Frågor och svar om inköp online

Enskilda som själv inte kan ta emot sina varor kan beviljas den insatsen. Leveranstiden får då planeras till när personal finns tillgänglig. Ett annat alternativ är att personal hämtar varor i butik eller skåp och att kommunen då tar ut en avgift för den hemtransporten.

Personal stödjer den enskilde med att hitta på leverantörens webbplats. I första hand används den enskildes egna enhet (dator/surfplatta/mobiltelefon). Den enskilde kan då välja fritt vilken leverantör som hen önskar av de som kan leverera varor till hemadressen samt vilket betalningssätt som passar bäst.

I första hand ansvarar den enskilde för att uppge portkod till leverantören, precis som för alla andra besökare. Beroende på den enskildes förmåga och övriga insatser så kan det göras på olika sätt.

För inköp online i butik krävs oftast en e-postadress för kommunikation mellan leverantör och den enskilde, exempelvis för att kunna skicka faktura. Det är frivilligt att skapa e-postadress. Om den enskilde inte har en e-postadress kan anhörig eller personal från hemtjänsten assistera i att skapa ett e-postkonto. Den enskilde väljer fritt leverantör av e-postkonto. Den enskilde ansvarar då för lösenord och övriga uppgifter.

Om den enskilde inte förstår varför e-post behövs då kontaktar personalen anhöriga eller legal ställföreträdare för att skapa e-postkonto.

En lösning är att lämna mobilnummer till hemtjänstenheten som på så vis kan ta emot sms gällande leveranser. Den kan vara bra om den enskilda inte har egen mobiltelefon eller av annan anledning inte kan ta emot sms från leverantören. Då det på detta sätt framgår att den enskilde har insatser enligt socialtjänstlagen ska denne samtycka till att hemtjänstenheten får ta emot sms om leveranser. Samtycket ska dokumenteras i journalen.

Kommunen behöver besluta om hur det ska hanteras. En lösningen är att personalen har med sig en surfplatta som tillhör kommunen. Beroende på lösning så loggar den enskilde in och beställer och personalen kan assistera den enskilde.

Uppgifter ska förvaras på ett säkert sätt hos den enskilde. Personal ska inte ha åtkomst till mobilt bank-id eller andra koder/lösenord till enskildas betal- och kreditkort.

Den enskilde behöver välja en leverantör som accepterar betalning via faktura eller ett butikskort som inte är knutet till ett bank- eller kreditkonto. Detta kan diskuteras med leverantörer.

Varje kommun utformar sina riktlinjer. Deladigitalt har exempel på olika kommuners riktlinjer. Du måste vara inloggad för att kunna ta del av informationen.

Deladigitalt

Nämnden har ofta i riktlinjerna för handläggning av bistånd beslutat hur insatsen inköp ska verkställas och dessa är då ofta utgångspunkt för hur behovet ska tillgodoses.

Ja, ansökan kan avslås om behovet kan tillgodoses på annat sätt.

Förvaltningsrätten har några avgörande fall som stödjer att individer som biståndshandläggare bedömer själva kan göra sina matinköp genom inköp online, inte har rätt till bistånd i form av hemtjänst för matinköp. Inköp online är att jämställa med att handla i fysisk affär. I sådana fall är det individen själv som får stå för kostnader för leverensavgifter med mera.

Förvaltningsrätten i Stockholm mål 14494-21 och mål nr 27503-20.

En god man eller förvaltares uppdrag styrs av omfattningen på uppdraget. Det framgår av tingsrättens beslut och av det registerutdrag som överförmyndaren i varje kommun kan lämna. Uppgifterna kan variera kraftigt.

Ett godmanskap är en frivillig insats som huvudmannen måste samtycka till. Förvaltarskap är en tvångsåtgärd och får bara anordnas när ett godmanskap inte är en tillräcklig hjälp.

Ja, anhöriga kan stödja närstående vid inköp online. Anhöriga kan ha olika roller och mandat beroende på vad företrädarskapet medger. Det vill säga om det är reglerat i en framtidsfullmakt (Lag om framtidsfullmakt 2017:310) eller anhörigbehörighet (17 kapitlet Föräldrabalken).

Ja. Kommunen kan ta ut en avgift för insatsen hemkörning av varor om kommunen också utför den insatsen. Det gäller oavsett om inköpet görs online eller om inköpet genomförs "fysiskt" av personal från kommunen. Om kommunen inte tar ut en avgift för hemleverans som utförs av kommunen kan det uppfattas som subvention av tjänst till enskild.

Vad den enskilde har för avgift beror på kommunens avgiftsregler samt på den enskildes inkoms. Om den enskilde har sökt utökat förbehållsbelopp/individuellt tillägg på grund av fördyrande levnadsomkostnader måste det också vägas in.

Ja. Det finns två exempel från Lund som visar på att få hjälp med inköp kan delas upp i andra livsområden än just att skaffa varor och tjänster.

Exempel 1

Axel är 78 år gammal och bor ensam i en lägenhet i centrala Lund. Han är änkling sedan hans make gick bort för snart tre år sedan. Axel blev nyligen diagnosticerad med begynnande demens av ospecificerad art. Axel har alltid varit aktiv och beskrivs som pigg för sin ålder, men sedan han föll och bröt höften har han fått svårt att gå långa promenader samt att genomföra tyngre lyft. Han klarar fortfarande det mesta i vardagen på egen hand, men behöver ibland stöd med att påminnas om olika saker som behöver göras.

Som gammal systemutvecklare är Axel van vid att hantera datorer, telefoner och andra tekniska prylar. Han brukar sköta inköp genom att beställa hemleverans från datorn eller telefonen. Axel har dock märkt att varorna allt oftare inte dyker upp. Han är övertygad om att han har tryckt på bekräfta beställning men ändå dyker varorna aldrig upp. Axel vänder sig till slut till kommunen för stöd.

Förslag på livsområde: Att genomföra daglig rutin.

Motivering: Axel klarar till störst del att självständigt genomföra det digitala inköpet. Det svåra för honom är att han allt oftare glömmer bort att fullfölja hela processen. Axel behöver ännu ingen praktisk eller muntlig vägledning, men kanske att ha någon som påminner honom om att det är dags att handla och som kan ”kontrollera” att hela processen blir slutförd.

Exempel 2

Malin har nyss fyllt 66 år och bor ensam i en villa strax utanför Dalby. Malin föddes blind, men har alltid hittat egna sätt att lösa saker och ting på. Ibland har hon tagit hjälp av sina vänner, men föredrar att alltid förlita sig på sin egen förmåga så mycket hon kan. För fem år sedan drabbades Malin av en svår stroke. Malin återhämtade sig bättre än väntat, men har fortfarande svårt att gå samt att sköta vissa delar av sin personliga omvårdnad. Malin har också kämpat med en djup depression, men efter att hon behandlats med läkemedel och samtalsterapi känner hon sig redo att gå vidare med livet. Malin tänker att hon må ha svårt med att röra sig, men hon har åtminstone huvudet med sig och öronen är det heller inte fel på för den delen.

Förslag på livsområde: Att använda utrustning och teknik för kommunikation.

Motivering: Malin är blind och har kvarstående komplikationer efterföljande stroke. Hon behöver praktisk hjälp med vissa saker, men vill gärna kunna klara så mycket själv. Hon känner inte att hon fysiskt kan gå och handla, men skulle gärna vilja klara av att själv beställa hem varor. Malin är klar och adekvat och hör bra. Kanske skulle hon behöva ha hjälp av någon att rent praktiskt använda en dator, telefon eller liknande och att hon själv berättar vad som behöver handlas? Notera att insatsen inte nödvändigtvis behöver utformas såhär för evigt. Vem vet, framöver kanske Malin köper en röstassistent som skulle möjliggöra för henne att muntligen sköta hela momentet helt själv?

Kommentar: Teoretiskt skulle vi också kunna anta att livsområdena, beroende på brukarens individuella behov, går in i varandra. Hur gör vi om en person har en kombination av de begränsningar som beskrivs i Exempel 1 och i Exempel 2? Då kanske man behöver utgå från att man får använda både att genomföra daglig rutin och att använda utrustning och teknik för kommunikation.

Nej. Leverans av matvaror och tvätt som inte innebär någon större kontakt med den enskilde är inte tillståndspliktig. Det innebär för att lägga in varor i kyl och frys, hämta och lämna tvätt, även om man går in till brukaren men lämnar direkt efter leverans. Kommunen måste däremot säkerställa i vilken omfattning brukaren kommer ha kontakt med leverantören för att kunna bedöma om det krävs tillstånd eller inte.

På Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) webbplats framgår att: "Vissa andra typer av tjänster som inte innebär något större mått av kontakt med den enskilde (till exempel trygghetslarm, leverans av matlådor, hämtning och lämning av tvätt med mera) omfattas inte av tillståndsplikt."

SoL-tillstånd, IVO

Om det inte är möjligt för marknaden att leverera inköpen till den enskilde så kan kommunen svara för transporterna (i egen eller upphandlad regi) och ta betalt för dem. Det finns även exempel där leveranskedjan delas upp genom att skåp används vid butiken eller bostaden för att hämta eller lämna varorna.

Det är viktigt att ha en dialog med marknaden för att kunna påverka att inga extra avgifter tas ut. Utbilda den brukarnära personalen att vara uppmärksamma på när avgifter tillkommer och att stödja brukaren i vägval vid inköpet.

Då kan den enskilde inte handla online och insatsen får utformas på annat sätt. Betalningsanmärkning kan indikera på annat behov av stöd.

Ja, kommunen kan ha olika insatser och arbetssätt för inköp men det innebär också olika rutiner och arbetssätt. Om det också innebär att kommuner fortsätter att ansvara för inköpet av dagligvarorna och transporterna innebär det olika rutiner och sätt att utföra tjänsten på.