Skolans roll i det brottsförebyggande arbetet

Denna höst har präglats av händelser både hemma och i omvärlden som påverkar och berör många av oss. I Sverige har gängvåldet på vissa håll eskalerat och kryper nu ner i åldrarna. Skolans förebyggande och främjande roll är central i det brottsförebyggande arbetet. Samtidigt får vi oroande signaler om hög skolfrånvaro från många kommuner. Det är ytterst angeläget att bryta den utvecklingen.

Under hösten har jag haft kontakt med skolcheferna i de kommuner som är mest utsatta för gängkriminalitet och fått ta del av deras lägesbilder. Även om utvecklingen skiljer sig åt mellan kommunerna – en minskning av gängkriminaliteten i vissa och en ökning i andra – får vi signaler om att andra elevgrupper än tidigare är aktiva, allt yngre barn och fler flickor.

Samma kommuner beskriver också skolfrånvaron som fortsatt hög – ett bekymmersamt arv efter pandemin – och det gäller i förskolan, grundskolan och gymnasieskolan. Vi ser samma sak även i många andra kommuner, vilket är oroande utifrån ett bredare perspektiv än enbart gängkriminalitet.

Den ökade frånvaron verkar vara ett generellt fenomen oavsett elevgrupp eller område. Dessa signaler är allvarliga och bör noga följas och analyseras. Vad kan det bero på? Är det för att fler föräldrar arbetar hemifrån? Finns det i pandemins spår en annan syn på att man inte alltid behöver vara på plats i skolan?

Fokus på skolans kärnuppdrag

En avgörande skyddsfaktor för att unga inte ska hamna i utsatthet och kriminalitet är att de når skolans mål. Att säkerställa att skolan får fokusera på sitt kärnuppdrag – att rusta varje elev med kunskaper, normer och värden – är därför den bästa och mest handlingskraftiga brottsförebyggande åtgärden att satsa på, både nationellt och lokalt. Det är också skolchefernas tydliga budskap.

Samverka i tid

Samhällets olika aktörer måste också bli bättre på att samverka, ge riktade insatser både till barn, unga och deras familjer och inte släppa taget. Det gäller inte bara i de fall barn och unga är i riskzonen eller far illa, utsätts för våld eller utsätter andra. Det gäller också i det tidigt förebyggande arbetet, som exempelvis upprepad skolfrånvaro. Agera i tid och tillsammans. Ibland är det skolan som ser de första tecknen, ibland är det socialtjänsten. Att kunna erbjuda olika former av aktiviteter efter skoltid ger ofta goda effekter.

Tillhörighet och framtidstro

Det är tydligt att segregationens effekter påverkar utvecklingen i samhället och skolan alltmer. Skillnaden mellan skolor och elevgrupper ökar. Det såg vi till exempel i ICCS, den internationella studien om elevers kunskaper, attityder och engagemang i medborgar-, demokrati- och samhällsfrågor som publicerades tidigare i veckan.

Även om resultatet i stort var glädjande - svenska elever presterar i topp – är Sverige nu ett av de länder med störst skillnad mellan elever med hög respektive låg socioekonomisk bakgrund. Studien visar också att svenska elever internationellt sett har ett högt förtroende för samhällsinstitutioner, men förtroendet för domstolen, polisen och sociala medier har sjunkit. Särskilt stor är nedgången för tilliten till andra människor i allmänhet.

Med ett liv där otrygghet och kriminalitet finns nära, måste vi ingjuta framtidstro och ge bättre alternativ. Visa att skolan kan ge andra vägar – med oanade möjligheter. Ett bra förebyggande och främjande arbete innebär att unga känner tillhörighet och tillit till vuxenvärlden och samhället, att de är en del av ett meningsfullt sammanhang – i skolan och på fritiden. Vi behöver tro på barn och ungas möjlighet att lyckas, och inte ge upp. Enkelt? Nja. Nödvändigt? Ja.