Publicerad: 22 december 2020

Krönika

För hundrade gången, årets julklapp är inte ett spritkök

Klockan ett på natten den 18 december 1918 gick ledamöterna i riksdagens båda kamrar ut och köpte tidningen, kom tillbaka i tomteskrud och levererade hela århundradets julklapp.

Staffan Isling

I årets SVT-julkalender ”Mirakel” färdas vi 100 år i tiden, framåt och bakåt mellan 1920 och 2020. För personer på var sin sida av seklet ser vardagen väldigt olika ut. Tomten har gått från sur till snäll, plommonstop är inte längre på modet och rotfrukt heter plötsligt raw food. Men en sak fanns då likväl som nu: allmän och lika rösträtt. Ett mirakel? Nej, rösträtten var förstås ett resultat av en lång och outtröttlig kamp. Och tack vare vår demokrati har vi nu makten över våra egna underverk.

En central del av demokratin är närheten och tillgången till våra förtroendevalda. Frågor som påverkar medborgarnas vardag – som skola, vård och omsorg – ska avgöras nära de som berörs. När du och jag har nära till beslutsfattarna ökar även vår möjlighet att påverka och utkräva ansvar. Det är samhällets kanske viktigaste samtal, det som löpande sker mellan lokalpolitiker och invånare och når sitt crescendo vid valurnorna vart fjärde år.

Genom att våra politiker har närhet till medborgarna och kunskap om de lokala förutsättningarna blir det även enklare att avgöra vilka insatser som krävs för att lokalsamhället ska fungera. Det är min fasta övertygelse att Gällivares invånare är bättre lämpade att avgöra om de ska satsa på en skola eller ett äldreboende än vad regeringen eller en statlig myndighet är.

Augusta Tonning var en av de mest framträdande rösträttskämparna i Sveriges historia. Hon bodde i Bökevik i början av 1900-talet, men red omkring i Blekinge på sin häst Rösträttskampen för att värva medlemmar. Om jag någonsin skaffar en hund ska jag döpa den till Självstyret och promenera runt på en liknande resa.

Några av mina sista ord för det här året vill jag ägna alla de medarbetare som arbetar i välfärden. Ni har verkligen gjort extraordinära arbetsinsatser under denna svårt prövande tid. Jag önskar er alla en god, men annorlunda jul och ett nytt år som förhoppningsvis tar oss ur den här pandemin. När författaren Viktor Rydberg skrev sina rader för många julaftnar sedan fanns inte välfärden som vi i dag känner den. Annars hade hans dikt nog låtit lite mer så här:

Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast välfärdens första linje är vaken.

Staffan Isling

Tidigare krönikor

Kontakt

Har du en fråga med anledning av det pågående virusutbrottet?

Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.

Covid-19 och det nya coronaviruset








Hjälpte informationen på sidan dig?

Tack för att du hjälper oss!