Rätt insatser, på rätt nivå, i rätt tid

Aldrig tidigare har så många barn och unga sökt hjälp för psykisk ohälsa. Aldrig tidigare har heller BUP träffat så många barn som de gör idag. Men behovet fortsätter att öka. Det är många insatser som görs och som behöver göras för att fler ska få relevant hjälp.

Det är omöjligt att inte bli berörd och ledsen av varje enskild berättelse om en ung människa som mår dåligt. Att vänta länge på att få hjälp och stöd är oerhört slitsamt för barnet och alla i dess närhet. Och idag är det alltför många som väntar och som upplever att de bollas runt mellan olika instanser. Samtidigt får många bra och relevant hjälp att må bättre. Under 2020 var cirka 6 procent av alla barn (0-17 år) i kontakt med BUP. Det har heller aldrig varit så många anställda inom området. Ändå räcker det uppenbarligen inte.

Slitsamt för hjärnan

Jag får ofta frågan varför det ser ut som det gör, varför så många barn och unga mår dåligt. Det finns såklart lika många förklaringar som det finns individer. Men som jag ser det finns en del svar att hämta i samhället vi lever i, i de ökande kraven och förväntningarna vi har på oss, och i de krav vi själva ställer på livet och hur det ska vara.

Jag brukar ibland uttrycka det som att det idag är viktigare att vara stark i knoppen än i kroppen. Det sliter på hjärnan att ständigt vara aktiv och uppkopplad. Det går inte bara ut över basala behov såsom sömn. Det gör det också svårare att återhämta sig i ett vidare begrepp. Allt som oroar i en osäker värld är på något sätt ständigt närvarande. Det är svårt för en ung person att värja sig från oro i det stora och det lilla, när omvärlden hela tiden är så nära inpå. Lägg där till den stora oro och inverkan på ungas vardag som de senaste årens pandemi inneburit och den skolstress som vissa unga upplever. Det kommer att dröja innan vi fullt ut kan se konsekvenserna. Men det är tydligt att söktrycket till vården fortsätter att öka.

En första väg in

Många barn och familjer upplever idag att det är svårt att hitta den vård de behöver när det kommer till psykisk ohälsa. För att komma åt det har flera regioner skapat ”En väg in”, ett kontaktcenter dit föräldrar och barn kan vända sig om de behöver hjälp. Här görs en första bedömning av vilken typ av vård som barnet behöver, om det är något som första linjens insatser kan erbjuda eller om det finns behov av specialistvård. För många familjer är den viktigaste insatsen en hjälp att bena upp vad som är vad. Att få hjälp att göra en bred kartläggning av situation, problem och styrkor. Ungdomarna själva säger ofta att de vill ha hjälp att själva kunna lösa sina problem.

När fler får snabb hjälp att hamna rätt från början, så kan väntetiderna också kortas. Idag är det ungefär en tredjedel av regionerna som arbetar med En väg in, och flera regioner är på gång att införa det. Jag ser också ett tydligt behov av att bygga ut primärvårdsnivån, det som vi kallar första linjen, i alla regioner. Det finns goda erfarenheter, till exempel i Region Gävleborg, som arbetat så under flera år.

En mer stegvis vård med utredningsinsatser och stöd och behandling parallellt kan göra att vi utreder mer lagom. Självklart ska barn och unga med behov av en grundlig utredning få det, men för många med till exempel koncentrationssvårigheter kan bra stöd och anpassning i vardag och skola räcka. Mycket bra insatser kan göras utan att man har en specifik diagnos. Vi måste bli bättre på att komma in tidigt med insatser oavsett om det är råd, kartläggning, behandling eller specialistutredningar. Rätt insatser, på rätt nivå, i rätt tid är en inriktning vi försöker arbeta efter.

Jag ser också behovet av att bygga ut BUP med vissa kompetenser för att motsvara de behov av specialiserade insatser som finns. Regionerna försöker att göra det men här är den stora utmaningen att få tag på personal med rätt kompetens. En utmaning som inte blir mindre när verksamheterna byggs ut. Därför behövs både utökade grundutbildningar och kompetensutveckling till befintlig personal. Det behövs också effektiv användning av digitala lösningar och det finns förbättringar att göra i arbetssätt, inte minst runt administration och logistik.

Kraftsamling behövs

För alla oss som ägnar vår tid åt dessa frågor står det klart att BUP inte är det enda svaret för alla unga som söker hjälp idag. Men alla behöver få en chans att få stöd. För det behövs en fungerande samverkan mellan skola, socialtjänst och sjukvård på individnivå.

Jag menar också att det behövs ett helhetsgrepp i samhället för att rusta våra unga för livet. På samma sätt som hela samhället slutit upp under pandemin, behöver samhället sluta upp för en bättre psykisk hälsa. I kraftsamlingen för psykisk hälsa är det just det vi försöker göra. Hundratals aktörer från det offentliga, det privata och från civilsamhället som tillsammans arbetar för ett friskare samhälle. Det arbetet behöver vi hålla i, samtidigt som vi arbetar för att få till rätt insatser, på rätt nivå inom sjukvården.