Här samlar vi information till stöd för kommuners fysiska planering av 5G-utbyggnaden.

Sammanfattning av utbyggnaden av 5G-nät

Utbyggnaden av 5G i Sverige kommer inledningsvis troligen att göras genom omfattande uppgradering av redan befintlig infrastruktur för mobilnät. 5G kommer att byggas ut i den takt och på de platser som marknaden efterfrågar. De flesta tjänster och funktioner kommer att fungera även i 4G. Troligen kommer 4G och 5G att finnas samtidigt i många år framöver.

Riktad nybyggnation kan förväntas på platser där operatörerna identifierar nya kunder, behov eller kommande lokal kapacitetsbrist. På längre sikt kan man tänka sig att fler nya sändarplatser kommer att etableras för att förtäta näten och möjliggöra ytterligare kapacitet.

5G-nät kan användas för olika ändamål och i olika rumsliga sammanhang. Idag används 5G framförallt i vissa testverksamheter inom industrin eller i lokala nätverk med höga krav på snabba svarstider och hög tillförlitlighet, till exempel för industrier, gruvor och självkörande fordon. Kommersiellt kommer 5G-nät sannolikt att börja byggas i tätorter, för att öka kapaciteten där många människor och verksamheter befinner sig samtidigt. I samklang med olika behov kommer även 5G-sändarna att se olika ut. I tätbebyggda områden kanske en sändare kan sitta på en husvägg eller på ett hustak.

Elektronisk kommunikation och lokalisering av master

Allmänt intresse

I 2 kap. PBL Allmänna och enskilda intressen anges elektronisk kommunikation som ett allmänt intresse. Det innebär att vid planläggning och i bygglovsärenden ska möjligheterna till elektronisk kommunikation vägas mot andra allmänna intressen för att åstadkomma en från helhetssynpunkt bra bedömning. Elektroniska kommunikationer ingår i den grundläggande infrastrukturen för bebyggelse.

Vid förhandsbesked eller vid bygglov är masterna ett allmänt intresse bland många andra. Om hela nätets funktion står och faller med en lokalisering kan den få en överordnad betydelse att jämföra med ett riksintresse (3 kap. 1 § Miljöbalken).

Höga anläggningar är ett viktigt allmänt intresse eftersom de bland annat utgör allvarliga hinder för räddningstjänstens helikopterverksamhet.I områden av riksintressen får inte bygglov ges om detta medför påtaglig skada på till exempel natur- och kulturmiljön (3 kap. 6 § Miljöbalken, 2 kap. 2 § PBL). Om två eller fler riksintressen kommer i konflikt med varandra ska företräde ges till det intresse som är av störst betydelse för en långsiktigt god hushållning med naturresurser (3 kap. 10 § Miljöbalken). Om en anläggning kan medföra skada på natur- och kulturmiljön ska lokaliseringen även anmälas till länsstyrelsen (12 kap. Miljöbalken).

En lokalisering av mast med tillhörande teknikbod inom detaljplanelagt område är i normalfallet inte en liten avvikelse från plan om ändamålet mast saknas i planen. Lov kan beviljas förutsatt att åtgärden är av begränsad omfattning och nödvändig för att området ska kunna användas eller bebyggas på ett ändamålsenligt sätt. Har detaljplanens genomförandetid gått ut kan bygglov för mast beviljas förutsatt att åtgärden är förenlig med detaljplanens syfte och tillgodoser ett angeläget gemensamt behov eller ett allmänt intresse, eller innebär en sådan användning av mark eller vatten som utgör ett lämpligt komplement till den användning som har bestämts i detaljplanen (9 Kap. §31 b och §31 c PBL).

Domar i MÖD och HD gör gällande att det vid en prövning enligt undantagsreglerna om avvikelse från detaljplan ska göras en kompletterande lämplighetsbedömning där kommunens uppfattning ska ges särskild vikt. Vid en prövning mellan det allmänna intresset av att upprätthålla detaljplanens föreskrivna markanvändning och intresset av att bygga ut den trådlösa kommunikationen anses detaljplanens ändamål och framförallt kommunens bedömning väga tyngst (HD 2020-10-22, mål nr Ö 435-20 och MÖD 2020-12-16, mål nr P 3163-20, mål nr P 14684-20).

Inom detaljplanelagt område avsett för till exempel el eller teleändamål kan bygglov för master normalt lämnas eftersom ändamålet är prövat för den typ av tekniska anläggningar det rör sig om.

Antenner som kan placeras på tak eller fasader omfattas inte av plankravet utan kan prövas direkt i bygglov. Domarna ovan rör endast master.

Master för 5G

Det är ingen skillnad på master som används för 3G, 4G och 5G vilket innebär att alla tre kan finnas i samma mast. Däremot är räckvidden i 5G-nätet kortare än i 3G och 4G.

När större områden ska täckas i mer glesbebyggda områden behövs en mast och det är ingen skillnad i själva mastens konstruktion för att klara olika mobilnät. Beroende på topologi och krav på räckvidd anpassas höjden efter det. Grundläggande för prövningen är huruvida gällande detaljplan tillåter åtgärden eller inte. Huruvida ett område är lämpligt för en mast är alltså en fråga som bör ställas redan i detaljplaneskedet.

Det finns exempel på planer där inget tillåts sticka ut från husliv och motsvarande vad gäller höjden på byggnaden. En konsekvens av detta blir att ingen sändare eller antenn då kan placeras på huskroppen. Vi rekommenderar att digital infrastruktur såsom utrustning både ovan och under mark, ledningar, teknikbodar, master m.m. behandlas i kommunernas översiktsplaner. Detta är viktigt bland annat för att ha framförhållning inför eventuell kommande exploatering, för att inte sätta begränsningar inför detaljplaneläggning och för att stimulera till samverkan inom kommunen och med externa aktörer i ett tidigt skede.

Digital infrastruktur i planläggningen, Länsstyrelsen Stockholm Länk till annan webbplats.

Krävs det andra förutsättningar för 5G-master än 3G-master för var/hur de bör stå i landskapet?

Rent generellt gäller samma förutsättningar för 5G-master som för 3G-master, men eftersom det beror på var nätet ska byggas och för vilket ändamål kan det i vissa fall krävas nya lösningar. För att nätet ska fungera så som det är tänkt är det viktigt att masten kan placeras på en lämplig plats. Annars kan funktionaliteten bli sämre eller så kan man behöva fler master för att få samma funktionalitet. Det är många intressen som kan behöva tillvaratas och avvägas. Tidiga diskussioner med berörda aktörer kan då leda till bra lösningar med godtagbara kompromisser för alla parter.

Lovplikt och förutsättningar för bygglov

Alla radio- och telemaster kräver bygglov. Det är alltså masten i sig som är bygglovspliktig och fungerar som en teknikbärare där det går att sätta upp olika utrustning, t.ex. antenner för 4G, 5G eller radiosändare för FM-nätet.

Antenner kräver som regel inte bygglov men det finns undantag. Det ska alltid göras en bedömning avseende antennens placering och påverkan på byggnaden eller anläggningen ur arkitektonisk synvinkel (8 kap. § 1 PBL). Om antennen avsevärt påverkar byggnadens utseende inom detaljplanelagt område krävs bygglov. Fastighetsägarens godkännande är självklart nödvändigt, även om det inte är ett krav för själva bygglovet.

Master däremot kräver bygglov även om de placeras på befintliga byggnader (6 kap. § 1 PBF), om de inte är väldigt små och endast avsedda för den enskilda byggnadens behov. En bedömning måste göras i varje enskilt fall.

Teknisk utrustning som placeras inne i byggnader kräver också bygglov om det leder till att det aktuella utrymmets ändamål ändras (9 kap. § 2 PBL). Ett förrådsutrymme får t ex inte utan vidare användas för en basstation.

Avvakta med bygglov

Byggnadsnämnden kan avvakta med bygglov om detaljplanearbete pågår. Då kan kommunen avvakta med att lämna bygglov i högst två år genom att besluta om så kallat anstånd (9 kap. 28 § PBL). Kommunen kan dock i dessa situationer medge lov för tillfällig åtgärd (9 kap. § 33 PBL).

Kommunen har också möjlighet att, om det är nödvändigt på grund av handläggningen eller utredningen i ärendet, förlänga den tidsfrist som gäller för handläggningen en gång med högst tio veckor (9 kap. 27 § PBL).

Kommunen ska normalt lämna bygglov om placering och utformning av anläggningen eller masten överensstämmer med de detaljplan och lagstiftning. Råder det osäkerhet i något avseende kan kommunen begära in kompletteringar.

Med stöd av översiktsplan

Bygglov kan, med stöd av översiktsplan, ges för mast. Utanför detaljplanelagt område ges bygglov med stöd av översiktsplan. Kommunens översiktsplan ger vägledning vid bygglovgivning utanför detaljplanelagt område och ska beaktas.

Översiktsplanen är dock inte juridiskt bindande och kan inte ensamt anges som skäl till att neka lov (3 kap. § 2 PBL). Ett avslag måste alltid motiveras utifrån de faktiska omständigheterna på platsen och där kan översiktsplanen fungera som kunskapsunderlag till motiveringen. Om verksamheten kan medföra skada på natur eller kulturmiljön ska ärendet anmälas till länsstyrelsen (MB 12:6).

Genom att hantera frågor om datakommunikation som en strategisk fråga i den översiktliga planeringen skapas förutsättningar för fördjupad kunskap och större intresse inom både förvaltningsorganisationen och politiskt. Detta gäller både mobiltäckning och fiberutbyggnad. Genom att kommunen tar ställning på en övergripande nivå och tar fram övergripande riktlinjer kring mobilnätsutbyggnad underlättas fortsatt planering och lovhantering. Det underlättar också för kommunen i dialoger med operatörer och andra intressenter. Enskilda masters lokalisering bör dock inte behandlas i översiktsplanen.

Handlingar som krävs

Till bygglovsansökan fogas vid behov

• Inom detaljplanelagt område krävs en nybyggnadskarta
• utanför detaljplanelagt område krävs en karta som visar var masten/anläggningen ska placeras.
• måttsatta handlingar såsom ritningar på master, basstationer med mera inlämnas.
• en teknisk beskrivning som bland annat redovisar strålningsberäkningar. Frågan tas upp i samband med det tekniska samrådet. Det är den sökande som med stöd av bland annat Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) ska redovisa om skyddsåtgärder behövs.

Den som avser att uppföra eller bygga till en byggnad eller annan anläggning som kan utgöra fara för flygsäkerheten är skyldig att göra en flyghinderanmälan om arbetena innan dessa påbörjas i enlighet med Luftfartslagen (2010:500) 6 kap. 23 §.

Anmälan om flyghinder, Transportstyrelsen Länk till annan webbplats.

För att ta bort en telemast behövs inget rivninglov

För att ta bort en radio- eller telemast eller ett torn krävs varken rivningslov eller en anmälan om rivning. Detta gäller oavsett om det är inom eller utanför detaljplanelagt område. Gäller rivningen en basstation/teknikbyggnad krävs rivningslov i vanlig ordning. Om ägaren inte tar ansvar för att riva masten blir det bli en tillsynsfråga där fastighetsägaren eller arrendatorn föreläggs att riva masten.

Mastpolicy, miljöbalken och kommunen som fastighetsägare

Fördelar med en policy för master

Många kommuner har tagit fram en policy för hur ”mastärenden” ska hanteras. Den fungerar som vägledning såväl för byggnadsnämnden och operatörer som för berörda sakägare och andra. En sådan policy saknar bindande verkan vid bygglovsprövningen, även om den naturligtvis får betydelse för prövningen genom tyngden av de argument och intressen som redovisats. Att kommunen avser att utarbeta en mastpolicy eller att kommunen strävar efter att få en helhetssyn över mastutbyggnaden i kommunen utgör inte grund för att bordlägga eller ”vilandeförklara” en ansökan om lov för mast under förutsättning att ärendet i övrigt är tillräckligt berett.

Däremot finns naturligtvis möjligheten enligt 9 kap. 28 § PBL att besluta om anstånd med avgörandet om lov med anledning av att arbete påbörjas för att anta, ändra eller upphäva detaljplan eller områdesbestämmelser som berör aktuell anläggning eller mark.

Markupplåtelse och ledningsrätt

Frågan om upplåtelse av mark eller byggnader för master och basstationer är central för operatörerna. Inte sällan förfogar kommunerna över mark, byggnader och anläggningar som kan vara intressanta i sammanhanget. Sådana upplåtelser ska ske genom avtal. Kommunerna bör upprätta riktlinjer för hur dessa avtal bör se ut och vad som anses vara en marknadsmässig ersättning för den mark som upplåtes.

Enligt ledningsrättslagen kan utrymme upplåtas för bland annat teleledning som ingår i elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ändamål och tillbehör till sådan ledning, §2 Ledningsrättslag (1973:1144). Det råder ingen tvekan om att 5G-masterna ingår i elektroniskt kommunikationsnät för allmänt ändamål. Huruvida själva masterna kan ges ledningsrätt har dock varit ett ämne för diskussion. Det finns idag rättsfall som fastställer att en mast kan ges ledningsrätt. Det är emellertid ofta att föredra för kommunen att reglera markupplåtelserna i avtal framför tvångsupplåtelser enligt ledningsrättslagen. I avtal kan frågor om samutnyttjande av masten mellan flera operatörer regleras. Upplåtelser på avtalsmässig grund har också fördelen att markanvändningen inte låses upp för all framtid och att ersättningen till fastighetsägaren i regel är högre än vid ledningsrätt.

Miljöbalken och PBL

Reglerna i miljöbalken är endast i begränsad utsträckning tillämpliga vid handläggning och prövning enligt PBL. Viktigast i detta sammanhang är kanske att bestämmelserna om hushållning med mark och vatten i 3-4 kap. miljöbalken (s k riksintressen) skall tillämpas vid prövning av ansökan om lov för åtgärd utanför detaljplan. Däremot är varken förfaranderegler eller de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken tillämpliga i ärenden om bygglov. Det går således inte att ställa krav på en miljökonsekvensbeskrivning i ett bygglovsärende med stöd av reglerna i miljöbalken och heller inte att lägga den så kallade försiktighetsprincipen enligt miljöbalken till grund för lovprövningen. Men är åtgärden uppenbart olämplig sett till potentiella konsekvenser för miljön kan det trots allt finnas ett behov av miljökonsekvensutredning inom ramen för ett planarbete.

Miljöskadeansvar för upplåtelse av mark för master

Skyldighet att utge skadestånd enligt miljöskadereglerna har den som bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten i egenskap av fastighetsägare eller tomträttshavare. Samma skadeståndsskyldighet föreligger även för den som bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten och som brukar fastigheten i sin näringsverksamhet.

En operatör som uppför en mast med antenner på en fastighet är rimligen en sådan brukare som principiellt kan åläggas skadeståndsansvar enligt dessa regler. Det är dock inte givet att skadeståndsansvar föreligger för en operatör som uppför en mast med antenner. För att skadestånd skall komma ifråga ska ett antal krav vara uppfyllda. För det första måste en skada ha uppstått som orsakats av den aktuella verksamheten. För det andra ersätts ren förmögenhetsskada som inte har orsakats genom brott endast om skadan är av någon betydelse. Och för det tredje gäller att skador som inte har orsakats uppsåtligen eller genom vårdslöshet bara ersätts i den mån den störning som har orsakat skadan inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden (32 kap. 1 § miljöbalken).

Enligt vår uppfattning föreligger inget miljöskadeansvar för fastighetsägare som bara upplåter sin mark till en verksamhetsutövare, såtillvida att fastighetsägaren inte är ekonomiskt engagerad i den näringsverksamhet som nyttjanderättshavaren driver på fastigheten. Det bör innebära att fastighetsägaren inte enbart på den grunden att denne mot ersättning har upplåtit nyttjanderätten blir ansvarig för skador som nyttjanderättshavaren åstadkommer.

Radiovågor och strålning av nätverk för mobiltelefoni

Kommunikation i mobiltelefonisystem sker med radiovågor. En basstation förmedlar radiovågor mellan olika mobiltelefoner när de används för samtal för att skicka sms eller för att surfa. Basstationernas antenner som både sänder ut och tar emot radiovågor är installerade i master, på hustak, på fasader och andra lämpliga ställen. Radiovågornas energi kan tas upp av kroppen. Denna effekt är vetenskapligt etablerad. Det är viktigt att ge medborgare och sakägare en samlad bild av eventuella risker med radiofrekventa fält som är samlingsnamnet för radiovågor och mikrovågor med frekvenser mellan 300 kilohertz (kHz) och 300 gigahertz (GHz). Detta är i första hand en uppgift för statliga myndigheter.

Den som vistas på allmän plats exponeras för mycket låga nivåer av radiovågor från basstationer. Inga negativa hälsoeffekter har påvisats vid exponering för radiofrekventa elektromagnetiska fält i den allmänna miljön eller av trådlösa nätverk för dataöverföring i inomhusmiljön och det saknas vetenskapligt stöd för att hälsan påverkas vid lägre exponeringsnivåer. Strålsäkerhetsmyndighetens bedömning är att radiovågor från trådlösa datornätverk, mobilt bredband, mobilbasstationer samt radio- och tv-sändare inte medför någon risk för skadliga hälsoeffekter.

Tillsyn enligt Miljöbalken

Mobiloperatörerna planerar och bygger varje ny installation av mobil radioutrustning så att de följer de rekommendationer och referensvärden som Strålsäkerhetsmyndigheten utfärdat. Mobiloperatörerna ansvarar för att basstationerna placeras och används korrekt så att referensvärdet inte överskrids där allmänheten vistas, vilket säkerställs genom instruktioner till operatörer, installatörer och användare. Kommunerna har ansvar för tillsynen enligt Miljöbalken och kontrollerar alltså att operatörerna håller sig till reglerna. Folkhälsomyndigheten förordar inte generell tillsyn av basstationer och antenner för trådlös kommunikation då risken för hälsoeffekter normalt är obefintlig eller mycket låg. Tillsyn kan däremot utföras om klagomål inkommit till tillsynsmyndigheten om att basstationer/utomhusantenner är felaktigt monterade i förhållande till bostäder, förskolor och skolor. Krav kan då ställas på den som driver verksamheten att redovisa nivåerna på de radiofrekventa fälten där människor vistas varaktigt och vilka skyddsavstånd som behövs för att riskerna ska vara försumbara. Branschen följer normalt de riktlinjer som finns gällande skyddsavstånd för att undvika risker.

Driftzonen

Driftzonen är det område där gällande gränsvärden kan överskridas. Utanför driftszonen är det inte tekniskt möjligt att överskrida dessa. För stora basstationer med högre effekt och alla olika system kan driftzonen vara upp till ca 20 meter men oftast är den bara några meter och för till exempel inomhusantenner är den några centimeter. Operatörerna gör normalt inte någon uppmätning av fältstyrkan från basstationerna utan genomför beräkningar av driftzon och bygger basstationen så att man med god marginal ej överstiger gränsvärdena.

De som bedriver verksamheten ska ha kunskap om nivåerna på de radiofrekventa fälten och vilka skyddsavstånd som behövs mellan antenn/basstation och bostäder, skolor och förskolor, för att undvika risker för olägenhet enligt miljöbalken. I verksamhetens egenkontroll ska det finnas rutiner för kontroll av detta.

Strålning, strålningsfria respektive lågstrålande zoner

Frågan ställs ibland om så kallade strålningsfria zoner och möjligheten för kommunerna att inrätta eller verka för sådana. Vi anser inte att det finns grund för sådana, bland annat eftersom strålningsfrihet inte kan åstadkommas och kommunen i sin planering och tillståndsgivning inte förfogar över de förhållanden som påverkar strålningen i ett område.

Det är dock inte otillåtet för kommunen att i översiktsplaneringen peka ut ett visst område där radiofrekvensstrålningen avses begränsas så långt möjligt. Om det finns särskilda skäl kan skydd mot olika störningar läggas in i detaljplaner (4 kap. § 12 PBL).

Strålningsrisker och andra hälsoskyddsaspekter

Utöver vad som anförts om krav på lokalisering från hushållningssynpunkt m.m. bör det framhållas att det faktum att miljöbalkens hänsynsregler inte är tillämpliga vid bygglovsprövningen inte innebär att hälsoskyddsaspekter inte ska beaktas i bygglovsärenden. Risker för strålning ska beaktas vid bygglovsprövning om värden medför en oacceptabel risk för byggnadsverkets användare eller dess grannar (8 kap. § 4 PBL och 3 kap. § 9 PBF).

Operatören/byggherren ska vid ansökan om lov redovisa de uppgifter som behövs för prövningen (9 kap. § 21 PBL). Det innebär inte ett direkt krav att redovisa att eventuella gränsvärden för strålning underskrids men när anläggningen tas i drift ska de tekniska egenskapskraven vara uppfyllda (8 kap. § 4 PBL). Det är byggherrens ansvar och kontrolleras när slutbesked utfärdas i samband med att anläggningen tas i drift. Frågan bör ha väckts under handläggningens gång och i kontrollplan.

Bygglov utanför detaljplan förutsätter att åtgärden lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet bland annat med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa (2 kap. 5 § PBL). Bygglovsprövningen beträffande byggnader och anläggningar innefattar också om den avsedda användningen kan medföra fara eller betydande olägenheter för omgivningen (8 kap. 4 § PBL). Även om lovplikten gäller uppförande av mast (6 kap. 1 § PBF) så skall också mastens avsedda användning och omgivningspåverkan bedömas. När det gäller beaktande av eventuella olägenheter för omgivningen på grund av strålningsrisk måste emellertid beaktas rättspraxis från senare år.

Det framgår rättsfall att en bygglovsansökan inte kan avslås med hänvisning till uttalad oro för hälsorisker så länge strålningen för berörd bebyggelse väl understiger rekommenderade gränsvärden för allmänhetens exponering.

Samordning, samlokalisering och kommunens roll

Utfärda villkor för bygglov med krav på avveckling av befintlig 3G-mast vid etablering av 5G-mast

Om det till exempel står en befintlig mast och sökanden vill bygga en ny mast i närheten så kan byggnadsnämnden villkora lovet med att den gamla masten först tas bort om det annars inte går att ge bygglov för den nya masten. Detta förutsätter att det är sökandens egen befintliga mast och att denne därför har rådighet över frågan.

Detta fungerar på samma sätt som att man kan ge bygglov med villkor för ett nytt hus på en tomt där det redan står ett hus. Här kan förutsättningen vara att båda husen inte kan stå där samtidigt av till exempel planskäl. Finns det en befintlig mast som ägs av en operatör och en annan operatör vill bygga i närheten så blir det en vanlig prövning där den befintliga masten eventuellt hindrar att bygglov av något skäl ges för ny mast i närheten. I en sådan situation blir det inga villkor, utan ett avslag på bygglovansökan.

Påbyggnad med 5G på en befintlig mast med 3G eller 4G-teknik

Master kan utan tekniska störningar placeras nära varandra. Det är emellertid mer yteffektivt att verka för en samlokalisering i så stor utsträckning det är möjligt. Sannolikt kommer det i flera fall vara så att 3G-master återanvänds för 5G-nätet. I vissa fall kan den befintliga masten vara i dåligt skick och behöva ersättas med en ny. I och med att 5G-tekniken kan användas för olika ändamål på olika platser kan det även vara så att platsen där den befintliga 3G-masten står inte nödvändigtvis är den bästa för en ny sändare för 5G.

Samlokalisering är det eftersträvansvärda alternativet av en rad olika orsaker, inte minst miljömässiga. Begränsningen av hur många operatörer som kan finnas i samma mast är teoretiskt sett beroende av vad utrymmet tillåter. Det är emellertid inte givet att operatörerna av nätplaneringstekniska eller kommersiella skäl önskar eller kan acceptera samlokalisering. Om det är lämpligt eller ej kan bero på hur nätet är byggt runtomkring. Just den masten som kommunen vill hänvisa till kanske inte passar tillsammans med det nät man redan har eller avser att bygga i området. Men går det att hitta en lösning för samlokalisering är det oftast en bra lösning för alla parter.

Samordning mellan operatörerna genom dialog

Det finns i praktiken inte något sätt för kommunen att tvinga operatörerna att samarbeta. Däremot har kommunerna möjlighet att verka för samordning mellan operatörerna genom dialog.

Enligt 2 kap. 2 § PBL skall mark- och vattenområden användas för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Av bestämmelserna i 2 kap. PBL följer vidare att en långsiktigt god hushållning med mark och vatten skall främjas och att olika allmänna intressen skall beaktas. Enligt 2 kap. PBL skall bland annat hänsyn tas till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen.

Med stöd av dessa bestämmelser kan byggnadsnämnden under arbetet föra en dialog med sökandena om bästa lokalisering av masterna utifrån ett PBL-perspektiv. Även om master för elektronisk kommunikation är ett allmänt intresse måste detta vägas mot andra allmänna och enskilda intressen. Det är därför inte givet att det för teleoperatören optimala läget är godtagbart.

I detta sammanhang kan uppmärksammas att lagen (SFS 2020:340) om elektronisk kommunikation innehåller bestämmelser som gör det möjligt att förplikta en operatör att mot marknadsmässig ersättning tillhandahålla samlokalisering eller andra möjligheter till gemensamt utnyttjande av egendom eller annat. Dessa bestämmelser fungerar emellertid inte som verktyg för kommunerna utan riktar sig till operatörerna.