Den 2 juni tog min son Kalle sin socionomexamen vid Örebro Universitet. Många skulle säga att han går i mammas fotspår. Jag skulle säga att det gör han inte alls för Kalle går verkligen sin egen väg. Dessutom är han mycket mer förberedd än vad jag var när jag gick ut socialhögskolan 1986 på samma universitet. Mycket har förändrats till det bättre under dessa år det vill jag lova.
Jag har följt Kalles utbildning, sett hans kurslitteratur, läst många av hans inlämningsuppgifter, haft otaliga diskussioner utifrån hans föreläsningar och dessutom har jag hört honom stolt berätta om sin praktikplats i den sociala barn- och ungdomsvården i Örebro kommun. Där blev han en i gänget, fick medverka på utbildningar och ta ansvar för ärenden med ett bra handledarstöd. Det jag har sett är en socionomutbildning med hög kvalitet där praktiska inslag från verkligheten har varit ett stående inslag.
Jag har dock mött många socialchefer under åren som drömmande och nostalgiskt tittat tillbaka på 80- och 90 talets socionom- utbildningar. De har tyckt att de varit så mycket bättre. Jag kan dock med säkerhet säga att hade jag fått den förberedelse och kunskap som Kalle nu fått hade jag klarat övergången mycket bättre till yrkeslivet när jag gick ut 1986.
Det vi socialchefer glömmer när vi idealiserar dåtidens utbildningar och hur förberedda de examinerade var är de stora förändringar som skett inom yrket. Idag är verksamheten specialiserad, detaljreglerad, evidensbaserad och till viss del också privatiserad. En del förändringar har varit positiva men inte alla. Vi har i vår iver att likna den privata marknadens sätt att arbeta infört ex New public management i ett komplext kommunalt system. Många av reformerna har självfallet varit nödvändiga som evidens, systematisk uppföljning och forskning utifrån Kerstin Wigzells upprop på 90-talet men en hel del har blivit fel. Det har blivit viktigare att följa reglerna än att göra rätt saker för dem vi är till för och det har uppstått en ängslighet inom hela kåren. En del av det här har kommit från staten men en hel del har vi kunnat påverka själva.
Jag tycker ändå att Sveriges socialtjänster, deras chefer och politiker är modiga, självkritiska och kloka. De har gjort sin analys. Vad de ser är att det behövs en del hjälp från staten i form av mindre detaljreglering, bättre lagstöd att arbeta riktat förebyggande men också vidareutbildning/specialistutbildning på nationell nivå och trainee program samt statligt ekonomiskt stöd i att snabbare öka teknikanvändningen.
De ser behovet av att samarbeta och kämpar för lättare former för avtalssamverkan. De regionala stödstrukturen behöver lagregleras och finansieringsprincipen bör gälla så att mellanstora och små kommuner är garanterad stöd i implementering av kunskapsutveckling.
Det jag är mest stolt över är modet att se vad de själva kan förändra. Många av landet kommuner är också inne i en förändringsprocess där de förändrar sina arbetssätt i hela verksamheten.
När två av klassens favoritlärare, Jurgen Degner universitetslektor och Helen Lindström Universitetsadjunkt vid Kalles examen talade till de blivande socionomerna imponerade deras tal djupt på mig. De förmedlade bilden av ett värdefullt, roligt arbete där de kommer oerhört mycket från klienterna. Det är ett arbete som är omväxlande, viktigt och ibland svårt där mod, empatisk förmåga, kritiskt tänkande och tro på brukarna/klienterna är några av de viktigaste hörnstenarna. Dem gav verkligen de nya studenterna en nyanserad och fin bild av en god framtid i ett kommande arbetsliv.
Så upp till kamp som vi sa på 70-80 talet, alla chefer och politiker i socialtjänsten! Glöm att det var bättre förr! Nu blickar vi framåt och bygger framtidens socialtjänst. Nu fortsätter vi vara modiga och se vad vi själva kan åstadkomma för att åter igen bli en kreativ och stimulerande arbetsplats dit våra nyutexaminerade socionomer söker sig och vill stanna.
Ha nu en riktigt härlig och avkopplande sommar!
Du måste vara inloggad för att få kommentera
Stängd för fler kommentarer
Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.
Tack för att du hjälper oss!
Vi som bloggar här arbetar med frågor om social omsorg och stöd på SKR.
Vi skriver aktuellt om äldreomsorg, barn och unga, missbruk och beroende, funktionshindersfrågor och annat inom socialtjänsten.
Kommentarer