Den 1 juli 2026 träder flera nya regler om avfall i kraft som bland annat innebär ett nytt kapitel i miljö­­balken. Regeringen har även beslutat om förordnings­ändringar som hänger samman med lag­ändringarna.

Reformeringen av avfalls­­lag­­­stiftningen i korthet

• Nya regler börjar gälla 1 juli 2026
• Verksamheter får större ansvar för sitt avfall
• Kommunen får ett nytt andrahandsansvar
• Nya regler införs i miljöbalken

Syftet med reformen är att:

• öka materialåtervinningen
• tydliggöra ansvar och regler
  

De viktigaste ändringarna i korthet, länk till förarbetena samt innehållet i miljöbalken finns på regeringens webbplats.

Proposition: Reformering av avfallslagstiftningen för ökad materialåtervinning, Regeringskansliet Länk till annan webbplats.

I texten nedan hänvisas till olika kapitel i miljöbalken.

• Miljöbalken, Sveriges riksdag Länk till annan webbplats.

Ändrat ansvar för avfall

Förslagen innebär förändringar i ansvaret för vissa typer av kommunalt avfall. Avfallstyper som tidigare behövde lämnas till kommunen ska nu i stället kunna hanteras av verksamheterna själva.

Kommunen får ett andrahandsansvar i vissa situationer. Avfallet kommer fortfarande omfattas av definitionen kommunalt avfall, trots att ansvaret förändras.

Förändringen gäller kommunalt avfall från detaljhandeln, med undantag för avfall från torghandel och kommunalt avfall i form av förbrukat kontors­papper, returpapper samt matfett från yrkesmässiga verksamheter.

Kraven på hur avfallet ska hanteras har inte ändrats.

Se ändringar 15 kap. 12 och 18 §§ miljöbalken.

Ett nytt andrahands­ansvar

Det nya andrahandsansvaret innebär att en avfallsproducent kan begära att kommunen ska hantera avfall som enligt bestäm­melserna ska hanteras av producenten själv. Kommunen ska godkänna en sådan begäran om produ­centen kan visa att:

1. Det finns ett bristande utbud av tjänster för avfalls­hanteringen.
2. Transportavstånden är orimligt långa.
3. Avfallshanteringstjänsterna erbjuds med oskäliga avtalsvillkor.

Kommunens ansvar för att hantera avfallet ska vara tids­begränsat och gälla i fem år från det att begäran godkänts.

Se 15 kap. 19 § miljöbalken.

Så hanterar kommunen begäran med stöd av andra­hands­­ansvaret

Med anledning av lagändringen behöver kommunen bestämma hur begäran ska tas emot och hanteras. Av propo­sitionen (s. 125) framgår lagstiftarens överväganden kring frågan. Det finns inga formella krav på hur en begäran ska utformas.

Även om kommunen ansvarar för handläggningen behöver arbetet ske i nära samverkan med den som utför renhållningen. I vissa fall kan ren­hållaren hantera begäran.

I många kommuner finns det förutsättningar att göra en förhands­bedömning av om villkoren för andrahands­ansvar är uppfyllda. Det gäller särskilt:

• bristande utbud av avfallstjänster (15 kap. 20 § punkt 1)
• orimligt långa transportavstånd (punkt 2)

När det gäller oskäliga avtalsvillkor (punkt 3) kan en förhands­bedömning vara svårare, men en grundläggande jämförelse med kommunens avgift skulle kunna göras.

Om kommunen på en övergripande nivå har bedömt att det finns bristande utbud eller orimliga transportavstånd, kan en näringsidkare som åberopar dessa skäl hänvisas till att beställa hämtning från kommunens renhållare, det vill säga teckna abonnemang.

Eftersom avgiften för den beställda tjänsten baseras på begäran och kommunens taxa behöver beställningen göras av en behörig företrädare för verksamheten, till exempel via e-post, telefon eller ett webbformulär. Att ansvaret och betalnings­skyldigheten gäller i fem år bör framgå av abonnemangs­avtalet.

Begäran på grund av bristande utbud eller då transport­­avstånden är orimligt långa

Propositionen ger inte någon detaljerad vägledning för hur förut­sättningarna ska bedömas. När det gäller transportavstånd framgår att långa avstånd kan påverka miljön negativt. Bristande utbud kan till exempel förekomma i glesbygd eller för mindre aktörer med små avfalls­mängder.

Om kommunen redan har gjort en övergripande bedömning kan verk­samheten hänvisas till att teckna abonnemang, enligt ovan.

Om en verksamhet åberopar bristande utbud eller långa transportavstånd utan att kommunen gjort samma bedömning behöver kommunen få ett underlag för att kunna ta ställning till begäran. Det bör normalt räcka med kortfattade uppgifter, till exempel i ett e-postmeddelande.

Begäran vid oskäliga avtals­­villkor

Om en verksamhet uppger att erbjudna avtalsvillkor är oskäliga behöver kommunen göra någon form av bedömning av den saken. Begäran bör innehålla uppgifter om pris eller andra villkor som anses oskäliga, till exempel glesa hämtningsintervall.

Enligt propositionen är det inte fråga om oskäliga avtalsvillkor om kommunen erbjuder samma eller högre pris.

Om uppgifterna framstår som rimliga kan kommunen godkänna begäran och hänvisa verksamheten till att teckna abonnemang.

Om begäran avslås

Om kommunen inte godtar begäran behöver den fatta ett beslut om avslag. Beslutet kan, enligt förarbetena, överklagas till länsstyrelsen enligt 19 kap. 1 § miljöbalken.

Avslagsbeslutet behöver fattas av en nämnd eller funktion som har rätt att fatta myndig­hetsbeslut, normalt den renhållningsansvariga nämnden eller ett kommunalförbund. Beslut om avslag kan delegeras till tjänsteman.

Kommunens roll och rättsliga förut­sättningar

Syftet med andrahandsansvaret är att säkerställa att avfall kan tas om hand även i de fall privata alternativ saknas. Regeringen framhåller att verksamhets­utövare ska kunna få sitt avfall hämtat på rimliga villkor. Bakgrunden till regleringen med krav på begäran är också att ge kommunerna tillräckliga planerings­förut­sättningar.

Avfallsproducenten ansvarar i första hand för att bedöma om villkoren för andra­hands­ansvar är uppfyllda.

Avsikten är inte att kommunernas grundläggande kompetens att bedriva avfalls­hantering utöver det lagstadgade ansvaret ska påverkas av reformen. Kommunen har fortsatt möjlighet att utöver det obligatoriska ansvaret hantera annat avfall inom kommunens geografiska område.

Kommunerna måste samtidigt beakta konkurrens­rättsliga regler.

Det kan noteras att nya regler om offentlig säljverksamhet har beslutats av riksdagen och träder i kraft den 1 juli 2027.

Information till verksam­heterna

Det finns inget uttryckligt informationskrav knutet till förändringen.

Om kommunen hanterar avfall som inte längre omfattas av kommunalt ansvar bör verksamheterna informeras så snart som möjligt om:

• regeländringen
• kravet på begäran för kommunalt andrahands­ansvar

Om kommunen idag hanterar avfall som inte längre kommer vara kommunalt ansvar behöver verksamheterna informeras om förändringarna. Verksamheter kan ofta identifieras via abonnentregister eller motsvarande. För dagligvaruhandel kan även SNI-koder användas.

Även om registren finns hos ett kommunalt bolag eller en entreprenör har kommunen en roll i att se till att informationen sprids.

Om kommunen inte tidigare hanterar sådant avfall som ansvaret ändrats för bör det vara tillräckligt att information om de nya reglerna och om hur en begäran görs finns på kommunens webbplats när reglerna börjar gälla.

Information bör även finnas hos renhållaren.

Dispens från kommunens ansvar att hantera avfall

Ansvaret för att handlägga dispenser från kommunens ensamrätt att hantera avfall delas mellan olika myndigheter. Länsstyrelsen prövar dispenser för yrkesmässiga verksamheter, medan kommunen handlägger dispenser för icke yrkesmässiga verksamheter så som föreningar och fastighetsägare. Länsstyrelsen kan därmed pröva ansökningar som berör flera kommuner i samma län.

Det införs också särskilda övergångs­bestämmelser. Dispenser som har beslutats enligt den tidigare bestämmelsen i 15 kap. 25 § fortsätter att gälla, dock längst till och med den 1 januari 2032.

Se 15 kap. 20 och 21 §§ miljöbalken samt övergångsbestämmelserna till SFS.

Ändrat tillsynsansvar

Riksdagens beslut innebär förändringar i tillsynsansvaret för avfalls­hantering. Det tidigare generella kommunala tillsynsansvaret för avfalls­hantering justeras genom ändringar i 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken.

Ändringen innebär att kommunen inte längre ska utöva tillsyn över den avfallshantering som kommunen själv ansvarar för enligt 15 kap. 12–13 och 19 §§, eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 15 kap. miljöbalken.

Den beslutade lagtexten har justerats jämfört med den remitterade pro­memorian. Av författningskommentaren i propositionen (s. 146) framgår att kommunen inte ska utöva tillsyn över skyldigheter där kommunen själv utför avfalls­hanterings­tjänster åt invånare och verksamheter.

Tillsynsansvaret påverkas däremot inte när kommunen själv är verksam­hets­utövare eller avfalls­innehavare, till exempel om kommunen driver en avfalls­hanterings­anläggning eller en vårdinrättning.

Regeringen har också beslutat om följdändringar i bland annat miljötillsyns­förordningen och avfalls­förordningen. Ändringarna i avfallsförordningen innebär bland annat att dispenser från krav på utsortering av bioavfall, förpackningsavfall och skrymmande kommunalt avfall nu ska handläggas av kommunen, även om verksamheten annars står under länsstyrelsens tillsyn (3 kap. 27 § avfalls­förordningen).

Se 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken.

Ett nytt avfalls­kapitel i miljö­balken

Ändringarna innebär att ett nytt kapitel, 15, införs i miljöbalken med rubriken Avfall och förebyggande av avfall. Kapitlet får en ny struktur och disposition.

Det nya kapitlet innehåller:

• nya bestämmelser om ansvar för avfall
• tydligare regler för när avfall upphör att vara avfall
• nya bestämmelser om säkerheter för deponier. Kommuner, regioner och kommunal­förbund undantas från kravet på att ställa säkerhet.

Kapitlet innehåller också en ny bestämmelse om icke-förorenade schakt­massor. Den innebär att avfallsreglerna i miljöbalken inte ska tillämpas på sådana massor, om det är säkerställt hur de ska hanteras. I bestäm­melsen anges vilka villkor som måste vara uppfyllda för att undantaget ska gälla.

Se 15 kap. 3 § miljöbalken (icke-förorenade schaktmassor) samt 15 kap. 61 § miljöbalken (undantag från krav på säkerhet).

Kommunens rätt att meddela före­skrifter

Regleringen av avfallsplanen ändras. I lagtexten kallas de föreskrifter som hör till planen för avfallsföreskrifter.

Det införs nya bestämmelser som tydliggör:

• att kommunen ska ta fram föreskrifter
• vilket lagstöd som gäller.

Avfallsplanen och avfallsföreskrifterna får gemensamma regler om samråd och undantag från samråd. Kommun­fullmäktige ska minst vart sjätte år ta ställning till om avfallsplanen är aktuell i förhållande till kommunens ansvar.

Se 15 kap. 45–52 §§ miljöbalken.

Nya avgifts­begrepp och tydligare krav på sär­redovisning

Avgifter för avfallshantering ska i fortsättningen kallas avfallsavgift i stället för renhållningsavgift.

Bestämmelserna förtydligar att avgifter får tas ut för all avfallshantering som kommunen ansvarar för, även när ansvaret följer av särskilda föreskrifter.

Avfallsavgiften ska betalas till kommunen eller till den aktör som kommunen anlitar. Skrivningen om att avgiften kan betalas direkt till utföraren tas bort.

Det införs också en ny bestämmelse om särredovisning (27 kap. 7 § miljöbalken). Den innebär att kommunen ska bokföra och redovisa sin avfallshantering på ett visst sätt, och se till att redovisningen är tillgänglig för allmänheten.

Se 27 kap. 4–7 §§ miljöbalken.