Utbildning och kompetenshöjande insatser behövs alltid

I DN den 11 januari 2018 raljerar skribenten Evelyn Schreiber över Åsa Furén-Thulins uttalande i SR kring socialtjänstens behov av kompetenshöjning inom området hedersrelaterat våld och förtryck. Schreiber menar att frågan varit uppmärksammad länge, inte minst medialt, och att kunskapen redan finns. Åsa Furén-Thulin bemöter det i blogginlägget.

Nog kan det tyckas märkligt att behovet av grundläggande kompetens fortfarande är stort, trots stora satsningar på området de senaste åren. Nationella komptensteamet Östergötland ger ett utmärkt stöd och det finns regionala satsningar som fungerar utmärkt, exempelvis Origo i Stockholms län. Men att kunskapen och stödet finns är en sak, att nå ut till varje enskild socialsekreterare en annan.

Personalomsättningen bland handläggare som arbetar med barn- och ungdomsärenden inom kommunal socialtjänst är stor. Många kommuner vittnar om svårigheter med att rekrytera personal med både formell kompetens och arbetslivserfarenhet. Den som kommer direkt från socionomutbildningen har lite eller ingen utbildning inom området våld i nära relation och hedersrelaterat våld och förtryck. Glädjande nog kommer socionomutbildningen att förstärkas med obligatoriska kurser inom detta område, men resultaten kommer vi att se först om några år.

Räcker grundutbildning för att förstå komplexiteten i att möta personer som lever i en hederskontext? Självklart inte. Utbildning ger dock en grund att stå på. Sunt förnuft i all ära, men en socialsekreterare kan behöva mer verktyg än så för att sortera i ovana situationer. Normala arbetssätt och de intentioner med det sociala arbetet som lagstiftaren ger uttryck för i socialtjänstlagen, t.ex. barnets rätt till sina föräldrar, utmanas när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck.

Handläggaren måste i dessa ärenden utgå från den centrala frågeställningen om förtrycket och utsattheten är kollektivt skapad. Vilka frågor behöver ställas för att kunna göra en sådan bedömning? Är läget akut - vad behöver göras omedelbart och vad kan vänta? Vart vänder jag mig som handläggare om jag känner mig osäker, och hur förbereder jag mig bäst för en sådan konsultation? För att ställa de rätta frågorna behöver handläggaren vara förtrogen med vissa grundbegrepp samt hur våld och förtryck i en hederskontext särskiljs från våld i ungas kärleksrelationer eller övrig våldsutsatthet.

I de fall en ung person själv beskriver sin situation i termer av heder är det lättare att navigera rätt. Men den som lever i en hederskontext kommer sannolikt inte själv att beskriva sin situation så. Det är här vaksamheten måste vara stor, en vaksamhet som stärks av att ha fått grundläggande kunskaper. Annars finns risken att problemet uppfattas som ett normalt tonårsuppror mot oroliga föräldrar, att det handlar om en ungdom som i för hög utsträckning tänjer på sina gränser. Och det är då som det kan gå allvarligt fel. Om inte lyhördheten finns och de rätta frågorna ställs från första början är risken överhängande att föräldrar informeras och att ett traditionellt familjearbete inleds. Detta kan få förödande konsekvenser.

Utbildning i sig är aldrig nog. Den måste följas upp och kompletteras med metodstöd, handledning och regelbundet stöd av chef och kollegor. Utbildning handlar heller inte om enstaka utbildningsdagar, utan bör vara en obligatorisk del av yrkesintroduktionen. Det är viktigt att komma ihåg att unga i behov av skydd behöver stöd under mycket lång tid. Att hålla i och hålla ut under många år stämmer inte fullt ut med socialtjänstens normala rutiner. Detta är ytterligare ett skäl till fortsatt kunskap när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck behövs.

En människa blir aldrig fullärd. Färdigheter och kompetenser måste ständigt förnyas. Nya situationer uppstår hela tiden, men de uppstår i olika hög grad och vid olika tillfällen beroende på var man verkar i vårt avlånga land. Det borde därför inte vara förvånande att en åsikt om att hög kompetens och kontinuerlig fortbildning behövs för att socialarbetare på ett inkännande och rättssäkert sätt ska kunna hantera de svårigheter de möter i sitt arbete. Tvärtom borde det uppmuntras och stödjas.

Skribent

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    1000

    Kontakt

    Har du en fråga med anledning av det pågående virusutbrottet?

    Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.

    Covid-19 och det nya coronaviruset








    Hjälpte informationen på sidan dig?

    Tack för att du hjälper oss!

    Om bloggen

    Vi som bloggar här arbetar med frågor om social omsorg och stöd på SKR.

    Vi skriver aktuellt om äldreomsorg, barn och unga, missbruk och beroende, funktionshindersfrågor och annat inom socialtjänsten.

    • 2020-06-04
      Viktigt att socialtjänsten hittar arbetssätt som fungerar på sikt
      En viktig del av socialtjänstens arbete utgörs av det fysiska mötet. Men hur gör man för att minimera risken för smitta? SKR har tagit fram ett stöd för att trygga den fysiska kontakten i tider av corona.
      I månader har vi kunnat läsa om utmaningarna i hälso- och sjukvården och äldre- omsorgen. Men få har lyft att corona också innebär stora utmaningar för alla andra verksamheter i socialtjänsten. Jag tänker på individ- och familjeomsorgen, socialpsykiatrin och omsorgen för personer med funktionsnedsättning.När pandemin bröt ut var vi många som blev oroliga. Oroliga för våra nära och kära och för vår egen hälsa. Med all rätt. För vi visste mycket lite om det nya viruset. Men även om många frågetecken kvarstår, har vi mer kunskap nu. Vi vet att det finns sätt att väsentligt minska risken för smitta, vi vet att barn och unga generellt får lindriga symtom och vi vet att de allra flesta som insjuknar överlever.Situationen kommer hålla i sigSamtidigt vet vi att den här situationen kommer hålla i sig, och att pandemin inte bara skadar samhället och dess invånare genom sjukdomen i sig. I pandemins spår följer arbetslöshet, ekonomisk utsatthet, ensamhet och isolering. Och i takt med människors oro och desperation, ökar risken för våld och psykisk ohälsa.Tyvärr är det de redan utsatta som kommer att fara mest illa: Vuxna och barn som utsätts för våld, människor med missbruksproblematik, vuxna och barn i ekonomiskt utsatt position, med psykisk problematik, funktionedsättningar, psykosociala problem och andra omständigheter som gör dem extra sårbara. Socialtjänsten har ett stort ansvar att hjälpa dessa människor.Snabba att ställa om digitaltFör att hålla verksamheterna igång och skydda personal och brukare har socialtjänsten varit snabba att ställa om. De har hittat nya arbetssätt, hållit kontakt med brukare digitalt och arbetat hemifrån så långt det varit möjligt. Många av de nya digitala arbetssätten har också ökat tillgängligheten för invånarna och effektiviserat socialtjänstens arbete.Fysiska möten behövsMen allt socialt arbete kan inte utföras på distans. Socialtjänsten kan till exempel behöva vara på plats för att bedöma ett barns omsorgssituation. För den som blir utsatt för våld i hemmet kan det vara svårt att larma om sin situation via en digital kontakt. För många av socialtjänstens målgrupper kan också det fysiska mötet skapa tillit och vara avgörande för att våga öppna upp och berätta. Socialtjänsten behöver därför vara flexibel i sina arbetssätt och även erbjuda fysiska möten för att arbetet ska vara hållbart på sikt.Ju fler vi kan nå tidigt desto bättreMen hur ska man tänka för att minska risken för smitta? Här har vi på SKR tagit fram ett stödmaterial med tips för olika arbetssituationer – från besök i hemmet till möten i socialtjänstens lokaler. Syftet är att underlätta för verksamheten att minimera risker och samtidigt säkerställa att socialtjänsten når alla som behöver den.Om vi drar ner på fysiska kontakter där de faktiskt behövs, finns en risk att människor inte får den hjälp de behöver i tid. Problemen kan också eskalera ju längre vi väntar. Då riskerar vi att bygga upp en omsorgsskuld i socialtjänsten som kommer ta lång tid att beta av.
      Läs mer
    • 2020-05-15
      Vi behöver få en mer nyanserad bild av äldreomsorgen
      I media är äldreomsorgen coronapandemins stora syndabock. Men äldreomsorgen i Stockholm och Sörmland har på kort tid gjort stora omställningar för att skydda de äldre. Och i övriga landet är det förebyggande arbetet i full gång.
      Enligt MSB:s senaste mätning har förtroendet för äldreomsorgen minskat från 34 till 22 procent. Det är kanske inte är så konstigt när politiker, generaldirektörer och fackliga företrädare tävlar om medieutrymme att förklara varför covid-19 kommit in på äldreboendena. De har goda intentioner. Men det passar också väl in i medielogiken om en tydlig syndabock. Jag menar inte att media ska sluta granska brister. Men det saknas ett kommunalt perspektiv.SVT:s program Agenda i söndags är ett typiskt exempel. Inbjudna var Socialstyrelsens och Folkhälsomyndighetens generaldirektörer och en läkare. De är framstående experter – men främst inom sjukvård. Ingen av dessa kloka personer förklarar äldreomsorgens förutsättningar och skillnaden mot regionernas hälso- och sjukvård.Stöd och service till 240 000 äldreSjukhusens värld är annorlunda. Där finns högutbildad personal och 21 000 vårdplatser. Äldreomsorgen ger stöd till 90 000 äldre på boenden och 150 000 äldre inom hemtjänsten. Cirka 200 000 personer arbetar i äldreomsorgen, främst undersköterskor och vårdbiträden. I äldreomsorgen finns inga anställda läkare – kommunen måste förlita sig på avtal med primärvården. Äldreomsorgens sjuksköterskor arbetar oftast genom delegation till undersköterskor med erfarenhet. Visst har de hälso- och sjukvårdande delarna ökat inom äldreomsorgen över tid, men socialt arbete och omvårdnad är fortfarande den största delen.I äldreomsorgen finns inga tvång eller möjlighet att prioriteraIngen talar heller om socialtjänstlagens begränsningar i förhållande till hälso- och sjukvårdslagen. Äldreomsorgen får inte, som hälso- och sjukvården, prioritera de mest akuta behoven. Det betyder att promenader och städning hos en pigg äldre har samma prioritet som omvårdnad hos en mycket sjuk. Det är klart det blir ansträngt nu när sjukfrånvaron är hög. Vi kan inte låta personal med symptom gå till jobbet.Äldreomsorgen är dessutom ingen sluten värld och absolut inget sjukhus. På ett boende har de äldre sina egna lägenheter. De är som vilka hyresgäster som helst i samhället, med den skillnaden att de har tillgång till gemensamma lokaler och stöd och omsorg från personal. Äldreomsorgen får inte flytta runt de äldre till särskilda avdelningar utan deras medgivande. Det är viktigt att vi har det så. Men det gör det också svårt när boendena behöver skilja smittade från friska och skydda de äldre under pandemin. Särskilt utmanande är det inom demensvården.Äldreomsorgen har jobbat hårt för att förhindra smittanÄldreboendena i Stockholm och Sörmland fick in smittan först, vilket inte är konstigt eftersom de länen har störst smitta i befolkningen. Initialt var bristen på skyddsmateriel också stor.Men kommunerna där och i övriga delar av Sverige har arbetat hårt för att skydda de äldre under pandemin. De brister och svårigheter som fanns i början har de ansvariga och personalen tillsammans jobbat med för att hantera. Och många avdelningar på äldreboenden som haft smitta i dessa regioner är nu smittfria. Därmed är förstås inte faran över.Kommunerna i Sörmland och Stockholm har också lärt sig enormt mycket under resans gång. Kunskap som de nu delar med sig av till andra kommuner. På så sätt arbetar chefer inom äldreomsorgen, medicinskt ansvariga sjuksköterskor och SKR tillsammans med Socialstyrelsen för stödja de kommuner där pandemin inte tagit samma fart.På kort tid har äldreomsorgen gjort stora omställningar, och kommunerna är igång med sitt förebyggande arbete:
      • Över 120 000 personer har gått Socialstyrelsens webbutbildning i basala hygienrutiner (många av dem är personal i kommuner).
      • Riskbedömningar och täta uppföljningar görs tillsammans med berörda fackförbunden.
      • Arbetsformer för kohortvård och särskilda covid-team inom hemtjänsten har utvecklats.
      • System för försörjning av skyddsmaterial har byggts upp.
      • Ledningarna har fått koll på smittläget.
      • Sätt för de äldre att ha kontakt med sina anhöriga har riggats.
      Varje dödsfall är en oerhörd sorg. Och personalens arbetssituation har varit enormt påfrestande. Men kommunerna har jobbat snabbt, klokt och effektivt utifrån förutsättningarna. Politiker, chefer och alla fantastiska medarbetare, är värda en bragdmedalj.
      Läs mer
    • 2020-04-17
      Risk för ökat våld under coronakrisen
      Oro, isolering och ekonomisk stress ökar risken för våld i nära relationer. Det gör hemmet till en mycket farlig plats för kvinnor och barn som lever med en våldsam man.
      Förra veckan uppmanade FN:s generalsekreterare António Guterres styrande i alla länder att se skyddet mot våld i nära relationer som en viktig del av världens samlade åtgärder för att lindra effekterna av covid-19-pandemin. Det är inte svårt att ge honom rätt.Larmrapporter från hela världenI Kina ska våld i nära relationer ha tredubblandes sedan coronakrisens början. I Frankrike ökade anmälningarna med en tredjedel efter att landet satts i karantän. I Indien rapporteras dubbelt så många anmälningar om våld i nära relationer bara under den första veckans utegångsförbud. I Australien ökade sökningarna på internet om stöd till våldsutsatta kvinnor med hela 75 procent.Våld ökar vid semestrar och ledighetI Sverige finns just nu ingen samlad statistik. Men erfarenheter från socialtjänsten, kvinnojourerna och polisen visar att mäns våld mot kvinnor ökar under semestrar och långledighet. Erfarenheten visar också att trycket på kommunerna och kvinnojourerna ökar efter ledigheterna, eftersom möjligheten att söka hjälp då lättar. Skillnaden nu är att de utsatta inte vet hur länge isoleringen kommer att pågå.Hemmet kan bli en mycket farlig platsPå grund covid-19 arbetar allt fler hemifrån, gymnasieskolorna har stängt och företag permitterar personal. För kvinnor och barn som lever med våld i hemmet är detta en mycket farlig situation. Stress och ekonomisk oro ökar också risken att en våldsutövande partner eller pappa trappar upp sitt våld. Samtidigt gör isoleringen det extra svårt för utsatta att söka stöd och skydd. Det finns ingen möjlighet att ringa det där samtalet när mannen hela tiden är hemma. Inga ”giltiga skäl” att smita ut på ett ärende när det är bättre att handla på nätet. Ingen ensam halvtimme att packa den där väskan och ta barnen med sig och fly.Trycket på kommuner kommer att ökaVåld i nära relationer syns oftast inte. Våldet sker i hemmet där ingen utanför familjen är närvarande. I rådande situation är det extra viktigt att myndigheter, kommuner och var och en av oss uppmärksammar mäns våld mot kvinnor, att vi vågar fråga de kvinnor och barn vi möter och inte minst att vi uppmärksammar de som utövar våldet.Därför är det bra att många kommuner och ideella organisationer har ökat sin tillgänglighet nu. Kommuner börjar också förbereda för att trycket kommer att öka när pandemin är över. Vi på SKR har också tagit fram några råd om vad kommunerna kan göra för att stärka stödet till våldsutsatta med anledning av covid-19. Vi behöver göra allt vi kan för att skydda de som utsätts. Både nu och efter pandemin.

      Läs mer
    • 2020-03-30
      Vi behöver hjälpas åt, FUB
      Att ge kommunerna möjlighet att prioritera handlar inte om att försämra för personer med funktionsnedsättning. Det handlar om att rädda liv – och att de mest akuta behoven måste få gå först under pandemin.
      FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, uttrycker oro över den hemställan om regeländringar som SKR skickat in till regeringen. Jag förstår dem. Det stöd som LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) ger rätt till, är oerhört viktigt för att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva på lika villkor som andra.Förändringarna ska inte gälla för evigtMen coronavirusets spridning innebär att vi är i ett extraordinärt läge. SKR:s hemställan handlar om ändringar som vi anser nödvändiga under pågående pandemi. Det är inget vi vill ska fortsätta när krisen är över. I vissa kommuner är förändringarna redan en realitet. För personalen räcker inte till.Kommunerna måste prioritera, vare sig de vill eller inte. När det är brist på personliga assistenter kan några personer behöva bo på ett boende under en tid för att få stöd. Det kan också handla om att föräldrar inom samhällsviktig verksamhet behöver få avlösning i hemmet för sitt barn med autism, så att de själva kan fortsätta arbeta.Handlar om att ge stöd på bästa möjliga sättVi ser idag att kommunerna måste stänga vissa verksamheter för att de står utan personal. Det tycker ingen är bra. Men det är den verklighet vi lever i nu. När daglig verksamhet tillfälligt stängs gör man det för att minska risken för smitta och för att kunna flytta kompetent och erfaren personal dit där resurserna behövs som mest. Men inför att en verksamhets stängs gör kommunerna alltid riskbedömningar för varje individ som berörs.Vi på SKR tycker också att verksamheter måste kunna hjälpa varandra nu, även de som inte har tillstånd att driva verksamhet utifrån LSS. Till exempel kan ett HVB (hem för vård och boende) ha god kunskap och erfarenhet av personer med autism, trots att verksamhetens tillstånd bara gäller utifrån socialtjänstlagen. Boendestödjare inom socialpsykiatrin har med stor sannolikhet kompetens att hjälpa till även inom hemtjänsten eller på ett LSS-boende. Ofta har personalen kompetens inom flera områden, och stöd från dem är bättre än inget stöd alls.Vi måste minska risken för smittaFolkhälsomyndigheten rekommenderar riskgrupper att hålla sig hemma och inte ta emot besök. Att tillfälligt begränsa gemensamhetsutrymmen i en gruppbostad är en åtgärd för att skydda de boende från smitta. Medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) har kännedom om varje boendes hälsostatus. Hen behöver ha möjlighet att stänga gemensamhetsutrymmen om så behövs för att säkra de boendes hälsa. Beslut behöver fattas lokalt utifrån varje boendes situation. Det går inte enligt lagen idag.SKR: s hemställan handlar om situationer när liv måste räddas. Under pågående pandemi behöver var och en av oss lära om och göra på andra sätt. Några förändringar är lättare än andra. SKR har förtroende för att kommunerna gör sitt allra yttersta för att få till så bra stöd som möjligt till de som behöver det allra mest. I tider som dessa behöver alla hjälpas åt.
      Läs mer
    • 2020-03-26
      Underlätta för socialtjänsten att hjälpa den som är utsatt
      I en kris är det alltid de mest utsatta som riskerar att fara mest illa. Regellättnader skulle göra det möjligt för socialtjänsten att värna de med störst behov, och mildra de långtgående konsekvenserna av covid-19.
      Den människa som redan är utsatt riskerar alltid att vara den som far mest illa i en samhällskris. Nästan oavsett vad krisen handlar om. Så även i den kris vi befinner oss i just nu. För varje dag som går blir konturerna av den ökade utsattheten allt skarpare. Detsamma gäller de utmaningar som socialtjänsten ställs inför för att upprätthålla verksamheten och mildra skadeverkningarna av den situation som följer av covid-19.Många behöver socialtjänstens stödÄldre och personer med funktionsnedsättning behöver vi vara extra varsamma om nu. Barn som lever i en otrygg hemmiljö eller i ett hem med svag ekonomi, kan vid en stängning av skolan förlora en trygg plats att gå till eller bli utan tillräckligt med mat. Den kvinna som lever i ett hem där hon utsätts för våld, riskerar att utsättas för mer våld och inte ha någonstans att ta vägen.Lagstiftningen är inte anpassadVår lagstiftning är inte skriven för att fungera i en sådan extraordinär situation som den vi är i nu. I synnerhet gäller det lagstiftningen på socialtjänstens område. Den kräver personliga besök och omvårdnad i människors hem, tidsfrister som ska hållas och regler kring att vissa arbetsuppgifter enbart kan utföras av personal med en särskild examen. Samtidigt uppmanar Folkhälsomyndigheten oss att arbeta hemifrån, undvika närmare sociala kontakter och stanna hemma från jobbet om vi känner minska antydan av förkylningssymptom. Självklart ska vi alla hjälpas åt att minska smittspridningen och följa myndigheternas råd. Men det är svårt att få det att gå ihop.Vi ska såklart inte ha en lagstiftning som tar sin utgångspunkt i att vi behöver isolera oss eller att vi har en pågående kris. Då skulle vi inte ha den starka sociallagstiftning och det skyddsnät vi har idag. Men det måste finnas en flexibilitet i lagstiftningen som gör att den kan fungera även i extraordinära situationer. Som gör det möjligt för socialtjänsten att utföra sitt uppdrag.Socialtjänsten måste få prioriteraDen 23 mars skickade SKR in en hemställan till regeringen med begäran om skyndsamma regelförändringar och tillfälliga undantag från gällande regelverk. Syftet är att underlätta för kommunerna att upprätthålla verksamhet och ge vård och omsorg även under extraordinära händelser. Listan är lång.Hemställan lyfter sådant som att socialtjänsten, likt hälso- och sjukvården, måste kunna göra prioriteringar så att de med störst behov och utsatthet går först. Den lyfter undantag vid behov av förlängd utredningstid och tillståndsplikt, och undantag från behörighetskrav. Den lyfter möjligheterna för socialtjänsten att stödja enskilda och familjer digitalt, via appar som de allra flesta har i sina telefoner. Den pekar på risken att människor hamnar utan försörjning och måste söka ekonomiskt bistånd hos kommunen, om inte ett antal regeländringar införs.Avgörande om vi ska klara vårt uppdragCoronaviruset kommer att ge långtgående konsekvenser som är svåra att överblicka, delvis för att vi inte vet hur länge det här kommer att pågå. Men det vi vet är att lättnader i regelverken behöver göras skyndsamt. Det, om något, kan bidra till att mildra negativa konsekvenser – både för samhället och för de människor som behöver omsorg, vård och stöd.
      Läs mer
    • 2020-03-11
      Sätt barns rättigheter främst
      Det finns flera bra förslag till lagändringar för att stärka barns rättssäkerhet. Det är hög tid att regering och riksdag fattar beslut om dem.
      Hela Sverige har skakats av ”Lilla Hjärtats” öde, den treåriga flicka som miste livet, alldeles för tidigt och helt i onödan. Många är upprörda. Politiker lovar förändring. Frågan är, varför måste barn som Lilla Hjärtat dö för att politiker ska klara av att fatta beslut om lagändringar? Varför måste barn som Yara eller Bobby dö för att satsningar på barnavården ska göras? Utsatta barn kan inte själva höja sina röster. Det är skamligt att de måste dö för att få uppmärksamhet.De senaste åren har flera utredningar gjorts för att stärka barns rättigheter och skydd. Redan 2012 tillsatte den dåvarande regeringen utredningen om tvångsvård av barn och unga. 2015 presenterade utredningen förslag om att ändra LVU (Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga). Enligt förslaget ska barnets bästa vara avgörande vid prövning av om pågående vård enligt 2 § LVU ska upphöra. I utredningen står:Vid bedömningen ska det fästas särskilt avseende vid barnets inställning, om barnet sedan låg ålder eller under lång tid vårdats i familjehemmet, barnets umgänge med och relation till vårdnadshavarna samt om barnet har en nära relation till familjehemsföräldrarna och en god förankring i den sociala miljön. Om ändringen trätt i kraft den 1 juli 2017 som utredningen föreslog, skulle vi kunnat undvika domslut där föräldrars rätt går före barnets. Lilla hjärtat hade sannolikt fått vara kvar i familjehemmet där hon var trygg. Men utredningen blev en skrivbordsprodukt. Ingenting hände.2016 tillsattes en utredning för att stärka barnrättsperspektivet för barn som på grund av våld och hot vistas i skyddat boende tillsammans med en av sina vårdnadshavare. 2018 föreslog utredningen att socialnämnden noga ska följa barnens vård på skyddat boende, säkerställa rätten till skolgång och hälso- och sjukvård, samt införa kvalitetskrav för boendets bemanning och kompetens. Självklarheter kan tyckas. Men utredningen fastnade hos beslutsfattarna.I sommar presenteras utredningen om en ny socialtjänstlag, som bland annat ser över möjligheten för socialtjänsten att ge insatser utan biståndsbedömning. Om regeringen verkligen vill ta ett helhetsgrepp om barns rättigheter, bör de fatta beslut om både den och om utredningarna kring LVU och skyddat boende. Det skulle ge socialtjänsten bättre rättsliga förutsättningar att skydda barn, och möjlighet att ge förebyggande insatser tidigt till barn och familjer som vill ha hjälp.Att förbättra uppväxtvillkoren för barn och unga handlar om ett långsiktigt förebyggande arbete. Det är inte bara en livstidsinvestering i en människas liv, utan i hela vårt samhälle. Vi måste satsa på barnen på lång sikt, i varje budget, varje dag. Inte bara när de politiska vindarna blåser åt det hållet. Det finns redan goda genomarbetade förslag som kan göra skillnad. I socialtjänstutredningen kommer ytterligare förslag. Politikerna måste bara våga ta besluten.
      Läs mer
    • 2020-02-26
      Så kan vi stärka barn- och ungdomsvården
      Det är viktigt att Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) lyfter fram bristerna i den sociala barn- och ungdomsvården. Nu måste vi förbättra socialtjänstens förutsättningar och lära av det som fungerar.
      Den 21 februari publicerade Inspektionen för vård och omsorg (IVO) en analys av tillsynen inom den sociala barn- och ungdomsvården 2017–2018. Analysen fokuserar på verksamheter där det funnits risk för brister, och ger alltså inte någon helhetsbild. Men även om IVO konstaterar att de flesta barn som inte kan bo hemma har det bra, ska IVO:s rapport tas på allvar. Det är tydligt att vi behöver stärka barn- och ungdomsvården.Högt tryck på socialtjänstenAtt bedöma barns behov och ge ett bra skydd och stöd är en av de viktigaste uppgifterna för socialtjänsten. Och det är extra tufft när arbetsbelastningen är hög och ekonomin ska räcka till.De senaste åren har antalet orosanmälningar om barn som far illa ökat kraftigt. Enligt Socialstyrelsens tog socialtjänsten emot 331 000 anmälningar år 2018. Det motsvarar 1000 anmälningar om dagen. I en intervju med Sveriges radio den 13 februari i år säger rikspolischef Anders Thornberg att polisen nu sköljer över landets socialtjänster med orosanmälningar. Han betonar att socialtjänsten behöver få mer resurser.Gör det lättare att öka kompetens och kunskapOch ja. Det är avgörande att socialtjänstens resurser prioriteras, både av staten och kommunerna. Men det finns också andra lösningar som måste till.Under många år har den sociala barn- och ungdomsvården haft svårt att rekrytera. Även om trenden ser ut att börja vända, är läget fortfarande tufft och arbetsbelastningen hög. Många nyanställda kommer direkt från socialhögskolan, och eftersom det är en generalistutbildning ställs höga krav på yrkesintroduktion. Idag får varje kommun lösa detta på egen hand.Därför arbetar SKR för att ta fram en nationell gemensam utbildningsplattform för yrkesintroduktion och vidareutbildning för socialsekreterare och chefer. Syftet är att göra kompetensutveckling mer tillgänglig och lika över landet. Konceptet utgår från Västra Götalandsregionens ”Yrkesresan” och arbetet har hittills genomförts med Socialstyrelsen och de regionala samverkans- och stödstrukturerna, RSS. Inom kort går vi ut med en förfrågan till kommuner att vara med i utvecklingen.IVO konstaterar också att det inte finns någon annan organisation där politiker, utan specialistkunskap, tar svåra beslut om de mest utsatta barnen. I likhet med IVO menar vi på SKR att det därför behövs mer forskning om socialtjänstens organisation, styrning och arbetssätt. SKR menar också att det är ett stort problem att socialtjänsten inte får föra personnummerbaserad statistik på nationell nivå. Om staten hörsammar det behovet, får vi bättre möjligheter att utveckla evidens och följa upp vad som fungerar ur ett nationellt perspektiv.Följa upp och stödja ur barnens perspektivVi som jobbar i socialtjänsten behöver också gå emot en mer helhetssyn. Tillsammans med barnen behöver vi göra kloka, rimliga genomförandeplaner som är begripliga ur deras perspektiv. Vi måste tro på de är lika begåvade som barn utan sociala svårigheter – för vi vet ju att det är sant. Vi behöver utmana och stödja dem att fixa skolan, och inte bara fråga hur det går, utan även hur de mår – som organisationen Maskrosbarn så klokt uppmanar oss att göra. God psykisk och fysisk hälsa, och att klara skolan är de bästa skyddsfaktorerna vi har för dessa barn.Placerade barn och unga är en särskilt utsatt grupp. Vissa har bara sin socialsekreterare utöver den personal som finns på boendet. Alla barn och unga behöver bli lyssnade till. Därför är det extra viktigt att ta sig tid och lyssna på om att barnet känner sig tryggt med personalen och de andra som bor där. Barn på LSS-boenden blir självklart frustrerade om de inte kan göra sig förstådda. Att medarbetarna får kunskap om alternativ kommunikation är därför en viktig grundsten och ett sätt att minska konflikter och få bukt med otillåtna begränsningsåtgärder.Möjlighet att prioritera de mest utsattaSocialtjänsten måste också få möjlighet att prioritera, utan att riskera vite. Idag ska alla ärenden, oavsett allvarlighetsgrad – riskbedömas, förhandsbedömas och i många fall utredas – inom samma lagstiftad tid. Här menar vi på SKR att det måste till en lagändring. Varför ska inte socialtjänsten, likt hälso- och sjukvården, kunna prioritera de allvarligaste fallen och ta dessa i första hand?Möjlighet till insatser utan utredningJag hoppas också att regeringens översyn av socialtjänstlagen verkligen leder till att socialtjänsten får möjlighet att ge riktade insatser utan biståndsprövning. Det skulle göra socialtjänsten öppnare och mer tillgänglig, och innebära att många familjer, barn och unga som vill ha en insats kan få den direkt. Idag måste socialtjänsten utreda allt som ska leda till en insats. Det slukar tid och resurser som istället skulle kunna användas till det stödjande och tidiga arbetet i barn och familjers liv.Tillitsfullt ledarskapSlutligen har chefer och förtroendevalda en oerhört viktig uppgift. Socialtjänstens arbete handlar om svåra bedömningar. Ibland kommer medarbetare att göra fel. Därför måste det finnas ett tillitsfullt ledarskap där socialtjänstens medarbetare känner sig trygga att prata om svårigheter, misstag, lösningar och framgångar. En kultur där chefen lyssnar och efterfrågar medarbetarens klokskap. En kultur där chefen kan gå till politikern och säga att det här är svårt. Där socialtjänsten tar tillvara sina avvikelser, därför att det kan leda till utveckling. Där det systematiska kvalitetsarbetet inte är en tjusig skrivbordsprodukt – utan en ständigt pågående vardag, där socialtjänsten öppet utmanar sig själv.De utsatta barnen och ungdomarna gör sällan sin röst hörd. Därför får vi aldrig tappa fokus. Vi måste stå upp för dem, för det finns ingen annan yrkesgrupp som har helhetsansvaret för detta. Vi behöver också, som IVO nu gjort, se våra brister. Och för att på allvar få kraft i utvecklingsarbetet, måste vi lära av det vi vet funkar bra.
      Läs mer
    • 2020-02-14
      Det behövs ett gemensamt grepp om bostadsförsörjningen
      Bostadsbrist, hemlöshet, integration, segregation och utsatta områden. Avsaknaden av en sammanhållen nationell bostadspolitik går som en röd tråd genom alla dessa utmaningar. Stat, kommun och marknadens aktörer behöver lösa detta tillsammans.
      I SVT:s program Uppdrag granskning (den 12 februari) skildras hur allt fler människor stängs ute från bostadsmarknaden av andra skäl än sociala. För Sveriges socialtjänster är det ingenting nytt. Kommunerna har länge larmat om en allt mer ohållbar situation. Den här gruppen ökar, och socialtjänsten tvingas ta ansvar utöver vad lagstiftning och rättspraxis tydligt uttalar.Sociala kontrakten har ökatBostadsbristen är stor i många kommuner och hårdast drabbas de hushåll som har svag ekonomi, få kontakter och kort tid i bostadskön. De höga trösklarna att köpa en bostad har dessutom ökat trängseln på den hyrda marknaden.240 kommuner uppger bostadsbrist. 265 kommuner hyr ut lägenheter på särskilda villkor till personer som inte blir godkända på den ordinarie bostadsmarknaden. Mellan 2008 och 2018 ökade antalet så kallade sociala kontrakt med 250 procent, från drygt 11 000 till drygt 26 000. Detta trots att antalet personer med t.ex. substansmissbruk som fått boendeinsatser varit relativt konstant över perioden 2008–2017.Utvecklingen har pågått under en längre tid, och hotar att tränga undan socialtjänstens primära målgrupper. Men utan fungerande vägar in på en ordinarie bostadsmarknad riskerar även de så kallat strukturellt hemlösa att utveckla en social problematik. Och för att möta behovet tar socialtjänsten till sociala kontrakt och dyra akuta boendelösningar. Idag har vi en parallell social bostadssektor vid sidan om den ordinarie.Fler aktörer kan bidra, men inte var för sigDe flesta människor har idag möjlighet att själva finna en lämplig bostadslösning. Men kompletterande politik och åtgärder behövs för de som av ekonomiska eller sociala skäl är eller riskerar att hamna i hemlöshet.Det finns en utvecklingspotential i kommunernas arbete – överväganden i ägardirektiv till de allmännyttiga bostadsbolagen, en aktiv markpolitik, förbättrad samverkan mellan olika nämnder och förvaltningar, ökad samverkan med privata hyresvärdar och nya typer av boendelösningar. Men kommunerna kan inte på egen hand lösa utmaningarna.De allmännyttiga bostadsbolagen har tagit och tar ett stort socialt ansvar. Sett till inkomstnivåer är det idag en stor skillnad mellan de som bor i allmännyttan och totalbefolkningen. Men det sociala ansvaret får inte motverka arbetet mot segregation.Byggbranschen, privata fastighetsägare och hyresvärdar måste ta ett bostadssocialt ansvar. Men samtidigt måste det finnas förståelse och respekt för deras roll som marknadsaktörer.Behov av förändringar på nationell nivåStatens inblandning i att främja bostadssociala mål har skiftat över tid. Från andra världskrigets slut till 1990-talets början var den omfattande. Men under senare år har en rad beslut försämrat förutsättningarna för en fungerande bostadsmarknad. Fler hinder för planering och byggande har satts upp i miljö- och planlagstiftningen, bostadsbidragssystemet har urholkats och förändringar i skattelagstiftningen har minskat rörligheten inom och mellan de olika delmarknaderna.Staten har heller inte tagit ansvar för en långsiktigt hållbar planering för boende och bosättning för asylsökande. Ett jämnare mottagande över landet borde ha eftersträvats för att underlätta integrationen. Nu begränsas asylsökandes rätt att själva bestämma var de ska bo. Den så kallade bosättningslagen kan också behöva reformeras för att bättre svara mot lokala förutsättningar och behov. Men det behövs komplement för att på allvar motverka segregationen. Enligt Socialstyrelsens hemlöshetskartläggning 2017 var 62 procent av de så kallat strukturellt hemlösa utlandsfödda (mot 43 procent av samtliga hemlösa). Utvecklingen i de mest utsatta bostadsområdena är också oroande, med tilltagande utsatthet, otrygghet och kriminalitet.Ta en gemensam vägDet är lätt att känna sig uppgiven idag. Men kommunernas agerande måste ses i ett brett perspektiv. Vad som sker lokalt är avhängigt beslut som tas på nationell nivå. Vad som görs idag är beroende både av vad som skett tidigare och vad som förväntas på sikt. Ansvaret för bostadsförsörjningen är delat mellan staten, kommunerna och marknadens aktörer. Vi behöver stärka möjligheterna för hushåll med en svag ställning på bostadsmarknaden att få en bostad på den ordinarie marknaden. Nuvarande åtgärder är otillräckliga.Prioriterad fråga för kommunernaSKR har fört fram ett antal förslag till bostadspolitiska reformer, till exempel att höja bostadsbidrag och bostadstillägg. Antalet bidragsberättigade hushåll har minskat kraftigt, från ca 600 000 hushåll 1996 till dagens ca 180 000 hushåll.SKR har även pekat på vikten att inrätta ett subventionerat bosparande för unga och införa någon typ av startlån för unga hushåll för att kunna ta sig in på den ägda marknaden. SKR har också framfört att en samlad översyn av finansierings- och skattesystemet behövs för att få till stånd ett system som leder till stabila förutsättningar för bostadsförsörjningen. SKR har vidare framfört att det modifierade investeringsstöd som nu återinförs inte kommer att bidra till att lösa de större problemen.Men i ärlighetens namn bör vi nog säga att vi alla – stat, kommun och marknadens aktörer – är svaret skyldiga när det gäller hur vi löser dagens situation.SKR har kartlagt kommunernas uppfattningar om regelhinder och investeringsstöd och om hur de organiserar det bostadssociala arbetet. Vi försöker att beräkna kommunernas kostnader för dagens tillfälliga boendelösningar. Forskare hjälper oss att fördjupa kunskapen om vilka utmaningarna är. Genom fördjupade dialoger med kommunledningar hoppas vi kunna utkristallisera vad de behöver för att utveckla det lokala arbetet samt vad som behövs på nationell nivå. Kommunerna behöver bättre förutsättningar att bidra till en ekonomiskt och socialt hållbar bostadsförsörjning. Vi kan inte låta fler människor hamna i hemlöshet.
      Läs mer
    • 2019-12-17
      Vi kan förbättra för barn som fara illa
      Det ökande antalet orosanmälningar innebär ett enormt tryck på landets socialtjänster. Men med gemensamma krafter och klokt planerade resurser kan vi förbättra förmågan att hjälpa de barn som far illa.
      Nyligen publicerade Socialstyrelsens nationella kartläggning över orosanmälningar om barn som far illa. Rapporten visar en kraftig ökning av antalet anmälningar till kommunernas socialtjänster. Under 2018 gjordes 331 000 anmälningar, vilket motsvarar närmare 1 000 anmälningar om dagen. Det innebär i praktiken att socialtjänsten varje dag gör 1 000 riskbedömningar om barn far illa. Ett svårt och kvalificerat uppdrag.Fler uppmärksammar barns situationMen ökningen behöver inte betyda att fler barn far illa i Sverige idag. Enligt Socialstyrelsen har fler aktörer blivit bättre på att anmäla när de misstänker att barn far illa. Vi vet även att bristen på bostäder och ett större fokus på barn som bevittnat eller utsatts för våld, har ökat inflödet av anmälningar. Samtidigt visar forskning att mörkertalet är stort. Många barn kommer inte till socialtjänstens kännedom över huvud taget.Orosanmälning inte alltid rätt verktygDärför är det bra att fler uppmärksammar barns situation. Det är viktigt att de barn och unga som behöver socialtjänstens insatser verkligen får hjälp. De barn som har det riktigt svårt i sina familjer kommer alltid behöva en noggrann utredning. I mer komplexa ärenden behöver socialtjänsten också lägga mycket tid och resurser för att motivera barn, unga och föräldrar att ta emot insatser och starta en förändring.Men alla barn behöver inte, och hjälps inte, av utredningar. Vi vet också att många orosanmälningar varken leder till utredning eller insatser. Därför behöver vi fokusera på hur socialtjänstens resurser kan användas på ett klokare och mer effektivt sätt. Det blir extra viktigt nu, när barnkonventionen blir lag och socialtjänstlagen ses över.Gör socialtjänsten mer tillgängligSå hur ska vi tänka? En nyckelfråga är att fånga upp och stödja barn och familjer tidigt, när förändringsviljan fortfarande finns och innan det gått för långt. Regeringens utredning av socialtjänstlagen ser just nu över möjligheten för socialtjänsten att ge tidigt riktade insatser utan föregående utredning. Detta skulle kunna underlätta för många barn och familjer som annars kanske drar sig för att söka hjälp. Att flytta ut socialtjänsten där barnen finns och att ha öppet utanför kontors- eller skoltid är ett annat sätt att sänka trösklarna.Stärk samverkan med skola och hälso- och sjukvårdSocialtjänsten, skolan och hälso- och sjukvården kan också bli betydligt bättre på att samverka. Vi behöver också se till att rätt huvudman verkligen ger det stöd som behövs och att insatserna samordnas på bästa sätt. Ett fint exempel på det är Region Gotlands arbete med barn som har det svårast på hemmaplan. Där samverkar socialtjänsten, skolan och BUP på ett sätt som både sparar pengar och ser till att barn, ungdomar och deras familjer får det stöd de så väl behöver.Säkra rekryteringenAtt bedöma barns behov av skydd och stöd är en av de viktigaste och svåraste uppgifterna för socialtjänsten. Därför är det avgörande att socialtjänsten har tillräckligt med personal och kompetens. I slutet av november släppte Myndigheten för vård- och omsorgsanalys en rapport som visar att det saknas prognoser för hur socionomutbildningen ska dimensioneras och underlag för hur socialtjänsten ska arbeta med kompetensförsörjningen. En viktig åtgärd är att staten behöver säkerställa tillräckligt med platser på socionomutbildningen och att utbildningen motsvarar behoven. Samtidigt behöver kommunerna jobba med kompletterande åtgärder, exempelvis genom att ännu bättre utnyttja digitaliseringens möjligheter och att utveckla samarbetet mellan olika yrkesgrupper.Stärk introduktion och utbildningAv samma anledning behöver kommunerna också satsa mer på kompetensutveckling och utbildning. Idag är en fjärdedel av handläggarna inom socialtjänsten under 30 år. Att fler unga nya socionomer anställs är bra, men med nya och oerfarna handläggare behöver verksamheten också säkerställa introduktion och fortbildning.Ett bra initiativ på det här området är Göteborgsregionens program ”Yrkesresan” som används för introduktion och kompetensutveckling av personal inom socialtjänstens myndighetsutövning för barn och unga. SKR har i dagarna avslutat en förstudie om modellen kan användas nationellt och för fler yrkeskategorier. Förstudien har gjorts av SKR:s socialchefsnätverk tillsammans med de regionala samverkans- och stödstrukturerna och Socialstyrelsen. Med ett gemensamt nationellt stöd för yrkesintroduktion och fortbildning kan vi öka kvaliteten och bidra till att stödet för barn och unga blir mer likvärdigt över landet.Inför personnummerbaserad statistikEn annan mycket viktig fråga är socialtjänstens förutsättningar att arbeta kunskapsbaserat. Idag får socialtjänsten inte föra personnummerbaserad statistik över orosanmälningar som inte går vidare till utredning. Det är också ytterst få kommuner som kan ta fram säkra siffror över antal orosanmälningar, orsaker till anmälan och anmälningar som utreds. Vi har inte heller någon nationell statistik vilket gör att staten får svårare att driva forskning och analysera vilka insatser som behöver utvecklas.SKR har länge påtalat behovet av ett tydligt lagstöd för individstatistik som kan aggregeras till nationell nivå. Om staten hörsammar kommunernas behov kommer vi kunna skapa lärande och utveckling utifrån den fakta vi faktiskt har.Ingen omöjlig ekvationDe närmaste åren kommer gruppen barn och unga i befolkningen öka snabbare än gruppen som är i arbetsför ålder. Det innebär att socialtjänsten kommer behöva hantera fler ärenden som rör barn, och att man kommer få göra det under samma eller tuffare ekonomiska förutsättningar. Men detta behöver inte innebära en omöjlig ekvation. För om kommuner och staten krokar arm och möjliggör en närmare, smartare och mer kunskapsbaserad socialtjänst – då kan vi både värna våra resurser och se till att barn och unga får det stöd de behöver.

      Läs mer
    • 2019-11-13
      Min eller din budget? Dags att se till den faktiska vinsten
      För att möta behovet av personal behöver Socialtjänsten tänka nytt och ta in den kompetens vi vanligtvis inte ser. Skövde kommun kan hjälpa oss att tänka utanför boxen.
      Kommunerna står inför en stor rekryteringsutmaning framöver. Antalet personer i arbetsför ålder ökar inte i samma takt som antalet barn och äldre. Arbetskraften kommer helt enkelt inte att räcka till.Se kompetensen som kan avlasta och kompletteraFör att möta den utmaningen har SKL har tagit fram nio strategier. En av dem är "Breddad rekrytering" och handlar om att attrahera, rekrytera och behålla grupper som vi vanligtvis inte är så bra på att anställa i våra verksamheter. Det handlar om personer med funktionsnedsättning, nyanlända eller andra som står långt från arbetsmarknaden – personer vars kompetens kan berika, komplettera och avlasta en rad yrkeskategorier i välfärden. Men för att bredda rekryteringen krävs både vilja att tänka nytt och mod att göra förändringar i organisationen. Och här tror jag att socialtjänsten kan ha mycket att lära och att vinna.Åtta kommuner testar förändring"Fler vägar in – Breddad rekrytering" är också namnet på ett projekt som tittar närmar på just detta. Projektet drivs av SKL tillsammans med åtta kommuner, Myndigheten för delaktighet och Arbetsförmedlingen, och medfinansieras av Europeiska Socialfonden ESF. I projektet ser kommunerna över vad man gör på jobbet inom till exempel äldreomsorg, hemsjukvård, förskola, eller skola. De arbetsuppgifter som inte kräver en viss legitimation eller utbildning blir till nya tjänster som kan matchas mot personer som står långt från arbetsmarknaden. Och genom att avlasta nuvarande medarbetare och erbjuda möjligheter för nya – kan kommunerna både och organisera arbetet på smartare och effektivare sätt.Dyrt att låta syrran tanka bilenFör det kostar tid och pengar när enhetschefen administrerar löner, eller när sjuksköterskan ska tanka bilar eller stå i receptkö. Utanförskapet kostar också. Enligt Statistiska centralbyrån, SCB, kommer bara hälften av alla nyanlända i arbete inom fem år. Den andra hälften tvingas ofta att fortsätta leva på ekonomiskt bistånd. Och enligt siffror från Socialstyrelsen ser vi att allt fler personer med funktionsnedsättning får insatsen daglig verksamhet. Samtidigt vet vi att få i den här gruppen lämnar daglig verksamhet för studier eller arbete.Se till hela den kommunala ekonominSå varför breddar inte alla rekryteringen? Kruxet stavas budget. Eller kanske snarare Vems budget . För om vi bara ser till kostnaden för att anställa en ny person uppstår inga ekonomiska vinster för arbetsplatsen. Vinsten ligger i att lyfta en person från utanförskap och in i arbete, och samtidigt möta rekryteringsutmaningen i välfärdens verksamheter. Och för att se detta behöver vi förstå att en kortsiktig kostnad för den enskilda förvaltningen eller arbetsplatsen faktiskt kan bli en långsiktig vinst för hela kommunen.Skövdes verktyg ger bredare perspektivDärför ser jag extra mycket fram emot det beräkningsverktyg som Skövde kommun utvecklar, som en del av projekt "Fler vägar in – Breddad rekrytering". I verktyget kan kommunen räkna fram den faktiska kostnaden – eller vinsten – av att anställa en person som tidigare haft LSS-insatser, ekonomiskt bistånd eller aktivitetsersättning från Försäkringskassan.Verktyget visar också på hur kostnader fördelas mellan stat och kommun. Det väcker intressanta frågor om vem som ska betala för vad när det kommer till att möjliggöra för personer med särskilda behov att få jobb och egen försörjning. Är det vi som arbetsgivare? Eller ska staten också bidra långsiktigt med insatser för dessa personer, även under anställningen?Hög tid att glänta på dörrenAtt förändra i arbetsuppgifter och organisation är inte alltid lätt. Men helt klart är att det finns mycket att vinna på att bredda rekryteringen. Daglig verksamhet och ekonomiskt bistånd handlar om tid och pengar som kan omvandlas till ett arbete med lön och kommunala skatteintäkter. Och det handlar om människor som vi kan ge ännu bättre förutsättningar att vara delaktiga i samhället. De här människorna kan göra stor nytta i våra verksamheter. Det är hög tid att vi välkomnar dem in.
      Läs mer

    Prenumeration