Hög tid att ta tag i fritidshemmens rekryteringsutmaning

I går släpptes Skolverkets senaste statistik om fritidshem. En viss förbättring har skett när det gäller personaltäthet och gruppstorlekar men det finns skäl till oro över andelen utbildade, som fortsätter att minska. SKL kommer nu att intensifiera arbetet med fritidshemmens kompetensförsörjning.

Skolverkets statistik om fritidshem för läsåret 2017/18

Det är ingen hemlighet att fritidshemmen och dess medarbetare har varit hårt belastade under många år. Att andelen högskoleutbildad personal sjunker stadigt är främst en effekt av den stora utbyggnad som har skett. Det enda sättet för huvudmännen att inte ytterligare minska den redan låga personaltätheten har varit att anställa fler utan relevant utbildning. Utvecklingen är inte oväntad, men den är bekymmersam.

Så mycket som 600 fritidshem – drygt 34 000 elever – står helt utan pedagogiskt högskoleutbildad personal. Om vi ska klara av att följa skollagen behöver alla aktörer vara självkritiska och sätta fritidshemmen högre upp på agendan. Regeringen har föreslagit ett skarpt legitimationskrav för undervisning i fritidshem från 1 juli 2019. Inom kort lär alltså luppen sättas på behörighetsläget i fritidshem. Jag menar att det inte finns några skäl att vänta. Det behövs kreativa och uthålliga insatser för att rekrytera och utbilda fler lärare i fritidshem.

39 procent högskoleutbildade, men behörighetsgraden ännu lägre

Bland medarbetarna i fritidshem har andelen med pedagogisk högskoleexamen minskat från 42 till 39 procent. Den siffran säger dock ganska lite. Bland dessa finns sannolikt en betydande andel som inte uppfyller skollagens krav för att få undervisa i fritidshem, eftersom deras lärar- eller förskollärarutbildning inte innehåller en inriktning mot fritidshem.

För att skapa bättre insikt om hur stor fritidshemmens rekryteringsutmaning är behöver den offentliga statistiken visa hur många som faktiskt är utbildade mot fritidshem och får undervisa där. Vi behöver också veta mer om vilka utbildningar och kompetenser som gömmer sig inom den gigantiska kategorin ”övrigt”, som motsvarar 40 procent av personalen i fritidshem.

Från genomgångsyrke till framtidsyrke

Som huvudmän och arbetsgivare har vi ett ansvar för att göra fritidshemmen till en attraktiv arbetsplats. Det innebär att vi inte kan blunda för att det finns problem, något som bland annat lyfts i Lärarförbundets fritidshemsrapport nu i dagarna.

Men det är också hög tid att staten och lärosätena tar sitt ansvar. Fritidshemmen har under många år varit eftersatta i statliga reformer. Lärarutbildningens inriktning mot fritidshem är rejält underdimensionerad. Och så har det varit länge. I många år har SKL och våra medlemmar tryckt på behovet av att bygga ut utbildningen. Söktrycket till utbildningen är hyfsat; flaskhalsen är snarast lärosätenas prioritering och bristen på forskarutbildade lärarutbildare.

Det kommer att behövas kreativa lösningar för att komma till rätta med kompetensförsörjningen i fritidshemmen. Ett led är att locka fler av de unga medarbetare som nu har fritidshemmen som ett genomgångsyrke att se det som ett framtidsyrke. För att stimulera fler att utbilda sig behövs mer flexibla vägar till examen.

Nu intensifierar vi arbetet med fritidshemmens kompetensförsörjning

Det senaste exemplet på SKL:s arbete med skolans rekryteringsutmaning är den rapport som bland annat visar på det övergripande behovet de närmaste åren. SKL kommer nu att ytterligare fokusera på fritidshemmens kompetensförsörjning. I det fortsatta arbetet avser vi att belysa vilka åtgärder som behövs på kort och lång sikt. Det handlar dels om att utbilda fler lärare i fritidshem och höja kompetensnivån hos andra yrkeskategorier, men också om att utveckla organisation, samverkan och ett ledarskap som stärker fritidshemmens arbete.

Skolans rekryteringsutmaningar Lokala strategier och exempel

Fritidshemmen har en stor potential att vara en viktig och utvecklande del av barns liv. Nästan alla barn deltar och vi vet att såväl barn som föräldrar trivs med verksamheten. Men den skulle ändå kunna vara så mycket mer.

Skribent

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Avdelningen för utbildning och arbetsmarknad

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    1000

    Kontakt

    Välkommen att skicka din fråga till SKR!








    Hjälpte informationen på sidan dig?

    Tack för att du hjälper oss!

    Om bloggen

    Jag som bloggar här heter Per-Arne Andersson och är avdelningschef med ansvar för bland annat skola och förskola på SKR.

    • 2020-01-31
      Regeringen har lyssnat på kommunsverige - nu kommer fler att kunna läsa på komvux
      Vuxenutbildningen har en central roll för att möta arbetslivets behov av utbildad arbetskraft och för att fler individer ska komma i arbete. SKR har länge drivit att vuxenutbildningen behöver stärkas för att möta allt fler politikområdens förväntningar och för att möta dagens målgrupp som finns i komvux.
      De förslag som presenterades i budgetpropositionen för 2020 och som regeringen nu går ut med information om, är ett steg i rätt riktning.Regeringens besked om att sänka medfinansieringen för regionalt yrkesvux kommer att få effekt och möjliggöra för fler vuxna att läsa en yrkesutbildning. För att fler individer ska kunna yrkesväxla är komvuxutredningens förslag om ändrade urvalsregler av central betydelse. En lagrådsremiss ska nu skickas till Lagrådet och riksdagen förväntas behandla propositionens förslag i mars. Vi behöver skapa ett flexiblare system som inte leder till stängda dörrar.

      Ett annat viktigt besked är att kommunerna ska få besked om tilldelning av statsbidrag tidigare och att det ska vara möjligt att ingå ekonomiska åtaganden för kommande år. Det behövs för att underlätta utbyggnaden och för att kunna satsa på investeringstunga yrkesutbildningar. Det ettåriga statsbidraget har inte möjliggjort detta.

      Extra medel till yrkesvux i kombination med sfi kommer också att vara väldigt välkommet ute hos kommunerna. Antalet elever som studerade yrkesvux i kombination med sfi eller svenska som andraspråk har mer än fördubblats mellan 2017 och 2018. Detta är en dyr utbildningsform vilket bland annat SKR:s undersökning 2019 visar på. Det som är beklagligt är att medlen inte kommer redan i år utan först 2021.      Kostnader för yrkesvux i kombination med sfi/svaNär det gäller kompetensförsörjning spelar arbetsmarknadsutbildningar en viktig roll för många branscher. I den rapport SKR presenterade i december om arbetsmarknadsutbildning och gymnasiala yrkesutbildningar framträder även andra behov. För att kunna planera och dimensionera utbildningssystemet och bedriva en strategisk kompetensförsörjning krävs bättre statistik över antalet yrkesutbildade i Sverige. SKR uppmanar regeringen att via sina myndigheter se till att statistiken utvecklas för att kunna fylla denna viktiga funktion.Yrkesutbildning i SverigeEtt annat behov som framträder är ett mer sammanhållet system kring utbildning för arbetslösa. Detta behöver innefatta en analys av hur utbildning kopplad till arbetsmarknads-, närings- och utbildningspolitik samt folkbildningens område ska samspela framöver. En del i detta är även elevernas möjligheter till studiefinansiering i de olika insatserna.

      Kommunal vuxenutbildning har växt under senare år och under 2018 deltog närmare 400 000 elever i komvux inklusive sfi. Det är nu en utbildningsform som inte längre kan ses som en sidovagn till övriga utbildningsformer. Komvux är avgörande för att klara kompetensförsörjningen, för nyanländas etablering i arbetslivet och för unga som lämnar gymnasieskolan utan fullständiga betyg. För att kunna svara upp mot de allt större förväntningarna behövs bättre förutsättningar för verksamheterna – bra att regeringen hörsammat detta.
      Läs mer
    • 2019-12-18
      Ny praxis hos SCB gör hål i statistiken om skolan
      I förra veckan kom Skolverket med glädjande statistik att allt fler elever totalt sett når gymnasieexamen. Men det kanske är sista gången som resultatstatistik kan visas för alla skolor.
      En nytolkning av begreppet ”ekonomisk information” på Statistiska centralbyrån (SCB) kan leda till att tillgången till information om det svenska skolväsendet kraftigt försämras.Från september 2019 anser SCB att bland annat uppgifter om skolors elevsammansättning och elevers studieresultat utgör ekonomisk information när det handlar om fristående skolor. Bakom SCB:s nytolkning ligger bedömningen att enskilda huvudmän och fristående skolor kan lida skada eller men om informationen direkt eller indirekt kan härledas till dem. Vad vi inte vet ännu är var myndigheten drar gränsen för vilka uppgifter som kan utgöra ekonomisk information och därmed inte kommer att lämnas ut.Dom från Kammarrätten ger SCB rättVarje år publicerar vi på SKR tillsammans med Rådet för främjande av kommunala analyser (RKA) statistik om skolan i databasen Kolada och i Öppna jämförelser. I samband med vår årliga (i relation till tidigare år oförändrade) beställning av modellberäknade värden för gymnasieskolans resultat för våren 2019 som vi fick kännedom om SCB:s nya praxis för sekretessprövning. Efter att vi fått avslag på de delar av beställningen som rör fristående skolors resultat valde vi att överklaga till Kammarrätten som i veckan gav SCB rätt i frågan.Enligt domen instämmer Kammarrätten i SCB:s bedömning att uppgifter om elevsammansättning och betygsresultat avser ekonomiska förhållanden när det handlar om fristående skolor.I TT:s nyhetsrapportering med anledning av domen, citeras SCB:s avslagsbeslut där det står att ”På det fria skolvalets marknad får samtliga dessa uppgifter anses vara sådan som friskolorna konkurrerar med". Och likaså att uppgifterna kan "kan komma att påverka potentiella elevers val av skola på ett sätt som leder till skada för en enskild friskola. Det är heller inte otänkbart att uppgifterna kan komma att användas av konkurrenter".Hål i statistiken kan leda till flera svårigheterFöljden av SCBs nya praxis är att statistik kommer att saknas på huvudmannanivå för enskilda huvudmän, på kommunnivå för kommunala och fristående skolor i de fall det bara finns en fristående skola i kommunen samt på skolenhetsnivå för fristående skolor.Enligt uppgift från Skolverket är det 73 kommuner som enbart har en fristående skolenhet i grundskolan, medan motsvarande antal är 45 i gymnasieskolan. I dessa fall kommer kommunerna inte ha något annat statistikunderlag för sitt systematiska kvalitetsarbete än de uppgifter som går att hämta i de egna systemen.Det jag ser framför mig som troliga konsekvenser är att det blir svårare för många kommuner att bedriva ett framgångsrikt kvalitetsarbete när centrala underlag saknas. Kommuner kommer också att få svårare att informera vårdnadshavare om skolors resultat på ett jämförbart sätt. Det sistnämnda är bekymmersamt när det på nationell nivå pågår en diskussion om obligatoriskt skolval för alla. Följden av SCBs beslut blir nämligen att viktig information kommer att falla bort i statistiken för alla landets fristående skolor på enhetsnivå.I slutändan kan det också bli svårare för kommuner att fördela resurser till skolor, fristående och kommunala, efter elevernas olika förutsättningar och behov.När kommer förändringarna att märkas?SKR överväger nu om vi ska gå vidare med en överklagan till Högsta förvaltningsdomstolen. För att domen ska gå att överklaga krävs i så fall att ett prövningstillstånd utfärdas. Om beskedet från SCB ligger fast även efter en sådan eventuell prövning kommer deras förändrade praxis få effekt på statistikredovisningar i Öppna jämförelser och i Kolada från hösten 2020.Vi tittar nu på hur vi kan förändra i vår redovisning av skolstatistik så att vi kan publicera mesta möjliga information om kommunala skolor. Även Skolverket ser över hur de ska hantera domslutet i sin redovisning av skolstatistik.Vi känner till att kommuner som beställer statistik direkt från SCB har fått avslag av samma orsak. Om ni har varit med om detta eller vill dela med er av tankar som rör myndighetens förändrade praxis får ni gärna höra av er till oss.Mer om ny praxis för sekretessprövning hos SCB
      Läs mer
    • 2019-12-16
      Skolan har klarat behoven av fler lärare bra – men för framtiden krävs mer samarbete
      I onsdags var jag på Utbildningsdepartementet och träffade ministrarna tillsammans med en rad andra centrala aktörer för att diskutera lärarbristen och hur vi kan organisera skolan på bästa sätt framöver.
      Jag hoppas på många goda samtal framöver som kan resultera i åtgärder som går att genomföra och som verkligen kan ge de resultat som behövs.Antalet lärare har ökat med i stort sett bibehållen utbildningsnivåPå mötet presenterade Skolverket sin nya prognos över behovet av lärare och förskollärare fram till 2033. Jag kan konstatera att de totala behoven inte bedöms öka lika snabbt och lika mycket som man trodde för några år sedan. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att en prognos alltid bygger på antaganden om framtiden. Vi måste noggrant analysera vilka effekter olika antaganden har, t.ex. när det gäller det beräknade antalet examinerade per år som är högre än i tidigare prognos.Vi behöver också fortsätta analysera hur prognosen ser ut för olika lärargrupper och vad som behöver göras för att få behöriga lärare i alla skolor. Och i hela landet. Med årets prognos finns även möjligheten att göra egna sökningar per län, en funktion som jag hoppas kan bli användbar framöver.Jag vill dock redan nu lyfta ett av de diagram som Skolverket visade. Här ser man den tidigare prognosen från 2017 sida vid sida med den nya prognosen, kompletterade med faktiska värden för åren 2016-2018. Det visar att huvudmännen lyckats möta den mycket skarpa behovsökningen de senaste åren.Skolverket visade även att många obehöriga har en pedagogisk högskoleexamen och att andelen läraranställda utan pedagogisk högskoleexamen är i stort sett den samma som 2016, trots att många lärare har behövt nyanställas. Det är värt att ge huvudmännen en eloge för att man har lyckats med dessa rekryteringar.
      Läs mer
    • 2019-12-04
      Tankar dagen efter PISA
      Om jag för tre år sedan skrev att vi var många som kände lättnad över den tydliga återhämtningen och resultatförbättringen i PISA, skulle jag nog säga att det var med en känsla av tillförsikt och glädje jag läste Skolverkets rapport igår.
      De svenska resultaten i läsförståelse, matematik och naturvetenskap är nu tillbaka på samma nivåer som 2006, innan nedgången började. Svenska elever presterar över OECD-genomsnittet inom alla ämnesområden. Utvecklingen beskrivs som ett trendbrott och ett styrkebesked för svensk skola. Elever, lärare, rektorer och kommuner har all anledning att känna sig stolta idag.Samtidigt kvarstår den oro över ojämlikheten som jag också uttryckte för tre år sedan. Även om vi i PISA 2018 inte kan se att likvärdigheten har försämrats (och Sverige ligger på OECD-genomsnittet), slår elevers socioekonomiska bakgrund igenom i alla resultat.Färre behöriga lärare i socioekonomiskt svagare skolorEtt problem, inte bara i Sverige utan också generellt inom OECD, är att skolor med en mindre gynnsam socioekonomisk sammansättning i större utsträckning upplever brist på kvalificerade lärare som ett hinder i undervisningen jämfört med skolor som har en mer gynnsam socioekonomisk sammansättning.Detta var faktiskt OECD:s generalsekreterares, Àngel Gurrías, starkaste budskap på den internationella presskonferensen igår. Han menade att OECD, ända sedan den första undersökningen presenterades år 2000, gång på gång sagt att de bästa lärarna behövs på de skolor med tuffast utmaningar. I merparten av länderna som deltar i PISA ser det dock inte ut så idag.OECD:s bild bekräftas av LångtidsutredningenSkolverket beskriver att det sker en kompensatorisk resursfördelning när det gäller mängden resurser, det vill säga att lärartätheten är högre och klasstorleken mindre på skolor med mindre gynnsam sammansättning.Däremot råder alltså det motsatta när det gäller kvalitet, det vill säga lärares kompetens och erfarenhet. Någon slags omvänd kompensatorisk resursfördelning skulle man kunna säga. Denna bild bekräftas också i den intressanta bilagan till Långtidsutredningen (Jämlikhet i utfall och möjligheter i den svenska skolan) som presenterades i augusti.Ny bilaga till Långtidsutredningen 2019: Jämlikhet i möjligheter och utfall i den svenska skolanDetta skulle jag mena är en av de största utmaningarna för skolan.Vad göra?Hur denna utveckling ska vändas är dock inte helt given. Som sagt är läget detsamma i de flesta andra länder som deltagit i PISA. Vi vet från kommuner som försökt att det krävs mer än höga löner för att locka de mest erfarna och skickligaste lärarna till dessa skolor.En viktig nyckel är att få till ett bra professionellt klimat med goda pedagogiska miljöer. Det kan till exempel handla om bra ledarskap, ett kollegium som främjar samarbete, fortlöpande kompetensutveckling, bra organisation och kultur, insikt i och kompetens för de särskilda utmaningar som finns på den aktuella skolan och så vidare.Kloka ord från SkolverketDet finns all anledning att återkomma till PISA 2018 framöver. Både den svenska och den internationella rapporten är som en skatt av spännande resultat för alla som är intresserade av skolan.Eftersom den svenska utvecklingen var så positiv hoppas jag på ett visst lugn i debatten och att de mest högljudda ropen efter systemreformer bedarrar. Peter Fredriksson, Skolverkets generaldirektör, sa klokt på gårdagens presskonferens att PISA inte säger något alls om vilka reformer och förändringar som skolan eventuellt behöver. Det som behövs är istället noggranna analyser, konsekvensutredningar och beaktande av forskningsresultat. Jag håller med. Dessa bör utgå från det vi vet kännetecknar framgångsrik skolutveckling.
      Läs mer
    • 2019-11-15
      Även Sverige bör ha nationell närvarostatistik
      Härom veckan anordnade The International Network for School Attendance (INSA) en internationell konferens i Oslo. På konferensen lyftes forskning och beprövad erfarenhet från arbete med att främja skolnärvaro samt att förebygga och åtgärda frånvaro.
      Även Nederländernas och Norges utbildningsministrar medverkade. Det gav en tydlig signal om frågans tyngd i dessa länder.Koll på statistik en viktig framgångsfaktorEn av de frågor som lyftes på konferensen var just närvaroregistrering och hur den statistiken används i andra europeiska länder, såsom Nederländerna och Danmark, för att förebygga och åtgärda skolfrånvaro.I England följs frånvaro upp och publiceras i form av nationell statistik. Det har bidragit till att frånvaron i skolorna har minskat. Att frånvaron synliggörs kan leda till ett mer systematiskt och medvetet arbete för att minska den. Tillgången till nationell statistik har dessutom möjliggjort forskning om frånvaro i relation till måluppfyllelse. SKL har i fler år efterlyst ett liknande nationellt system som stöd till våra medlemmar.Skolverket kommer under 2020 att göra en kartläggning av skolfrånvaro i grund- och gymnasieskolan. Det är bra, men inte tillräckligt.Vi vet, både från forskning och egna projekterfarenheter i Plug In, att koll på närvarostatistik är en av de viktigaste framgångsfaktorerna i arbetet med att förhindra elever från att göra studieavbrott. I SKL:s nya satsning Uppdrag fullföljd utbildning erbjuder vi ett utvecklingsprogram till kommuner som vill göra en medveten strategisk satsning på avbrottsförebyggande arbete och där är framtagande av egen närvarostatistik en av grundförutsättningarna för att starta processen.Här nedan hittar du mer information om Uppdrag fullföljd utbildning och du kan även se en webbsändning om satsningen.Mer om Uppdrag fullföljd utbildningJag passar också på att tipsa om en rykande färsk översikt av forskning om att främja barns och ungas närvaro i skolan.Så kan skolnärvaro främjas, ifous
      Läs mer
    • 2019-11-13
      Positivt att Skolverket nu ändrat tolkningen av statsbidraget för lärarassistenter
      De senaste dagarna har vi kunnat läsa om att nära 300 miljoner kronor brinner inne för att kommunerna inte söker statsbidrag för lärarassistenter.
      Jag är inte förvånad. Och jag kan peka på flera skäl till varför det ser ut som det gör.Ett skäl är Skolverkets tolkning av statsbidraget. I början av hösten kunde man läsa på Skolverkets hemsida att ett av kraven för att kunna få del av de pengar som dedikerats till varje huvudman var att den som anställdes skulle ha befattningen lärarassistent.Det finns många problem med att knyta statsbidrag till enskilda befattningar. I det här fallet dessutom till en befattning som inte har en tydlig uttolkning eller lång historia i skolans värld. Istället borde man stödja olika yrkesgrupper för att fördela arbetsuppgifterna i skolan på bästa sätt. Och för att möjliggöra att lärarna kan ägna sig åt sitt kärnuppdrag. På många håll i landet arbetar huvudmän redan med olika yrkesgrupper för att avlasta lärare. Det kan handla om till exempel klassmentorer, socialpedagoger, elevkoordinatorer eller lärarassistenter.När vi granskat förordningen är vår bedömning att Skolverket tolkade förordningen för snävt. Vi är därför positiva till att Skolverket nu har tänkt om. Det finns inte längre ett krav på befattningen lärarassistent. Nu ligger fokus istället på hur lärare avlastas och får mer tid till undervisning och uppgifter som hör till undervisning. Ett glädjande besked inför kommande år. Men detta visste ju inte de huvudmän som ville anställa klassmentorer eller socialpedagoger i år.Oklart om statsbidraget var långsiktigtVad huvudmännen inte heller visste var hur långsiktig regeringens satsning skulle bli. Det första beskedet, som presenterades i samband med Januariöverenskommelsen, var också lägre än det förslag som sedan lades i budgetpropositionen. Regelverket för statsbidraget blev inte klart förrän i augusti.Huvudmännen måste få goda förutsättningar att planera sin verksamhet och budget. Att göra satsningar på personal är en långsiktig investering och kräver genomtänkt finansiering. Medlen kräver dessutom egen finansiering från kommunen i en tid med ökande behov på flera håll i kommunernas verksamhet.Återigen har vi alltså här ett praktexempel på problematiken med riktade statsbidrag. Ett ryckigt och oförutsägbart styrsystem där de huvudmän som behöver det mest inte har möjlighet att ta del av pengarna - precis som likvärdighetsbidraget. Kommunerna blir som vanligt syndabockar och får skulden. Nej, jag är inte förvånad alls.I två artiklar kommenterar Oxelösunds respektive Kalmars kommun varför de inte sökte statsbidraget.Därför avstår kommunen från lärarassistenter: ”Räcker till en halv tjänst”, Lärarnas tidningKalmar satsar på behöriga lärare i stället, Dagens NyheterFlera vägar för att möta lärarbristenVi delar regeringens bild av att lärares kompetens behöver användas väl. I en tid med lärarbrist ser också vi behov av att arbeta på ett sådant sätt att lärare har fokus på kärnuppdraget. Samtidigt fokuserar debatten ofta på en lösning i taget – som om just den skulle vara räddningen. Vi har sett det förut och vi ser det också i fallet av lärarassistenter. Vårt centrala budskap är dock att med dagens lärarbrist behöver vi göra många saker samtidigt. Den rätta vägen är många vägar. Och olika vägar. Inte minst eftersom skolor och kommuner är olika.Missa inte vår webbsändning tisdagen den 19/11 kl. 10.00 då vi visar ett reportage från Norrängsskolan i Lycksele kommun som anställt klassmentorer för att avlasta lärarna.Webbsändning om skolans kompetensförsörjningPS. Vi utgår från att Skolverket informerar huvudmännen om den ändrade tolkningen av statsbidraget.
      Läs mer
    • 2019-11-04
      Obligatorisk språkförskola väcker många frågor
      Angelägna frågor står i fokus när utredaren Lotta Edholm har fått i uppdrag att lämna förslag som syftar till ett ökat deltagande och bättre språkutveckling i förskolan. Den del som rör "rätt till
      obligatorisk språkförskola” för nyanlända barn från tre års ålder väcker flera frågor.
      Rätt eller skyldighet att delta?Redan idag har alla barn mellan tre och fem år rätt till allmän förskola. Språkförskolan är tänkt att ha samma omfattning, minst 15 timmar i veckan. En viktig fråga är om förskolan kan och bör vara obligatorisk just för gruppen nyanlända barn, utan att det riskerar att bli en form av diskriminering. Hittills har vårdnadshavarnas valfrihet varit en viktig del i lagstiftningen kring förskola. Det här förslaget tycks alltså gå i en annan riktning. I debatten hör vi redan förskjutningar, blir det obligatoriskt att delta eller ”bara” obligatoriskt för kommunen att anordna?Vad ligger i begreppet språkförskola?I direktiven nämns att språkförskolan ska vara en del av den vanliga förskolan men att det ska finnas ”särskild tid avsatt för svenskundervisning”. Dock kan nyanlända barn från olika förskolor behöva samlas i särskilda språkförskolegrupper, om de är spridda över för många olika förskolor och barngrupper. Men just en sådan spridning kan vara positiv för barnens språkutveckling eftersom små barn har en fantastisk förmåga att lära sig språk om de vistas i en rik språkmiljö. Förskollärarnas och barnskötarnas kompetens är central, men det blir svårare när alla barn i gruppen är nybörjare i det svenska språket. I socioekonomiskt utsatta områden har också en hög andel av personalen ofta bristande kunskaper i svenska.Hur klarar vi förskolans kompetensförsörjning?För kommunerna skulle obligatoriet innebära en ytterligare utbyggnad av förskolan. Det behöver ses i ljuset av att de flesta kommuner redan idag har svårt att rekrytera tillräckligt många utbildade förskollärare och barnskötare. Även det stora behovet av nya förskolelokaler ställs på sin spets.Öppen förskola en väg in till ordinarie förskolaAndelen barn som deltar i förskolan är – på nationell nivå – något lägre för de med utländsk bakgrund än de med svensk bakgrund. Men i invandrartäta och utsatta områden kan deltagandet vara rejält mycket lägre. Därför driver SKL tillsammans med regeringen sedan ett drygt år satsningen Öppen förskola för språk och integration.Öppen förskola för språk och integrationDrygt hundra kommuner erbjuder idag öppna förskolor där nyanlända föräldrar och barn erbjuds insatser att lära sig svenska, få samhällsinformation och lära sig om den ordinarie förskolan. En grundbult är att förmedla den trygghet för förskolan som vårdnadshavare behöver känna för att vilja placera sina barn där.Den öppna förskolan möter inte bara nyanlända föräldrar och barn, utan också de som varit många år i Sverige utan att vara etablerad i arbete eller i studier. Barnen till dessa föräldrar är i lika stort behov av att få lära sig och utveckla det svenska språket som nyanlända barn.Många vägar behövsDet är möjligt att förslaget om språkförskola går att genomföra utan att tumma på kvalitet, kompetens och valfrihet. SKL deltar gärna i den diskussionen. Hur som helst behövs många insatser för att få upp det totala deltagandet i förskolan. Öppen förskola för språk och integration är ett viktigt bidrag i det arbetet.
      Läs mer
    • 2019-10-30
      Mer nyanser i debatten om inkludering, tack
      Just nu pågår en debatt om skolan, som handlar om för eller emot – ja, här kan man nästan sätta in vad som helst. På många håll pratar man om skolan som om alla klassrum vore lika, alla elever vore lika och alla skolor vore lika.
      När vi vet hur olika det ser ut. Och hur olika man därför behöver göra.Vi vet att en varierad undervisning och en flexibel lärmiljö gynnar alla elever och att svårigheter uppstår i ett sammanhang - i miljöer, situationer och relationer. Elever behöver därför bemötas på olika sätt. Ändå diskuteras metoder för eller emot som om de vore varandra uteslutande och som om situationer alltid ska hanteras enligt samma mall, annars anses det inte fungera. Inkludering eller inte? Lågaffektivt bemötande eller inte? Åtgärdsprogram eller inte?Lagändring bakom minskning av antalet åtgärdsprogramI går publicerades en artikel i DN som beskriver att särskilt stöd till elever har minskat kraftigt och hänvisar till siffror om att andelen elever som befann sig i åtgärdsprogram har sjunkit från 13,9 procent läsåret 2012/13 till 5,2 procent år 2018/19. Betyder det verkligen att stödet till elever är sämre nu än 2012?Ingenstans i artikeln nämns nämligen den lagändring som gjordes 2014, i syfte att minska kraven på lärarnas dokumentation för elever som i olika perioder behöver anpassningar eller särskilt stöd. Ett mål med lagändringen var just att antalet åtgärdsprogram skulle bli färre och att lärarna skulle få mer tid att fokusera på undervisningen istället.Den redovisning av särskilt stöd som Skolverket gör betyder således inte per automatik att stödet har minskat. Skolan kan tvärtom ha blivit bättre på att anpassa undervisningen utifrån elevers olika behov och att stöd sätts in tidigare, precis som lagändringen 2014 syftade till.Den här typen av förenklingar av en komplex fråga är problematisk. Precis som missuppfattningen att inkludering betyder att alla elever alltid ska vara i samma rum och göra samma saker. En annan förenkling är att placering i särskild undervisningsgrupp automatiskt leder till en bättre skolgång. Ibland kan det under en period finnas ett sådant behov, men att tidigt, kanske redan som sexåring placeras permanent utanför gemenskapen kan få stora konsekvenser ur ett livsperspektiv. Det handlar i slutändan om vilket samhälle vi vill ha.Vi vet att siffror kan betyda olika saker, beroende på i vilket sammanhang de presenteras. Ändå jämför vi nu data som samlas in i olika sammanhang och under olika regelverk som om de skulle säga samma sak.Att slentrianmässigt säga att kommunerna har minskat resurserna till skolan är inte heller en rättvis bild. Sedan år 2000 har kostnaden per elev i fasta priser ökat med cirka 20 procent. Under samma tid har också lärartätheten ökat och antalet elever per lärare har minskat med 8 procent. Mellan år 2017 och 2018 ökade kostnaden för elevhälsan med 3,6 procent per elev i fasta priser. En inkluderande skola handlar inte om besparingar för kommunerna. Däremot kan det mycket väl leda till en samhällsekonomisk besparing på lång sikt.Jag vill här inte uttala mig om enskilda fall, eller snäva in frågan till enskilda delar. Polariseringen återkommer ständigt och hittar nya enskilda exempel eller nya siffror att hänga upp en enkel bild på. Min poäng är inte att säga att det inte finns några problem. Det är klart att det finns utmaningar och skolans uppdrag har blivit alltmer komplext. Men ingen vinner på denna polarisering där tyvärr professionens röster, de som arbetar i skolan varje dag, hörs minst. Vi borde istället fundera över om de situationer som presenteras på ledarsidor och i debattprogram och därmed blir den generella bilden av skolan, verkligen är den representativa bilden av hur det fungerar i klassrum runt om i Sverige?Den som vill läsa vidare, till exempel om åtgärdsprogram, de förändringar som gjorts i regelverket för att minska lärarnas dokumentation för elever som i olika perioder behöver anpassningar eller särskilt stöd, hur man kan arbeta för att skapa inkluderande lärmiljöer som främjar alla elevers utveckling och ger god arbetsmiljö för såväl lärare som elever och hur det egentligen ser ut med ordningen i svenska klassrum kan hitta en hel del intressant i länkarna nedan.Att göra extra anpassningar av undervisningen och ge särskilt stöd, SkolverketInkludering – vad kan man lära sig av forskningen? (PDF, nytt fönster)
      Olika är normen - att skapa inkluderande lärmiljöer i skolan, SKL:s webbutikBra arbetsklimat i svenska klassrum, Karlstads universitetÄr UDL vägen till en inkluderande skola?, Funktionsrätt Sverige
      Läs mer
    • 2019-10-25
      Konsekvensanalysen brister i delbetänkande från KLIVA-utredningen
      SKL är principiellt positiva till förslag om att kommunerna får ansvar för att erbjuda sammanhållen utbildning för nyanlända som omfattas av utbildningsplikt. Dock speglar konsekvensanalysen inte kommunernas kostnader. Det menar SKL:s i sitt svar på delbetänkandet från den så kallade KLIVA-utredningen.
      Utredningen för Stärkt kvalitet och likvärdighet inom komvux för elever med svenska som andraspråk (KLIVA)Utbildningsplikten infördes i början på 2018 utan någon längre tid för förberedelse. I praktiken innebar detta en betydande överflyttning av ansvar för insatser från Arbetsförmedlingen till kommunernas vuxenutbildning.SKL är i grunden positiva till att vuxenutbildningen används mer för att rusta nyanlända mot arbetslivet. Att kunna erbjuda kombinationer av utbildningsinsatser för de nyanlända som står längst ifrån arbetsmarknaden och som inte behärskar språket ställer dock höga krav på vuxenutbildningen. Fler lärare behöver anställas och målgruppen behöver olika former av stöd och pedagogiska anpassningar.Utbildningsplikten var inte ute på remiss och det gjordes heller ingen konsekvensanalys. Att basala delar - som att Arbetsförmedlingen ska vara skyldiga att lämna information till kommunen om vilka som omfattas av utbildningsplikt - inte fanns på plats vid införandet (och fortfarande haltar) visar hur illa beredd och hastigt införd reformen var.Full finansiering krävsDet är bra att frågan nu utreds. Vår förhoppning är att slutbetänkandet ger genomtänkta förslag som gör det möjligt för vuxenutbildningen att genomföra detta viktiga uppdrag.För att det ska bli verklighet krävs dock full finansiering för de uppgifter som åläggs kommunerna. Här brister delbetänkandet. Konsekvensanalysen är inte tillräcklig och de beräkningar som utredningen gör speglar inte de ökade kostnaderna.Kommunernas ekonomi är idag hårt ansträngd och klarar helt enkelt inte fler underfinansierade reformer.Flytt av samordningsansvar för nyanländas etablering behöver utredas nuVid sidan om de delar som handlar om finansiering är det viktigt att andra grundläggande system finns på plats för att förslaget om sammanhållen utbildning (och övriga insatser för nyanlända) ska fungera i praktiken.Förslaget kommer i en tid då Arbetsförmedlingen skär ner på personal och minskar sin lokala närvaro dramatiskt i landets kommuner.För att integrationen ska fungera i praktiken är det avgörande att det finns en lokal aktör som har samordningsansvaret för nyanländas etableringsinsatser. En aktör som har god kännedom om det lokala utbudet av insatser och kan fånga upp företagens arbetskraftsbehov. SKL har därför i en skrivelse till regeringen påtalat behovet av att skyndsamt utreda en flytt av samordningsansvaret till kommunerna.Samordningsansvaret för nyanlända bör ses över
      Läs mer
    • 2019-10-24
      Granskning av digitalisering lyfter viktiga utmaningar men missar statens roll
      Skolinspektionen har granskat teknik- och matematikundervisning med digitala verktyg i årskurs 7-9 på 27 skolor i landet. Det blir en hel del ris och en del ros i rapporten.
      Jag tänker att den i mångt och mycket bekräftar vad SKL och många andra sagt under en längre tid vad gäller förutsättningarna att använda digitaliseringens möjligheter i skolan. Rapporten visar även att huvudmännen är på rätt väg, även om vägen både är lång och ibland krokig.Skolinspektionen på DN debatt 24 oktober
      • Undervisningen med digitala tjänster och verktyg står och faller alltför ofta med enskilda lärares kunskaper och engagemang. Lärares skiftande digitala kompetens och skillnader i stöd från rektorer och huvudmän leder till bristande likvärdighet mellan elever.
      • Rapporten visar brister både på verksamhetsnivå och i ännu högre grad på ledningsnivå. Det handlar om allt från lärares digitala kompetens i undervisningssituationen till väl fungerande digitala läromedel, nätverk och system som kan samköras, samt inte minst möjligheten till support. Här finns ingen genväg för huvudmännen. Det krävs ett strategiskt ledarskap med hög digital kompetens för att ta sig an digitaliseringens utmaningar med full kraft.
      • För att säkra likvärdigheten på sikt måste utbildningarna för lärare och rektorer integrera digitaliseringen i pedagogiken istället för att lägga den digitala användningen ovanpå den ordinarie undervisningen. Det syns redan i det nya måldokumentet för rektorsutbildningen, vilket är positivt.
      Hemläxa för alla aktörerTyvärr missar Skolinspektionen att lyfta blicken i sin analys och även se statens centrala ansvar för att digitalisering blir en integrerad del av skolans verksamhet. Inte ett ord om detta i deras debattartikel. Ändå är Skolinspektionens rapport välkommen. Den förstärker bilden av de behov som beskrivs i den nationella handlingsplanen för digitalisering i skolväsendet och hjälper oss att ytterligare ringa in utmaningarna.Min slutsats är att i princip alla aktörer i skolväsendet har en hemläxa att göra för att utveckla såväl innehåll som processer och praxis. Det gäller alltifrån regeringen till myndigheter, förbund och organisationer, huvudmän, rektorer och även lärare. Ansvaret vilar tungt på huvudmän och nationella aktörer.För att få ordentlig skjuts i arbetet krävs en tydlig nationell samordning. Här behöver staten ta bollen och passa vidare till SKL och Skolverket. Tillsammans kan vi verka för att nå målen i regeringens nationella strategi. Vägen dit går via de 18 initiativen i handlingsplanen. Det är alltså inte planer vi saknar, vad som behövs är mer samarbete och ökat ansvarstagande.Skolan i en digitaliserad världJag avslutar med att citera Skolinspektionens rapport varför digitalisering behöver vara en integrerad del i undervisning och skolans övriga verksamhet. Väl formulerat!”Kommande generationer behöver förstå hur digital teknik påverkar vårt samhälle och hur de ska agera i en digital värld. De behöver lära sig att använda de digitala verktyg som styr tekniken. Skolan behöver därför förhålla sig till samhällsutvecklingen och har en viktig roll att ge alla elever den kunskap och utbildning de behöver för att ha möjlighet till vidareutbildning och tillgång till framtidens arbetsmarknad.”
      Läs mer

    Prenumeration

    Så hanterar SKR dina personuppgifter

    Skribenter