En minut i SVT:s nyhetssändningar är viktiga sekunder för att beskriva utmaningarna som kommuner och regioner har med att möta en åldrande befolkning. Men det är också svårt att hinna förklara hela bilden.
Att det ekonomiska trycket på välfärden nu ökar är inget nytt och skälen till detta är många. En del kommuner har haft höga överskott de senaste åren medan andra har haft svårt att få ihop ekonomin med underskott, bland annat inom individ- och familjeomsorgen. Många kommuner kämpar med minskande befolkning, medan andra måste hantera de utmaningar som stark inflyttning innebär. Och i princip alla har svårt att rekrytera till välfärdens arbetsplatser.
Andelen äldre och barn ökar stort och andelen i arbetsför ålder ökar långsamt. Det här skriver jag mycket om i min ekonomiblogg och det behövs. Det säger mycket om vad vi står inför: de kommande tio åren ökar antalet äldre över 80 år med 47 procent, medan antalet i arbetsför ålder bara ökar med 5 procent. Skillnaden är enorm.
När vi pratar om kommunal ekonomi och demografiska förändringar förekommer kritik om att vi skyller på de äldre, så skedde exempelvis när jag i förra veckan kommenterade det tuffa ekonomiska läget för Danderyds kommun i olika medier. Jag får kommentarer som: ”Jag har ju betalat in skatt och det har satts av pengar till pensioner hela mitt liv. Menar ni att detta inte räcker?”
För det första: glädjande nog kan vi konstatera att Sverige har ett allmänt pensionssystem, där pengar placerats via AP-fonderna, som är byggt för att klara av framtida pensionsutbetalningar. Där är Sverige ett föredöme i världen. Det är inte så många länder som har ett så robust system för framtida pensioner. Även kommuner och regioner har sedan 1998 kostnadsfört framtida pensionskostnader när man har arbetat.
För det andra: ju fler personer som arbetar, desto större blir skatteintäkterna till välfärden. Kostnaderna för verksamheten i kommuner och regioner, såsom skola, äldreomsorg och sjukvård, måste balanseras med de skatteintäkter som kommer in varje enskilt år.
Det är ett faktum att vi kan bota allt fler sjukdomar och vi lever längre. Det är förstås väldigt positivt och glädjande, men kommunalekonomiskt får det konsekvenser. Vissa äldre är friska och krya och använder knappt någon välfärd alls, medan andra har större behov som normalt sett ökar i takt med stigande ålder.
Välfärdskostnaden för en person över 80 år är i genomsnitt 250 000 kronor per person och år. Kostnaden ökar därefter, vilket gör att för en person som är en bit över 90 år landar den genomsnittliga årskostnaden på nästan 600 000 kronor. Det här kan jämföras med att snittkostnaden för ett barn är 200 000 kronor och för personer mellan 20–70 år 50 000 kronor.
Summa summarum: vi vet att konjunkturen nu mattas av och att antalet arbetade timmar inte beräknas öka särskilt mycket framöver. Det går inte att bortse från att kostnaderna kommer att öka snabbare än intäkterna om vi ska leverera samma välfärd per invånare som i dag.
Jag får också ibland konstateranden till mig om att de som invandrar till vårt land är de som driver upp kostnaderna. Det här är en åsikt som får väldigt mycket utrymme i olika forum trots att fakta säger annat. Sett över lång sikt är kommunsektorns kostnader och intäkter till följd av invandring ungefär lika stora. Det tar dock några år innan de som har kommit till Sverige är självförsörjande och fördelningen över landets kommuner är ojämn.
Vår välfärd, liksom hela vårt samhälle, behöver den arbetskraft som invandringen ger. Det är faktiskt enbart som en följd av invandringen som antalet personer i arbetsför ålder ökar i vårt samhälle. Utan dessa skulle alltså antalet personer i arbetsför ålder minska, vilket skulle ytterligare försvåra möjligheten att hitta arbetskraft för att ta hand om våra allt fler äldre, barn och unga.
Det här är inget unikt för Sverige, utan liknande förhållande råder i alla länder i västvärlden. Det är därför viktigt att vi har ett väl fungerande mottagande och ett utbildnings- och etableringssystem som säkrar att de som kommer till vårt land snabbt kommer i utbildning och arbete.
60 sekunder i en nyhetssändning eller ett par citat i en nyhetstext kan ibland väcka fler frågor än svar. Vi skriver en hel del om de här kommunalekonomiska förhållandena i den senaste Ekonomirapporten från SKL. Ta gärna del av våra bedömningar och beskrivningar av varför det ser ut som det gör. I rapporten finns också resonemang kring hur vi gemensamt behöver utveckla välfärdens verksamheter för att möta de ekonomiska utmaningarna som står för dörren.
Du måste vara inloggad för att få kommentera
Stängd för fler kommentarer
Titta först på våra frågor och svar som finns här på webbplatsen.
Tack för att du hjälper oss!
Välkommen till Ekonomibloggen. Jag som bloggar heter Annika Wallenskog och är chefsekonom på SKR. Här skriver jag om frågor som på olika sätt rör ekonomin i kommuner och regioner och välfärdens finansiering.
Kommentarer