och monitorering, anställda spetspatienter och patientkontrakt, till att antalet besök på akuten minskar. Det hälsofrämjande och förebyggande arbetet lyfts också i rapporterna.Behoven, och därmed utvecklingen, av att ställa om vården ser olika ut i olika delar av landet. Viktigast är att det är ett gemensamt arbete för regioner och kommuner. Först då går det att nå målen om en hälsofrämjande och sammanhållen vård och omsorg. En vård som kommer närmare patienten och brukaren.Självklart finns många utmaningar och hinder som måste övervinnas. En del kommer vi att få brottas med en längre tid, som kompetensförsörjning och kulturförändringar. Andra förändringar kan gå snabbare, det ser vi inte minst när det gäller arbetet för att personer som är utskrivningsklara inte ska vara kvar på sjukhus i onödan. Här har stora framsteg gjorts på kort tid.Ett par hinder kan staten ta itu med genast. Det gäller exempelvis lagstiftningen om informationsöverföring. Det är inte rimligt att en patient själv ska behöva ta ansvar för att förmedla sin sjukdomsbild till olika vårdgivare när kommuner och regioner inte har rätt att byta patientinformation med varandra.En annan lagändring som behövs är att säkerställa goda förutsättningar för avtalssamverkan mellan kommuner samt mellan kommuner och regioner.SKL har flera gånger framfört behovet av dessa lagändringar, nu senast i förra veckan i en skrivelse till utredningen samordnad utveckling för god och nära vård som synpunkter på det tredje delbetänkande. I den skrivelsen beskrivs också behovet av en nationell strategi för Nära vård.Men det viktigaste, rörelsen är igång, omställning pågår.
    Läs mer
  • 2019-10-23
    Hälsofrämjande insatser lönar sig
    Förbättrad hälsa skapar stora vinster, både för individen och samhället i stort. SKL:s ekonomirapport visar på vilka direkta ekonomiska vinster vi kan se genom att arbeta mer hälsofrämjande.
    Förra veckan publicerades höstens ekonomirapport som säger att vi kan vänta oss allt tuffare ekonomiska tider i både kommuner och regioner framöver. En av grundorsakerna handlar egentligen om en positiv utveckling, att det blir fler barn och att vi lever längre, men det innebär också att färre behöver försörja fler. När nu konjunkturen vänder nedåt kommer vi se allt tydligare effekter i kommuner och regioner.En intressant del i ekonomirapporten handlar om hur vi utifrån ett ekonomiskt perspektiv kan räkna på hur mycket kostnader samhället kan spara genom att arbeta mer förebyggande och hälsofrämjande.Fallskadorna minskarVarje år ramlar cirka 67 000 personer så illa att de behöver läggas in på sjukhus för vård. Drygt 1 000 personer dör till följd av fallskador. Bortsett från det mänskliga lidandet, kostar fallskadorna årligen 5,6 miljarder kronor i den specialiserade somatiska vården.De senaste åren har fallskadorna minskat i nästan alla län. Och Gävleborgs län utmärker sig: här har fallskadorna minskat med 24 procent mellan 2013 och 2017 – från en sedan tidigare förhållandevis låg nivå.I Gävleborg arbetar de utifrån en modell för proaktiv hälsostyrning, där fallprevention ingår som en del. Det handlar enkelt uttryckt om att de utgår från patientens situation, inte utifrån diagnoser eller symtom. Personalen gör en kartläggning av situationen, tolkar behoven och planerar tillsammans med brukaren eller patienten de åtgärder som behövs för att bibehålla hälsa, förebygga ohälsa och identifiera vårdbehov.Ett väl fungerande samarbete mellan kommunerna och hälsocentralerna är förstås helt avgörande. Det kan handla om att biståndshandläggare deltar i kartläggningar och att hemtjänstpersonal enkelt kan uppmärksamma behov av insatser. Men också om att systematiskt arbeta med förebyggande insatser, som fördjupade läkemedelsgenomgångar eller olika typer av övningar för att stärka balansen.Om samtliga län skulle lyckas få ner fallskadorna till samma nivå som i Gävleborgs län, kan ungefär 13 700 fall undvikas årligen. Det vore förstås väldigt positivt utifrån ett hälsoperspektiv. Men det skulle dessutom kunna spara 1,1 miljard kronor i den slutna somatiska vården.Satsa på hälsa istället för att betala för sjukvårdHälsa påverkas av många faktorer. Forskningen pekar bland annat ut fem: genetik, socioekonomiska förhållanden, miljön vi lever i, våra beteendemönster samt hälso- och sjukvård. I vår tidigare ekonomirapport, som publicerades i maj i år, beskrivs också förhållandet mellan dessa fem. Störst påverkan har våra levnadsvanor (40 procent), därefter kommer genetiska förklaringar (30 procent), socioekonomiska förhållanden (15 procent), hälso- och sjukvård (10 procent) och miljön vi lever i (5 procent).De fem faktorerna har också en inbördes påverkan. Exempelvis påverkar de socioekonomiska förhållandena och miljön vi lever i våra levnadsvanor, som i sin tur påverkar hälso- och sjukvårdens måluppfyllelse. Att arbeta smart tillsammans och analysera konsekvenser och beroenden är därför avgörande.Idag läggs bara en hundradel av Sveriges totala hälsoinvesteringar på förebyggande satsningar på befolkningens hälsobeteende. Det är värt att fundera kring.Neuroförbundets ordförande Lise Lidbäck formulerade det bra på SKL:s seminarium om Nära vård i Almedalen i somras: ”Nu är det dags att satsa på hälsa istället för att betala för sjukdom.”
    Läs mer
  • 2019-10-14
    Bilden av förlossningsvården måste utgå från fakta
    Vi har en trygg och säker vård för gravida, nyblivna föräldrar och nyfödda barn. Men vi behöver fortsätta utveckla vården och då är det viktigt att vi utgår från en gemensam nulägesbild.
    Förra veckan träffade vi fackförbund, professionsföreträdare och myndigheter hos socialminister Lena Hallengren för att diskutera förlossningsvården. Ett bra möte där alla var överens om att vi har en god vård före, under och efter graviditet, även om det finns utmaningar. Från SKL föreslog vi bland annat en konkret fempunktsplan, Strategier för kvinnors hälsa, och den togs emot väl.Strategier för kvinnors hälsaVi är alla överens om målet: alla kvinnor och deras familjer ska få en trygg och säker vård. Och vi är på god väg. En framgångsfaktor är att vi på senare år blivit bättre på att se tiden före, under och efter graviditet som en sammanhängande kedja i stället för att ensidigt fokusera på förlossningen. Kontinuitet i vårdkedjan gynnar såväl familjerna som vårdens medarbetare.De allra flesta kvinnorna är nöjdaFakta om förlossningsvården, Vården i siffrorI Sverige föds fler än 115 000 barn varje år och vi ser en positiv utveckling. 95 procent av alla kvinnor som lämnar BB uppger att de är nöjda med sin förlossning, en siffra som legat stabil under flera år. Andelen kvinnor som upplever att de är mycket nöjda har ökat de senaste åren.Verksamheterna har arbetat framgångsrikt med att utveckla hållbara och långsiktiga lösningar i den särskilda satsningen på att förbättra förlossningsvården och kvinnors hälsa som pågått sedan 2015. Ledarskapet i verksamheterna är avgörande för dessa framgångar. Exempelvis har eftervården stärkts i hela landet. Regionerna har uppdaterat rutinerna och förtydligat kontaktvägen för att fler kvinnor ska veta vart de ska vända sig om de upplever besvär efter förlossningen. Andelen kvinnor som följs upp efter förlossning har ökat från 76 procent till 83 procent på fem år. Det är ett steg i rätt riktning.Även arbetet med att förebygga bristningar har visat på glädjande resultat. Genom utbildningsinsatser och stärkt teamarbete har andelen allvarliga bristningar i samband med förlossning minskat rejält sedan 2014; från 2,9 procent till 2,1 procent.Antal förlossningar ökar i Sverige. Fler kvinnor kan bli gravida nu tack vare lagändringar och medicinska framgångar. Samtidigt ökar andelen kvinnor med riskgraviditeter, såsom övervikt och psykisk ohälsa. Vården behöver tillgodose de behov som finns hos olika grupper och arbeta på nya sätt.En stor del av medlen i satsningen har använts till olika kompetensförsörjningsinsatser, bland annat till anställningar av barnmorskor och sjuksköterskor. Regionerna erbjuder även sjuksköterskor som vidareutbildar sig till specialistsjuksköterska lön under studietiden för utbildningar som är prioriterade. Teamet runt den gravida behöver sättas samman utifrån hennes behov och det kan innebära att fler kompetenser än barnmorskor, läkare och undersköterskor behöver finnas nära till hands, till exempel fysioterapeut, psykolog, dietist eller kulturtolksdoula. Det är kompetenser som kan ha en avgörande betydelse i det förebyggande arbetet och för kvinnors trygghet.Trots att utvecklingen går åt rätt håll kan vi inte slå oss till ro. De oönskade regionala skillnaderna, exempelvis vårdskador, kan minska ytterligare. Så länge det finns kvinnor och familjer som känner oro inför förlossningen och som upplever att de inte får den bästa vården måste vi ständigt förbättra oss.Viktigt med gemensam nulägesbildFör att utveckla vården före, under och efter graviditet och öka tilliten finns det många aktörer som behöver arbeta nära varandra. Vi har idag en bra dialog med fackförbund, professionsföreträdare och olika myndigheter, men för att vi ska kunna göra rätt insatser behöver vi utgå från samma nulägesbild och kvinnornas faktiska upplevelse. Jag uppfattade mötet på Socialdepartementet i tisdags som att vi alla var överens om det.Det är ingen som gynnas av att en felaktig bild sprids av förlossningsvården, när vi i själva verket ska vara stolta över det fantastiska arbete vårdpersonalen utför och att så många kvinnor är nöjda.
    Läs mer
  • 2019-08-28
    Ökad jämlikhet och patientsäkerhet med Nationella kvalitetsregister
    Igår publicerades 2019 års nulägesrapport om hälso- och sjukvårdens samt omsorgens kvalitetsregister. Vi ser att registren skapar förutsättningar för en mer patientsäker och jämlik vård.
    De svenska Nationella Kvalitetsregistren är unika i världen och därmed dess möjlighet att bidra till förbättringsarbete samt forskning och utveckling. Det finns många exempel på att kvalitetsregistren har bidragit till färre vårdskador. Metoder har kunnat förbättras, men även variationen mellan olika vårdenheter har kunnat minska. I slutändan handlar det om bättre vård, effektivare behandlingar, minskat lidande och ökad livskvalitet för patienter och brukare.Idag finns det drygt hundra nationella kvalitetsregister. De har främst utvecklats för att stödja det kliniska förbättringsarbetet. Men kvalitetsregistren är också en av huvudkällorna till öppen redovisning och jämförelser av sjukvårdens och äldreomsorgens resultat. Tillgången till könsuppdelade data möjliggör också en utveckling mot en mer jämställd vård, där vi bättre kan upptäcka eventuella skillnader mellan den vård som kvinnor respektive män får.När ett kvalitetsregister är fullt utbyggt går det att följa alla patienter i landet inom respektive område, och se hur regioner, sjukhus eller kliniker bedriver sin vård. Verksamheterna får en löpande återkoppling av sina egna resultat och ges möjlighet att se hur det går för deras patienter och brukare. Ett kvalitetsregister ger också underlag för analys och dialog inom och mellan huvudmän och vårdgivare.Kvalitetsregistren är dessutom en viktig källa för den kliniska forskningen och samarbetet med Life Science-sektorn.Den senaste tiden har vi sett många goda resultat av arbetet med kvalitetsregister. På ortopedkliniken i Gävle har man med hjälp av kvalitetsregistret ändrat sina arbetssätt och kraftigt förbättrat resultaten av höftprotesoperationer. I Göteborg har man kunnat förbättra vården vid bipolärsjukdom. Blödningar vid tonsilloperationer har minskat i hela landet genom att man efter analys av ett stort antal operationer nu börjat använda nya operations- och blodstillningstekniker.Behov av effektivare sätt att rapporteraKvalitetsregistren är någonting vi ska vara stolta över, de är viktiga verktyg för att ständigt kunna förbättra vården på alla nivåer.Men vi kan inte slå oss till ro. Arbetet med att föra register och att rapportera tar tid för de som arbetar i vården. Det pågår mycket arbete hos både vårdgivare och kvalitetsregister för att automatisera och effektivisera datainsamling från vårddokumentationen till registren. Den utvecklingen är både angelägen och brådskande. Vi är många som gärna skulle se ett om möjligt snabbare arbete. Upphandlingar som pågår i ett flertal regioner av nya verksamhetssystem är en möjliggörande faktor, inte minst genom en bredare användning av vårddokumentation för exempelvis uppföljning och kvalitetsarbete.Vi måste hitta de mest resurseffektiva sätten att rapportera. Men vi kan också bli ännu bättre på att nyttja all den kunskap vi kan hämta från kvalitetsregistren för att utveckla vården och omsorgen. Självklart kan vi inte lägga tid och resurser på rapportering som inte används.De unika nationella kvalitetsregistren och den mängd data de innehåller är en starkt bidragande orsak till den goda utvecklingen av svensk hälso- och sjukvård och omsorg. Med hjälp av dem kan vi hela tiden ge patienter och brukare en bättre vård och omsorg.
    Läs mer

Prenumeration

Så hanterar SKR dina personuppgifter

Till toppen av sidan