Vad kan vi vänta av vårändringsbudgeten?

På onsdagen presenterade finansministern den prognos som ska ligga till grund för vårpropositionen och vårändringsbudgeten. Vad betyder den för kommuner och regioner?

Förr var vårpropositionen ett tillfälle då regeringar visade hur stort utrymmet var för kommande satsningar till höstens budgetproposition. Kommuner och regioner fick då i god tid information om vad de kunde räkna med för statsbidrag inför nästkommande år och kunde därmed planera för dessa i sina egna budgetar.

Det var en bra ordning med betydligt bättre planeringsförutsättningar än vi haft de senaste tio åren. Nuförtiden ligger fokus främst på vårändringsbudgeten.

Vad kan man då förvänta sig i vårändringsbudgeten den 15 april och hur ser finansdepartementets prognos ut?

Något ljusare bild av arbetsmarknaden i regeringens prognos

Prognosen är förutsättningen för vårändringsbudgeten. Finansministern Elisabeth Svantesson pekade på att inflationen faller både i Sverige och i omvärlden och att det ökar regeringens handlingsutrymme. Men det är fortfarande viktigt att ha beredskap för att inflationen kan öka igen. Hon konstaterar vidare att läget i svensk ekonomi är fortsatt svårt med en svag tillväxt och en låg efterfrågan på arbetskraft.

Om man jämför finansdepartementets prognos med vår egen senaste prognos från februari visar de en ganska likartad bild av konjunkturförloppet i år och kommande år. Skillnaderna ligger främst i att vi på SKR tror på en snabbare räntenedgång. Trots det räknar vi med en svagare arbetsmarknad och gör bedömningen att matchningen och rörligheten på arbetsmarknaden är trögare än vad finansdepartementet gör i sin prognos. Därför blir effekterna av lågkonjunkturen större i vår prognos och återhämtningen går lite långsammare.

SKR:s skatteunderlagsprognos

Vad kan komma i vårändringsbudgeten?

Det som presenteras i vårändringsbudgetar beslutas i riksdagen i slutet av juni. Det innebär i praktiken att många satsningar får genomslag först under andra halvåret. Det enda som hittills är aviserat är de 6 miljarder kronor som ska gå till regionerna.

I övrigt nämndes på presskonferensen rättsväsende och försvar, så det skulle inte vara förvånande om det kommer ytterligare satsningar inom dessa områden. Det nämndes också satsningar för att stärka hushållen, samtidigt som finansministern sade att det inte är läge för efterfrågestimulerande åtgärder, det låter alltså inte troligt med något sådant i nuläget.

Effektivitetsdelegation behöver präglas av tillit

Till hösten kommer också en ny infrastrukturproposition att finnas, så inför nästa år kanske det förhoppningsvis kommer att läggas pengar på den infrastruktur, och då bland annat på förbättrat järnvägsnät, som många, ser fram emot. Däremot kan man nog knappast förvänta sig några större satsningar i form av ökade generella statsbidrag till kommuner och regioner.

Inför hösten torde också pengar till den effektivitetsdelegation som regeringen informerade om i samband med beskedet om de 6 miljarderna läggas in i budgeten. Delegationen ska syfta till att regioner som tar initiativ till satsningar som kan öka produktiviteten ska kunna söka medel för att genomföra sådana satsningar.

Samtidigt har regeringen aviserat att man i ett ytterligare initiativ ska granska regionernas resursutnyttjande, kostnadseffektivitet och effektiviseringspotential, något som visar en brist på förtroende för att regionerna klarar att driva sjukvården på ett bra sätt. Det är viktigt att ha med sig att den trängda ekonomiska situation som regionerna hamnat i beror på att inflationen fått kostnaderna för pensioner fördubblas från 30 till 60 miljarder under två år, samtidigt som statsbidragen minskade med 24 miljarder mellan 2021 till 2023.

Det är med andra ord inte så konstigt att situationen är som den är. Att inrätta ytterligare en granskningsfunktion när produktivitetskommissionen redan arbetar med detta känns ineffektivt och tyder på att staten saknar tillit till regionerna. Och just tillit är något som jag tycker det är för lite av för tillfället.