Göra lika när det är bra – och olika när det ger bäst resultat

”Äntligen kan vi få besked om när vi kan få vaccinera oss.” Det sa Per-Anders Sandström, som är 70+ och bor på Gotland i ett samtal som jag deltog i i TV4:s Nyhetsmorgon i morse.

Känslan av hopp delar Per-Anders sannolikt med väldigt många människor, särskilt många äldre som likt Per-Anders gjort sitt yttersta för att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer och gjort avkall på mycket i livet sedan pandemin började.

Att kunna infria inte minst alla äldres hopp om vaccination för att få en mer normal vardag är en stark drivkraft för alla som jobbar med vaccineringen. Men de stora förhoppningarna skapar förstås också en extra frustration över att regionerna hittills inte fått de leveranser som utlovats. I december var prognosen från regeringen genom Folkhälsomyndigheten att regionerna under januari och februari sammanlagt skulle få 3,75 miljoner doser vaccin. Men verkligheten är en annan; fram till sista februari kommer regionerna att ha fått knappt 1,1 miljoner doser. Alltså inte ens en tredjedel av den mängd vaccin som angavs i prognosen för två månader sedan och mindre än de 1,2 miljoner doser som krävs för att vaccinera alla som ingår i första fasen av prioriteringsordningen.

Det är leveranserna som avgör vaccinationstakten och som tyvärr gör att Per-Anders och alla andra som ställer sitt hopp till vaccinationerna, kommer få vänta lite längre.

Regionerna står redo

När regionernas vaccinsamordnare möts varje vecka diskuteras ett stort antal praktiska frågor. De delar erfarenheter, bryter problem och diskuterar olika samordningsfrågor kopplat till vaccineringen. Varje onsdagseftermiddag är budskapet klart och tydligt: Det står lokaler färdiga, extrapersonal har anställts, regionerna har tecknat avtal med samarbetspartners som ska bistå i vaccinationerna. Man står redo när de stora leveranserna av vaccin kommer, men de omfattande extra resurserna tas inte i bruk förrän vaccinet faktiskt kommer.

Region Gävleborg pekar på mycket god samverkan mellan regionen och de tio kommunerna i regionen som nyckeln till att de både haft ett välfungerande arbete hittills och att de står rustade framåt. Region Stockholm har vaccinerat många medarbetare i hälso- och sjukvården och i äldreomsorgen och börjar idag på bred front med de som har hemtjänst via över 200 vårdcentraler.

Region Kalmar jobbar under devisen ”Så enkelt som möjligt” och kommer exempelvis ha flexibla öppettider på sina vård- och hälsocentraler. I Region Örebro har omkring 750 personer extraanställts och de kommer vaccinera på större vaccinationsnoder, som regionen iordningsställer på fem platser – allt för att så många som möjligt, ska ha så nära som möjligt och kunna få vaccin på ett smittsäkert sätt.

Det här är några exempel som visar att regionerna arbetar utifrån sina olika förutsättningar. Det är storstad och glesbygd, olika demografi och olika avstånd mellan tätorter exempelvis. Regionerna gör lika där det är bra att göra lika, och olika där det leder till goda resultat. Vaccineringen är ingen tävling. Vi ska göra detta i hela Sverige och det viktiga är att vi når hög täckningsgrad av vaccineringen under det första halvåret i år i hela landet, helt i enlighet med det mål som vi har tillsammans, regionerna och regeringen. Och till syvende och sist handlar det om att förhindra svår sjukdom och att rädda liv.

Ingen ska behöva utstå hån och hat

Vaccineringen mot covid-19 skapar mycket känslor. Det är naturligt, men driver fram en önskan att följa allt arbete i realtid och ställa regioner mot varandra. Under förra veckan berättade flera av vaccinsamordnarna och andra anställda i regionerna, liksom tjänstepersoner på Folkhälsomyndigheten, att de får hån och hat riktade mot sig i mail, brev och telefonsamtal. Det finns publikt i sociala medier, inte minst på Twitter, men det landar också i mailkorgen, i sms och i kuvert i pappersposten. Det är oacceptablet.

Att varje dag få ta emot okända människors hat tär på hårt arbetande engagerade människor. Även om en vaccinsamordnare, en smittskyddsläkare, en verksamhetschef eller en vetenskapsjournalist vet att det oftast inte är en personlig kommentar, så är det ändå personer som får ta emot människors rädslor, missnöjen och allmänna behov av att hitta syndabockar. De tjänstepersoner i kommuner och regioner som nu gör enorma insatser för att få den största vaccinationsinsatsen i Sveriges historia på plats, ska inte behöva utstå hat eller hot.

Det är ett ansvar för arbetsgivare, men också för oss alla som medmänniskor. Samma sak ska förstås gälla för myndighetsföreträdare, journalister och förtroendevalda, som i sina olika roller är publika i pandemin. Det borde vi alla vara hundraprocentigt överens om!

Skribent

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300

    Kontakt

    Kontakta SKR

    Har du en fråga med anledning av det pågående virusutbrottet?

    Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.

    Covid-19 och det nya coronaviruset








    Om bloggen

    På vårdbloggen skriver vi om och reflekterar kring aktuella frågor som rör hälso- och sjukvården.

    Prenumeration

    Sök i bloggen