Läkemedelsbristen är oroande

Den senaste tiden har det rapporterats mycket om läkemedelsbrist. Det är oroande och ett växande problem som drabbar allt fler patienter. Nu krävs en tydligare samordning på nationell nivå.

Bristen på läkemedel ökar i Sverige. Ofta finns ersättningsprodukter att tillgå så att patienten inte behöver drabbas, men ibland blir konsekvenserna värre. I somras uppkom exempelvis brist på litium, som används för hindra maniska och depressiva skov hos personer som lider av bipolär sjukdom. Genom att ransonera de lager som fanns och möjliggöra licens för utländska förpackningar kunde de största problemen trots allt hanteras tills läkemedlet fanns i lager igen.

Att läkemedel som patienter fått utskriva inte finns på apoteket har blivit vanligare. Om apoteket då inte har några ersättningsprodukter måste patienten ta kontakt med sjukvården igen, som får besluta om ett annat läkemedel och skriva nya recept. Det tar både tid för patienten och för sjukvården. Dessutom går det inte alltid att garantera att ersättningsprodukten är lika bra anpassad till patientens behov.

Läkemedelsbrister uppstår även inom sjukhusvården. Det finns många exempel på läkemedel som används i vården varje dag som i perioder inte finns att få tag på. Den senaste tiden har det bland annat handlat om vissa antibiotika, smärtstillande läkemedel och anestesiläkemedel. Sjukvårdspersonal får lägga allt mer tid på att leta ersättningsprodukter för läkemedel som inte finns och utifrån det göra nya rekommendationer och förändra rutiner. Ibland kan det dröja innan ersättningsprodukter finns på plats. Och det finns förstås alltid extra risker när personal ska hantera nya läkemedel.

Sverige har fortsatt god tillgång på läkemedel. De allra flesta patienterna får de läkemedel de ska ha i rätt tid och vid bristsituationer finns det oftast fullgoda ersättningsprodukter. Men bristen på läkemedel ökar och det är något vi måste ta på stort allvar. Det är i första hand en fråga om patientsäkerhet, men osäkerheten skapar förstås också oro för de patienter och anhöriga som inte kan vara säkra på att de läkemedel de behöver finns tillgängliga.

Många orsaker

Hur har det då kunnat bli så här? Det finns inte ett enkelt svar på den frågan och därmed inga enkla lösningar. Det är många omständigheter som samspelar:

  • Läkemedelsförsörjningskedjan är komplex. Många verksamma substanser tillverkas endast på ett fåtal platser, vilket innebär att en brand i en enstaka fabrik i Kina eller ett datafel i en annan fabrik i Indien kan skapa global brist på specifika läkemedel.
  • Många aktörer är involverade i produktion och distribution och det är många steg på vägen till slutanvändaren. När alla aktörer slimmar sina processer och lager finns liten reservkapacitet i systemet och sårbarheten blir stor.
  • Den globala efterfrågan på läkemedel har ökat de senaste åren och konkurrensen om läkemedel mellan länder har hårdnat. Trenden är att det i högre grad är marknaden, och inte patientens behov, som styr tillgången på läkemedel.
  • Tidigare i år kom nya EU-direktiv om e-verifikation där varje läkemedelsförpackning ska ha en unik spårbar kod. Det är i grunden positiva förändringar som innebär en säkrare hantering, men övergången har varit besvärlig då läkemedelsföretagen inte alltid hunnit med att byta ut sina förpackningar tillräckligt snabbt. Andra regulatoriska krav kan också innebära temporära eller mer långvariga komplikationer.
  • När brister väl uppstår i Sverige finns ett antal lagar och förordningar som gör det svårare att optimera distributionen. Bland annat saknas det en aktör med tydligt övergripande nationellt ansvar för tillgången till läkemedel.

Många av orsakerna är globala och vi i Sverige är långt ifrån ensamma om att uppleva en ökad osäkerhet kring läkemedelstillgång. Vi kommer sannolikt se fler initiativ på området framöver, inte minst inom EU där den nya EU-kommissionären med ansvar för hälsofrågor har fått i uppdrag att arbeta med ”accessible and affordable medicines” – en välkommen prioritering.

Behov av bättre nationell samordning

SKR och regionerna har i flera år drivit frågan om bättre nationell samordning vid bristsituationer. Vi har försökt att belysa frågan och öka kunskapen och förståelsen för de problem som bristsituationer skapar för sjukvården och patienterna. Det regeringsuppdrag som Läkemedelsverket nu har om att förbättra information och samordning är ett viktigt resultat av det arbetet.

Men frågan kvarstår. Den kedja av aktörer som påverkar tillgången till läkemedel, allt från produktion av substans och färdigt läkemedel, via distributörer till apoteksledet och slutligen sjukvården och patienterna är komplex och sårbar.

Vi behöver få en bättre överblick över var läkemedel finns. Vid bristsituationer behöver det bli enklare att omfördela läkemedel mellan vårdgivare, regioner och apotek och nyttiggöra de läkemedel som finns tillgängliga för att säkerställa behandling till de patienter som har störst behov. Även om enskilda vårdgivare inte kan beställa vissa läkemedel så kan de ändå finnas i systemet, men får enligt regelverket inte flyttas dit de behövs mest.

Vården kan i dag, i samråd med patienten, hantera de allra flesta bristsituationer som uppstår. Men redan nu ser vi allt fler patienter som kommer i kläm och bristsituationer som utgör patientsäkerhetsrisker. Utvecklingen är oroväckande.

En viktigt fråga för regionerna är att utveckla den egna lagerhållningen. Men framför allt behöver statens engagemang och åtgärder för att förebygga och åtgärda brister på läkemedel bli tydligare, mer långsiktigt och utgå från patienternas behov. Det krävs ändringar i regler och lagar för att säkerställa tillgången till läkemedel. Och det nationella samordningsansvaret behöver bli tydligare.

Skribent

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    1000

    Kontakt

    Har du en fråga med anledning av det pågående virusutbrottet?

    Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.

    Covid-19 och det nya coronaviruset








    Hjälpte informationen på sidan dig?

    Tack för att du hjälper oss!

    Om bloggen

    På vårdbloggen skriver vi om och reflekterar kring aktuella frågor som rör hälso- och sjukvården. Det är i första hand Fredrik Lennartsson, chef för avdelningen för vård och omsorg, som skriver inläggen.

    • 2020-08-07
      Avgörande samverkan kring läkemedel för covidpatienter
      Att säkra tillgången till läkemedel för covid-19-patienter är en global utmaning. Regionernas gemensamma kraftsamling i vår har varit avgörande för att kunna hantera den stora efterfrågan.
      Tidigt under pandemin stod det klart att det skulle kunna uppstå globala brister av vissa läkemedel. Många länder gjorde tidigt stora beställningar av kritiska läkemedel. Regionerna i Sverige är små spelare på en världsmarknad och insåg snabbt att de behövde samordna sig för att kunna konkurrera.
      Control Tower för att säkra tillgångenRegionerna inrättade tidigt en gemensam koordineringsfunktion för inköp och fördelning av läkemedel, ett så kallat Control Tower. En funktion som vi aldrig tidigare haft i Sverige, men den kom snabbt på plats för att utifrån ett nationellt perspektiv kunna kartlägga, analysera, prognostisera och övervaka försörjning av de kritiska läkemedel som behövs för att behandla covid-19-patienter. Funktionen gav regionerna möjlighet till en bra dialog med läkemedelsföretagen och de kunde tidigt initiera åtgärder för att minska olika risker för brist och hitta alternativ när brister uppstod. Genom funktionen har regionerna också kunnat ta hand om dagliga erbjudanden om inköp från både seriösa och oseriösa leverantörer och hantera uttag ur Nationellt läkemedelsförråd (NLF) som köpts in av regionerna under pandemin.De olika funktionerna i läkemedelsmodellen har dagligen haft kontakt med olika aktörer i kedjan och varje vecka haft avstämningar med Läkemedelsverket och Socialstyrelsen, som bidragit till att den nya modellen kunnat fungera. Och de första resultaten av det gemensamma arbetet kom snabbt.Samverkan har varit avgörande för att möjliggöra köp av läkemedel som enligt företagen inte varit möjligt om regionerna agerat som enskilda köpare. Regionerna har kunnat leverera tydliga behovsbilder som gjort det möjligt för företagen att styrka Sveriges behov och på så sätt allokera mer läkemedel till Sverige.Fyra regioner fick i uppdrag att agera inköpscentral för alla regioner i landet. Trots stora behov och hård global konkurrens har de under våren lyckats säkerställa tillgången på kritiska läkemedel. De har kunnat sprida ut riskerna genom att använda sig av fler olika leverantörer i olika länder. De har också möjliggjort speciallösningar, såsom dialog med norska hälso- och sjukvården om inköp av narkosläkemedlet propofol och avtal med en amerikansk leverantör för en donation av läkemedlet remdivisir.Viktiga lärdomar om framtida beredskapLäget är fortsatt ansträngt och den globala efterfrågan är mycket stor på vissa läkemedel, bland annat av remdivisir, som nyligen godkänts av den europeiska läkemedelsmyndigheten. Covid-19 är en ny sjukdom och vi har inte heller all kunskap än om vilka läkemedel som fungerar bäst i de olika stadierna i sjukdomsförloppet. Det vi ändå vet är att de samverkansstrukturer som sedan tidigare funnits inom läkemedels- och medicinteknikområdet i Sverige varit avgörande för att kunna ta snabba och evidensbaserade beslut, bland annat genom regionernas kunskapsstyrningsorganisation.Frågan är förstås om vi hade kunnat vara bättre förberedda och ha större beredskapslager. Svaret är både ja och nej och den utredning om nationella beredskapslager som pågår nu är viktig. Beredskap inom läkemedelsområdet handlar om många olika delar, där den fysiska lagerhållningen är en del. Det som visat sig nödvändigt under våren har varit att kunna ha en flexibilitet i regelverk för att underlätta snabb förflyttning av läkemedel mellan exempelvis apotek och sjukhus och en snabb hantering av licenser och dispenser för att möjliggöra köp av utländska förpackningar. Vi vet också att lager som läggs utanför de normala flödena hos de ansvariga aktörerna skapar ett stort merarbete, oavsett om det drivs av regionerna eller av staten. En annan viktig del i beredskapsarbetet, för att minska sårbarheten, handlar om att säkerställa många vägar in – att inte vara för beroende av en enskild leverantör.Nyligen publicerade vi på SKR en skrift, en spaning över vad som hänt inom hälso- och sjukvården under pandemins första fem månader. Det är förstås för tidigt att utvärdera och ge en helt övergripande och rättvisande bild av allt som skett hittills. Men skriften visar ändå att vi i grunden har ett robust system med förmåga att klara stora påfrestningar, inte minst genom samverkan där läkemedelsområdet är ett av de tydligaste exemplen. Under våren har regioner, på kort tid och med tuffa förutsättningar, kunnat säkra läkemedel till svensk sjukvård och de patienter som drabbats av covid-19. Ett viktigt medskick till den coronakommission som regeringen tillsatt.

      Läs mer
    • 2020-07-23
      Vården har kommit närmare under pandemin
      Under våren har utvecklingen mot Nära vård gått mycket fort. Digitaliseringen har tagit fart, fler har fått vård i hemmet och samverkan mellan aktörer har stärkts.
      Ett stort fokus har legat på den akuta vården och intensivvården i vår. Den kapacitetsökning och den samverkan som skett inom intensivvården har varit avgörande för Sveriges hantering av coronapandemin.Men pandemin skyndat på utvecklingen av den nära vården snabbare än någonsin tidigare. Samtidigt som äldre patienter och patienter i riskgrupper, särskilt inom äldreomsorgen, har drabbats hårt har de kunnat få en god vård även om formerna ibland sett lite annorlunda ut. Det kan vi till viss del tacka den omställning till Nära vård som kommuner och regioner var mitt uppe i när covid-19 kom till Sverige.När coronapandemin slog till stod många regioner och kommuner mitt i planering, genomförande eller implementering av nya tjänster och arbetssätt inom ramen för nära vård-omställningen. Många regioner och kommuner har en gemensam målbild, har enats om en infrastruktur för samarbete och bedriver verksamhet i samarbete.Det handlar till exempel om lösningar med mobila team inom närsjukvård, hemsjukvård och rehabilitering, hemmonitorering och digitala vårdbesök. Under våren har en del fått pausas medan annat tvärtom snabbats på och fått både en tidigare start och större volym än planerat. Exempel på det är införandet av digitala tjänster och mobila team.Behoven av Nära vård har ökatFör att på ett säkert sätt möta patienter som tillhör riskgrupper har regionernas primärvård ställt om och kraftigt ökat antalet hembesök. De mobila team som redan fanns på plats innan pandemin bröt ut har utgjort en viktig bas för kroniskt sjuka personers möte med vården. Läkarmedverkan i särskilda boenden (SÄBO) och hemsjukvård har förstärkts. Samarbetet mellan kommunernas hälso- och sjukvård och regionernas primärvård och dess vårdcentraler har förbättrats.Att säkra upp vården för de mest sköra har varit högt prioriterat. Ett exempel på hur man snabbt tog sig an uppgiften att förebygga inläggning på sjukhus och skapa trygghet för personer i riskgrupper är det initiativ som Region Jönköpings län tog. Där identifierades ungefär 2500 personer som löper risk för inläggning på sjukhus ifall deras hälsa försämras. De kontaktades via telefon eller hembesök. Samtalen handlade om vad som är viktigt för personen, med frågor om de har tillgång till mat, mediciner och den hjälp de behöver.Återkopplingen från patienter och närstående visar på stor uppskattning över att någon tagit sig tid att söka upp dem och de har upplevt en extra trygghet med att en plan upprättats.Antalet digitala vårdkontakter har flerfaldigats både inom primärvården och inom den specialiserade vården under våren. Regionernas egna tjänster har ökat kraftigast, på många håll från en relativt låg nivå till att många nu använder dem. Allra störst ökning av användandet av digitala tjänster har skett bland äldre personer.En fortsatt nära vård i det nya normallägetFörra veckan publicerade vi på SKR en skrift, en spaning över vad som hänt inom hälso- och sjukvården under pandemins första fem månader. Det är intressant läsning och visar vilken otrolig förmåga hälso- och sjukvården har att hantera stora påfrestningar. Många patienter har drabbats hårt av covid-19. Många som inte insjuknat har på andra sätt också drabbats, exempelvis de patienter som fått sin planerade vård uppskjuten. Vi vet att många också har undvikit att söka vård under den här perioden.Det finns många erfarenheter och lärdomar att dra efter pandemin inför det fortsatta arbetet med omställningen till Nära vård. En grundpelare i den omställningen är en personcentrerad vård och det känns därför viktigt att lyssna och förstå hur förändringarna har mottagits av patienterna, brukare och närstående och ta tillvara deras erfarenheter. Det är så vi kan få långsiktigt hållbara lösningar inför framtiden.Vi befinner oss mitt i pandemin och den närmaste tiden kommer fortsatt vara mycket ansträngd. Men så småningom kan vi förhoppningsvis återgå till det nya normala. Jag är övertygad om att en central del i det arbetet kommer utgå ifrån de stora utvecklingssteg som nu tagits mot Nära vård.

      Läs mer
    • 2020-07-17
      Regionernas samverkan har varit avgörande
      Vården har under covid-19-pandemin visat på sin enorma omställningsförmåga. En avgörande del har varit regionernas välfungerande samverkan.
      Vården är som allra bäst när den behövs som allra mest. Det har den visat om och om igen den här våren, oc det fortsätter den att göra. Vårdpersonalens höga kompetens och enorma insatser är den allra viktigaste förklaringen till att alla de som drabbats av covid-19 har kunnat få den goda vård de fått. Intensivvården har stått i fokus, men den skrift om vårdens omställning under covid-19 som vi nyligen publicerat visar på den kapacitetsökning som skett i alla delar av vården:
      • Antalet intensivvårdsplatser i landet har fördubblats.
      • Digitaliseringen har tagit ett språng - antalet digitala vårdkontakter har flerfaldigats både inom primärvården och inom den specialiserade vården.
      • Möjligheter till egenvård i hemmet och tillgången till mobila team har byggts ut.
      Det som varit avgörande för att kunna hantera de så snabbt växande behoven av intensivvård, läkemedel och utrustning har handlat om den samverkan som skett mellan regionerna. Det finns sedan lång tid tillbaka en väl fungerade samverkan mellan regionerna inom många områden. De väl etablerade kontakterna har varit avgörande för att regionerna, i inledningen av pandemin, inom många områden snabbt kunde skala upp samordningen. Det har bland annat handlat om dagliga avstämningar mellan regionerna kring intensivvården och gemensamma insatser för att öka inköpen av skyddsutrustning och läkemedel.Eftersom covid-19 är en ny sjukdom, har helt ny kunskap baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet snabbt behövt sammanställas och spridas. Det har skett genom regionernas kunskapsstyrningsorganisation och professionsföreningar i samverkan med myndigheterna. I den akuta situation det har handlat om, har det varit avgörande att det redan funnits upparbetade samverkansformer. De nationella samverkansgrupperna för uppföljning och analys samt för läkemedel har varit särskilt viktiga. Att det funnits etablerade samverkansgrupper på läkemedelsområdet har haft avgörande betydelse för hanteringen av de situationer då det uppstått brist på viktiga läkemedel för intensivvården.Nyligen publicerade vi på SKR en rapport, en spaning över vad som hänt inom hälso- och sjukvården under pandemins första fem månader. Det är förstås för tidigt att utvärdera och ge en helt övergripande och rättvisande bild av allt som skett hittills. Vi hoppas dock att den kommer att fungera som ett kunskapsunderlag för kommande utvärderingar och Coronakommissionens arbete. Eftersom vi fortfarande befinner oss mitt i krisen har vi endast i begränsad utsträckning tillgång till data för att belägga de omställningar vi ser.Rapport: Samverkan och förnyelse – En spaning över omställningen i hälso- och sjukvården under fem månader med coronaMen det går att slå fast är att vi i grunden har ett robust system med förmåga att klara stora påfrestningar. Kapacitetsökningarna, omställningarna och utvecklingssprången som tagits under blott fem månader visar vilken kraft svensk hälso- och sjukvård besitter när alla delar av vården arbetar tillsammans.
      Läs mer
    • 2020-06-05
      Viktigt att kvinnor och ungdomars sexuella hälsa och rättigheter stärks
      Hur kan vården och ungdomsmottagningarna bidra till en god sexuell hälsa hos unga och stödja kvinnor som utsätts för sexuellt våld eller könsstympning? SKR har tre nya rapporter på området.
      Alla människor har rätt till en trygg och säker sexualitet fri från fördomar, diskriminering, våld och tvång. I vården och på ungdomsmottagningar görs idag många goda insatser, men det finns områden som kan utvecklas. Det visar tre nya rapporter från SKR som tagits fram inom ramen för en nationell överenskommelse om kvinnors hälsa.Med tydligare uppdrag kan ungdomsmottagningarna nå flerI den första rapporten har vi kartlagt ungdomsmottagningarnas arbete att främja ungas hälsa och stödja i frågor om sexualitet och egenmakt. Kartläggningen visar att mottagningarnas stöd är mycket uppskattat, men också att det kan vara svårt att nå killar, unga hbtq-personer och unga i socioekonomiskt utsatta situationer. För att nå ut bredare behövs mer utåtriktat arbete och möjlighet att besöka mottagningen digitalt. Många ungdomsmottagningar saknar också tydliga uppdragsbeskrivningar, vilket skulle kunna underlätta att prioritera insatser som kan nå fler.I rapporten finns många goda exempel. Bland annat från Göteborgs stad där enheten HälsUM koordinerar alla ungdomsmottagningars utåtriktade arbete. Andra exempel är Region Skåne som satsar på digitala besök och Region Västerbotten där ungdomsmottagningarna byter kunskap för att erbjuda ett mer jämlikt stöd. Den nationella webbplatsen UMO – som ger stöd till ungdomar om sex, hälsa och relationer, är också ett viktigt komplement.Rapport: Ungdomsmottagningar och ungas sexuella hälsa – Nuläge och vägar framåtVården behöver fånga upp de som utsatts för sexuellt våld tidigare i livetDen andra rapporten har kartlagt vården vid sexuellt våld. Våldet får stora konsekvenser för den som utsatts, och vården har en viktig roll – både i det akuta skedet och att i förebygga ohälsa på sikt. Kartläggningen visar att kompetensen om sexuellt våld har ökat över tid och att kunskapsstöden för det akuta medicinska omhändertagandet fungerar bra. Däremot kan vården bli bättre på att fånga upp de som utsatts tidigare i livet. ärför är det viktigt att fokusera på stöd och behandling för den patientgruppen, och att roller, ansvar och processer tydliggörs. I rapporten finns också exempel från en rad verksamheter som har utvecklat goda arbetssätt på området.Rapport: Vården vid sexuellt våld – Nuläge och vägar framåtKunskap om vård vid könsstympning behöver spridasDen tredje rapporten samlar kunskap från fyra verksamheter som på olika sätt specialiserat sig inom vård vid könsstympning. Patientgruppen är relativt liten, och därför är det viktigt att sprida den kunskap och de goda arbetssätt som utvecklas på olika håll i landet. Rapporten är tänkt som stöd till yrkesverksamma som i sin kliniska vardag möter dessa kvinnor.Rapport: Vården för kvinnor som utsatts för könsstympning – lärdomar från fyra verksamheterEn fråga om folkhälsa – och om jämställdhetAtt ha makt över sitt eget liv, sin kropp och sin sexualitet är inte bara en fråga om hälsa och välbefinnande. Det är också en fråga om jämställdhet. Vården och ungdomsmottagningarna är viktiga aktörer här. De kan stödja unga då de formar sina liv, och de kan hjälpa dem som utsatts för tvång eller våld att läka och få upprättelse. Runt om i landet görs många viktiga insatser. Men vi kan alltid bli lite bättre – och sprida de goda arbetssätten till fler.
      Läs mer
    • 2020-02-05
      Tio års nationell satsning mot cancer
      I måndags uppmärksammade vi att den nationella cancerstrategin funnits i tio år. Det är mycket som hänt inom cancervården de senaste tio åren.
      De tio åren med nationella cancerstrategin och regionala cancercentrum (RCC) har satt ordentlig fart på utvecklingen. Tillsammans har regionerna, SKR, RCC och staten kraftsamlat och samverkat för att göra en i många stycken god cancervård ännu bättre.Följer man tidslinjen och ser allt som har hänt och gjorts är det lätt att bli imponerad. Nationella vårdprogram, koncentration av högspecialiserade behandlingar, nationellt bibliotek för läkemedelsregimer, standardiserade vårdförlopp. Och det viktigaste av allt; canceröverlevnaden ökar och en stor del av patienterna är nöjda med sin vård.Det finns mycket att vara stolt över. Men allt är inte lika bra, vi kan inte slå oss till ro. De kommande tio åren behöver vi jobba mer med prevention, rehabilitering och forskning. Och vi måste få de standardiserade vårdförloppen att fungera lika bra överallt så vi får ner väntetiderna och minskar skillnaderna i landet.Tydliga processerTydliga processer kan bidra till kortare väntan men även en minskad känsla av ovisshet, osäkerhet om nästa steg och rädsla för att falla mellan stolarna. Införandet av standardiserade vårdförlopp är en milstolpe i arbetet med att föra denna utveckling framåt. De standardiserade vårdförloppen har medfört gemensamma nationella utredningsprogram med fastställda ledtider, men fortfarande återstår mycket arbete innan denna reform har fått fullt genomslag.Det är därför viktigt med långsiktighet och uthållighet. Inte bara utredningsdelen behöver standardiseras, utan även behandling, uppföljning och rehabilitering. Patienten behöver bli mer delaktig i att utforma processen samtidigt som informations- och kommunikationskanaler behöver utvecklas.Fokus på förebyggande arbeteNär vi lever längre ökar också risken att drabbas av cancer. Och cancer kan drabba vem som helst, även den som lever hälsosamt. Forskning visar dock på att cirka 30 procent av all cancer kan förebyggas. Därför är förebyggande insatser väldigt viktiga för att vi ska kunna motverka den fortsatta prognosen om en kraftig ökning av antalet cancerfall.Vaccination, screening och andra strukturerade metoder för att så tidigt som möjligt fånga upp patienter med ökad risk för cancer är viktigt. Och vissa högriskgrupper behöver omfattas av särskilda kontrollprogram.Cancerstrategin påverkar hela hälso- och sjukvårdens utvecklingDen nationella cancerstrategin har satt fart på utvecklingen inom cancerområdet, men också inom kunskapsstyrningen i stort och utvecklingen av hela hälso- och sjukvården. Många av de utmaningar cancerområdet står inför gäller även för andra delar av vården. Nu utvecklas till exempel patientcentrerade och sammanhållna vårdförlopp inom flera sjukdomsområden.Barncancervården är ett exempel på där utvecklingen verkligen går åt rätt håll. I dag är överlevnaden i barncancer 85 procent. Men inga barn ska behöva dö i cancer. Vi kan inte vara nöjda förrän alla barn som drabbas av cancer överlever.Vi firar nu att den nationella cancerstrategin fyller tio år och de framsteg som skett inom cancervården. Men vi påminner oss också om att vi måste fortsatta arbeta. För att tydliggöra och stärka det nationella samarbetet har RCC i samverkan tagit fram en gemensam, nationell inriktning som samlar RCC:s ståndpunkter, mål och aktiviteter de närmaste åren – Vägen framåt. För det finns en tydlig väg framåt för hur vår cancervården ska bli ännu bättre och rädda fler liv.
      Läs mer
    • 2020-01-29
      Vårdförlopp för en mer jämlik vård
      Nu i vår införs sju nya personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp i våra regioner. Det är ett viktigt steg i utvecklingen av en god, jämlik och personcentrerad vård för alla som behöver den.
      Om jag som patient går in på en vårdcentral i Göteborg och söker vård för höftledsartros, kan jag då vara säker på att jag skulle få samma vård om jag går in på en vårdcentral i Östersund eller i Helsingborg? Skulle jag få samma undersökningar, få samma behandling och uppföljning? Svaret på frågorna är att vårdprocesserna ser olika ut. Det betyder inte att vården är bättre på den ena eller andra platsen, men utgångspunkten för bedömningarna kan se olika ut – och därmed vårdens insatser och resultat. Men det centrala i de nya vårdförloppen är att de utgår från personens behov och förutsättningar. Det är därför vi kallar dem personcentrerade och sammanhållna.Vårdförloppen ska vara breda och kan inkludera primärvården och den kommunala hälso- och sjukvården. Även uppföljning och rehabilitering kan ingå. Sedan 2015 har vi haft standardiserade vårdförlopp inom cancervården. Dessa har fokuserat på att effektivisera processerna och korta väntetiderna. Men också om att öka förutsägbarheten för patienten; en cancermisstanke är alltid skrämmande och väntan skapar oro, då kan tydlig information och kortare väntetider vara avgörande. De nya vårdförloppen är mer komplexa och avser ofta kroniska sjukdomar.Syftet är att patienten ska få en jämlik och effektiv vård med hög kvalitet. När patienten kommer in på vårdcentralen eller sjukhuset ska han eller hon mötas av en välorganiserad, helhetsorienterad process utan oklarheter. På så sätt ska patientens livskvalitet och nöjdhet med vården förbättras och bli lika för alla.Sju vårdförlopp på öppen remissNu har regionerna i samverkan tagit fram sju vårdförlopp och för att kvalitetssäkra dem vill vi öppna för dialog med berörda parter. Vårdförloppen ligger nu ute på remiss. En remiss som är öppen för synpunkter – för patientföreningar, profession, regioner, kommuner, specialistföreningar och andra som känner sig berörda. Vårdförloppen är:
      • höftledsartros
      • KOL
      • kritisk benischemi
      • reumatoid artrit
      • schizofreni
      • sepsis
      • stroke
      Utveckling av vårdenPersoncentrerade och sammanhållna vårdförlopp är framtagna av arbetsgrupper för respektive sjukdomsområde i det nationella systemet för kunskapsstyrning hälso- och sjukvård där regionerna samverkar. Grupperna är tvärprofessionellt sammansatta med bland annat patientrepresentanter, specialistläkare, primärvårdsföreträdare, omvårdnads- och rehabiliteringskompetens och personer med kunskaper om kvalitetsregister. SKR:s roll är att koordinera och stödja arbetsgrupperna.Vården behöver ställas om och vi behöver vidareutveckla den nära vården. För de flesta vårdgivare innebär vårdförloppen inte någon större förändring. På många håll arbetar man så här redan idag. Men den potential och kunskap som finns inom vården behöver tas tillvara, samordnas och bli mer jämlik. De personcentrerade och sammanhållna vårdförloppen är ett av flera verktyg regionerna behöver för att driva en långsiktig och hållbar hälso- och sjukvård.De kommer att göra arbetet enklare och tydligare för personalen och tryggare för patienten. För att ytterligare stärka patientens delaktighet är de så kallade patientkontrakten en viktig del i vårdförloppen. Patientkontrakt är en individanpassad överenskommelse som beskriver vad patienten ansvarar för och vad vården tar ansvar för. Det är inget juridisk dokument utan en gemensam planering om vem som gör vad och som också tar hänsyn till patientens prioriteringar. Patientkontrakt kommer att gälla i hela vården inte bara i vårdförloppen.I april kommer arbetet med införande att påbörjas och fler vårdförlopp är under framtagande. Det är med stor tillförsikt jag ser fram emot tillämpningen av vårdförloppen. Att kunna få en jämlik vård som tar hänsyn till mina behov och prioriteringar och är baserad på bästa tillgängliga kunskap borde var ett högst rimligt krav för mig som patient. Och med det nu inledda arbetet tar vi viktiga steg i den riktningen. För till syvende och sist borde all vård vara personcentrerad och sammanhållen och baserad på bästa tillgängliga kunskap.
      Läs mer
    • 2019-12-12
      Kunskap om kön och genus förbättrar vården
      Kunskap om likheter och skillnader mellan kvinnor och män är en fråga om både bemötande och patientsäkerhet.
      Långvarig smärta är ett komplext område där det finns tydliga könsskillnader. Forskningen visar att kvinnor har mer smärta än män, att kvinnor och män upplever och beskriver smärtan olika och har olika strategier för att hantera smärtan.Forskare har tidigare förklarat olikheterna med biologiska skillnader, men smärta är en subjektiv upplevelse och påverkas bland annat av hur vi uppfostrats att visa, beskriva och hantera den.Normerna, det vill säga våra gemensamma föreställningar om hur män och kvinnor är och bör vara, kan alltså leda till omotiverade skillnader i bemötande, bedömningar och behandlingar för kvinnor och män med smärta.Den här beskrivningen av könsskillnader kommer från Västra Götalandsregionen och Kunskapscentrum för jämlik vård (KJV).Hur normerna griper in och påverkar vården är utgångspunkten för verktyget Smärtkuben, som tagits fram av KJV. Smärtkubens sex sidor ställer korta, konkreta frågor inom olika teman som inbjuder till reflexion över hur våra egna föreställningar kommer till uttryck i bemötande och behandling av patienter, vilket i sin tur kan leda till en mer jämställd hälso- och sjukvård.Kunskapscentrum för jämlik vård belönades i år med Svenska jämställdhetspriset för sitt mångåriga arbete. Utgångspunkten för verksamheten är att människors behov och erfarenheter är olika och att vården därför behöver variera med dem. Genom forskning, utbildning och verksamhetsutveckling bidrar de till vårdens förutsättningar att jämna ut omotiverade skillnader mellan olika grupper, exempelvis mellan kvinnor och män(O)jämställdhet i hälsa och vårdFör tolv år sedan gav SKR ut kunskapsöversikten (O)jämställdhet i hälsa och vård. I år har vi uppdaterat den utifrån senast tillgängliga data och forskning. Rapporten ger otaliga exempel på hur verkliga eller inbillade könsskillnader påverkar vårdens kvalitet och beskriver tre huvudsakliga felkällor:Den första felkällan är när vården inte tar hänsyn till faktiska biologiska skillnader. Ett exempel är hormonella skillnader som gör att kvinnor och män reagerar olika på läkemedel. Ett annat exempel är när kvinnor med bråck i ljumsktrakten opereras utifrån den manliga kroppen som norm, vilket leder till att betydligt fler kvinnor måste opereras om och därmed utsätts för ökade risker.Den andra felkällan är när vården behandlar kvinnor och män med samma symtom eller diagnos olika, som en följd av stereotypa föreställningar om kön. Ett exempel gäller depression där kriterierna grundas på symtom som kvinnor typiskt sett uppvisat, vilket kan leda till att män som uppvisar andra symtom vid depression inte fångas upp av vården.Den tredje felkällan är när vården behandlar enskilda kvinnor eller män utifrån kunskap om könsskillnader som gäller på gruppnivå, men som inte nödvändigtvis gäller alla individer. Det kan till exempel handla om att läkare inte ställer frågor om kvinnliga patienters alkoholvanor trots att det kunde vara relevant vid vissa typer av magsmärtor, eftersom det oftare är män som söker vård för alkoholrelaterade symtom.Den positiva slutsatsen av kunskapsöversikten är att könsskillnader i hälsa, vårdtillgång och vårdkvalitet går att påverka, så att både hälsan och vården blir mer jämställd.Jämställdhetsperspektivet behövs på alla nivåerFör att olika grupper av kvinnor och män, flickor och pojkar ska kunna få en likvärdig vård måste ett jämställdhetsperspektiv finnas med i alla delar av organisationen, från planering och beslutsfattande till det dagliga görandet. Det är den strategi som kallas jämställdhetsintegrering.Region Örebro län har tagit fram en handlingsplan för jämställd vård. Fokus ligger på att integrera jämställdhet i hälso- och sjukvårdens och folktandvårdens kontinuerliga kvalitets- och förbättringsarbete och i arbetet med regionens gemensamma värdegrund.Utgångspunkten för handlingsplanen är definitionen av god vård, som ska vara säker, individanpassad, kunskapsbaserad, jämlik, tillgänglig och effektiv. Inom alla dessa områden ser regionen ökad jämställdhet som en möjlighet till förbättring och kvalitetsutveckling.Handlingsplanen innehåller mål, aktiviteter och indikatorer för att integrera ett jämställdhetsperspektiv genom hela verksamheten. Exempel på aktiviteter är att all löpande verksamhetsutveckling granskas från ett genus- och jämställdhetsperspektiv eller att relevanta styrdokument granskas ur ett jämställdhetsperspektivEn röd tråd i handlingsplanen är riktade insatser för att öka kunskapen om genus och jämställdhet för hälso- och sjukvårdens övergripande ledningsgrupp, områdenas ledningsgrupper samt chefer på olika nivåer.Det görs många bra satsningar i kommuner och regioner. Det pågår ett stort arbete i regionerna för att säkerställa att vården baseras på senast tillgängliga kunskap. I det arbetet måste kunskap om likheter och skillnader mellan kvinnor och män vara en integrerad del. Jag vill tipsa er om att läsa rapporten (O)jämställdhet i hälsa och vård. Ett bidrag till hur vi kan fortsätta utveckla en god vård för alla.
      Läs mer
    • 2019-12-09
      Läkemedelsbristen är oroande
      Den senaste tiden har det rapporterats mycket om läkemedelsbrist. Det är oroande och ett växande problem som drabbar allt fler patienter. Nu krävs en tydligare samordning på nationell nivå.
      Bristen på läkemedel ökar i Sverige. Ofta finns ersättningsprodukter att tillgå så att patienten inte behöver drabbas, men ibland blir konsekvenserna värre. I somras uppkom exempelvis brist på litium, som används för hindra maniska och depressiva skov hos personer som lider av bipolär sjukdom. Genom att ransonera de lager som fanns och möjliggöra licens för utländska förpackningar kunde de största problemen trots allt hanteras tills läkemedlet fanns i lager igen.Att läkemedel som patienter fått utskriva inte finns på apoteket har blivit vanligare. Om apoteket då inte har några ersättningsprodukter måste patienten ta kontakt med sjukvården igen, som får besluta om ett annat läkemedel och skriva nya recept. Det tar både tid för patienten och för sjukvården. Dessutom går det inte alltid att garantera att ersättningsprodukten är lika bra anpassad till patientens behov.Läkemedelsbrister uppstår även inom sjukhusvården. Det finns många exempel på läkemedel som används i vården varje dag som i perioder inte finns att få tag på. Den senaste tiden har det bland annat handlat om vissa antibiotika, smärtstillande läkemedel och anestesiläkemedel. Sjukvårdspersonal får lägga allt mer tid på att leta ersättningsprodukter för läkemedel som inte finns och utifrån det göra nya rekommendationer och förändra rutiner. Ibland kan det dröja innan ersättningsprodukter finns på plats. Och det finns förstås alltid extra risker när personal ska hantera nya läkemedel.Sverige har fortsatt god tillgång på läkemedel. De allra flesta patienterna får de läkemedel de ska ha i rätt tid och vid bristsituationer finns det oftast fullgoda ersättningsprodukter. Men bristen på läkemedel ökar och det är något vi måste ta på stort allvar. Det är i första hand en fråga om patientsäkerhet, men osäkerheten skapar förstås också oro för de patienter och anhöriga som inte kan vara säkra på att de läkemedel de behöver finns tillgängliga.Många orsakerHur har det då kunnat bli så här? Det finns inte ett enkelt svar på den frågan och därmed inga enkla lösningar. Det är många omständigheter som samspelar:
      • Läkemedelsförsörjningskedjan är komplex. Många verksamma substanser tillverkas endast på ett fåtal platser, vilket innebär att en brand i en enstaka fabrik i Kina eller ett datafel i en annan fabrik i Indien kan skapa global brist på specifika läkemedel.
      • Många aktörer är involverade i produktion och distribution och det är många steg på vägen till slutanvändaren. När alla aktörer slimmar sina processer och lager finns liten reservkapacitet i systemet och sårbarheten blir stor.
      • Den globala efterfrågan på läkemedel har ökat de senaste åren och konkurrensen om läkemedel mellan länder har hårdnat. Trenden är att det i högre grad är marknaden, och inte patientens behov, som styr tillgången på läkemedel.
      • Tidigare i år kom nya EU-direktiv om e-verifikation där varje läkemedelsförpackning ska ha en unik spårbar kod. Det är i grunden positiva förändringar som innebär en säkrare hantering, men övergången har varit besvärlig då läkemedelsföretagen inte alltid hunnit med att byta ut sina förpackningar tillräckligt snabbt. Andra regulatoriska krav kan också innebära temporära eller mer långvariga komplikationer.
      • När brister väl uppstår i Sverige finns ett antal lagar och förordningar som gör det svårare att optimera distributionen. Bland annat saknas det en aktör med tydligt övergripande nationellt ansvar för tillgången till läkemedel.
      Många av orsakerna är globala och vi i Sverige är långt ifrån ensamma om att uppleva en ökad osäkerhet kring läkemedelstillgång. Vi kommer sannolikt se fler initiativ på området framöver, inte minst inom EU där den nya EU-kommissionären med ansvar för hälsofrågor har fått i uppdrag att arbeta med ”accessible and affordable medicines” – en välkommen prioritering.Behov av bättre nationell samordningSKR och regionerna har i flera år drivit frågan om bättre nationell samordning vid bristsituationer. Vi har försökt att belysa frågan och öka kunskapen och förståelsen för de problem som bristsituationer skapar för sjukvården och patienterna. Det regeringsuppdrag som Läkemedelsverket nu har om att förbättra information och samordning är ett viktigt resultat av det arbetet.Men frågan kvarstår. Den kedja av aktörer som påverkar tillgången till läkemedel, allt från produktion av substans och färdigt läkemedel, via distributörer till apoteksledet och slutligen sjukvården och patienterna är komplex och sårbar.Vi behöver få en bättre överblick över var läkemedel finns. Vid bristsituationer behöver det bli enklare att omfördela läkemedel mellan vårdgivare, regioner och apotek och nyttiggöra de läkemedel som finns tillgängliga för att säkerställa behandling till de patienter som har störst behov. Även om enskilda vårdgivare inte kan beställa vissa läkemedel så kan de ändå finnas i systemet, men får enligt regelverket inte flyttas dit de behövs mest.Vården kan i dag, i samråd med patienten, hantera de allra flesta bristsituationer som uppstår. Men redan nu ser vi allt fler patienter som kommer i kläm och bristsituationer som utgör patientsäkerhetsrisker. Utvecklingen är oroväckande.En viktigt fråga för regionerna är att utveckla den egna lagerhållningen. Men framför allt behöver statens engagemang och åtgärder för att förebygga och åtgärda brister på läkemedel bli tydligare, mer långsiktigt och utgå från patienternas behov. Det krävs ändringar i regler och lagar för att säkerställa tillgången till läkemedel. Och det nationella samordningsansvaret behöver bli tydligare.
      Läs mer
    • 2019-12-05
      Att stärka barns psykiska hälsa kräver långsiktighet
      Besöken till barn- och ungdomspsykiatrin ökar. Det finns inga enkla lösningar, men vi vet att vi behöver arbeta mer förebyggande och hälsofrämjande.
      Under de senaste två åren har antalet besök hos barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) ökat med 24 procent. I dagsläget har regionerna svårt att få tag på personal som kan stå för den behandlarkraft som behövs både i första linjen och inom specialistvården. Läkarna och sjuksköterskorna har blivit fler, men det räcker inte till när allt fler söker vård för psykisk ohälsa.Det finns flera anledningar som ligger bakom den kraftiga ökningen av patienter till BUP. Vi har nu en stor barnkull som växer upp. De är den första generationen som lever i det vi kallar för ett kunskapssamhälle, där det finns ett enormt utbud av upplevelser, där det finns hur många möjligheter som helst att överbelasta hjärnan. Och självklart kan det vara svårt för en yngre person att hantera den dystra samhällstonen som finns i debatten idag.Barn och ungdomar är idag mer stillasittande och rör inte på sig i samma utsträckning som tidigare generationer. Flera forskningsprojekt påvisar att just fysisk aktivitet har en positiv effekt på den psykiska hälsan.Med det ökade trycket på BUP kommer regionerna få allt svårare att leva upp till vårdgarantin. Förra året var det bara tre regioner där minst 90 procent av de som kontaktade vården fick en första bedömning inom 30 dagar: Gotland, Skåne och Stockholm.Det är viktigt att vi inte hemfaller åt kortsiktiga och snabba lösningar trots de ökade köerna. Idag tar cirka en miljon av befolkningen läkemedel mot ångest och depression. Användandet har ökat mest bland de unga. Läkemedel är en tillfällig lösning, och kan göra att man inte får tillfälle att ta itu med det som är den egentliga orsaken till den psykiska ohälsan.Att var tionde person använder läkemedel mot psykisk ohälsa är en för hög siffra och det finns andra sätt att möta den ökande psykiatriska problematiken i samhället. Många gånger vill man ha lösning på problem för stunden, istället för att förändra sitt liv för att må bättre på lång sikt. Sjukvården känner också av ett tryck från folk på snabba lösningar och då tar man till läkemedel istället för insatser när behandlingskapaciteten inte räcker till.Vi måste lära oss att hantera vårt välmående, vi måste få tillbaka tilltron till vår egen förmåga och samhällets förmåga. Vi behöver titta på livs- eller samhällssituationen och inte lägga ansvaret på individen genom att sjukdomsförklara det som egentligen är normala reaktioner på en utsatt situation eller på saker som man varit med om.Vi behöver också förändra samhället så det motsvarar människors förmågor och rusta individerna så de klarar leva i dagens samhälle. Därför är det besked som vi fick tidigare i veckan mycket positivt, att regeringen tillsätter en utredning som ska se över hur den nära vården kan erbjuda ett bättre och mer sammanhållet stöd för barn och unga som lider av psykisk hälsa. Det är bra nyheter och någonting som vi kämpat för att få till stånd i flera år.Det stöd som barn och unga får behöver hållas ihop bättre och utgå mer ifrån varje individs behov. Genom bättre hälsofrämjande insatser kan barn- och ungdomspsykiatrin på sikt avlastas, målet måste vara att så få unga som möjligt ska behöva uppsöka BUP. Jag ser fram emot den här utredningen och räknar med att vi från SKR kommer att få delta.
      Läs mer
    • 2019-11-21
      Stadig ökning av ST-läkare i allmänmedicin
      De senaste åren har antalet ST-läkare i allmänmedicin ökat stadigt. Och ökningen fortsätter, visar SKL:s senaste kartläggning.
      Jag tror inte att någon har missat att vi behöver fler specialister i allmänmedicin i den svenska sjukvården, både för att klara kvalitet, kontinuitet och tillgänglighet i dagens primärvård och för att klara den pågående omställningen till en nära vård.Därför är det mycket glädjande att antalet ST-läkare har ökat stadigt under många år.De senaste åren har det förekommit en mängd olika uppgifter om hur många ST-läkare det egentligen finns i allmänmedicin. Socialstyrelsen, Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, och utredningen om God och nära vård har landat på uppskattningar på mellan 2000 och 2800 ST-läkare, där Socialstyrelsen står för både den lägsta och den högsta siffran (Nationella planeringsstödet 2018 resp. 2019).SKL:s personalstatistik ger en god bild av antalet anställda i regionerna, och där har vi kunnat se en långsam men stadig ökning av antalet ST-läkare i allmänmedicin över åren, från knappt 1700 ST-läkare år 2014 till drygt 2000 ST-läkare idag.Men i primärvården finns som bekant en stor andel privata utförare, som inte kommer med i SKL statistik. En kartläggning som SKL har gjort tidigare i år visar dock att även de privatanställda ST-läkarna i allmänmedicin har fortsatt att öka, från omkring 700 år 2014 till drygt 900 ST-läkare idag.Sammantaget fanns det därmed i maj i år 2950 ST-läkare i allmänmedicin.För mig bekräftar det att vi är på rätt väg och att regionerna satsar långsiktigt på primärvårdens kompetensförsörjning. Ökningen av ST-tjänster i allmänmedicin behöver fortsätta under kommande år, och den behöver ske parallellt med satsningar på andra utbildningstjänster, vidareutbildning och kompetensutveckling för medarbetarna i dagens och morgondagens nära vård.Jag har gott hopp om att vi redan under nästa år ska komma upp i 3000 ST-läkare i allmänmedicin nationellt. Och om primärvården får förutsättningar att fortsätta bygga upp utbildningskapaciteten, bör vi framåt år 2025 vara uppe på den nivå på runt 3250 ST-läkare som den statliga utredaren Anna Nergårdh har pekat ut som en hållbar nivå för att säkra den framtida kompetensförsörjningen i den nära vården.Det behövs fortsatt långsiktiga satsningar på primärvården i hela landet för att klara kompetensförsörjningsuppdraget och vi kommer att nå dit utan statlig styrning eller snävt riktade statsbidrag som inte går att använda där de bäst behövs.

      Läs mer

    Prenumeration