Vad innebär lagändringarna?

Den nya socialtjänstlagen är fortsatt en målinriktad ramlag, precis som den gamla lagen. En ramlag ger övergripande regler, ramar och principer – utan att i detalj ange vad som ska göras eller hur.

Det betyder att nya socialtjänstlagen fortsatt är flexibel. Kommunerna kan till viss del själva bestämma hur lagen ska uppfyllas – utifrån de behov och förutsättningar som finns i den egna kommunen. Men det innebär också att myndigheter kan få uppdrag från regeringen att ta fram föreskrifter som mer detaljerat reglerar vad kommunerna ska eller bör göra på olika områden.

Helhetssyn, enhetliga begrepp

Den nya socialtjänstlagen följer en ny struktur som tydliggör vikten av helhetssyn. Fokus ska vara på människors olika individuella behov och förutsättningar, i stället för vilken målgrupp de tillhör.

Vissa bestämmelser som idag gäller vissa grupper, ska i den nya lagen gälla alla. Exempel på bestämmelser som ska gälla alla är:

• äldreomsorgens värdegrund om värdigt liv och välbefinnande
• rutiner mot missförhållanden
• att den enskilde så långt det är möjligt ska kunna välja när och hur insatser ges i boendet

Olika begrepp ska också användas mer enhetligt. Uttrycket insatser används som en övergripande benämning för rådgivning, omsorg, vård, stöd och annan hjälp.

Bestämmelsen att socialtjänsten ska arbeta förebyggande blir en del av socialtjänstlagens övergripande mål. Det förebyggande arbetet ska enligt regeringen ses som ett nytt förhållningssätt.

Ambitionen är att större tonvikt ska ligga på proaktivt och förebyggande arbete, i stället för på reaktiva åtgärder. Fokus ska flyttas från utredning och myndighetsutövning, till att tidigt förebygga sociala problem – innan problemen har uppstått eller vuxit sig stora. På det viset kan socialtjänsten bidra till att frigöra enskilda och gruppers egna resurser och socialtjänstens resurser kan användas på ett mer effektivt sätt.

För att socialtjänsten ska kunna skifta fokus föreslås bland annat att

• kommunen ska planera sina insatser till enskilda och särskilt väga in behovet av tidiga och förebyggande insatser
• socialnämnden får ge vissa insatser utan behovsprövning
  

Lätt tillgänglig

Bestämmelsen att socialtjänsten ska vara lätt tillgänglig blir en del av socialtjänstlagens övergripande mål. Det handlar om att sänka trösklarna och erbjuda insatser på ett enklare sätt än idag. Det ska vara lätt att komma i kontakt med socialtjänsten, till exempel utanför kontorstid eller att ta del av information och insatser digitalt. Att vara lätt tillgänglig är även viktigt för att socialtjänsten ska kunna arbeta förebyggande. Socialtjänsten ska även få möjlighet att ge insatser utan behovsprövning.

Jämlik och jämställd

Portalparagrafen utökas med att socialtjänsten inte bara ska främja jämlika, utan även jämställda levnadsvillkor.

Det handlar om att flickor, pojkar, kvinnor och män ska bemötas och få insatser utifrån behov, inte utifrån stereotypa föreställningar om kön. Genom att lägga mer fokus på jämställdhet kan socialtjänsten bli mer uppmärksam på omotiverade skillnader, och se till att dessa inte bevaras eller förstärks.

Värdigt liv och välbefinnande

Idag finns en nationell värdegrund inom äldreomsorgen. Enligt den ska socialtjänstens omsorg om äldre inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande.

I den nya socialtjänstlagen ska den bestämmelsen gälla alla, inte bara gruppen äldre. Att enskilda ska få leva ett värdigt liv och känna välbefinnande, blir ett av socialtjänstens övergripande mål och gäller som inriktning för alla socialtjänstens verksamheter.

Enligt nya socialtjänstlagen ska kommunen planera sina insatser för enskilda inom alla verksamhetsområden, inte bara för äldre och personer med funktionsnedsättning, som idag.

När kommunen planerar ska de särskilt väga in behovet av tidiga och förebyggande insatser. Huvudregeln är att planeringen ska göras i samverkan med regionen och andra relevanta aktörer. Andra relevanta aktörer kan till exempel civilsamhället och polisen. Planeringen kan hjälpa kommunen att bättre anpassa verksamheten efter behoven och att använda resurserna på bästa sätt.

Kunskapsbaserad, god kvalitet

I nya socialtjänstlagen införs ett krav på att all verksamhet i socialtjänsten ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Det innebär bland annat att kunskap från vetenskapliga studier ska vara en utgångspunkt när socialtjänsten planerar, genomför och utvärderar sin verksamhet.

När socialtjänsten bedömer vilken insats som ska ges, ska vetenskap och beprövad erfarenhet vägas in (utöver insatsens lämplighet, kostnaderna för insatsen samt den enskildes önskemål).

Om det inom ett område saknas vetenskapliga studier eller beprövad erfarenhet, eller om underlaget är begränsat, finns det enligt regeringen inget hinder mot att socialtjänsten ändå bedriver verksamhet inom det området. Kravet innebär inte heller något hinder mot att tillhandahålla insatser av socialpolitisk karaktär, exempelvis försörjningsstöd, även om dessa inte har sin grund i vetenskap och beprövad erfarenhet.

God kvalitet

Precis som gäller redan idag ska socialtjänstens verksamhet vara av god kvalitet, och kvaliteten ska systematiskt och löpande utvecklas och säkras. Men i propositionen föreslås också att det ska tydliggöras i lagen att kvaliteten i verksamheten ska följas upp samt att rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda missförhållanden, ska gälla alla verksamheter, inte bara inom barn och unga, som idag.

Insatser utan behovsprövning

Socialtjänsten ska få ge insatser på nya sätt. Med nya socialtjänstlagen får kommunerna befogenhet att besluta att en eller flera insatser ska ges utan individuell behovsprövning.

Insatser utan behovsprövning ska

• vara ett komplement till nuvarande ordning med beslut om insatser. Både kommunala och privata utförare ska ha en skyldighet att informera om rätten att ansöka om behovsprövade insatser
• omfattas av krav på dokumentation, men socialnämnden får, om det finns särskilda skäl, bestämma att uppgifter som kan röja den enskildes identitet inte ska dokumenteras vid en insats. Ett sådant beslut gäller då alla som deltar i en viss insats
• kunna ges utan vårdnadshavares samtycke till unga mellan 15 och 18 år. Socialnämnden ska också ha övervägt och bedömt att insatsen är lämplig att erbjuda till den tänkta målgruppen på det sättet.

Vissa insatser ska fortsatt kräva behovsprövning:

• kontaktperson, kontaktfamilj eller kvalificerad kontaktperson
• vård i familjehem
• vård i LVM-hem och särskilda ungdomshem enligt LVU
• vård av barn eller unga mellan 18 och 20 år i jourhem, stödboende, skyddat boende och HVB
• plats i särskilda boendeformer för äldre och bostäder med särskilt stöd för personer med funktionsnedsättning
• hem för viss annan heldygnsvård, vilket avser korttidsboende
• ekonomiskt bistånd
  

I nya socialtjänstlagen anpassas bestämmelsen om barnets bästa till den nya översättningen av artikel 3.1 i Barnkonventionen. Vid bedömningen av barnets bästa ska hänsyn tas till barnets åsikter.

Bestämmelsen om barns rätt till information förs över till nya socialtjänstlagen, med tillägget att relevant information ska ges kontinuerligt och anpassas till barnets ålder, mognad och individuella förutsättningar. Den som lämnar information ska så långt det är möjligt försäkra sig om att barnet förstått informationen. Om barnet inte vill framföra sina åsikter ska detta respekteras.

Socialtjänsten ska arbeta för att placerade barn ges möjlighet till kontakt med föräldrar, syskon och andra närstående. Det enskilda barnets önskemål och behov av kontakt ska vara avgörande.

Tiden för uppföljning av ett barns situation förlängs från två till sex månader.

Dokumentation omedelbara skyddsbedömningar (sökbara orosanmälningar)

Regeringen vill att orosanmälningar som rör barn ska bli sökbara digitalt.

I nya socialtjänstlagen införs en bestämmelse som ska skapa förutsättningar för det. Bestämmelsen innebär att omedelbara skyddsbedömningar som rör barn alltid ska dokumenteras i en personakt som rör barnet.

Bestämmelsen innebär att såväl orosanmälan, skyddsbedömning och förhandsbedömning för ett barn ska dokumenteras tillsammans i en personakt framöver.

Idag finns olika tolkningar gällande när ett ärende inleds och en personakt ska skapas. Men enligt regeringens bedömning inleds ett ärende när en orosanmälan för barn kommit in till socialtjänsten, och då bör en personakt skapas.

Idag sparas orosanmälningar för barn i diariet i kronologisk ordning och är inte sökbara på personnummer. När orosanmälan dokumenteras i personakt blir det möjligt att söka på personnummer.

Nya socialtjänstlagen innebär inget krav på att dokumentationen av omedelbara skyddsbedömningar ska vara elektronisk, men ambitionen och förhoppningen är att alla orosanmälningarna på sikt ska dokumenteras digitalt.

I den nya socialtjänstlagen ska det finnas ett uttalat ansvar för brottsförebyggande arbete. Socialnämnden ska enligt bestämmelsen arbeta för att förebygga och motverka brottslighet.

Syftet är enligt regeringen att komplettera socialtjänstens allmänt förebyggande arbete med ett tydligt brottsförebyggande arbete, där särskilda brottsförebyggande och återfallsförebyggande insatser används.

Enligt regeringen kan det brottsförebyggande arbetet bestå av insatser av mer allmänt förebyggande karaktär med ett brottsförebyggande fokus, såsom föräldraskapsstöd, uppsökande arbete, kontaktperson och kontaktfamilj. Det kan även bestå av olika typer av riktade insatser i form av manualbaserade program för att motverka fortsatt normbrytande beteende och kriminalitet, insatser i samverkan med andra aktörer såsom sociala insatsgrupper eller särskilt stöd till den som vill lämna en kriminell bana eller livsstil.

Barn

Utöver den åldersneutrala bestämmelsen om socialnämndens brottsförebyggande arbete, föreslås en bestämmelse som tydliggör socialnämndens ansvar att arbeta för, och ta initiativ till, att förebygga och motverka brottslighet bland barn och unga.

För att få till en utveckling där det brottsförebyggande arbetet riktat mot barn och unga stärks samtidigt som socialnämnden också arbetar brottförebyggande riktat mot vuxna bedömer regeringen att det behövs två bestämmelser. En mer generell och åldersneutral och en som riktar sig mot arbetet med barn och unga.

I nya socialtjänstlagen anges att bosättningskommunen har ansvar som huvudregel, inte vistelsekommunen som idag. Skälet till ändringen är att vistelsekommunens ansvar i praktiken ofta är mer undantag än regel.

Vistelsekommunens ansvar är främst aktuellt i akuta situationer eller när det inte är klarlagt vilken kommun som är ansvarig för insatser till den enskilde.

I de allra flesta fall finns det en bosättningskommun där den enskilde är stadigvarande bosatt eller har sin starkaste anknytning. Det innebär att bosättningskommunen oftast ansvarar för insatser till den enskilde. I andra fall kan ansvaret vila på den kommun som har beslutat om exempelvis placering i en annan kommun eller på den kommun där den enskilde är folkbokförd.

Det görs inga ändringar i sak eller inskränkning i vistelsekommunens ansvar, utan förändringen handlar om att göra det lättare att förstå den ansvarsfördelning som redan gäller idag.

Precis som tidigare ska den enskilde alltid garanteras omedelbar hjälp, oavsett i vilken kommun han eller hon befinner sig när hjälpen behövs.

Beslutanderätt får delegeras till utskott i fler ärenden

I nuvarande socialtjänstlag finns två bestämmelser som reglerar hur man i vissa ärenden får delegera rätten att fatta beslut (10 kap. 4 och 5 §§ SoL). I nya socialtjänstlagen delas dessa två bestämmelser upp i flera bestämmelser utifrån vilken lagstiftning som ett beslut grundar sig på till exempel enligt socialtjänstlagen eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

Nytt är också att de beslut som räknas upp i nuvarande 10 kap. 4 § SoL ska kunna delegeras till utskott, även om ärendet rör myndighetsutövning för enskild och är av principiell beskaffenhet eller annars större vikt. Regeringen bedömer att det är lämpligt att beslutanderätten i dessa fall kan delegeras till utskott och föreslår därför att det görs undantag från kommunallagen.

Det finns även ytterligare några ärenden som tas in i socialtjänstlagens bestämmelser som delegation. Det rör ärenden som gäller

• ansökan om fortsatt omhändertagande när svensk domstol inte är behörig att besluta om beredande av vård enligt LVU (9 a § LVU)
• beslut om hemlighållande av vistelseort och umgängesbegränsning vid vård enligt LVU (14 § andra stycket LVU)
• sådan umgängesbegränsning som kan beslutas vid ett flyttningsförbud (31 § LVU)
• ärenden om omprövning och upphörande av utreseförbud (31 c § LVU)
• beslut om hemlighållande av vistelseort och umgängesbegränsning enligt lagen om placering av barn i skyddat boende (5 kap. 4 § lagen om placering av barn i skyddat boende)

Biståndsbestämmelsen delas i två bestämmelser

Nuvarande 4 kap. 1 § SoL delas upp i två olika bestämmelser: En som reglerar insatser för personliga behov och en som reglerar insatser för ekonomiska behov. På motsvarande sätt delas även nuvarande reglering om frivilligt bistånd enligt 4 kap. 2 § SoL upp i två bestämmelser.

Med insatser för personliga behov avses insatser som i nuvarande 4 kap. 1 § SoL täcks av uttrycket livsföringen i övrigt och som inte utgör ekonomiskt bistånd. Det kan till exempel handla om behov av hjälp med dagliga sysslor i hemmet eller omfattande omsorg eller vård som kräver närhet till personal dygnet runt. Det kan också vara stöd för att lämna en våldsam relation eller för att ta sig ut ett skadligt bruk eller beroende, eller när barn och unga behöver vård utanför det egna hemmet. Insatser för ekonomiska behov avser ekonomiskt bistånd.

Möjlighet att ändra gynnande beslut

I nya socialtjänstlagen införs en möjlighet att ändra vissa beslut till den enskildes nackdel. Bestämmelsen innebär att socialnämnden kan ändra ett beslut om insatser som gäller tills vidare. För att det ska vara möjligt krävs att förhållandena för den enskilde väsentligt har förändrats (till exempel att behovet har förändrats västenligt). Men beslutet får bara ändras om de förändrade förhållandena/behoven är sådana att de kunde ha beaktats vid den ursprungliga bedömningen.

Syftet med förändringen är att i lagen skriva in det som tidigare gällt enligt praxis. Tidigare var det möjligt för socialtjänsten att ändra vissa beslut till den enskildes nackdel med stöd i ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen (RÅ 2000 ref. 16). I och med införandet av 2017 års förvaltningslag begränsades möjligheterna till de tre situationer som anges i 37 § andra stycket FL, om inte något annat följer av särskilda regler i de olika specialförfattningarna. Men nu regleras möjligheten alltså i socialtjänstlagen.

Revidering av vårdplan och genomförandeplan

För den som vårdas i familjehem, stödboende, skyddat boende eller HVB ska socialnämnden upprätta en vårdplan. I nya socialtjänstlagen ska det uttryckligen framgå att en vårdplan ska revideras vid behov. Om det finns en genomförandeplan ska även den ses över när vårdplanen revideras.

I nya socialtjänstlagen införs en uppgiftsskyldighet för utförare inom socialtjänsten. Syftet med bestämmelsen är att ge socialnämnden förutsättningar att följa upp och kvalitetssäkra kommunens socialtjänstverksamhet även när en insats genomförs av någon annan.

Om en kommun har överlämnat åt en annan (till exempel en annan kommun, Statens institutionsstyrelse eller någon som yrkesmässigt bedriver enskild verksamhet) att utföra insatser enligt socialtjänstlagen, så ska utföraren lämna uppgifter till den socialnämnd som ansvarar för insatsen. Detsamma gäller om en annan kommunal eller gemensam nämnd utför insatser som beslutats av socialnämnden. De uppgifter som ska lämnas är sådana som socialnämnden behöver för kvalitetssäkring, administration, uppföljning eller utvärdering.

Från uppgiftsskyldigheten undantas uppgifter som lämnats eller inhämtats i förtroende vid familjerådgivning som erbjuds av socialnämnden, eller som har inhämtats i samband med rådgivningen.

Förslagen i propositionen motsvarar förslagen i lagrådsremissen som presenterades sommaren 2024. Det som skiljer är att det införs två bestämmelser om att socialnämnden ska arbeta brottsförebyggande. Utöver det har vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts.

Så skiljde sig lagrådsremissen från utredningen

Förslagen i lagrådsremissen motsvarar i huvudsak vad som föreslogs i utredningen om en ny socialtjänstlag 2020. Men exempel på skillnader är att

• förslagen om ändringar i plan- och bygglagen inte finns med (att kommunens planläggning ska ta hänsyn till sociala aspekter och att översiktsplanen ska ange inriktningen för långsiktig utveckling av den sociala miljön)
• de särskilda avgifterna upphävs inte, utan kvarstår
• bestämmelsen om gott bemötande inte finns med, regeringen bedömer att ett sådant krav följer av kravet på god kvalitet
• äldreomsorgens värdegrund anges som ett övergripande mål för socialtjänsten, till skillnad från utredningen som föreslog en liknande bestämmelse i kapitlet om utformning och genomförande av insatser
• nuvarande bestämmelserna om äldreomsorg på minoritetsspråken förs över från lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk till den nya socialtjänstlagen
• det finns ett tillägg om att omedelbara skyddsbedömningar ska dokumenteras i en personakt, för att orosanmälningar gällande barn ska bli sökbara digitalt
• ytterligare några insatser undantas från möjligheten att bevilja insatser utan individuell behovsprövning
• det införs en uppgiftsskyldighet för utförare inom socialtjänsten för uppgifter som socialnämnden behöver för kvalitetssäkring, administration, uppföljning eller utvärdering
  

Lagrådsremiss: En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter

Utredning: Hållbar socialtjänst – en ny socialtjänstlag (SOU2020:47)