Hur är regelverket för vårdgarantin?
Vårdgarantin regleras i Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), förkortad HSL, samt i patientlagen (2014:821). Vårdgarantin är nationell och gäller bara för vård i Sverige. Vårdgarantin anger inte om vård ska ges eller vilken slags vård som ska ges.
Enligt kapitel 8 i HSL om regionens ansvar, ska regionen erbjuda vårdgaranti bland annat åt dem som är bosatta i regionen. För närmare beskrivning av regionens ansvar, se HSL.
Enligt kapitel 9 i HSL innebär vårdgarantin att den enskilde inom viss tid får:
- kontakt med primärvården
- en medicinsk bedömning av läkare eller annan legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal inom primärvården
- besöka den specialiserade vården
- planerad vård.
Om regionen inte uppfyller själv vårdgarantin, ska regionen se till att patienten får vård hos en annan vårdgivare utan extra kostnad för patienten.
HSL anger också att regionen ska rapportera in uppgifter om väntetider till en nationell databas.
Även i patientlagen finns skrivningar om vårdgarantin i kapitel 2, men framför allt regleras patientens möjlighet att fritt söka vårdgivare och vård i primärvården och den öppna specialistvården i hela landet (den vård som är offentligt finansierad, inklusive privata vårdgivare med avtal med någon region). En patient som valt att lista sig i en annan region än hemregionen omfattas inte av vårdgarantin. Inte heller en patient som valt utförare i en annan region i öppen vård som enstaka besök, utan att lista sig på den aktuella enheten, omfattas av vårdgarantin, se HSL kapitel 7 3a§ samt kapitel 8 3§.
I patientlagens kapitel 3 regleras att patienten ska få information om bland annat:
- vårdgarantin
- metoder för undersökning, vård och behandling
- möjligheten att välja behandlingsalternativ samt vårdgivare och utförare av offentligt finansierad hälso- och sjukvård
- vid vilken tidpunkt patienten kan förvänta sig att få vård.
Informationen ska anpassas till mottagarens ålder, mognad, erfarenhet, språkliga bakgrund och andra individuella förutsättningar.