Välfärdsmiljarderna behövs, men snårig djungel av riktade insatser

I går presenterades budgetpropositionen. Jag kan konstatera att stora belopp avsätts till kommunsektorn utan krav på återredovisning, men det finns också en snårig djungel av riktade bidrag och avsaknad av långsiktighet.

Regeringen adderar, i budgetpropositionen för 2021, ytterligare 10 miljarder kronor i generella statsbidrag till kommuner och regioner för nästa år. Beloppet minskar därefter till 5 miljarder kronor år 2022. Dessutom föreslås – utan krav på återrapportering – 1 miljard kronor till skolan för 2021, 4 miljarder kronor till hälso- och sjukvården för 2021 och 2022 samt ett permanent tillskott på 4 miljarder kronor till äldreomsorgen. Kollektivtrafiken får även 2 miljarder kronor under 2021, men det kommer dock inte att kunna täcka de hittills förlorade intäkterna.

Snårigt att reda ut de riktade bidragen

Till detta kommer ett antal riktade statsbidrag av olika karaktär med större och mindre belopp. Att reda ut vilka av dessa bidrag som är gamla, nya, ihopslagna, utökade, namnbytta eller avslutade är inget jag klarar av på endast tio timmar, trots 20 års erfarenhet av att läsa budgetdokument och en universitetsexamen i nationalekonomi.

Nej, här krävs en stor ekonom-armé av betydligt uthålligare virke, så jag avhåller mig från att kommentera de riktade bidragen. Enligt bilagan i utgiftsområdet 25 i budgetpropositionen är det fram till i år 197 riktade bidrag och jag tror att de kommer att vara ännu fler efter denna budget. Det här går även att kontrollera i efterhand genom att vid nästa års budgetproposition läsa en mycket väl genomarbetad lista. Men för närvarande är jag inte förmögen att reda ut situationen kring vilka bidrag som egentligen är vad.

Omfattande tillskott i budgeten

Nu till det som är positivt i budgetpropositionen. De stora beloppen till kommunsektorn är generella eller riktade bidrag utan krav på återredovisning, vilket innebär att det ändå finns hopp om framtiden. Trots att så mycket som cirka 105 miljarder kronor, totalt sett, läggs på olika satsningar och reformer (varav strax under en tredjedel på kommunsektorn) räknar regeringen med att den offentliga sektorns skuld som andel av BNP inte ökar under 2021. Trots att kommunsektorns andel av skulden ökar, minskar alltså statens skuld så pass mycket att den totala offentliga skulden (Maastrichtskulden) beräknas kunna minska på marginalen. Det är en följd av att räntan på statens lån understiger BNP-utvecklingen.

Kortsiktigheten ger ekonomiskt tuffa år

De stora bidragen till trots saknas långsiktighet. De generella bidragen som tidigare alltid (utom konjunkturstödet vid finanskrisen) varit nivåhöjande (det vill säga permanenta) har mer och mer fått ettårskaraktär. Svårigheten för kommunerna och regionerna att därmed göra budget och plan för 2021, 2022 och 2023 enligt kommunallagens krav är betydande. Även om de flesta kommuner och regioner har stora överskott nu ser kommande år betydligt tuffare ut. Skälet är kombinationen demografiskt tryck och kortsiktiga tillskott. Att kommuner och regioner inte kan använda tillskotten som de har nu kommande år, utan att intäkter och kostnader måste balanseras varje år är en utmaning att förklara för allmänheten. Det är många som undrar varför en skola måsta läggas ned när kommunen har det största överskottet någonsin.

Skribent

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300

    Kontakt

    Kontakta SKR

    Har du en fråga med anledning av det pågående virusutbrottet?

    Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.

    Covid-19 och det nya coronaviruset








    Om bloggen

    Välkommen till Ekonomibloggen. Jag som bloggar heter Annika Wallenskog och är chefsekonom på SKR. Här skriver jag om frågor som på olika sätt rör ekonomin i kommuner och regioner och välfärdens finansiering.

    Prenumeration

    Prenumeration

    Skribenter

    Sök i bloggen