Mot Visby för att (bland annat) prata Nära vård

Nära vård-omställningen pågår i hela landet, och måste ges förutsättningar att fortsätta utvecklas genom långsiktiga politiska beslut. Det är en fråga jag tar med mig till Almedalen i år.

I dag börjar Almedalsveckan, och omställningen till Nära vård är en av de frågor jag rest till Visby för att föra dialog om. Genom att ställa om till Nära vård har vi potential att förbättra befolkningens hälsa och tillvarata samhällets resurser på ett bättre sätt än i dag. Inte minst är detta högst relevant att agera på i det extraordinärt tuffa ekonomiska läge som råder.

Förflyttningen till Nära vård är inte bara önskvärd, utan helt nödvändig för att klara de utmaningar vården står inför. Nya mediciniska metoder räcker inte för att säkra kompetens och finansiering av vårdens verksamheter, vi måste också utveckla nya arbetssätt och förändra kulturen i vården. Till exempel behöver vi arbeta mera personcentrerat, proaktivt och förebyggande, samarbeta mera över gränser mellan organisationer och verksamheter, och på ett strukturerat sätt göra patienter och närstående delaktiga i vården och dess utveckling.

Precis som den årsberättelse om Nära vård som SKR publicerade i mitten av juni visar så pågår omställningen i hela landet. Det sker på alla nivåer i hälso- och sjukvårdssystemet och i andra delar av välfärden, och involverar såväl invånare och civilsamhället som den offentliga och privata sektorn.

Framgångsfaktorer och arbetssätt

Årsberättelsen heter ”Nästa steg i omställningen till Nära vård”, och det är just vad det handlar om nu – att ta nästa steg mot en mer personcentrerad vård och omsorg, som kommer närmare invånarna. Sådana steg har tagits i kommuner och regioner under 2022. Omställningsarbetet har kommit så pass långt att det går att visa på generella framgångsfaktorer och arbetssätt som bör spridas över hela landet. Till exempel kommuners och regioners arbete med en gemensam plan för primärvård och samverkan kring särskilda målgrupper så som barn och unga eller äldre personer.

Kärnan i Nära vård är att göra vården mera personcentrerad så att den utgår från personens fokus, behov och förmågor. Ett exempel på detta arbete är äldremottagningarna i region Östergötland. Där får sköra äldre en personlig vårdplan och direktnummer till en fast vårdkontakt som känner den enskilda personen. På så sätt blir det enklare att få rätt hjälp och stöd, och det innebär en trygghet att ha en relation med sin vårdgivare.

Vi kan även se hur kommuner och regioner allt oftare samarbetar över organisationsgränserna, med länsgemensamma målsättningar, samverkansavtal och överenskommelser. I exempelvis Västerbotten samverkar regionen och kommunerna för att möta behoven hos svårt sjuka barn – skolan och socialtjänsten gör gemensam sak med BUP och slutenvården, alla arbetar tillsammans utifrån barnets fokus.

Aktiva medskapare

Andra viktiga delar i omställningen är att vården blir tillgänglig på nya sätt samt ökad delaktighet i den egna vården och hälsan – att invånare går från passiva mottagare till aktiva medskapare av sin vård. Det kan handla om egenprovtagning och egenmonitorering, och olika typer av e-tjänster, som möjlighet att chatta med vården. Årsberättelsen visar att fler regioner och kommuner arbetade med delaktighet och medskapande under 2022. Exempel på det är invånardialoger och att patientrepresentanter sitter med i olika ledningsgrupper, så som vid Sahlgrenska sjukhuset.

Jag skulle kunna fortsätta, exemplen på våra medlemmars arbete med att ställa om, gemensamt och var för sig, är många (och går också att läsa mera om i årsberättelsen). Det är glädjande att se att allt detta sker runtom i landet. Samtidigt kvarstår mycket arbete och politiker på alla nivåer har en viktig roll i att underlätta för kommuner och regioner att fortsätta ställa om. Till exempel genom att tänka och finansiera långsiktigt och ta bort hinder för samverkan. Lika viktigt blir det att stärka medarbetares och chefers möjligheter att använda sitt professionella omdöme i det dagliga arbetet och i förbättringsarbete. Nära vård kan inte växa uppifrån, kraften kommer från verksamheterna och invånarna de är till för att stödja.

Politiken måste staka ut en tydlig riktning och fatta beslut som stödjer den. Det är personens fokus och invånarens bästa som är vägen fram i all utveckling. För välmående invånare skapar välmående samhällen. Vi kommer att behöva fortsätta i denna riktning i flera år till innan vi kan säga att hela vården och omsorgen är personcentrerad. Detta tar jag med mig till samtalen i Almedalen i år.