Publicerad 31 maj 2022

Oroande ökning av barn och unga med psykisk ohälsa

Dagens tidevarv ställer svåra frågor till dem som lever i det. Människans krav på sig själv och sin omgivning ökar, och förväntningarna på hur livet ska vara är också i förändring. Bland dem som är tydligast drabbade finns ofta barn och unga.

Staffan Isling

Pandemin stöpte om vardagen för de allra flesta i Sverige. Ökad oro och social isolation var både en konsekvens av smittspridningen och av åtgärderna för att bromsa den. Det har varit särskilt svåra år för många barn och unga, som har drabbats av pandemin med akut digital undervisning och begränsningar i fritidsaktiviteter. Vardagsrutiner har förändrats och umgänget med kompisar försvårats.

Att se sig omkring i omvärlden känns ofta som att lyfta blicken från en kris till en annan. I februari startade Ryssland krig i Europa, en mänsklig tragedi utspelar sig just nu i Ukraina, ett land nära vårt eget. I nyheterna kablas bilder ut av en världsordning som faller samman, ett klimat som är hotat, en svältkatastrof som inte verkar kunna förhindras och en ekonomi som rasar ihop. Det skälver i stora, existentiella frågor som berör människan inpå skinnet. Alla tider är föränderliga, men vissa mer än andra. Det är omvälvande att växa upp när det råder sådan ovisshet inför framtiden.

Under en längre period har det skett en ökning av både barn och vuxna som behöver psykiatrisk vård. I statistik som nyligen presenterades i Psykiatrin i siffror framgår att 6,2 procent av alla barn och unga mellan 0 och 17 år var i kontakt med BUP under 2021, en ökning från 5,5 procent år 2017. Räknat i individer handlar det om 17 700 fler barn och unga som söker hjälp från psykiatrin.

Även om kapaciteten inom barn- och ungdomspsykiatrin ökat kraftigt de senaste åren har behoven ökat i ännu snabbare takt. Det pågår ett omfattande arbete i regionerna för att ytterligare förbättra tillgängligheten inom både primärvården och den specialiserade vården. Parallellt med psykiatrins utbyggnad är det avgörande att vi lyckas vända trenden och stärka den psykiska hälsan bland barn och unga. Det klarar inte vården ensamt, här behöver hela Sverige kraftsamla.

Om samhället krokar arm och arbetar mer förebyggande och hälsofrämjande kommer färre barn och unga vara i behov av psykiatrin och BUP på sikt att avlastas. Jag tror att vi behöver förändra samhället så att det bättre motsvarar människors förmågor och samtidigt rusta barn och unga att ha rätt verktyg för att hantera de frågor som livet ställer dem inför. Det hänger på många aktörer. Kommuner, regioner, statliga myndigheter och civilsamhälle måste arbeta tätt tillsammans och dra åt samma håll.

Även de akuta insatserna behöver stärkas. Genom att förbättra samverkan mellan sjukvård, polis och socialtjänst kan vi stärka suicidpreventionen och förbättra stödet till personer med psykisk ohälsa. I västra Värmland har ett nära samarbete inletts mellan kommunerna Säffle, Årjäng, Eda och Arvika tillsammans med Region Värmland och lokalpolisområdet. När polisen eller socialtjänsten är oroliga för att en person behöver omhändertas akut för att inte komma till skada kan de kontakta regionens mobila akutläkare, som själv kan ta sig till personen eller ge råd via telefon. Alla har att tjäna på en ännu tätare dialog mellan samhällets olika aktörer.

Pandemin satte också fingret på den avgörande roll skolan spelar för barn och ungas mående. Detta märks bland annat i behovet av heldygnsvård för ätstörningar inom BUP, som ökat kraftigt i flera regioner i Sverige och även i flera andra länder under pandemin. För många är skolan en ovärderlig plats som stimulerar språklig förmåga, socialt samspel, lek, goda matvanor och utevistelse. En bra skola kompenserar för skillnader i uppväxtvillkor, ger alla en utbildning och möjligheter att påverka sin egen framtid. Skolan innebär rutiner, sammanhang, vuxenkontakt och samvaro med jämnåriga.

Samtidigt upplever många elever en stress över att skolresultaten är avgörande om de ska nå sina drömmars mål. Oro för ett dåligt betyg blir ofta synonymt med en gnagande oro inför framtiden. En vanlig tisdag på kemilektionen känns som att slå den sista och avgörande straffen i ishockey-VM. Det är viktigt att skolan ställer krav på barn och unga, men kraven behöver inte kännas kvävande. Skolan ska vara en trygg plats där alla elever får möjlighet att utvecklas till självständiga vuxna.

Ett missat prov i mattesalen ska inte leda till större utslagning än en missad straff i finalen. Alla barn och unga måste få chansen att komma igen.

Staffan Isling

Tidigare krönikor

Psykiatrin i siffror

Informationsansvarig

  • Helene Lindstrand
    Presschef

Kontakta oss

Kontaktformulär SKR