Fyra problem med dagens arbetsmarknadspolitik

1. Centraliserad Arbetsförmedling ger för lite lokal kraft och olikvärdiga insatser

Arbetsförmedlingens förmåga att ta sitt ansvar för arbetsmarknadspolitiken har urholkats när myndigheten dragit sig tillbaka från de lokala sammanhangen. På 15 år har Arbetsförmedlingens drygt 240 lokalkontor krympt till ett 80-tal fast bemannade kontor och den personella närvaron har minskat. Det gör att arbetssökande och arbetsgivare får för lite stöd, och att tillgången till stöd ser olika ut över landet.

2. När staten inte tar sitt ansvar tvingas kommuner träda in

När staten minskar på sin lokala närvaro ser sig kommunerna tvingade att täcka upp, men utan ansvar och finansiering. På två decennier har kommunernas kostnader för arbetsmarknadsinsatser därmed mer än tredubblats.

3. Bristande insatser till arbetslösa cementerar arbetslöshet

Allt fler arbetslösa är i behov av längre och fler insatser för att komma tillbaka till jobb eller etablera sig på arbetsmarknaden för första gången. Trots flera reformförsök och förändringar har Arbetsförmedlingen inte lyckats möta den utvecklingen.

4. Arbetslösa saknar samlat stöd när vardaglig samverkan och informationsdelning brister

Alltför ofta arbetar Arbetsförmedlingen och kommunerna parallellt utan att samordna sig, dela planering och komma överens om insatser som leder till arbete. I många fall saknas lokal personal och fungerande informationsdelning.

Så får vi en arbetsmarknadspolitik som fungerar

SKR ser fyra viktiga åtgärder för en arbetsmarknadspolitik som fungerar där människor finns och arbetsgivare verkar – lokalt och regionalt.

1. Förändra ansvarsfördelningen inom arbetsmarknadspolitiken

Regeringen måste utreda hur ansvaret för arbetsmarknadspolitiken kan förändras, så att den blir mer närvarande, tillgänglig och aktiv i hela landet. Fokus bör vara på:

• Möjligheterna för kommuner och regioner att ta över vissa uppdrag
• Vilket uppdrag en statlig arbetsmarknadsmyndighet bör ha och inte ha
• Hur ett mer decentraliserat beslutsmandat kan se ut
• Hur andra aktörer kan bidra i arbetsmarknadspolitiken.

2. Utgå från kunskap och styr mot insatser som leder till jobb

Regeringens styrning och utförande av aktörers insatser, bör bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det ska avgöra vilka insatser som ges till vem.

Det finns gott om erfarenheter som visar vad som fungerar: jobbfokus, intensiva och samtidiga insatser, sammanhållande handläggare, språk- och jobbspår, praktik och utbildningsinslag samt direkt matchning till arbetsgivare.

3. Ge kommunerna goda förutsättningar för aktivitetskravet

Regeringen behöver ge kommunerna rätt förutsättningar att genomföra det nya obligatoriska aktivitetskravet för försörjningsstödstagare så att fler går från bidrag till jobb. I det ingår för kommunerna att bygga upp verksamheter och förändra arbetssätt.

Regeringen behöver säkerställa ett fungerande samspel mellan statliga myndigheter, kommuner och regioner – och vid behov ta initiativ att skruva på reformen och fatta nödvändiga beslut.

4. Stöd utveckling av digital informationsdelning

Regeringen behöver se till att myndigheter kan dela nödvändig information med varandra digitalt för att ge arbetslösa ett samlat stöd, genom regelverk och förutsättningar för ett utvecklat verksamhetsstöd. Det skulle göra samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna mer effektivt och minska risken för felaktiga utbetalningar.

Det här behöver kommuner och regioner göra

Kommuner och regioner behöver också fortsätta att utveckla sina arbetssätt för en fungerande arbetsmarknadspolitik. Det handlar bland annat om att bli bättre på att:

• Använda beprövade arbetssätt för att få fler ungdomar att fullfölja en gymnasieutbildning.
• Använda komvux som ett flexibelt verktyg i kompetensförsörjningen.
• Ha fokus på arbete och yrkesinslag som får fler att gå från sfi (svenska för invandrare) till jobb.
• Utforska och använda potentialen i att rekrytera bredare än idag.