%20RGB_SKR_Logotype.png)
Förändringen i Borgholm
Det pågår en omställning av vården i vårt land. Vi kallar det Nära vård. Det är inte en ny organisationsnivå eller en benämning på dagens primärvård, utan snarare ett nytt sätt att arbeta med hälsa, vård och omsorg.
En mer tillgänglig, närmare vård kan tillsammans med nya arbetssätt i vården innebära att resurserna inom vård och omsorg kan användas bättre och därmed räcka till fler. Hur ska man då uppnå detta?
Idag saxar jag från Åke Åkessons kloka ord från skriften Nära vård i Borgholm, där han är verksamhetschef:
”Generellt är vår sjukvård i Sverige som bäst när patienten är som sämst, såvida det handlar om akuta tillstånd för tidigare friska personer. Hjärtinfarkter, benbrott, trafikolyckor, magblödningar, blindtarmsinflammationer och många fler akuta tillstånd hanteras snabbt och effektivt.
När det gäller mer och mest sjuka äldre är situationen en annan. Dessa människor sköts bäst så långt det är möjligt i primärvården, i bästa fall i hemsjukvården eller motsvarande. När en äldre multisjuk hamnar på en akutmottagning är det väldigt lätt att ”finna fem fel”. Men ofta är det lika svårt att förstå vad som just denna dag tvingade denna människa till akutmottagningen. Störst chans att hitta rätt har naturligtvis en erfaren geriatriker i nära kontakt med patientens egen läkare från hemsjukvård/vårdcentral.
Många vägar in
Ett helt sjukhus och bara en akut ingång, vilket resursslöseri! När vi har bemannat primärvården för att med kompetens och kontinuitet sköta alla patienter kan vi öppna många vägar in till sjukhuset. Allmänmedicinaren kontaktar rätt organspecialist eller geriatriker. Allmänmedicinaren och sjukhusläkaren kommer överens om en optimal handläggning. När detta innebär inläggning går patienten direkt till en anvisad plats där fortsatt utredning och behandling redan är förberedd. Patientens läkare från primärvården håller kontakten med ansvarig sjukhusläkare.
Vården optimeras och hemgång sker så snart sjukhuset inte behövs för diagnostik och behandling. Omvårdnad sker ofta mycket bra i Hemsjukhuset, naturligtvis kan dock tiden på sjukhuset ibland förlängas av omvårdnadsbehov som bara kan tillgodoses där.
Hoppfullt
Ja, visst är det självklart och enkelt! Så enkelt att jag när jag skriver tänker jag att det nästan låter förnumstigt. Ändå är detta oftast mycket långt från verkligheten. I Borgholm har vi tillsammans försökt att genomföra denna omställning och kommit en bra bit på väg. Vi kallar det Borgholmsmodellen. Det ligger något genuint hoppfullt för alla i denna förändring.”
Skribent
Du måste vara inloggad för att få kommentera
Stängd för fler kommentarer
Dela
Kontakt
Har du en fråga med anledning av det pågående virusutbrottet?
Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.
Tack för att du hjälper oss!
Om bloggen
På vårdbloggen skriver vi om och reflekterar kring aktuella frågor som rör hälso- och sjukvården.
-
Göra lika när det är bra – och olika när det ger bäst resultat
”Äntligen kan vi få besked om när vi kan få vaccinera oss.” Det sa Per-Anders Sandström, som är 70+ och bor på Gotland i ett samtal som jag deltog i i TV4:s Nyhetsmorgon i morse.
Känslan av hopp delar Per-Anders sannolikt med väldigt många människor, särskilt många äldre som likt Per-Anders gjort sitt yttersta för att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer och gjort avkall på mycket i livet sedan pandemin började.Att kunna infria inte minst alla äldres hopp om vaccination för att få en mer normal vardag är en stark drivkraft för alla som jobbar med vaccineringen. Men de stora förhoppningarna skapar förstås också en extra frustration över att regionerna hittills inte fått de leveranser som utlovats. I december var prognosen från regeringen genom Folkhälsomyndigheten att regionerna under januari och februari sammanlagt skulle få 3,75 miljoner doser vaccin. Men verkligheten är en annan; fram till sista februari kommer regionerna att ha fått knappt 1,1 miljoner doser. Alltså inte ens en tredjedel av den mängd vaccin som angavs i prognosen för två månader sedan och mindre än de 1,2 miljoner doser som krävs för att vaccinera alla som ingår i första fasen av prioriteringsordningen.Det är leveranserna som avgör vaccinationstakten och som tyvärr gör att Per-Anders och alla andra som ställer sitt hopp till vaccinationerna, kommer få vänta lite längre.Regionerna står redoNär regionernas vaccinsamordnare möts varje vecka diskuteras ett stort antal praktiska frågor. De delar erfarenheter, bryter problem och diskuterar olika samordningsfrågor kopplat till vaccineringen. Varje onsdagseftermiddag är budskapet klart och tydligt: Det står lokaler färdiga, extrapersonal har anställts, regionerna har tecknat avtal med samarbetspartners som ska bistå i vaccinationerna. Man står redo när de stora leveranserna av vaccin kommer, men de omfattande extra resurserna tas inte i bruk förrän vaccinet faktiskt kommer.Region Gävleborg pekar på mycket god samverkan mellan regionen och de tio kommunerna i regionen som nyckeln till att de både haft ett välfungerande arbete hittills och att de står rustade framåt. Region Stockholm har vaccinerat många medarbetare i hälso- och sjukvården och i äldreomsorgen och börjar idag på bred front med de som har hemtjänst via över 200 vårdcentraler.Region Kalmar jobbar under devisen ”Så enkelt som möjligt” och kommer exempelvis ha flexibla öppettider på sina vård- och hälsocentraler. I Region Örebro har omkring 750 personer extraanställts och de kommer vaccinera på större vaccinationsnoder, som regionen iordningsställer på fem platser – allt för att så många som möjligt, ska ha så nära som möjligt och kunna få vaccin på ett smittsäkert sätt.Det här är några exempel som visar att regionerna arbetar utifrån sina olika förutsättningar. Det är storstad och glesbygd, olika demografi och olika avstånd mellan tätorter exempelvis. Regionerna gör lika där det är bra att göra lika, och olika där det leder till goda resultat. Vaccineringen är ingen tävling. Vi ska göra detta i hela Sverige och det viktiga är att vi når hög täckningsgrad av vaccineringen under det första halvåret i år i hela landet, helt i enlighet med det mål som vi har tillsammans, regionerna och regeringen. Och till syvende och sist handlar det om att förhindra svår sjukdom och att rädda liv.Ingen ska behöva utstå hån och hatVaccineringen mot covid-19 skapar mycket känslor. Det är naturligt, men driver fram en önskan att följa allt arbete i realtid och ställa regioner mot varandra. Under förra veckan berättade flera av vaccinsamordnarna och andra anställda i regionerna, liksom tjänstepersoner på Folkhälsomyndigheten, att de får hån och hat riktade mot sig i mail, brev och telefonsamtal. Det finns publikt i sociala medier, inte minst på Twitter, men det landar också i mailkorgen, i sms och i kuvert i pappersposten. Det är oacceptablet.Att varje dag få ta emot okända människors hat tär på hårt arbetande engagerade människor. Även om en vaccinsamordnare, en smittskyddsläkare, en verksamhetschef eller en vetenskapsjournalist vet att det oftast inte är en personlig kommentar, så är det ändå personer som får ta emot människors rädslor, missnöjen och allmänna behov av att hitta syndabockar. De tjänstepersoner i kommuner och regioner som nu gör enorma insatser för att få den största vaccinationsinsatsen i Sveriges historia på plats, ska inte behöva utstå hat eller hot.Det är ett ansvar för arbetsgivare, men också för oss alla som medmänniskor. Samma sak ska förstås gälla för myndighetsföreträdare, journalister och förtroendevalda, som i sina olika roller är publika i pandemin. Det borde vi alla vara hundraprocentigt överens om!
Läs mer
-
Får vi kramas snart?
Vaccinationen mot covid-19 är ett arbete som kräver uthållighet, det handlar i slutänden om att uppnå så hög täckningsgrad som möjligt i hela befolkningen. Vi får inte glömma det nu när leveranserna krånglar och målet om att erbjuda hela befolkningen vaccination innan halvårsskiftet utmanas.
Arbetet är tufft för alla de som arbetar i någon del av vaccinationskedjan. Utmaningen är leveranserna av vaccin, regionerna kan inte vaccinera utan vaccin. Att hela tiden planera och planera om när leveransplanerna förändras med allt för kort framförhållning skapar ett enormt merarbete, frustration hos medarbetarna och besvikelse bland de som ska vaccineras.Att vi vaccinera så fort som möjligt är naturligtvis viktigt för att så snart som möjligt minska risken att de som är mest sårbara drabbas av svår sjukdom. Alla som arbetar med vaccinationen på ett eller annat sätt vill åstadkomma detta, men framgång i vaccinationerna handlar inte bara om snabbhet, det handlar också om hur väl vi lyckas nå och vaccinera hela befolkningen från norr till söder i alla grupper.80 procent av alla på särskilda boenden vaccineradeVi behöver stanna upp och se hur bra allt vaccinationsarbete som görs i regionerna fungerar. Siffror från förra veckan visar att 80 procent av alla som bor på särskilda boenden har blivit vaccinerade med minst en dos, över hälften har fått båda doserna och är nu fullvaccinerade. Det är väldigt glädjande och betyder alltså att de invånare som riskerar att drabbas allra värst i stor utsträckning nu har ett bra skydd mot svår sjukdom.Det är positivt, men ger också upphov till flera frågor. Går det bra för de äldre som nu vaccinerats att träffa barn och barnbarn? Kan de äntligen få kramas igen? Det är viktigt att Folkhälsomyndigheten nu, i takt med att fler vaccineras, också anpassar sina rekommendationer och tydliggör vad som gäller för de som vaccinerat sig eller för de grupper där de flesta vaccinerat sig. Och nya rekommendationer och allmänna råd behöver hinna förankras med kommuner och regioner om ändringar ska göras i verksamheterna.Alla EU-länder väntar på vaccinDet pågår mycket jämförelser mellan olika länder när det gäller vaccinationstakten. Det är bra att vi jämför och lär av varandra. Men siffrorna skiljer sig inte i någon större grad. I dag framgår det av den europeiska smittskyddsmyndighetens webbplats att 4,2 procent av invånarna i Sverige fått en första vaccindos, i Finland 4,7 procent, i Danmark 4,6 procent, i Norge 4,0 procent och i Tyskland 3,7 procent.Siffrorna får alltid tas med en liten nypa salt. Vi vet att antalet vaccinerade i Sverige är högre än vad siffrorna i bland visar, det beror på att det finns en viss eftersläpning i rapporteringen. Sannolikt ser det likadant ut i andra länder också.Men siffrorna från ECDC talar ändå sitt tydliga språk. Vaccinationstakten är i stort densamma i nästa alla EU-länder. Och alla EU-länder står nu inför precis samma utmaning som vi gör i Sverige, vi väntar alla på större leveranser av vaccin från läkemedelsbolagen i enlighet med de avtal som svenska staten tecknat. Det är helt enkelt tillgången till vaccin som avgör vaccinationstakten och regionerna kommer gör sitt yttersta för att nå målet att hela den vuxna befolkningen ska erbjudas vaccination innan halvårsskiftetEtt lagarbete kräver tydliga rollerVaccination är ett lagarbete där många aktörer är involverade; lokalt, regionalt, nationellt och på EU-nivå. Vi som arbetar med vaccinationen måste hålla koll på våra roller och kunna kräva av varandra att leverera det vi förbundit oss att göra, utgångspunkten är den överenskommelse som tagits fram mellan SKR och regeringen. Som invånare ska det inte spela någon roll vilken aktör som ansvarar för vad, de ska kunna kräva att få bli vaccinerade på ett säkert sätt så snart som möjligt och få den information de behöver för att kunna känna sig trygga såväl före, under som efter vaccination.Regionerna har en mycket god vaccinationskapacitet och kommer göra sitt yttersta för att jobba ikapp de försenade leveranserna, med målet att erbjuda alla över 18 år att bli vaccinerade före halvårsskiftet. Men för varje nytt försämrat besked blir det förstås svårare. Kapaciteten är planerad utifrån de ursprungliga planerna som regionerna nu hela tiden får anpassa, men det blir förstås inte praktiskt möjligt att klara vaccination av i stort sett hela befolkningen på några få veckor.Att lyckas med vaccinationen är en fråga om förtroende gentemot invånarna. För att vi ska kunna upprätthålla det förtroendet krävs att alla aktörer nu genomför det som krävs.
Läs mer
-
I vaccinets leveranskedja måste alla länkar vara starka
Vi är nu inne på den sjunde veckan av vaccinationer mot covid-19. Vaccinationerna engagerar med rätta hela Sverige – att vaccinationsarbetet fungerar är en nationell angelägenhet.
För egen del svarar jag dagligen på frågor från olika medier och deltar varje dag i möten med myndigheter, politiker, företag, intresseföreningar och representanter för kommuner och regioner kring olika aspekter av arbetet med vaccinationerna mot covid-19. Vaccinationsarbetet kan liknas vid en kedja, i den kedjan måste varje länk vara stark och ”jacka i” de andra länkarna. Det kräver förstås en ständig dialog och en förståelse för alla aktörers behov och förutsättningar.Det är storleken på vaccinleveranserna till Sverige som avgör hur snabbt vaccineringen går – regionerna är hela tiden redo att nyttja det vaccin som kommer till Sverige. Men hur och när leveranserna sker påverkar också regionernas arbete.Hur når vaccinet till den som ska vaccineras?Leveranser av covid-19-vaccin sker i normalfallet via Folkhälsomyndighetens nationella hub och vidare till regionernas olika hubbar. Pfizers vaccin levereras direkt till regionernas hubbar. Från den regionala hubben levereras vaccinet sedan till vaccinerande enheter – äldreboenden, vårdcentraler eller andra vaccinationscentraler Det är vaccinatörer som måste hantera de olika vaccinerna med stor noggrannhet. I Pfizervaccinets fall gäller till exempel att vaccinet måste användas fem dagar efter att fryskedjan är bruten och endast sex timmar efter att det har blandats.Transporten av vaccin går olika fort till olika delar av landet. Veckans leverans av ett vaccin kan anlända redan på måndagen till en region men senare under veckan till andra, veckans leverans av ett annat vaccin kan komma först under helgen eller variera från vecka till vecka. Det innebär att många regioner, för att få en fungerande och effektiv logistik ute hos vaccinatörerna, använder innevarande veckas leverans för nästkommande veckas vaccination.Tempot i vaccinationerna matchar leveranserna och inget vaccin ligger och väntar, det är under hantering i logistikkedjan. När rapporteringen visar att man har mer vaccin än man använt, så innebär det alltså inte att det går långsamt. Vaccination på helger och kvällar skulle i nuläget inte öka tempot totalt sett utan bara påverka när under den aktuella veckan vaccinationen genomfördes. När kvälls- och helgvaccination behövs för att klara veckans vaccinationsuppdrag är regionerna redo att ta till de lösningarna.När läkemedelsbolagen ändrar leveransdatum och omfattningen på leveranserna, vilket har hänt flera gånger under de gångna veckorna, så påverkas också regionernas möjlighet att nyttja vaccinet omgående. Det är en praktisk verklighet för regionerna, för den som vaccinerar och för den som ska bli vaccinerad.Registreringen inte riktigt i fasAtt vi just nu vaccinerar på särskilda boenden och i hemmet hos äldre får också konsekvenser för inrapporteringen av antal vaccinationer, det är relativt vanligt att vaccinationer efterregistrerar på vård- eller hälsocentralen vilket ger en viss eftersläpning. Det finns också skillnader i hur regionernas uppdateringar till Nationella vaccinationsregistret ser ut – vissa för över data varje dag andra en gång per vecka.Regionernas arbetssätt när det gäller rapportering av data mättar inte alltid vår hunger efter att kunna följa varje vaccinering i realtid och jämföra regioner och länder med varandra dag från dag - vilket kanske egentligen är ganska sunt. Regionernas arbete bör vara transparent, men fokus måste vara att vaccinera.Takten avgörs av tillgången på vaccinI media extrapoleras inte sällan den nuvarande vaccinationstakten och utifrån den dras slutsatser om regionernas kapacitet. Regionerna riggar sina vaccinationer för att de ska vara så ändamålsenliga, hållbara och kostnadseffektiva som möjligt – det innebär att de anpassas efter leveranserna, ingen vinner på att det just nu finns en outnyttjad överkapacitet som står och väntar.Vaccinationen behöver ske i så hög takt som möjligt. Varje vaccination innebär en minskad risk för en person att bli allvarligt sjuk i covid-19. Att dag för dag jämföra den exakta vaccinationstakten mellan regionerna genom de siffror som presenteras nu blir inte rimligt. Alla regioner vaccinerar med det vaccin de får och inledningsvis har förhållandevis små volymer levererats. Allt vaccin används nu löpande över hela landet även om alla siffror inte uppdateras i exakt samma takt.Det är viktigt att arbetet är transparent och det är viktigt att vi kan följa vaccinationerna för att se om det finns områden eller grupper där vaccinationsviljan är lägre, där särskilda insatser kan behövas. Just nu har regionerna en högre kapacitet att vaccinera än det finns vaccin. Takten avgörs, som sagt, av tillgången på vaccin.
Läs mer
-
Det behövs vaccin för att vaccinera
Det är mycket hopp och stora förväntningar kopplade till de vaccin, som på mycket kort tid utvecklats för att bidra i kampen mot covid-19. Och med hopp och förväntan kommer också oro och tveksamheter. Så fungerar vi människor.
Vi som har uppdraget att i olika roller bidra till att covid-19-vaccineringen går så bra som möjligt, gör allt vi kan för att möta alla frågor. Det är många aktörer som spelar viktiga roller, inte bara i Sverige, utan i hela världen. En massvaccinering av så här stora mått är en lång kedja, där varje länk måste vara stark för att kedjan ska vara hållbar.Vi vaccinerar i takt med att det finns vaccinUnder de senaste par veckorna har en av de vanligaste frågorna jag fått varit varför det går långsamt för Sverige att vaccinera. Svaret är att det verkligen inte alls går långsamt i det regioner och kommuner åstadkommer. De vaccinerar hela tiden allteftersom de får vaccin, precis enligt plan.Minst en gång i veckan träffas regionernas vaccinsamordnare. Den samlade bilden från alla regioner är tydlig: vaccinationen har hittills gått som planerat och de ligger väl i fas med planerna för den fortsatta vaccineringen av hela befolkningen. Vaccineringen sker i det tempo som går att hålla med de leveranser som hittills kommit.Oro för försenade och förändrade leveranserLeveranserna är helt avgörande för möjligheten att vaccinera. Då är det förstås djupt oroande när de läkemedelsbolag som EU har tecknat avtal med kommer med återkommande besked om försenade leveranser och osäkerheter framåt. Det är i slutänden bolagens förmåga att leverera vaccin som bestämmer takten för vaccinationerna.Det handlar dels om att säkra tillräckligt stora volymer vaccin för att vi ska kunna erbjuda hela den vuxna befolkningen vaccination, dels om att regionerna i god tid behöver få veta när leveranser kommer och hur stora volymerna är. Planeringen är rigorös och det blir svårt att planera för personal, distribution och lokaler när förutsättningarna och beskeden hela tiden ändras.Läkemedelsbolagen måste leverera, staten måste säkra att så sker och kommuner och regioner behöver få tydliga förutsättningar för sin planering. Jag hoppas att vi mycket snart kan få bättre besked om de kommande veckornas och månadernas leveranser. Då kan regionerna också ge alla dem som väntar på att bli erbjudna vaccin besked. Regionernas budskap är tydligt ”Ge oss bara vaccin så vaccinerar vi!”Följer vi prioriteringsordningen?Under den gångna veckan har medier återkommande rapporterat om att personer som troligen inte tillhör någon av Folkhälsomyndighetens prioriterade grupper i fas 1 och 2 fått vaccin. I vissa fall ska det handla om att personalgrupper utan egentlig patientkontakt erbjudits vaccination mer systematiskt medan det i andra fall snarare verkar handla om situationer när verksamheterna försökt nyttiggöra överblivet vaccin.Regioner och kommuner går nu till botten med vad som hänt och varför. En del av utredningarna kommer visa att misstag begåtts och då ska de självfallet rättas till. Regioner, kommuner och underleverantörer ska följa den prioriteringsordning som Folkhälsomyndigheten upprättat. I andra fall kommer det att handla om vaccinansvariga som har velat använda vaccinet så effektivt och väl som möjligt.Covid-19-vaccinen levereras i flaskor som innehåller flera doser. När Pfizer/Biontechs vaccin är tinat och utspätt behöver doserna ges snabbt, sex timmar har vaccinatören på sig. Inte sällan blir doser över när alla boende och personal på ett äldreboende erbjudits vaccin, inte minst med tanke på att uttaget ut respektive flaska kan variera mellan 5 och 6 doser. Alla doser ska nyttjas, vi ska inte kassera vaccin som kan användas. Då behövs det en planering för hur överblivna doser används effektivt med utgångspunkt i prioriteringsordningen.Ett exempel, som jag tycker verkar vara ett bra sätt, en stand-bylista för 70+ som kan ringas in med kort varsel om det blir doser kvar i slutet av dagen. Delar den gärna för inspiration till andra!Stand by-lista för överblivna vaccinationsdoser i Filipstad
Läs mer
-
Värdig sista tid i livet för de flesta på särskilda boenden
Personer som avlidit i kommunernas särskilda boenden har fått en värdig sista tid i livet, trots de svåra förutsättningar som pandemin medfört. Det framgår av den rapport som SKR, i samarbete med Svenska Palliativregistret, publicerat om den palliativa vården under pandemin.
Palliativ vård har den senaste tiden debatterats mycket. Ofta bygger debatten tyvärr på okunskap om såväl vad palliativ vård är som om hur de som får palliativ vård upplever sin sista tid i livet.Palliativ vård bygger på ett förhållningssätt som syftar till att förbättra livskvaliteten för patienter och familjer som drabbas av problem som kan uppstå vid livshotande, icke-botbar sjukdom. Syftet är varken att påskynda eller att fördröja döden. Istället erbjuds patienter bästa möjliga symtomlindring och stöd för att kunna leva ett värdigt liv utifrån patientens behov och önskemål fram tills döden inträffar.Det handlar om att förebygga och lindra lidande genom tidig upptäckt, noggrann analys och behandling av smärta och andra fysiska, psykosociala och andliga problem. Den palliativa vården kan ges parallellt med livsförlängande vård, men kan också ges som enda vårdform i livets slutskede. En trygg relation mellan patienten, närstående och vårdgivaren är en förutsättning för optimal palliativ vård.Den palliativa vården vilar på fyra hörnstenar:- Symtomlindring i vid bemärkelse. Detta omfattar såväl fysiska som psykiska, sociala och existentiella behov.
- Samarbete i ett multiprofessionellt team.
- Kommunikation/relation i syfte att främja patientens livskvalitet. Det innebär kommunikation mellan vårdgivare, patient och närstående men också kommunikation inom och mellan arbetslag.
- Stöd till de närstående under sjukdomen och efter ett dödsfall.
Läs mer
-
Äldreomsorgens utveckling kräver långsiktighet
Det är lätt att lockas av tillfälliga satsningar inom äldreomsorgen. Men utveckling kräver långsiktighet, det är kvalitetsregister ett bevis för.
Kvalitetsregister har använts inom hälso- och sjukvården sedan 1970-talet och varit en stark bidragande faktor till utvecklingen av vården inom exempelvis kardiologi och kirurgi. Tack vare kvalitetsregistren har erfarenheter kunnat fångas upp från professionen och forskningen och de som arbetar närmast patienterna har haft tillgång till den senaste kunskapen. I dag finns omkring hundra olika kvalitetsregister inom vården.Inom den kommunala hälso- och sjukvården började kvalitetsregister användas för femton år sedan. När den dåvarande regeringen några år senare lanserade sin äldresatsning ”Bättre liv för sjuka äldre” fick kommunernas kvalitetsregister ett stort fokus, utvecklingen gick fort och användandet ökade snabbt.Inom äldreomsorgen finns i dag fem kvalitetsregister, genom dem kan varje vårdteam följa utvecklingen av vårdkvaliteten i verksamheten i realtid. Det handlar i grund och botten om att kunna kvalitetssäkra och följa upp den vård äldre får, att få snabb återkoppling på vilka insatser som fungerar och vad som behöver ändras. Lust att lära och förbättra växer också fram när teamet tillsammans reflekterar kring sina resultat. Att agera sig in i ett nytt sätt att tänka istället för att tänka sig in i ett nytt sätt att agera har hela tiden varit en medveten strategi.
Tydliga förbättringar för äldreFörra veckan publicerade Riksrevisionen en granskning av satsningen ”Bättre liv för sjuka äldre”. Granskningen visar på förbättringar av vården och omsorgen för personer som registrerats i något av registren. Vården för demenssjuka har utvecklats, läkemedelsbehandlingen har blivit bättre liksom den palliativa vården och de äldre har drabbats av färre fallskador. Kvalitetsförbättringar i verksamheterna med hjälp av kvalitetsregister har också bidragit till att personer på särskilt boende behövt besöka sjukhus i mindre omfattning än tidigare.Tyvärr har det inte funnits någon långsiktig nationell strategi för hur dessa goda arbetssätt ska vidmakthållas i kommunerna, något som staten kritiseras för i rapporten. Trots det har kommunerna fortsatt att använda kvalitetsregistren och kan fortfarande påvisa positiva resultat. Men resultaten går att använda på ett mer systematiskt sätt för förbättringsarbetet, och det krävs långsiktighet.Riksrevisionens granskning har visat på att kvalitetsregistren haft goda effekter på individnivå, förbättringar som inte kommit de som inte registrerats i ett kvalitetsregister till godo. De uppgifter som registreras om individen i kvalitetsregister bör därför finnas i journalen, det skulle öka förutsättningarna för en mer jämlik vård. Att säkerställa korrekt dokumentation i journalerna och effektivare informationsförsörjning till kvalitetsregister är ett arbete som pågår.Jämlika insatserUtvecklingen och användningen av kvalitetsregister är ett långsiktigt arbete. De positiva resultaten kommer över tid. Men det är också så den kommunala hälso- och sjukvården för äldre måste få utvecklas, med ständiga förbättringar för alla, på samma sätt som hela den svenska vården utvecklas.Ett nästa steg är att införa kvalitetsregister också inom socialtjänstens områden. I dag saknas det regleringar som tillåter sådana register inom socialtjänsten, men det finns ett stort behov av att systematiskt och fortlöpande kunna följa upp olika insatser på regional och nationell nivå. Det handlar om kvalitetsutveckling, om jämlik och kunskapsbaserad välfärd.Kvalitetsregister ger sällan några kortsiktiga fjädrar i hatten på beslutsfattare, men vi vet att de kan bidra till verkliga förbättringar för alla äldre i Sverige.
Läs mer
-
Avgörande samverkan kring läkemedel för covidpatienter
Att säkra tillgången till läkemedel för covid-19-patienter är en global utmaning. Regionernas gemensamma kraftsamling i vår har varit avgörande för att kunna hantera den stora efterfrågan.
Tidigt under pandemin stod det klart att det skulle kunna uppstå globala brister av vissa läkemedel. Många länder gjorde tidigt stora beställningar av kritiska läkemedel. Regionerna i Sverige är små spelare på en världsmarknad och insåg snabbt att de behövde samordna sig för att kunna konkurrera.
Control Tower för att säkra tillgångenRegionerna inrättade tidigt en gemensam koordineringsfunktion för inköp och fördelning av läkemedel, ett så kallat Control Tower. En funktion som vi aldrig tidigare haft i Sverige, men den kom snabbt på plats för att utifrån ett nationellt perspektiv kunna kartlägga, analysera, prognostisera och övervaka försörjning av de kritiska läkemedel som behövs för att behandla covid-19-patienter. Funktionen gav regionerna möjlighet till en bra dialog med läkemedelsföretagen och de kunde tidigt initiera åtgärder för att minska olika risker för brist och hitta alternativ när brister uppstod. Genom funktionen har regionerna också kunnat ta hand om dagliga erbjudanden om inköp från både seriösa och oseriösa leverantörer och hantera uttag ur Nationellt läkemedelsförråd (NLF) som köpts in av regionerna under pandemin.De olika funktionerna i läkemedelsmodellen har dagligen haft kontakt med olika aktörer i kedjan och varje vecka haft avstämningar med Läkemedelsverket och Socialstyrelsen, som bidragit till att den nya modellen kunnat fungera. Och de första resultaten av det gemensamma arbetet kom snabbt.Samverkan har varit avgörande för att möjliggöra köp av läkemedel som enligt företagen inte varit möjligt om regionerna agerat som enskilda köpare. Regionerna har kunnat leverera tydliga behovsbilder som gjort det möjligt för företagen att styrka Sveriges behov och på så sätt allokera mer läkemedel till Sverige.Fyra regioner fick i uppdrag att agera inköpscentral för alla regioner i landet. Trots stora behov och hård global konkurrens har de under våren lyckats säkerställa tillgången på kritiska läkemedel. De har kunnat sprida ut riskerna genom att använda sig av fler olika leverantörer i olika länder. De har också möjliggjort speciallösningar, såsom dialog med norska hälso- och sjukvården om inköp av narkosläkemedlet propofol och avtal med en amerikansk leverantör för en donation av läkemedlet remdivisir.Viktiga lärdomar om framtida beredskapLäget är fortsatt ansträngt och den globala efterfrågan är mycket stor på vissa läkemedel, bland annat av remdivisir, som nyligen godkänts av den europeiska läkemedelsmyndigheten. Covid-19 är en ny sjukdom och vi har inte heller all kunskap än om vilka läkemedel som fungerar bäst i de olika stadierna i sjukdomsförloppet. Det vi ändå vet är att de samverkansstrukturer som sedan tidigare funnits inom läkemedels- och medicinteknikområdet i Sverige varit avgörande för att kunna ta snabba och evidensbaserade beslut, bland annat genom regionernas kunskapsstyrningsorganisation.Frågan är förstås om vi hade kunnat vara bättre förberedda och ha större beredskapslager. Svaret är både ja och nej och den utredning om nationella beredskapslager som pågår nu är viktig. Beredskap inom läkemedelsområdet handlar om många olika delar, där den fysiska lagerhållningen är en del. Det som visat sig nödvändigt under våren har varit att kunna ha en flexibilitet i regelverk för att underlätta snabb förflyttning av läkemedel mellan exempelvis apotek och sjukhus och en snabb hantering av licenser och dispenser för att möjliggöra köp av utländska förpackningar. Vi vet också att lager som läggs utanför de normala flödena hos de ansvariga aktörerna skapar ett stort merarbete, oavsett om det drivs av regionerna eller av staten. En annan viktig del i beredskapsarbetet, för att minska sårbarheten, handlar om att säkerställa många vägar in – att inte vara för beroende av en enskild leverantör.Nyligen publicerade vi på SKR en skrift, en spaning över vad som hänt inom hälso- och sjukvården under pandemins första fem månader. Det är förstås för tidigt att utvärdera och ge en helt övergripande och rättvisande bild av allt som skett hittills. Men skriften visar ändå att vi i grunden har ett robust system med förmåga att klara stora påfrestningar, inte minst genom samverkan där läkemedelsområdet är ett av de tydligaste exemplen. Under våren har regioner, på kort tid och med tuffa förutsättningar, kunnat säkra läkemedel till svensk sjukvård och de patienter som drabbats av covid-19. Ett viktigt medskick till den coronakommission som regeringen tillsatt.
Läs mer
-
Vården har kommit närmare under pandemin
Under våren har utvecklingen mot Nära vård gått mycket fort. Digitaliseringen har tagit fart, fler har fått vård i hemmet och samverkan mellan aktörer har stärkts.
Ett stort fokus har legat på den akuta vården och intensivvården i vår. Den kapacitetsökning och den samverkan som skett inom intensivvården har varit avgörande för Sveriges hantering av coronapandemin.Men pandemin skyndat på utvecklingen av den nära vården snabbare än någonsin tidigare. Samtidigt som äldre patienter och patienter i riskgrupper, särskilt inom äldreomsorgen, har drabbats hårt har de kunnat få en god vård även om formerna ibland sett lite annorlunda ut. Det kan vi till viss del tacka den omställning till Nära vård som kommuner och regioner var mitt uppe i när covid-19 kom till Sverige.När coronapandemin slog till stod många regioner och kommuner mitt i planering, genomförande eller implementering av nya tjänster och arbetssätt inom ramen för nära vård-omställningen. Många regioner och kommuner har en gemensam målbild, har enats om en infrastruktur för samarbete och bedriver verksamhet i samarbete.Det handlar till exempel om lösningar med mobila team inom närsjukvård, hemsjukvård och rehabilitering, hemmonitorering och digitala vårdbesök. Under våren har en del fått pausas medan annat tvärtom snabbats på och fått både en tidigare start och större volym än planerat. Exempel på det är införandet av digitala tjänster och mobila team.Behoven av Nära vård har ökatFör att på ett säkert sätt möta patienter som tillhör riskgrupper har regionernas primärvård ställt om och kraftigt ökat antalet hembesök. De mobila team som redan fanns på plats innan pandemin bröt ut har utgjort en viktig bas för kroniskt sjuka personers möte med vården. Läkarmedverkan i särskilda boenden (SÄBO) och hemsjukvård har förstärkts. Samarbetet mellan kommunernas hälso- och sjukvård och regionernas primärvård och dess vårdcentraler har förbättrats.Att säkra upp vården för de mest sköra har varit högt prioriterat. Ett exempel på hur man snabbt tog sig an uppgiften att förebygga inläggning på sjukhus och skapa trygghet för personer i riskgrupper är det initiativ som Region Jönköpings län tog. Där identifierades ungefär 2500 personer som löper risk för inläggning på sjukhus ifall deras hälsa försämras. De kontaktades via telefon eller hembesök. Samtalen handlade om vad som är viktigt för personen, med frågor om de har tillgång till mat, mediciner och den hjälp de behöver.Återkopplingen från patienter och närstående visar på stor uppskattning över att någon tagit sig tid att söka upp dem och de har upplevt en extra trygghet med att en plan upprättats.Antalet digitala vårdkontakter har flerfaldigats både inom primärvården och inom den specialiserade vården under våren. Regionernas egna tjänster har ökat kraftigast, på många håll från en relativt låg nivå till att många nu använder dem. Allra störst ökning av användandet av digitala tjänster har skett bland äldre personer.En fortsatt nära vård i det nya normallägetFörra veckan publicerade vi på SKR en skrift, en spaning över vad som hänt inom hälso- och sjukvården under pandemins första fem månader. Det är intressant läsning och visar vilken otrolig förmåga hälso- och sjukvården har att hantera stora påfrestningar. Många patienter har drabbats hårt av covid-19. Många som inte insjuknat har på andra sätt också drabbats, exempelvis de patienter som fått sin planerade vård uppskjuten. Vi vet att många också har undvikit att söka vård under den här perioden.Det finns många erfarenheter och lärdomar att dra efter pandemin inför det fortsatta arbetet med omställningen till Nära vård. En grundpelare i den omställningen är en personcentrerad vård och det känns därför viktigt att lyssna och förstå hur förändringarna har mottagits av patienterna, brukare och närstående och ta tillvara deras erfarenheter. Det är så vi kan få långsiktigt hållbara lösningar inför framtiden.Vi befinner oss mitt i pandemin och den närmaste tiden kommer fortsatt vara mycket ansträngd. Men så småningom kan vi förhoppningsvis återgå till det nya normala. Jag är övertygad om att en central del i det arbetet kommer utgå ifrån de stora utvecklingssteg som nu tagits mot Nära vård.
Läs mer
-
Regionernas samverkan har varit avgörande
Vården har under covid-19-pandemin visat på sin enorma omställningsförmåga. En avgörande del har varit regionernas välfungerande samverkan.
Vården är som allra bäst när den behövs som allra mest. Det har den visat om och om igen den här våren, oc det fortsätter den att göra. Vårdpersonalens höga kompetens och enorma insatser är den allra viktigaste förklaringen till att alla de som drabbats av covid-19 har kunnat få den goda vård de fått. Intensivvården har stått i fokus, men den skrift om vårdens omställning under covid-19 som vi nyligen publicerat visar på den kapacitetsökning som skett i alla delar av vården:- Antalet intensivvårdsplatser i landet har fördubblats.
- Digitaliseringen har tagit ett språng - antalet digitala vårdkontakter har flerfaldigats både inom primärvården och inom den specialiserade vården.
- Möjligheter till egenvård i hemmet och tillgången till mobila team har byggts ut.
Läs mer
-
Viktigt att kvinnor och ungdomars sexuella hälsa och rättigheter stärks
Hur kan vården och ungdomsmottagningarna bidra till en god sexuell hälsa hos unga och stödja kvinnor som utsätts för sexuellt våld eller könsstympning? SKR har tre nya rapporter på området.
Alla människor har rätt till en trygg och säker sexualitet fri från fördomar, diskriminering, våld och tvång. I vården och på ungdomsmottagningar görs idag många goda insatser, men det finns områden som kan utvecklas. Det visar tre nya rapporter från SKR som tagits fram inom ramen för en nationell överenskommelse om kvinnors hälsa.Med tydligare uppdrag kan ungdomsmottagningarna nå flerI den första rapporten har vi kartlagt ungdomsmottagningarnas arbete att främja ungas hälsa och stödja i frågor om sexualitet och egenmakt. Kartläggningen visar att mottagningarnas stöd är mycket uppskattat, men också att det kan vara svårt att nå killar, unga hbtq-personer och unga i socioekonomiskt utsatta situationer. För att nå ut bredare behövs mer utåtriktat arbete och möjlighet att besöka mottagningen digitalt. Många ungdomsmottagningar saknar också tydliga uppdragsbeskrivningar, vilket skulle kunna underlätta att prioritera insatser som kan nå fler.I rapporten finns många goda exempel. Bland annat från Göteborgs stad där enheten HälsUM koordinerar alla ungdomsmottagningars utåtriktade arbete. Andra exempel är Region Skåne som satsar på digitala besök och Region Västerbotten där ungdomsmottagningarna byter kunskap för att erbjuda ett mer jämlikt stöd. Den nationella webbplatsen UMO – som ger stöd till ungdomar om sex, hälsa och relationer, är också ett viktigt komplement.Rapport: Ungdomsmottagningar och ungas sexuella hälsa – Nuläge och vägar framåtVården behöver fånga upp de som utsatts för sexuellt våld tidigare i livetDen andra rapporten har kartlagt vården vid sexuellt våld. Våldet får stora konsekvenser för den som utsatts, och vården har en viktig roll – både i det akuta skedet och att i förebygga ohälsa på sikt. Kartläggningen visar att kompetensen om sexuellt våld har ökat över tid och att kunskapsstöden för det akuta medicinska omhändertagandet fungerar bra. Däremot kan vården bli bättre på att fånga upp de som utsatts tidigare i livet. ärför är det viktigt att fokusera på stöd och behandling för den patientgruppen, och att roller, ansvar och processer tydliggörs. I rapporten finns också exempel från en rad verksamheter som har utvecklat goda arbetssätt på området.Rapport: Vården vid sexuellt våld – Nuläge och vägar framåtKunskap om vård vid könsstympning behöver spridasDen tredje rapporten samlar kunskap från fyra verksamheter som på olika sätt specialiserat sig inom vård vid könsstympning. Patientgruppen är relativt liten, och därför är det viktigt att sprida den kunskap och de goda arbetssätt som utvecklas på olika håll i landet. Rapporten är tänkt som stöd till yrkesverksamma som i sin kliniska vardag möter dessa kvinnor.Rapport: Vården för kvinnor som utsatts för könsstympning – lärdomar från fyra verksamheterEn fråga om folkhälsa – och om jämställdhetAtt ha makt över sitt eget liv, sin kropp och sin sexualitet är inte bara en fråga om hälsa och välbefinnande. Det är också en fråga om jämställdhet. Vården och ungdomsmottagningarna är viktiga aktörer här. De kan stödja unga då de formar sina liv, och de kan hjälpa dem som utsatts för tvång eller våld att läka och få upprättelse. Runt om i landet görs många viktiga insatser. Men vi kan alltid bli lite bättre – och sprida de goda arbetssätten till fler.
Läs mer
Kommentarer