Livet borde nu ta en ljusare vändning för de unga som får uppehållstillstånd med den nya gymnasielagen. Kommunerna behöver förutsättningar att ta emot dem, men lagstiftaren har gjort sig osynlig.
Fram till nu har det varit en lång och svår situation för de drygt 9 000 unga vuxna, före detta ensamkommande barn, som börjar få besked på sin ansökan om uppehållstillstånd enligt den så kallade gymnasielagen.
Svårt att hitta boende, knappa försörjningsmöjligheter, ingen rätt till önskad utbildning, psykisk ohälsa. Många kom hit med svåra upplevelser från sina hemländer och från flykten. Den långa tiden i ovisshet om de skulle få stanna har frestat på. Många har fått avslag, och alla omfattas inte av den nya möjligheten till uppehållstillstånd. Några av dessa unga människor har i den djupaste förtvivlan valt att avsluta sina liv. Den yttersta fasan och tragedin.
Ett uppehållstillstånd innebär att många av ungdomarna nu får en ny möjlighet. I första hand är det individen som ansvarar för att ta tillvara på den: att lösa sin boendesituation, komma in på en utbildning, studera, klara utbildningen, försöka få ett arbete. Efter uppehållstillstånd är dessa unga som vilken kommuninvånare som helst, med rätt att ansöka om bistånd hos socialtjänsten. Skolan och vuxenutbildningen kommer också att försöka stötta dessa ungdomar i enlighet med sina uppdrag. Primärvård och vuxenpsykiatri likaså.
Men kommuner och landstings ansvar och förutsättningar att ge insatser har begränsningar. Det råder bostadsbrist i 243 kommuner, och det är många grupper som har svårt att etablera sig på ordinarie bostadsmarknad: unga, nyanlända, våldsutsatta, funktionsnedsatta, äldre. Kommunerna beslutar hur behovet ska mötas utifrån juridiska, ekonomiska, politiska och andra hänsyn. Såväl hållbara lösningar som kommunallagens likställighetsprincip måste beaktas.
Regering och riksdag har med gymnasielagen kopplat rätten till uppehållstillstånd till olika utbildningsformer utan att kartlägga hur etablerade dessa är i kommunerna. Det handlar delvis om utbildningar som kommunen inte är skyldig att ge, och beslutet togs utan att säkerställa att kommunerna har kapaciteten. Utbildningsupplägg vars kostnader överstiger de statliga bidragen kommer att efterfrågas i större utsträckning.
De ersättningar som kommunen får är begränsade i tid och omfattning. Från höstterminen det år de unga vuxna fyller 20 år finns ingen ersättning utöver kostnad för försörjningsstöd, trots att vi vet att många i gruppen mår dåligt och behöver särskilt stöd.
Många i målgruppen behöver insatser från vårdcentraler och psykiatri, men idag saknas till viss del psykiatrisk kompetens i primärvården. Landstingen arbetar för att stärka primärvården generellt, men bristen på psykologer och kuratorer är stor, och väntan kan ibland bli lång.
Regering och riksdag har valt att ge dessa ungdomar en ny möjlighet till uppehållstillstånd, men utan att ta hänsyn till de utmaningar det innebär för kommuner och landsting. Lagstiftaren måste ha haft en intention med det nya regelverket. Nu måste denna fullföljas.
SKL har vid upprepade tillfällen uppvaktat regeringen om vikten av planeringsförutsättningar och stabila ekonomiska villkor. Kommunerna behöver en garanti om stöd från staten, och de ska självfallet garanteras tillräcklig ersättning.
Det löser inte allt, men vi är övertygade om att bättre villkor för kommunerna innebär en bättre situation för ungdomarna. Det gäller även idéburen sektor, som är en livsviktig part. De många frivilliga gör en stor insats, men också hjälparna kan behöva hjälp.
Det är inte rätt och riktigt att det ska vara kommuners och landstings eventuella välvilja som ska täcka upp för bristande konsekvensanalyser när lagstiftaren gör ändringar i lagar, regler och förordningar. Lagstiftaren ska ta ansvar för det. Kommuner, landsting och SKL vill ha en följsam dialog om hur vi löser detta på bästa sätt.
Unga människor som nyfiket utbildar sig, får ett arbete och finner sin plats i tillvaron med egen försörjning, god hälsa och välmående – det drömmer vi väl alla om, vare sig vi är föräldrar eller inte.
Regering och riksdag, vi är här, var är ni?
Du måste vara inloggad för att få kommentera
Stängd för fler kommentarer
Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.
Tack för att du hjälper oss!
Vi som bloggar här arbetar med frågor om social omsorg och stöd på SKR.
Vi skriver aktuellt om äldreomsorg, barn och unga, missbruk och beroende, funktionshindersfrågor och annat inom socialtjänsten.
Kommentarer