Meny
Publicerad: Grundskola Uppföljning och resultat Öppna jämförelser

Fortsatta Öppna jämförelser för grundskolan

Den nyhet som väckt mest uppmärksamhet sedan vi publicerade nya Öppna jämförelser för grundskolan handlar om att vi fattat beslut om att sluta ta fram det sammanvägda resultatet, det vill säga det index där vi slagit ihop resultat från ett antal nyckeltal, från och med nästa år. Vi har mött en del missförstånd och tolkningar som att rankingar är känsligt och att SKL tänker sluta analysera och jämföra elevers resultat. Det stämmer inte.

Vi kommer alltså fortsätta ta fram alla andra nyckeltal och redovisa dem – precis som vanligt - i Kolada. Öppna jämförelser är i sig en ranking, som vi fortsätter med. Nu fokuserar vi arbetet på att utveckla våra ÖJ skola men också ÖJ generellt. Att kunna jämföra sig med andra är en viktig förutsättning för förbättring.

Läs gärna min kommentar till Västmanlands läns tidning med anledning av deras ledare förra veckan. Tove Lifvendahl skrev också en ledare i SvD med liknande text som VLT:s. Mitt svar klargör skälen bakom besluten att ta bort sammanvägt resultat och varför vi utvecklar Öppnar jämförelser i den riktning som vi gör.

Replik till VLT

SKL kommer inte att sluta ta fram Öppna jämförelser för grundskolan. Det kommer en rapport även nästa och kommande år. VLT:s ledarskribent ger uttryck för att det skulle vara på något annat sätt. De förändringar vi nu gör handlar om att utveckla Öppna jämförelser och bli ännu bättre på att stödja kommunerna i utvecklingen av en ännu bättre skola.

Vårt fokus är att ständigt utveckla och förbättra vår presentation av Öppna jämförelser till stöd för kommunerna, som de i sin tur kan beskriva för elever, föräldrar, lärare och kommuninvånare. Enskilda skolor och kommuner behöver kontinuerligt, inte bara en gång om året, följa upp resultat och utvärdera sina prestationer. Fokus är att ständigt följa upp, analysera och åtgärda. Med funktionen Jämföraren i kommun- och landstingsdatabasen Kolada gör vi data mer tillgängliga.

Nu kan politiker, rektorer, lärare och andra när som helst gå in och jämföra sig med andra kommuner i länet, landet eller andra kommungrupper och få resultatlistor per kriterium. Aktuella nyckeltal presenteras regelbundet under året. Varje nyckeltal presenteras också med färger för öppna jämförelser; grön, gul och röd. Det är väl använt, både av kommuner och media runt om i landet. I år har vi dessutom tagit fram 290 helt nya kommunrapporter – en för varje kommun – med centrala nyckeltal för grundskolan. På några få dagar har dessa rapporter redan laddats ned flera tusen gånger.

För cirka tio år sedan skapade SKL ett särskilt index, ett så kallat sammanvägt resultat i öppna jämförelser. Tanken var att ”baka ihop” ett fåtal centrala nyckeltal för att ge kommunerna en första ungefärlig bild av läget vad gäller elevernas kunskapsresultat. Detta sammanvägda resultat presenterades som en rankinglista en gång om året. Det har fått mycket uppmärksamhet genom åren. Men saker förändras och Sveriges kommuner har blivit mycket bättre på att mäta sina resultat. När fler diskussioner tenderar att handla om resurser, behöver vi tydligare markera vikten av att ta reda på vilka resultat man uppnår.

Öppna jämförelser för grundskolan är nu än mer transparent och resultatfokuserad än tidigare. Det är ett stöd i att utveckla en ännu bättre skola.

Skribent

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Avdelningen för utbildning och arbetsmarknad

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    1000

    Kontakt

    Har du en fråga med anledning av det pågående virusutbrottet?

    Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.

    Covid-19 och det nya coronaviruset








    Hjälpte informationen på sidan dig?

    Tack för att du hjälper oss!

    Om bloggen

    Jag som bloggar här heter Per-Arne Andersson och är avdelningschef med ansvar för bland annat skola och förskola på SKR.


    •  Skoldebatten, styrkedjan och starka kommuner
      Under mitt arbetsliv som chef i offentlig sektor och avdelningschef på SKR, har jag sett reformer, förslag och idéer både genomföras och passera förbi. Just nu står vi i en situation där förslagen på förändringar i såväl styrning och ansvarsförhållande som finansiering av skolan kanske är fler och större än på länge.
      Skolan är också en del av ett allt mer segregerat samhälle, samtidigt som ambitionerna och kraven blivit allt högre.Även om ordet ”utmaningar” onekligen kan tyckas lite väl använt, är det precis det som många kommuner och skolor verkar i varje dag.En förenklad debatt är ett bekymmerNär jag nu blickar tillbaka på min tid på SKR är det en sak som jag funderat extra mycket kring. Nämligen den förenklade debatten om skolan. I en komplex verklighet fungerar inga ”quick fixes”. Oavsett hur gott syftet än är. Ofta missas den grundläggande frågan – på vilket sätt bidrar förslaget till lösningen av problemet?En sådan fråga är naturligtvis förstatligande av skolan. Ingen tycks kunna tala om vad det egentligen betyder, men för en del är det svaret på allt. Nu får vi se fram emot arbetet som den nya utredningen ska göra. Från SKR:s sida har vi spelat in en rad av just dessa komplexa frågor som utredningen behöver hantera.Styrkedjans betydelse – ett mantraI skoldebatten är det alltså lätt att gå vilse i alla idéer. Så jag vill passa på att ta tillfället i akt att påminna om vikten av att samla oss kring de framgångsfaktorer som finns, det vi vet gör skillnad och det som forskningen visar spelar roll. Det tar naturligtvis tid och det finns inga genvägar. ”Skolutveckling byggs inifrån” har varit något av ett mantra för mig. Det mesta kokar ner i skolornas inre arbete, i mötet mellan lärare och elev.Ett annat mantra har varit styrkedjans betydelse - att huvudmännens styrning och ledning spelar roll genom att skapa förutsättningar för skolornas inre arbete. Under mina år på SKR har de flesta av våra satsningar och analyser tagit avstamp just i att stärka styrkedjan med fokus på samarbete och tydlighet i ansvar och roller. Men också för att skapa förutsättningar för implementering av olika beslut och förändringsprocesser.En annan reflektion från min sida är att det är lätt att fastna i diskussioner som inte leder framåt. Ofta tycks man glömma bort att det handlar både om system och människor. Förhållningssätt, värderingar och förväntningar – genom hela styrkedjan – ska inte underskattas. Förändringar sker inte, så som de är tänkta, om kedjan inte håller ihop.Det finns alltså inga genvägar. Långsiktighet, hårt arbete och ständiga förbättringar i vardagen är de nyckelord som jag hoppas blir en tydligare ledstjärna framöver när det gäller styrning på alla nivåer – både på nationell och lokal.Ingen slump att kommunerna klarar pandemins påfrestningarLika många gånger som jag bekymrats över en förenklad debatt eller, för den delen, en onyanserad svart-vit bild av en svensk skola i kaos och kris, lika många gånger har jag imponerats av den kunskap, det engagemang och den flexibilitet och vilja att hantera sitt uppdrag på bästa sätt som finns lokalt – i kommuner och skolor.Skolhuvudmännen har - trots stora påfrestningar - hanterat pandemikrisen väl. Det är ingen slump. När jag blickar tillbaka drygt tio år i tiden ser jag att kommunerna idag är mer välorganiserade med kopplingar till varandra via exempelvis nätverk för dialog och erfarenhetsutbyten. Det finns också etablerade samarbeten för forskning och utveckling, både regionalt och till exempel genom Ifous. Detta är en spännande utveckling och ingenting av detta fanns när jag började på SKL 2008. Jag är stolt över att ha bidragit till den utvecklingen och kommer följa detta noga och intresserat.Med dessa ord vill jag tacka för mig som avdelningschef på SKR. Jag vill sända ett stort tack till alla kommunala företrädare som jag genom åren har träffat och som visar prov på stort engagemang, mod och kurage att våga ansvara för stora och viktiga delar av vårt samhälleNu lämnar jag över pennan till min efterträdare, Monica Sonde. Själv går jag vidare till nya arbetsuppgifter, nu närmast som VD för SKL International, men även med en liten fot kvar i SKR organisationen.Varmt välkommen, Monica!
      Läs mer

    • Har behöriga lärare verkligen svårt att få jobb?
      Jag gissar att ni, precis som jag, tog del av förra veckans nyhet i DN om att utbildade lärare har allt svårare att få jobb. Där stod också att det under januari var ett hundratal lediga jobb som lärare i grundskolan på arbetsförmedlingens hemsida och betydligt fler arbetslösa lärare inskrivna på arbetsförmedlingen.
      Uppgifterna förvånar mig. Signalerna vi får från skolhuvudmän över hela landet är att det är svårt att få tag på legitimerade lärare. Särskilt svårt är det förstås i vissa ämnen och i olika områden i landet, särskilt där avståndet till ett lärosäte är stort. De lokala behoven ser olika ut och kommer fortsätta att variera. Vi vet att huvudmännen vidtar en rad olika åtgärder för att klara kompetensförsörjningen. De utvecklar organisation och arbetssätt, anställer andra kompetenser för att avlasta lärare och lärarstuderande som ännu inte hunnit få sin behörighet. De samverkar också med lärosäten för att ge möjlighet att kombinera arbete med studier. Parallellt med ansträngningar att rekrytera flera, pågår ett arbete med att vara en attraktiv arbetsgivare så att fler lärare stannar i yrket, eller lockas att återkomma, även efter 65 års ålder.Att vi har brist på lärare idag innebär för den sakens skull inte att lediga tjänster står till förfogande i alla stadier och ämneskombinationer i varje kommun, hela tiden. Flera samspelande faktorer avgör vilka lärare huvudmännen har behov av; det handlar om vilken kompetens som redan finns på skolan och hur den väntas se ut under nästkommande läsår. Det handlar också om hur lokalerna ser ut och hur de kan användas. Det är ett pussel att lägga varje läsår, och det är framför allt när det är ett nytt läsår som pusslet läggs i sin helhet. När vi nu läser om nyexaminerade som söker tjänster så är de tjänster som blivit aktuella på grund av förändringar som uppstått under läsårets gång. När det saknas lärare, har huvudmannen möjlighet att anställa en obehörig lärare under ett år i taget, vilket ger kontinuitet över läsåret för såväl eleverna som för personalgruppen. Därför väljer man ofta att anställa en obehörig lärare för hela läsåret, för att det blir det bästa för såväl eleverna som de anställda. I en huvudmans uppdrag ingår också att vara en bra arbetsgivare för hela skolans personal, och att ha elevernas bästa för ögonen. De skolhuvudmän jag träffar skulle inte vilja något mer än att ha legitimerade och välutbildade lärare i varje klassrum.
      Läs mer

    • Förebyggande arbete i grundskolan lönar sig
      En obehörig elev i årskurs nio har inte bara en betydligt lägre sannolikhet att slutföra gymnasiet med en examen. Kommunens kostnad för denna elev är också tolv procent högre än för en behörig elev.
      Det är ganska enkel matematik. Fler elever måste starta sin gymnasieutbildning som behöriga. Det skulle både öka genomströmningen i gymnasieskolan och bli billigare för kommunen.Gymnasieexamen är idag en vattendelare. Utan en sådan har en person sämre möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden och löper en högre risk för att bli beroende av försörjningsstöd senare i livet. Det innebär ofta lidande för den enskilde och kostnader för samhället. Det förebyggande arbetet är därför viktigt och måste påbörjas redan i grundskolan.Genom ett samarbete med Örebro universitet kan SKR nu för första gången presentera siffor på skillnaden i kostnad för åren direkt efter grundskolan för en behörig respektive obehörig elev.Studien bygger på data för alla elever som gick ut årskurs nio 2011 eller 2012. Den merkostnad som uppstår för obehöriga elever genom introduktionsprogram, det kommunala aktivitetsansvaret samt eventuellt fler studieår uppgår till i genomsnitt 38 000 kronor, vilket innebär att en obehörig elev i genomsnitt kostar cirka 12 procent mer än en behörig elev.I ekvationen med en högre kostnad för obehöriga elever tillkommer också variabeln att dessa unga även har en betydligt lägre sannolikhet att uppnå en gymnasieexamen. Endast 26 procent av de elever som var obehöriga i nian hade gått ut med en gymnasieexamen efter sju år. Motsvarande andel för de behöriga eleverna var 78 procent.Resultaten i rapporten är inte överraskande. Alla som arbetar i skolan vet att de ungdomar som lämnar grundskolan med ofullständiga betyg också är de som kommer att få svårast att klara sina gymnasiestudier. Det är heller inte förvånande att studien kommer fram till att dessa elevers skolgång kostar mer. Men det är intressant att faktiskt få en konkret summa på vad avsaknad av behörighet kostar. Det har tidigare gjorts kostnadskalkyler för utanförskap ur ett bredare samhällsekonomiskt perspektiv som fått stort genomslag i media. (Utanförskapets pris: En bok om förebyggande sociala investeringar). Problemet med den typen av modeller är att de spänner över långa tidsperioder och involverar en rad olika samhällsaktörer. Det är sällan den aktör som står för de förebyggande investeringarna som skördar vinsterna av dem.SKR:s samarbete med Örebro universitet är ett första steg mot att utveckla en betydligt enklare modell som den enskilda kommunala förvaltningen kan använda för att planera och beräkna sina kostnader och investeringar under en överblickbar tidsperiod. Vi vet att det finns ett stort intresse för den typen av verksamhetsnära modell och arbetar nu vidare för att färdigställa den tillsammans med en grupp av referenskommuner.Arbetet med att ta fram en verksamhetsnära beräkningsmodell är en del i SKR:s satsning Uppdrag fullföljd utbildning. I den erbjuds även skolhuvudmän att delta i ett utvecklingsprogram för fullföljda studier där fokus ligger på just det förebyggande arbetet. Gå gärna in på länken nedan och läs mer om det. Vi för även i skrivande stund en dialog med regeringen om hur vi tillsammans genom en överenskommelse ska fortsätta att utveckla stödet och skapa bättre förutsättningar för alla unga att fullfölja gymnasiet.SKR:s arbete för fullföljda studierRapport: Kommunens merkostnad för en obehörig elev (PDF, nytt fönster)
      Läs mer

    • Ett år av prövningar – en framtid av möjligheter
      När jag för ungefär ett år sen satt mig för att skriva 2019 års sista blogginlägg kunde vi höra de första rapporterna om ett nytt virus i Kina. Vi visste inte då vilken enorm påverkan detta nya coronavirus skulle få på vårt samhälle, våra verksamheter och på vår vardag. 2020 har präglats av prövningar; tuffa prioriteringar, omvandling och omställning. Men även av hopp, för i de svåra stunderna vi tvingas tänka nytt, att hitta lösningar på nya problem.
      Många nya utmaningarI mitten av mars meddelade regeringen att all undervisning på gymnasiet och i vuxenutbildningen skulle ske på distans. När jag skriver detta kan jag ändå konstatera att övergången till distansundervisning har fungerat förhållandevis väl. Undervisningen vi har sett under året är kanske det startskott svensk skola behöver för att ta ett reellt kliv in i distansundervisningen. Andra utmaningar som kommunerna har brottats med under året är, för att nämna några, kraven på skyddsutrustning i förskolan, skolplikten när vårdnadshavare hållit friska elever hemma, skolavslutningar, att växla upp antalet platser i yrkesvux, anpassningar av lokaler, arbetsplatsförlagt lärande (APL) och prao, distansarbete för lärare, elevhälsa på distans och skolmåltider.Vikten av lokalt självstyreTrots en hög sjukfrånvaro hos medarbetare inom skola, förskola, fritidshem och Komvux, har stora ansträngningar gjorts under året för att kunna hålla verksamheterna igång, om än med reducerad kapacitet. Att skolan trots allt varit i gång är inte en slump utan ett tydligt kvitto på att mycket har fungerat väl med det lokala självstyret i kommunerna, där vi kunnat lösa utmaningar och åstadkomma lösningar anpassade utifrån lokala förutsättningar och behov. Det handlar bland annat om lokalutnyttjande, olika former av skräddarsytt särskilt stöd och flexibla lösningar för gymnasieskolans yrkesförberedande program.Medarbetarnas avgörande roll, digital kompetens och gott samarbete på nationell nivåMen det som allra mest har bidragit till att Sverige lyckats upprätthålla en fungerande skolverksamhet är det stora engagemang som visats av skolförvaltningar, rektorer och lärare som arbetat hårt för att lösa de situationer som uppstått. Andra faktorer som inte bör glömmas bort är den tekniska infrastruktur och den digitala kompetens som skolorna har byggt uppDen förbättrade digitala kompetensen kommer helt säkert lyftas att fram som en av de bestående förändringar när effekterna av pandemin så småningom utvärderas. Här är vi många som har tagit sjumilakliv, inte minst jag själv. Att undervisning och viktiga möten sker digitalt är inte längre förknippat med samma oro, både förtrogenheten till och möjligheterna med digitala arbetsformer har ökat markant.En annan erfarenhet att ta med sig från året som gått är hur bra och effektivt samarbetet fungerat på nationell nivå – Utbildningsdepartementet, skolmyndigheterna och huvudmannaorganisationerna – där de olika aktörerna tillsammans har åstadkommit otroligt mycket på kort tid. Jag hoppas att alla aktörer kan bära med sig denna konstruktiva och lösningsfokuserade anda till den tid då pandemin ligger bakom oss.Effekter på utbildningen och utbildningsmöjligheterMen allt har inte löpt på smärtfritt. Det finns elever och studerande som av flera skäl har haft svårt att tillgodogöra sig distansundervisning. Samtidigt finns beskrivningar om elever som blommat ut i den digitala kontexten. Det har också blivit enklare för fler vuxna att kunna kombinera arbete och studier. Med detta sagt kommer all inställd och framflyttad undervisning behöva tas igen i framtiden. Om elever och studerande behöver så måste de erbjudas möjlighet att hämta igen förlorad undervisning. Och skolan och vuxenutbildningen kommer fortsatt att behöva anpassa sig efter smittläget, extraordinära insatser kan behöva vidtas och undervisning kommer sannolikt att fortsätta att genomföras helt eller delvis på distans under den närmsta tiden.Men med gemensamma ansträngningar kommer vi att komma igenom den här krisen, det är jag övertygad om. Och inte bara det, krisen kan även öppna för utveckling och nya möjligheter – med ökad tillit mellan skolans aktörer, ett mer flexibelt utbildningssystem och en skola som mer än tidigare vågar se och tänka nytt. En skola som helt enkelt står bättre rustad för framtiden.För mig personligen har året även känts speciellt eftersom det blir mitt sista som avdelningschef på SKR. Om drygt två månader kommer Monica Sonde (nu utbildningsdirektör i Södertälje) att efterträda mig som chef för avdelningen för utbildning och arbetsmarknad. Det blir även en annorlunda jul och nyår för många, men jag hoppas att ni får möjlighet till vila efter detta turbulenta år.God Jul och Gott nytt år!

      Läs mer

    • Med rätt insatser kan svensk matematikundervisning utvecklas!
      Igår redovisades resultaten från TIMSS och jag vill särskilt passa på att kommentera matematikresultaten som fortsatt ligger på samma nivå som 2015. Trots att jag, som många andra, önskat högre resultat är det positivt att trendbrottet från 2015 håller och att Sverige har förbättrat kunskapsresultaten och fortsatt ligger på samma som 2003.
      TIMSS 2019. Svenska grundskoleelevers kunskaper i matematik och naturvetenskap i ett internationellt perspektivTyvärr har vi lägre resultat än snittet i OECD och EU. De svenska elever som presterar bäst har ökat något medan de elever som presterar sämst också har ökat, vilket innebär större spridning i kunskapsutvecklingen. Vi har fortsatt en utmaning framför oss att lyfta matematikresultaten för svensk skola.SKR har tillsammans med Nationellt centrum för matematikundervisning (NCM) erbjudit kommuner delta i satsningen ”Styrning och ledning – Matematik”. Fjorton kommuner har succesivt anslutit sedan 2018. Fram till idag har minst 375 lärare förändrat sin matematikundervisning vilket berör ungefär 7 500 elever i årskurs 1-3 och förberedelser pågår för ytterligare lärare från nästa läsår.Det sker genom en forskningsbaserad modell, både gällande innehåll och undervisningsupplägg. I modellen ingår kompetensutveckling som genom kollegialt lärande löpande granskar den undervisning som ska ske i klassrummet.De kommuner som varit med från början lyfter särskilt att det nya sättet att arbeta ger en kvalitativ och likvärdig matematikundervisning både mellan klassrum och skolor.Förutom att undervisningsmodellen undanröjer matematiska missuppfattningar som ofta ger elever problem i senare årskurser är det en språkstödjande undervisning. Och kanske det viktigaste, eleverna resonerar matematik på ett helt annat sätt och även om det är tidigt, kan vissa förbättrade resultat skönjas redan efter ett läsår med undervisningen.Vad krävs då för att så radikalt förändra undervisningen?Jag är säker på att det inte fungerat så väl som det gjort om inte styrning och ledning på alla nivåer involverats. Förutsättningar, tillit och höga förväntningar på lärarnas profession krävs likaväl som det omvänt ställs höga krav på stöd och förutsättningar genom styrning och ledning. Det är inte en modell som förenklar matematikundervisningen utan istället lyfter lärares undervisningsskicklighet till en högre nivå.Mer behöver göras, men kan denna satsning bidra till en likvärdig matematikundervisning i svensk skola är det ett steg i rätt riktning för att nå en ökad kunskapsnivå i matematik.
      Läs mer

    • Risken är att yrkesutbildningarna påverkas negativt om elever tvingas in i utbildningar
      Idag kan vi läsa på Svenska Dagbladets debattsida om Svenskt Näringslivs syn på systemfelen i gymnasieskola och komvux. Jag vill lyfta några delar i deras text som ger en missvisande bild samt kommentera den utredning som är ifråga, Gemensamt ansvar (SOU 2020:33).
      Fler behöver läsa en yrkesutbildning och söktrycket i många fall är alldeles för lågt, här är SKR och Svenskt Näringsliv eniga. Ett lågt söktryck är också ett centralt skäl till att inte alla kommuner erbjuder alla yrkesutbildningar. Enligt skollagen (15 kap. 30 §) ska kommunernas erbjudande av utbildningar och antalet platser på dessa så långt som möjligt anpassas med hänsyn till ungdomarnas önskemål. När Svenskt Näringsliv talar om att minska antalet platser på vissa utbildningar för att fler ska läsa yrkesprogram behöver man fundera på vilka ungdomar som staten ska tvinga in i yrkesutbildningar. Det finns en stor risk att vissa elevgrupper får litet utrymme att välja utbildning. Även Skolinspektionen varnar för detta i sitt remissvar: ”[…] att dimensionera ned högskoleförberedande program trots ett stort elevintresse, innebär att en elevgrupp med fullständiga men inte höga betyg inte möts av ett allsidigt utbud av utbildningar, vilket är ett mål enligt skollagen.”Utredningens förslag löser inte problemenDen stora bristen med utredningen är att den inte löser huvudproblemet, dvs att göra yrkesutbildningar attraktiva för ungdomar och studerande i komvux. Yrkesutbildningarna blir inte mer populära för att staten bestämmer hur många platser det ska finnas på olika utbildningar. Om yrkesutbildning blir ett alternativ som elever tvingas in i, snarare än väljer, finns risk för att såväl programmens attraktivitet som elevernas motivation att fullfölja dem påverkas negativt. Risker som Skolinspektionen också lyfter i sitt remissvar.Svenskt Näringsliv beskriver att det är många som studerar vård och omsorg inom regionalt yrkesvux. Det behövs 60 000 personer till vård och omsorg under en tio årsperiod. Därtill förväntas 8 500 årligen gå i pension. De knappt 3 000 som examineras från gymnasieskolan årligen räcker inte alls.Det behövs fler med en yrkesutbildning inom många områden. Men det behövs inte färre som utbildar sig inom vård.Det är en ofärdig och byråkratisk modell som föreslåsFlera frågor vad gäller ansvarsfördelningen är fortfarande utan svar eller överskjutna till skolmyndigheterna att bereda vidare, vilket gör det svårt att ta ställning till förslagen och bedöma deras sammantagna effekt.
      • Hur ska beslut om dimensionering parera för konjunkturcykler, där fastställande av utbud ger effekt med omkring fyra till fem års fördröjning? 2020 har visat att hela arbetsmarknaden kan förändras på en månad.
      • Vem som ska stå för finansieringen av halvfulla klassrum och överkapacitet?
      • Vilka möjligheter har eleverna att byta program till år 2 eller 3? Får eleverna byta till högskoleförberedande program eller måste de välja ett annat yrkesprogram?
      Mer incitament än lagkravSKR håller med Svenskt Näringsliv om att kommuner på vissa håll i Sverige behöver samverka mer och att utbildningarnas koppling till arbetsmarknadens behov behöver stärkas. Det behövs starkare incitament för huvudmän att anordna dyra utbildningar som idag har litet söktryck, men som är av regionalt eller nationellt intresse ur kompetensförsörjningsperspektiv än att enbart ändra till ska-krav om samverkan i lagar och förordningar. Det behövs också bättre planeringsförutsättningar för regionalt yrkesvux. De formella regionernas uppdrag inom kompetensförsörjning kan även tas tillvara i större utsträckning än vad utredningen föreslår.En avgörande faktor i all gymnasial yrkesutbildning är branschernas engagemang och fokus på kvalitet. Imorgon deltar jag i ett spännande webbinarium som anordnas av just Svenskt Näringsliv. Jag ser fram emot att diskutera hur vi som huvudmän och bransch kan utveckla gymnasieskola och komvux . Följ gärna den fortsatta diskussionen där.
      Läs mer

    • Allvarligt smittläge ger anledning att arbeta på annat sätt
      Smittspridningen ökar snabbt i Sverige och beslut om skarpare restriktioner har fattats i flera regioner. I många skolor ges möjligheter till distansarbete för lärare. Nu är tid för eftertanke hur dessa möjligheter kan öka.
      Från våra medlemmar hör vi att lärarnas arbete anpassas och att detta sker i dialog mellan rektorerna och lärarna på enskilda skolor. En del lärare vill göra sitt för- och efterarbete i hemmet, medan andra föredrar att vara på skolan. Digitala möten eftersträvas så långt det går. Huvudmännen pekar också på att de försöker ordna så att lärare kan undervisa hemifrån när de har symtom men ändå är så pass friska att de kan jobba.Nu är det ett extra vaksamt läge. Smittspridningen är allvarlig. Samtidigt har skolan stor betydelse - både för att kunna ge elever den utbildning de har rätt till samt den trygghet och det stöd de behöver i en orolig vardag. Vi behöver därför värna om att hålla våra skolor öppna så långt som möjligt med hänsyn till smittspridningen. Då är det viktigt att de vuxna som arbetar i skolan ska kunna hålla avstånd till varandra så gott som möjligt och att man som rektor och medarbetare tillsammans funderar på vad som är nödvändigt att göra på plats och vad som kan göras på distans. Bedömning görs i varje enskilt fall av närmaste chef med utgångspunkt från Folkhälsmyndighetens rekommendationer.Under höstterminen har många elever i gymnasieskolan haft undervisning delvis på distans i syfte att minska trängseln i kollektivtrafiken på väg till och från skolan. Det är nu ett bra läge för huvudmännen att se vad som kan göras för att även lärare kan vara på distans i så stor utsträckning som möjligt. Det handlar främst om de arbetsuppgifter som ligger utöver den direkta tiden med eleverna, som till exempel för- och efterarbete. Kollegiala möten går att genomföra på distans genom olika former av digitalt stöd. Det gäller också olika former av kompetensutveckling. Även sådant som utvecklingssamtal kan ofta göras på distans och fungera väl. Många arbetar redan på detta sätt.Vilka arbetsuppgifter som behöver genomföras på skolan och vilka som kan göras på distans är något som varje skola behöver besluta, i samråd mellan skolans ledning och medarbetarna. Att sådan dialog hålls är viktigt. Vi befinner oss i ett avgörande läge för att kunna stoppa vidare smittspridning.

      Läs mer

    • Fortsatt lärarbrist kräver fortsatta åtgärder
      Vi ser flera indikationer på ökat intresse för att arbeta som lärare. Det behövs. I budgetpropositionen för 2021 skriver regeringen om behovet av fler behöriga lärare och föreslår flera åtgärder för att stärka utbildningarna. Samtidigt föreslås reformer som kräver ännu fler lärare. Den ekvationen går inte riktigt ihop.
      Inledningsvis vill jag påminna om några saker, där det i debatten ofta påstås motsatsen:
      • Många vill utbilda sig till lärare, det är den största yrkesutbildningen i högskolan.
      • Läraryrket är ett av de yrken med högst ”träffsäkerhet” dvs att man efter utbildningen arbetar med det som man är utbildad för.
      • Läraryrket är ett av de yrken som flest stannar kvar i.
      • Fler utbildade lärare än tidigare har även kommit tillbaka till yrket, vilket är glädjande.
      Utvecklingen går åt rätt håll, vilket bland annat visas i Skolverkets lärarprognos från 2019. UKÄ har nyligen publicerat en samlad bild över lärarutbildningarna för den som vill läsa mer.Lärarprognos 2019 – uppdrag att ta fram återkommande prognoser över behovet av förskollärare och olika lärarkategorier, SkolverketOm lärarutbildning, UKÄFortsatta åtgärder behövsDe mått vi har för att bedöma lärarbehovet visar alltså att utvecklingen går åt rätt håll. Trots detta har andelen behöriga som anställts de senaste åren varit på tok för låg. Det beror huvudsakligen på att det under lång tid inte har utbildats tillräckligt många lärare för att motsvara hur utbildningssystemet har byggts ut. Dels av demografiska skäl – barn och elever har blivit allt fler. Dels genom ambitionsökningar där till exempel ökad undervisningstid krävt fler lärare.För att komma till rätta med situationen krävs en bred palett av åtgärder. Vad föreslår då regeringen för åtgärder som påverkar lärarförsörjningen? Jo flera positiva förslag som kommer att ge fler behöriga lärare framöver, både genom att utbilda fler – men även att utbilda på fler sätt:
      • Att kunna kombinera arbete och utbildning i hela landet
      • att kunna utbilda sig utan att behöva flytta från kommunen man bor i
      • att kunna byta yrkesbana mitt i livet
      • att kunna validera tidigare kunskaper för att tillvarata den kunskap som redan finns hos de som arbetar i förskola, skola och vuxenutbildning
      Det finns ökade ambitioner för lärcentra och för att utveckla pågående program som riktar sig till dem som arbetar i skolan utan lärarexamen. Särskilt stöd för att stärka kvaliteten och genomströmningen i lärarutbildningarna föreslås också, genom till exempel sommarkurser, mer resurser till ökad lärarledd tid samt fortsatta satsningar på övningsskolor.Nya åtgärder som kräver fler lärare…Samtidigt presenteras en del åtgärder som riskerar att bli svåra att genomföra givet den situation jag nyss beskrivit. Till exempel aviseras att extra medel under 2021 kan gå till ökad undervisningstid, mer läxhjälp, mer lovskola och bättre arbetsmiljö för lärare. Det senare kan gå att genomföra exempelvis genom att andra kompetenser finns som stöd i det som lärare inte behöver göra. Men de två förra? Oavsett goda ambitioner med ökad undervisningstid, läxhjälp och lovskola innebär dessa reformer att vi behöver ännu fler lärare. Även om det kan behövas mer stöd för elever måste det finnas lärare som kan undervisa vid dessa tillfällen.En sak i taget – fler lärare förstDet pågår ett stort arbete runt om i landet för att få fler behöriga lärare i förskola, skola och vuxenutbildning. Vi som verkar på nationell nivå måste fortsätta kraftsamlingen för att behöriga lärare ska ansvara för alla elevers undervisning. Som beskrivs ovan finns flera inslag i budgetpropositionen som stödjer detta arbete. För att de ska ge effekt behöver nya åtgärder som kräver fler lärare och ytterligare ambitionsökningar vänta.PS: Analysen i budgetpropositionen utgår från Skolverkets senaste prognos som publicerades i december 2019. Jag skrev då om denna:Glädjande tecken – men mycket återstår att göra för att säkra behöriga lärare
      Läs mer

    • Ett litet steg på vägen
      Frågan om statistik på skolans område har varit i hetluften efter att Statistiska centralbyrån (SCB) för ett år sedan beslutade om en reviderad sekretesspolicy, som innebär att uppgifter om fristående skolor omfattas av sekretess på huvudmanna- och skolnivå.
      Konsekvensen är att ny statistik redovisas endast på riksnivå och att äldre statistik på lokal nivå plockades bort från Skolverkets hemsida. Det nationella skolenhetsregistret togs också ner. Sammantaget innebär detta stora svårigheter för skolhuvudmän men gör det också bekymmersamt för alla de familjer som står inför ett val av skola. SKR har varit mycket aktiv i frågan och vi har samlat information och våra ställningstaganden här.Sekretess för uppgifter om fristående skolor och deras huvudmänDärför är det mycket glädjande att Skolverket i går meddelade att tidigare års statistik nu blir tillgänglig igen.Tidigare skolstatistik blir tillgänglig igen, SkolverketDet innebär till exempel att familjer bättre kan ta del av information om skolor inför vårens skolval. Även om jämförelser inte kan göras utifrån den senaste betygsstatistiken är det viktigt att information om alla landets kommunala och fristående skolor finns tillgänglig för allmänheten. Samtidigt meddelade utbildningsminister Anna Ekström att en ny förordning om skolenhetsregistret träder i kraft i november. Ett angeläget besked som tryggar tillgången till ett nationellt register med vissa basuppgifter om landets alla skolor.Skolenhetsregistret blir tillgängligt igen i november, regeringskanslietMen det här löser inte det större problemet med statistiksekretessen utan det kvarstår mycket, statens olika myndigheter har verkligen trasslat till det för oss. Det blev också tydligt när SCB och Skolverket redovisade sina förslag till hur statistikproblematiken ska lösas. För även om vi ser att förslagen till stor del säkerställer skolmyndigheternas behov av att inhämta och publicera uppgifter så täcker de inte kommunernas behov. En utestående fråga är kommuners behov av att själva bestämma och inhämta de uppgifter som behövs för att göra en träffsäker resursfördelning.Oavsett vilken lösning regeringen väljer att gå vidare med, efter beredning och remiss, så måste det gå snabbt. Det är också av största vikt att en övergångslösning kommer på plats. SKR kommer att fortsätta bevaka och driva den här viktiga frågan, där alla verkar vara överens men utmaningarna fortfarande kvarstår.
      Läs mer

    • Staten måste hålla sina löften
      Sedan mars i år och i budgeten för 2021 har regeringen presenterat flera satsningar inom utbildningsområdet för att ta Sverige ur krisen. En av dessa är en utökad satsning på gymnasiala yrkesutbildningar i komvux (regionalt yrkesvux) som ger fler individer möjlighet att läsa till t.ex. målare, elektriker och vårdbiträden. Det här är en bra satsning som möter både behovet av kompetensförsörjning för många branscher och samtidigt behovet av kompetensutveckling eller omskolning/karriärväxling som är att vänta i en trolig lågkonjunktur.
      I förslaget till budget ökas statsbidraget för regionalt yrkesvux med 1 miljard 2021, totalt blir det ca 3,3 miljarder kronor för 2021 och även för 2022 tillförs extra resurser.Från SKRs sida har vi arbetat för en utökad satsning under lång tid och är mycket glada över beskedet. Men vi är också oroliga för hur utfallet av denna satsning kommer att bli.Redan i mars i år lovade staten att stå för kostnaderna för yrkesvux 2020, dvs att ersätta den kommunala medfinansieringen på 50 procent som gäller för att kunna söka statsbidraget. Dessutom meddelades att staten även tillför medel för nya utbildningsplatser redan under 2020. Processen har tagit på tok för lång tid med ett komplicerat ansökningsförfarande till Skolverket mitt under sommarsemestrarna. Och det var inte förrän häromdagen, ett halvår efter att satsningen aviserades, som kommunerna fick besked från Skolverket om hur mycket pengar de får och om de får extra platser i år. Många kommuner fick inte heller den summa som de sökt utan väsentligt mindre. Göteborgsregionen som satsat stort på fler platser i höst sökte ersättning för ca 80 miljoner i år men fick 63 miljoner. Det betyder att staten alltså inte står för den fulla finansieringen, som regeringen sade i mars.Väntan på hur satsningen i år skulle hanteras av Skolverket har också inneburit att några kommuner inte vågat satsa på fler platser i höst, trots ett högre söktryck.Sammantaget gör detta att den viktiga satsningen på yrkesvux riskerar att missa målet. SKR är helt enig med regeringen om att det behövs mer arbetsmarknad i utbildningspolitiken, vi måste ge fler möjlighet att utbilda sig och komma in på arbetsmarknaden. Men då måste kommunerna kunna lita på att staten håller sina löften samt ger kommunerna rimliga budget- och planeringsförutsättningar.Nu inväntar vi besked för hur den extra miljarden 2021 ska fördelas. Jag hoppas att det blir ett snabbt och enkelt förfarande med tydlig information. Kommunerna har nämligen redan lagt mycket tid på att försöka tolka, sätta sig in i ändringar och söka de medel som hittills har funnits att söka. Tid som skulle kunna läggas på huvuduppdraget att skapa en utbildning med hög måluppfyllelse, att utveckla branschsamverkan och flexibla utbildningsvägar.Vi befinner oss i ett historisk oroande läge med rekordhöga varsel på arbetsmarknaden och grupper som fortfarande står långt ifrån arbetsmarknaden som behöver utbildning för att kunna etablera sig. Regeringens satsningar är bra, att fler ska få utbildning som leder till jobb tjänar både individen och samhället på. Men om satsningarna på yrkesvux ska nå framgång är det avgörande med snabb information till kommunerna om hur satsningar ska fördelas lokalt. Komvux är en stor utbildningsform, strax under 400 000 elever, som också förtjänar bättre planeringsförutsättningar.
      Läs mer

    Prenumeration

    Så hanterar SKR dina personuppgifter

    Skribenter

    Till toppen av sidan