- Startsida
- Primärvårdskvalitet
- Indikatorområden
- Indikatorområden A-Ö
- Urininkontinens
Urininkontinens
Blåsdysfunktion är ett folkhälsoproblem och omfattar problem som urininkontinens, trängningsbesvär och svårigheter att tömma urinblåsan.
Motivering till ämnesområdet
Urininkontinens är det dominerande symtomet och berör alla åldrar men är vanligast hos äldre. Där anger 30 -40 % av de som är över 65 år att man har besvär. Urininkontinens ökar med stigande ålder. När personer söker för besvär med urininkontinens är utredning av största vikt. En majoritet av dem som har risk för eller har blåsdysfunktion har inte fått sina besvär utredda. Många skäms också för att söka vård för urininkontinens eller anser att det är en del av åldrandet som man ska klara av på egen hand. Behandling genom information, rådgivning, hjälp med bäckenbottenträning och förskrivning av hjälpmedel, i form av inkontinensskydd, kan ett stöd för att hantera symtom och ge bättre livskvalitet.
Beskrivning och motivering till de specifika indikatorerna
Begränsning är gjort till urininkontinens och åldern är vald från 20 år och äldre då problematiken finns i alla åldrar. Blåsdysfunktion före 20 års ålder handhas oftast på sjukhusklinikerna.
Andel listade patienter med diagnosen urininkontinens (Ink01) har valts för att kunna se om risk för underdiagnostisering föreligger dvs i vilken utsträckning patienterna idenifieras.
Vikten av att strukturera vården med blåsdysfunktion poängteras av både Socialstyrelsen och SBU. I det ingår en noggrann utredning och en behandling anpassad efter utredningens resultat och personens önskemål. Därför är indikatorn (Ink02) framtagen. Lämplig KVÅ-kod innehåller både utredning och behandling varför dessa blir svåra att särskilja.
En biverkningsfri och effektiv behandling vid urininkontinens är bäckenbottenträning (Ink03) vilken kan initieras av läkare, sjuksköterska eller fysioterapeut.
Referenser
- SBU (2013) Behandling av urininkontinens hos äldre och sköra äldre – en systematisk litteraturöversikt. Rapport nr 219 https://www.sbu.se/contentassets/911d0909b43a44b9a35e8a207c164274/Urininkontinens_2013_219.pdf
- Socialstyrelsen (2016). Blåsfunktion hos äldre personer. Indikatorer vid urininkontinens och andra symtom vid vård av äldre personer i särskilt boende eller hemsjukvård https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2016-9-33.pdf hämtad 2020-05-11
Att tänka på vid tolkning och felkällor
Låga siffror för förekomst kan tyda på att man inte hittar patienter med sjukdomen, höga siffror kan betyda överdiagnostik. Variationer i population påverkar förstås också siffrorna.
Om diagnos inte registreras kan patienterna inte identifieras. Diagnos vid återbesöket kan vara satt i samband med besök för andra problem och utan att uppföljning/kontroll av den aktuella sjukdomen gjorts. Omvänt är också möjligt, att diagnosen inte satts, speciellt om patienten har flera sjukdomar samtidigt. Det är inte ovanligt att andra professioner än läkare inte skriver diagnos i journalen. Diagnossättningen varierar också beroende på ersättningssystem.
En annan felkälla är om KVÅ-koder inte används, då kan inte åtgärden sökas ut.
Ursprung/vetenskaplig granskare
Arbetsgruppen för Primärvårdskvalitet.
Indikatorerna för urininkontinens
Kortnamn | Indikatorer |
---|---|
Ink01 | Förekomst av diagnos urininkontinens, på vårdcentral |
Ink02 | Andel patienter med urininkontinens som genomgått utredning |
Ink03 | Andel patienter med urininkontinens som fått bäckenbottenträning, på vårdcentral |
Ink11 | Förekomst av diagnos urininkontinens, på rehabenhet |
Ink12 | Andel patienter med urininkontinens som fått bäckenbottenträning, på rehabenhet |
Indikatorerna i Kvalitetsindikatorkatalogen - fullständig specifikation
Möjlig framtida utveckling
Att kunna följa förskrivningen av inkontinenshjälpmedel och koppla med diagnos.