I veckan släppte vi på SKL en rapport om i vilken utsträckning som kommuner tillämpar socioekonomiska resursfördelningsmodeller.
Rapporten Socioekonomisk resursfördelning i skola och förskola
Rapporten visar i korthet att sex av tio kommuner har sådana modeller för grundskolan, och nästan fem av tio när det gäller förskolan. Hur stor andel av resurserna som fördelas utifrån socioekonomiska faktorer varierar, från några procent upp till över 20 procent.
Jag kan tänka mig att dessa resultat förvånar eller rentav provocerar en del. Hur kan kommunerna göra så olika? Inte konstigt att likvärdigheten brister! Men det är just den typen av kategoriska synsätt som vi vill nyansera med vår rapport.
Ja, kommunerna gör olika. För att de behöver göra olika. Stora kommuner med påtaglig skolsegregation som vet att de behöver ha en resursfördelning som kompenserar för skillnader i förutsättningar har också det, i många fall dessutom sen många år tillbaka, långt innan skollagen ändrades 2014.
Medan det i andra änden finns små, varav en hel del riktigt små kommuner, som inte har det behovet. För att man har få skolor och förskolor, för att det inte finns några systematiska skillnader i barn- och elevsammansättningen eller för att man kompenserar för skillnader i förutsättningar på andra sätt.
Allt detta går att läsa mer om i vår rapport. Det som jag tror är det viktiga framöver är att kraftsamla kring att differentierad resursfördelning verkligen ger resultat i form av förbättrad likvärdighet. Nyckeln till det stavas systematiskt kvalitetsarbete.
För hur en verksamhet använder sina resurser, vilka resultat det ger och om det utifrån det behöver skruvas och justeras i organisation och arbetssätt – det är ju just det som är det systematiska kvalitetsarbetet. Och det i grunden oavsett om man har en socioekonomisk resursfördelning eller inte.
Men när man har en sån modell, som ju innebär att vissa skolor får mer pengar än andra, är det extra viktigt att systematiskt ta reda på vilka insatser som verkligen funkar och ger effekt i form av förbättrad likvärdighet. Visst, varje skola är unik, men finns det ändå gemensamma nämnare och framgångsfaktorer? Och omvänt, finns det stötestenar eller fällor som bör undvikas?
Om du arbetar på en skola eller förskola eller i en kommun som har hittat modeller, arbetssätt och metoder som ni ser gör faktisk skillnad, hör gärna av dig till någon av mina medarbetare. Vi är alltid intresserade av att ta del av erfarenheter och lärande exempel.
Du måste vara inloggad för att få kommentera
Stängd för fler kommentarer
Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.
Tack för att du hjälper oss!
Jag som bloggar här heter Per-Arne Andersson och är avdelningschef med ansvar för bland annat skola och förskola på SKR.
Kommentarer