Många kloka ord sades igår på SKL:s almedalsseminarium ”Lokala förutsättningar, nationella ramar – så utvecklar vi skolan”.
Jag lånar rubriken för detta blogginlägg – Fokus, fokus, fokus- från Daniel Sundberg, professor vid Linnéuniversitet. Sundberg sa klokt att svenska reformer tenderar att bli punktvisa där vissa enskilda frågor kan få ett stort utrymme, men där helhetsgrepp och långsiktighet saknas. Lena Micko, 2:e vice ordförande i SKL, formulerade det som att huvudmännen befinner sig i ett fyrverkeri av statliga insatser som skjuts upp, och där man aldrig vet hur länge de glimmar. En bra beskrivning tycker jag.
De länder som lyckas väl underbygger istället reformer med forskning och gör långsiktiga satsningar som ger förändring på system, skol- och klassrumsnivå samtidigt. Sverige har gjort mycket förändringar på systemnivå och hoppats att något ska hända på skolor och i klassrum. Det finns en risk att skolor och kommuner blickar uppåt och väntar på nästa projekt istället för att utgå från de behov som finns lokalt.
Anders Jolby, utbildningsdirektör på Gotland, satte fingret på spiken när han inte bara efterfrågade en långsiktig vision om det vi kallar utmaningar, utan också påpekade att vi bör lägga till ett nytt begrepp: nämligen faktum. Och detta faktum är att hänsyn måste tas till den demografiska och ekonomiska situationen.
Jag håller med. Visioner och ambitioner måste ta hänsyn till de reella förutsättningar som finns i kommunerna.
Det är ingen tvekan om att statliga resurser till skolan behövs, men att de problem som finns med de riktade statsbidragen måste lösas. Anders Jolby kallade bidragen för stuprörsinriktade och efterfrågade mer tillit från statens sida. Det skulle släppa loss kreativiteten och ge mer utrymme till det som gör skillnad, till exempel att stödja det pedagogiska ledarskapet.
Den senaste veckan har vi sett att konstruktionen av likvärdighetsbidraget ger värre effekter än vi anat. Det kändes därför betryggande att Anna Ekström uttryckte oro över just likvärdighetsbidraget och menade att både Statskontoret och Skolverket under året kommer att följa upp hur bidraget fungerar.
Jag är övertygad om att bristerna i konstruktionen kommer åtgärdas så att bidraget blir den förstärkning som såväl regering och huvudmän önskar.
Statsbidragets konstruktion får värre effekter än förväntat
Anna Ekström uttryckte också en trötthet över diskussionen om statlig respektive kommunal skola. Hon ser med glädje fram emot att det beslutsunderlag om förstatligande som aviseras i Januariöverenskommelsen ska tydliggöra vad frågan egentligen betyder.
Från SKL:s sida håller vi med. Lena Micko sa att hon var trött på myten om att staten är så mycket bättre. Det är lätt att tro att en statlig skola ska vara svaret på allt. Ett underlag som bygger på fakta och som hanterar de komplexa frågorna kommer förhoppningsvis bidra till att en gång för alla sätta punkt för denna diskussion.
Vi vet vad som gör skillnad. Nu är det dags att gå i den riktningen.
Kunskapen om vad som krävs för framgångsrik skolutveckling är bred och väl grundad i såväl svensk som internationell forskning.
Framgångsfaktorer för skolans utveckling
Du måste vara inloggad för att få kommentera
Stängd för fler kommentarer
Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.
Tack för att du hjälper oss!
Jag som bloggar här heter Per-Arne Andersson och är avdelningschef med ansvar för bland annat skola och förskola på SKR.
Kommentarer