Högt tonläge i budgettider

Idag skriver jag, tillsammans med SKR:s ordförande, om behovet av en stark välfärd i en orolig tid på Aftonbladet debatt. Vårt budskap är att även staten har ansvar för välfärdens finansiering och det ansvaret blir viktigare än någonsin i en tid av tuff ekonomi och ökad oro i samhället.

Jag tycker att det vi sagt inför budgeten har varit tydligt. Vi har sagt att det behövs tidiga besked för att ge kommuner och regioner bästa möjliga planeringsförutsättningar. Men eftersom det far runt en del felaktigheter om vad som är sagt, så tänkte jag försöka reda ut det här.

Debattartikel: Krisen i välfärden blir värre för varje dag

SKR har till exempel inte angett något specifik summa på hur mycket statsbidrag som behövs nu i budgeten. Det vi däremot gjort är att vi räknat ut hur stora underskott det skulle bli i kommuner och regioner om inga åtgärder vidtas. Åtgärderna har vi definierat som: effektiviseringar, besparingar, skattehöjningar och ökade statsbidrag. Vi har aldrig pekat ut någon fördelning mellan dessa åtgärder, utan bara krävt besked så att kommuner och regioner ska få information om hur mycket de måste spara, effektivisera eller höja skatten.

Statsbidragen har inte ökat sedan 2020

SKR har, under åtminstone 15 års tid, varit tydliga med att statsbidragen borde vara värdesäkrade med priser, löner och demografi (precis som det är i de andra nordiska länderna). Eftersom prisökningar och ökad befolkning stärker statens reformutrymme är det rimligt att kommunsektorn får ”sin andel” av statens budgetutrymme, som uppstår genom inflation.

Med en värdesäkring urholkas inte statens bidrag till sektorn successivt till följd av inflation och demografi så att kommunsektorn måste finansiera en allt större andel av välfärdens verksamheter med sin skattebas (inkomstskatt).

Nivån i kronor räknat för de generella statsbidragen har inte ökat sedan 2020. Alla politiska utspel om ökade generella statsbidrag som kommit därefter har motsvarat den minskning som annars skulle ha skett efter pandemin.

Med ett system där de generella statsbidragen hade värdesäkrats och konjunkturanpassats skulle statsbidragen ha ökat mindre än de gjorde 2020. Nu fick sektorn för mycket pengar 2020 beroende på att bedömningarna i början av pandemin, från alla bedömare, var att utvecklingen skulle bli sämre än den sedan blev.

Med hänsyn till de höga pris- och löneökningar som har varit under perioden 2020-2023 så räcker dock inte 2020 års bidragsnivå för de flesta regioner och många kommuner. Kommuner och regioner kan inte heller leva på att man fick höga bidrag, som gav överskott 2020. Enligt kommunallagen ska kommuner och regioner lägga en budget där intäkter överstiger kostnader varje enskilt år och kan alltså inte hänvisa till att man hade överskott för två-tre år sedan.

Hur mäter man bäst effekten av välfärden?

I diskussionerna inför budgeten har det också dykt upp en del påståenden om att välfärden som bedrivs i kommuner och regioner blir allt mer ineffektiv. Jag skulle dock säga att den frågan är betydligt mer komplex än vad det kan låta i Svenskt Näringslivs kommunikation. Välfärden är nämligen relativt komplex att mäta effekterna av. Jag återkommer om det i ett inlägg någon gång efter den 20 september.