Skolpengens omfattning måste få variera

Ibland är att göra olika just det som skapar likvärdighet. Skolpengen illustrerar tydligt hur lokala förutsättningar måste få styra. Behoven hos en elev i Sorsele ser helt annorlunda ut än hos en elev i Vadstena.

Skolpengen, som infördes i Sverige 1992, innebär att kommunen kan avgöra hur hög ersättningen ska vara för den skola där en elev går. Den ska täcka allt från undervisningskostnad till bland annat mat, lokaler och elevhälsa. Det här är ett politiskt beslutat system som av och till uppmärksammas och diskuteras. Bland annat har Dagens Nyheter nyligen skildrat att det finns skillnader i kommunernas skolpeng. Man kan utifrån skildringen lätt tro att kommunerna gör godtyckliga beräkningar av ersättning utan att ta hänsyn till elevernas förutsättningar eller behov. Bilden förstärks av att en av regeringens tidigare skolutredare i artikeln säger att ”det kommunala självstyret gör att vi tillåter att enskilda tjänstemän använder sina egna system ute i kommunerna och räknar litet som de vill”. Men så är det självklart inte.

Kommunernas behov och förutsättningar skiljer sig åt

För det första är det de folkvalda, lokala politikerna som beslutar om de lokala ersättningsnivåerna och inte enskilda tjänstepersoner. För det andra – och än viktigare – är att sådana beslut fattas utifrån de lokala förutsättningarna och behoven. Och de skiljer sig åt mellan landets 290 kommuner. En del av dessa skillnader kan man mäta i tydliga indikatorer. Andra behöver man vara nära verksamheten för att se. Kommunerna kan ha olika mark- och byggkostnader för skolor, de kan vara olika glesa och därmed ha olika behov av mindre skolor eller längre elevtransporter, de kan ha fler elever som är utrikes-födda med mera. De stora skillnaderna mellan kommunerna stödjer staten genom kostnadsutjämningen, där kommuner med små behov betalar till de med stora behov. I kostnadsutjämningen tar man dock idag inte hänsyn till flera av de faktorer som vi vet påverkar elevers behov på gruppnivå, så vid sidan om kostnadsutjämningen ligger också likvärdighetsbidraget.

Geografiska förutsättningar påverkar kostnaden

SKR har beräknat hur stora dessa behovsskillnader bör vara, enligt kostnadsutjämningen. Den tar hänsyn till sådana faktorer som man inte påverkar lokalt, som till exempel modersmålsundervisning, skolskjutsar, små skolenheter, administration och kommunstorlek. Beräkningarna visar att behoven per grundskoleelev varierar med 38 procent mellan kommunen med minst och högst behov av ersättning. I Vadstena skulle ersättningen utifrån de lokala förutsättningarna ligga på 95 000 kronor per elev och i Sorsele är motsvarande kostnad 131 000 per elev. Bland de kommuner med högst behov är det de geografiska förutsättningarna som fördyrar verksamheten. Lägg därtill likvärdighetsbidrag och en lång rad riktade statsbidrag till skolan, så går det tydligare att förstå att det behöver vara skillnader i skolpeng mellan kommunerna. Därutöver kan den politiska ledningen på lokal nivå ha beslutat om olika ambitionsnivå.

Diskussioner som försöker peka på att ersättningsnivåer till skolan skulle vara godtyckliga är både felaktigt och riskerar att påverka förtroendet för den lokala politiken och därmed hela samhällsapparaten. Skolpengens varierande omfattning beror på en mängd olika faktorer och att analysera den utifrån några få exempel gynnar inte förståelsen.

Läs vidare

Skribent

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300

    Kontakt

    Kontakta SKR

    Har du en fråga med anledning av det pågående virusutbrottet?

    Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.

    Covid-19 och det nya coronaviruset








    Om bloggen

    Välkommen till Ekonomibloggen. Jag som bloggar heter Annika Wallenskog och är chefsekonom på SKR. Här skriver jag om frågor som på olika sätt rör ekonomin i kommuner och regioner och välfärdens finansiering.

    Prenumeration

    Prenumerera

    Skribenter

    Sök i bloggen