%20RGB_SKR_Logotype.png)
-
Vi tar brister i statistik på allvar
SKL arbetar mycket med insamling och redovisning av olika kvalitetsdata från hela välfärden. I första hand gör vi det för att stötta verksamheternas ledningar och professioner i deras beslutsfattande
Kontakt
Välkommen att skicka din fråga till SKR!
Tack för att du hjälper oss!
Om bloggen
Välkommen till Ekonomibloggen. Jag som bloggar heter Annika Wallenskog och är chefsekonom på SKR. Här skriver jag om frågor som på olika sätt rör ekonomin i kommuner och regioner och välfärdens finansiering.
-
2020-02-14
Det här är angeläget i Kommunutredningen
Onsdagen 19 februari är en viktig dag. Då kommer Kommunutredningen att lämna förslag till regeringen på åtgärder som ska underlätta för kommuner att hantera välfärdsuppdragen framöver.
Kommunerna behöver likvärdiga förutsättningar för att hantera välfärden även när utmaningarna växer. En parlamentarisk kommitté tillsattes därför av regeringen för att få fram nya lösningar. Kommunutredningen har redan infört en efterfrågad förenklad avtalssamverkan mellan kommunerna och mellan regionerna. Nu är det så dags att presentera hela utredningen.Inspel från SKRSveriges Kommuner och Regioner har under utredningens gång gett inspel kring viktiga aspekter som vi anser att utredningen bör ta hänsyn till i sitt betänkande. Några av dessa är:Minska detaljstyrningenInför en statsbidragsprincip som innebär att staten inte primärt använder riktade statsbidrag som styrmedel av kommunerna. Se även till att skapa långsiktiga planeringsförutsättningar och tidiga budgetbesked.Inför frikommunsförsökInför en försöksverksamhet där utvalda kommuner befrias från viss statlig detaljreglering och får ett större lokalt självstyre för att utvärdera vilken effekt det får.
Utveckla DIGGGe myndigheten DIGG ökad finansiering för att kunna etablera nationell digital infrastruktur och förvaltningsgemensamma digitala funktioner i nära samverkan med SKR.
Underlätta digitaliseringenInrätta ett rättsligt beredningsorgan som löpande tar fram beredningsunderlag för att skyndsamt möjliggöra digitalisering och digital informationsförsörjning. Undanröj skyndsamt juridiska hinder för att kunna införa ett automatiserat beslutsfattande.
Skriv av studieskulderInför studieskuldsavskrivning i glesbygd – det är något som har visat sig ge positiva effekter för att attrahera arbetskraft i Nordnorge.Se över konsekvenser av sammanslagningTa bort negativa ekonomiska effekter i utjämningssystemet som skulle drabba framförallt mindre kommuner om de skulle vilja slå sig samman till en större kommun.
Inför statlig medfinansiering i glesbygdInrätta ett statligt investeringsstöd till enskilda landsbygdskommuner för att till exempel kunna göra förbättringar av den lokala infrastrukturen.
Läs mer
-
2020-02-03
Låt 2020 bli året med en förändrad statlig styrning
Statskontoret har nu gjort sin tredje uppföljning av statens styrning av kommuner och regioner. Som förväntat är den statliga styrningen fortfarande allt för omfattande.
Finansdepartementet beslutade att uppföljningarna skulle genomföras för att statens detaljstyrning har ökat under ett antal år. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har länge påpekat att den allt mer detaljerade styrningen påverkar produktiviteten i kommuner och regioner negativt. Därför är vi tacksamma för att Statskontoret nu gör uppföljningarna. Tacksamheten skulle vara ännu större om uppföljningen dessutom resulterade i reella förändringar på statlig nivå.Regelstyrningen hindrar självstyretDen omfattande statliga regelstyrningen beskär det kommunala självstyret och försvårar en effektiv anpassning till verksamheten utifrån den lokala och regionala nivån. I synnerhet inför kommande års utmaningar är det viktigt att de offentliga resurserna kan användas så effektivt som möjligt. För att hantera utmaningarna framöver krävs inte bara de ökade ekonomiska resurserna, som staten nu ger kommuner och regioner. Lika viktigt är att staten underlättar och möjliggör för kommuner och regioner att själva styra över den egna verksamheten.Statskontoret konstaterar i sin rapport för 2019 att statens styrning fortfarande är mycket omfattande. Bara under 2019 har riksdagen och regeringen infört 33 nya eller förändrade lagar och förordningar samt 110 regeringsuppdrag som på ett väsentligt sätt påverkar kommuner och regioner. Regleringar är främst inom utbildning, vård och omsorg och de flesta förändringarna innebär utökade skyldigheter eller krav, med ökade kostnader som följd.Fördubblade utgifter för riktade statsbidragEn liten positiv förändring kan anas i rapporten. Det finns fortfarande 165 riktade statsbidrag. Under 2019 har dock 28 bidrag upphört, samtidigt som 13 nya riktade bidrag har tillkommit. Samtidigt konstaterar Statskontorets att staten mer än fördubblat sina utgifter för riktade statsbidrag under åren 2015-2018. Det är ännu oklart hur det ser ut för 2019.Under året har staten och SKR skakat hand om tio nya överenskommelser. Här kan vi också se en strimma ljus i mörkret, då staten har en större benägenhet att vilja slå ihop överenskommelserna.Även om det finns några ljusglimtar tyder utvecklingen på att staten fortsätter styra direkt mot personalen inom kommuner och regioner. Självklart beror den ökade regelbördan på att staten vill medborgarna väl, men vad har hänt med tillit och förtroende för kommunernas och regionernas eget omdöme? Och hur ska vi få ihop den offentliga ekonomin när vi successivt ökar kraven på välfärden?Frågan är när det ekonomiska medvetandet når vidare upp i regeringskansliets korridorer. Jag ser med viss tillförsikt fram emot att Statskontorets uppföljning för 2020 just ska visa på den förändrade synen.
Läs mer
-
2020-01-24
Gemensamt ansvar för ett livslångt lärande
Välfärdens största utmaning framöver är kompetensförsörjningen. Ett förlängt arbetsliv blir nödvändigt liksom att staten ser till att det finns förutsättningar att vidareutbilda sig mitt i livet.
Ekonomin i många kommuner och regioner är ansträngd. Situationen kräver en rad olika åtgärder och samtliga riksdagspartier vill nu ge extra tillskott till sektorn under året. Den demografiska utvecklingen – med allt fler unga och äldre i icke-arbetsför ålder – innebär samtidigt att konkurrensen om arbetskraften är tuffare än på länge och framöver kommer personer i arbetsför ålder helt enkelt inte räcka till. Om så alla som går ut gymnasieskolan skulle vilja välja välfärdens yrken framöver skulle det inte vara tillräckligt.Kompetens matchar inte behovetDe senaste åren har kommuner och regioner anställt allt fler medarbetare, men den utvecklingen ser nu ut att avstanna. Arbetslösheten i landet beräknas dessutom att öka – både för att Sverige är på väg in i en mild lågkonjunktur och för att kompetensen inte matchar de yrken som har behov av nya medarbetare.Samtidigt som kommuner och regioner tar sin del av ansvaret för att åstadkomma en långsiktigt hållbar finansiering av välfärden behöver sektorn fortsätta att locka så många unga som möjligt till välfärdens viktiga yrken. Men det kommer att vara minst lika viktigt att staten tar ansvar för att utbildningar matchar arbetsmarknadens behov samt ger goda möjligheter för att mitt i arbetslivet kunna vidareutbilda sig eller skaffa sig en helt ny utbildning. Ett förlängt arbetsliv med höjda pensionsåldrar gör att möjligheten att yrkesväxla blir helt nödvändig för många.Stor potential i att många är redo att byta yrkeDet är hoppfullt att se att många faktiskt också kan tänka sig studera och byta yrke mitt i livet. Enligt Sveriges Kommuner och Regioners studie "Mitt i livet" vill sex av tio kunna distansutbilda sig för att ta steget att vidareutbilda sig för ett nytt yrke och en av tre vill jobba till 67 år eller längre.SKR:s studie Mitt i livetI höstas undertecknade SKR och facken inom kommuner och regioner ett omställningsavtal. Det ger kommuner och regioner möjligheter att jobba ännu mer med att bredda, specialisera eller skifta medarbetarnas kompetens. I kombination med ett nytt omställningsavtal är parterna överens om att staten behöver ta ett större ansvar för medborgarnas livslånga lärande. Staten behöver göra det lättare för personer att yrkesväxla under ett förlängt arbetsliv och samtidigt hålla sig borta från att lagstifta om sådant som regleras i kollektivavtal.Inför en statlig delfinansieringExempel på insatser som staten bör bidra med är att öka möjligheterna till distansutbildning, se över studiefinansieringssystemet och att sänka kostnaderna för arbetsgivaren vid utbildningsinsatser. När arbetsgivare investerar i utbildning för sin personal bör en statlig delfinansiering likt ROT eller RUT införas, ett kompetensutvecklingsavdrag. I de fall arbetsgivaren betalar lön under utbildning bör arbetsgivaravgiften slopas.Samhället måste bli bättre på att ta vara på de som vill byta bana och bransch mitt i ett långt yrkesliv eller de som måste hitta ett nytt yrke då deras gamla jobb försvinner på grund av teknisk utveckling. Det kräver att arbetsmarknadens parter och staten tar ett gemensamt ansvar för medborgarnas möjlighet att vidareutbilda sig eller omskola sig.
Läs mer
-
2020-01-17
Mer välfärdspengar utlovas – men hur mycket då?
Nu är orden ”mer pengar behövs till välfärden” på allas läppar. Förutom SKR drar samtliga riksdagspartier samma slutsats. Det uppmärksammas i Finansdepartementets budgetprognos och debatterades i onsdagens riksdagsdebatt.
I går presenterade finansminister Magdalena Andersson den senaste prognosen för den ekonomiska utvecklingen och en analys av det ekonomiska läget i kommuner och regioner. Vare sig prognosen eller analysen bjöd på någon skräll. Likt SKR:s egna prognoser bedöms att tillväxten bli lägre än på länge. Det ger en något högre arbetslöshet samtidigt som behoven av välfärd kommer att öka till följd av fler barn och äldre. Finansministern förklarade också att statsskulden minskat under tillväxtåren och att det ger en välfärdsreserv som öppnar för finanspolitiska stimulanser i sämre tider.Pressmeddelande från regeringen: Global konjunktur påverkar ett väl rustat Sverige allt tydligare Det krävs mer än extra pengarDet glädjer mig att frågor om välfärdens finansiering nu står i centrum. Det visar att många tar frågan på allvar. Oavsett politiskt färg säger sig alla - åtminstone i retoriken - vilja satsa mer på välfärden och då är det viktigt att kommuner, regioner, SKR och staten kan arbeta tillsammans för att klara utmaningarna. I diskussionerna får man inte glömma bort att det inte bara handlar om ett behov av mer pengar till kommuner och regioner. Minst lika mycket behövs mindre regler, färre riktade statsbidrag och stöd för att underlätta kompetensförsörjning. Det handlar också om möjlighet att bedriva verksamheten på ett annat sätt, bland annat med hjälp av ny teknik. Där måste staten ta ett större ansvar för utbyggnad av bredband och digitala standarder.Kommuner behöver långsiktiga besked2020 kommer att bli ett tufft år för många kommuner och regioner där det krävs både effektiviseringar och besparingar. Det jag får till mig av sektorn är att många inte återbesätter tjänster när folk går i pension eller tar in vikarier medan andra till och med har lagt varsel. Att ställa om verksamheten tar tid, men frågan är hur mycket som egentligen måste sparas?Otaliga är de gånger som jag nu har påtalat att kommuner och regioner behöver att staten planerar mer långsiktigt. Planering av verksamhet och budget för nästa år har redan påbörjats, men försvåras av att vi inte vet summan för de utlovade extra välfärdsmedlen. I går lovade finansministern äntligen att det kommer att ges ett förhandsbesked om tillskotten innan vårpropositionen presenteras. Ju förr detta besked kommer desto bättre.
Läs mer
-
2020-01-10
Diskussioner om invandring ska baseras på fakta
Diskussioner om invandring och integration tenderar tyvärr att handla mer om känslor och åsikter, än om fakta. Det märktes inte minst när medier under julhelgerna rapporterade om en snabbare etablering av utrikes födda.
Jag har under julledigheten fått en del frågor och fått ta emot påhopp efter att ha figurerat i nyhetsartiklar kring en snabbare integration och uttalanden om invandringens kostnader och vinster. Det är uppenbart att frågan kring Sveriges flyktingmottagande har kommit att bli mer och mer laddad under året som har gått. Och när man vrider och vänder på en fråga går det också att någonstans hitta känslostyrda argument för sin sak, så låt oss därför hålla oss just till fakta.SKR:s Agenda för integration: 65 konkreta förslag för att skapa bättre asylmottagande, integration och etableringEn fråga om rätt till skyddSveriges asyl- och flyktingmottagande är i första hand en humanitär och statlig fråga där människor som tvingas fly undan krig, våld och förföljelser ska ha rätt till skydd. Vi får aldrig glömma bort det, även när jag fortsättningsvis går in på de mer sekundära aspekterna i form av kostnader och vinster. När människor som behövt fly sitt hemland kan starta ett nytt, förhoppningsvis, tryggare liv i ett annat land ingår så klart också att komma ut på arbetsmarknaden. Ju förr, desto bättre. Ju fler som arbetar, desto större blir intäkterna till välfärden och ju större blir integrationen i samhället.Demografin är vår största utmaningEtt ökat flyktingmottagande har varit och är en utmaning, inte minst ekonomiskt för de kommuner som har tagit emot en orimligt stor andel flyktingar. Där har arbetstillfällen inte matchat de personer som kommit till kommunen medan andra kommuner hade behövt just denna arbetskraft. Samtidigt går etableringen på arbetsmarknaden åt rätt håll. Och för riket som helhet är det främst det så kallade demografiska trycket, med allt fler barn, unga och äldre, som är den absolut främsta ekonomiska utmaningen – och inte flyktingmottagandet – även om det naturligtvis medför till exempel fler elever i skolan.
Nyanlända kommer snabbare i arbeteUtrikes födda har, som grupp, betydligt högre arbetslöshet än inrikes födda. Att skillnaden är stor beror delvis på att många inom gruppen nyligen kommit till Sverige men även i ett längre perspektiv kvarstår skillnader. I åldern 20-64 år var arbetslösheten bland utrikes födda 14,9 procent och 3,2 procent för inrikes födda under första kvartalet 2019. Samtidigt har tiden att komma i arbete förkortats för de utrikesfödda som kommit som flykting, skyddsbehövande eller anhörig enligt SCB:s statistik. För att räknas som förvärvsarbetande ska årsinkomsten överstiga ett gränsvärde. Det kan innebära att personer även kan arbeta deltid, men några enstaka timmar räcker inte. För de flyktingar och anhöriga som togs emot 2010 dröjde det cirka sju år innan hälften var förvärvsarbetande. Tiden till jobb har sedan succesivt minskat och för personer som kom 2014 tog det fyra år.Viktigt med lokala insatser på arbetsmarknadenUtvecklingen beror sannolikt på flera faktorer så som högkonjunktur, brist på arbetskraft och tillgång till flera arbetsmarknadspolitiska verktyg med subventionerade anställningar. Vi kan också se att kommuner har gjort ett fantastiskt jobb i att utveckla bra insatser till nyanlända, till exempel genom kombinationer av SFI och yrkesutbildningar och matchning mot bristyrken. I kommuner med snabbt ökande demografiska behov som Norrbotten, Västerbotten och Jämtland går etableringen betydligt snabbare än i andra delar av riket. Det här visar på vikten av fortsatta aktiva lokala arbetsmarknadsinsatser och gör mig därför bekymrad över den utveckling som sker inom Arbetsförmedlingen.Invandring bidrar till fler i arbetsför ålderSverige står inför stora demografiska utmaningar kommande år där allt fler i befolkningen utgörs av äldre och yngre. Utan invandring skulle andelen av befolkningen i yrkesverksam ålder ha minskat och fortsätta minska kommande år. Det skulle ha gjort det än besvärligare att försörja framför allt en åldrande befolkning som förtjänar en god vård och omsorg. Det är därmed ett faktum att invandring ur ett demografiskt perspektiv gör och kan göra kommunerna bättre rustade när antalet äldre invånare ökar. De närmast tio åren kommer personer över 80 år nämligen att öka med nästan 50 procent från en halv miljon till 750 000 personer.Fler behövs i välfärdsyrken framöverOm vi då inte hade haft någon invandring blir en av frågorna: hur skulle vi hitta personer i arbetsför ålder som kan ta hand om den ökande andelen äldre personer i befolkningen? Enligt statistiken är redan idag många utrikes födda inom olika serviceyrken. 69 procent inom yrket ”övrig hemservicepersonal” är utrikes födda, 57 procent av lokalvårdarna och nästan hälften av våra buss-, taxi-, spårvagnsförare.Vi behöver en fungerade arbetsmarknad där fler kan försörja de växande grupperna barn, unga och äldre. Alla åldersgrupper har rätt till att ta del av den välfärd som man behöver utan att be om ursäkt – det är helt enkelt så ett välfärdssamhälle fungerar. Och ju fler som kan bidra till en fungerande omsorg, skola och vård desto bättre. Vi måste därför arbeta för en bättre integration där fler kommer i arbete. Ett steg i rätt riktning är att bygga arbetet och diskussionerna på fakta.Läs även gärna dagens ledare i Hela Hälsingland på detta ämne.
Läs mer
-
2019-12-17
Likvärdighetsbidraget blir bättre, men inte bra
Som en tidig julklapp kom så beskedet i Ekots lördagsintervju för två veckor sedan. Utbildningsminister Anna Ekström gav löftet att kostnadsvillkoret i likvärdighetsbidraget ska tas bort redan nästa år.
Villkoren för likvärdighetsbidraget i skolan måste ses över. Det skrev jag i min blogg i början av hösten. Och nu blir det alltså en förändring. Det är en framgång att fler kommuner förmodligen törs söka statsbidraget utan att riskera att bli återbetalningsskyldiga.Hur ska kommunerna agera med likvärdighetsbidraget för skolan? Ekonomibloggen, 13 september 2019Bidraget har satt hinderDet riktade statsbidraget, som syftat till att skapa en likvärdig skola med minskade klyftor mellan skolor och kommuner, har snarare gett en kortsiktighet. Det har i princip varit omöjligt för de kommuner med störst behov av mer resurser att använda sig av bidraget.Villkoren har varit utformade så att inga effektiviseringar kunnat göras för att behålla bidraget. Kostnaderna för en skola har inte ens kunnat minskas till följd av att till exempel en elev med särskilda behov slutade eller en förberedelseklass för nyanlända inte längre behövdes. Med det sagt, är det bra att regeringen nu hörsammat kommunerna och SKR, även om vi ännu inte vet exakt hur det ska gå till och när det kommer att realiseras.Behoven skiljer sig åtMen fortfarande finns det något som gnager och skaver. Likvärdighetsbidraget är fortfarande ett av alla riktade statsbidrag. Ett bidrag som styr över kommunen och skolan – trots att behoven inte ser likadana ut över hela landet. Och istället för att ett kostnadsvillkor knyts till bidraget införs ett ökat rapporteringskrav. Bidraget ska alltså följas upp av skärpta krav på att beskriva hur bidraget ska användas och hur det har använts, vilket kan innebära mer tid åt administration. Det i sin tur tar stora resurser i anspråk som annars hade kunnat användas i skolans kärnverksamhet.Om vi på Sveriges Kommuner och Regioner kunde få en önskan uppfylld till jul så skulle det ändå vara att minska de detaljerade statsbidragen och ersätta med generella.
Med det sagt önskar jag er alla en god jul och gott nytt år. Nu tar mitt bloggande uppehåll ett par veckor.
Läs mer
-
2019-12-10
Strategisk affärsmässighet för välfärdens kvadratmetrar
Renoveringsbehoven av äldre skolor och sjukhus är stora samtidigt som den växande befolkningen gör att allt fler lokaler behövs. Vad är då mest fördelaktigt – att äga eller hyra sina verksamhetslokaler?
Kommuner och regioner tampas med åldrande välfärdsbyggnader där stora delar av fastighetsbeståndet är byggt under 60- och 70-talet samtidigt som en växande befolkning gör att behovet av välfärdstjänster ökar. År 2029 beräknas Sverige vara elva miljoner invånare och år 2052 beräknas vi ha nått upp till tolv miljoner invånare.Digitaliseringen blir ett allt viktigare verktyg för att utveckla servicen till det ökade antalet medborgare, men vi kan inte helt planera bort behovet av till exempel fysiska platser som förskolor, tandläkarmottagningar och idrottsanläggningar.Rekordstora investeringar behövsI Ekonomirapporten i maj i år konstaterade vi på Sveriges Kommuner och Regioner att kommunerna planerar att bygga bland annat 730 förskolor, 390 grundskolor, 35 gymnasieskolor, 150 äldreboenden och 370 gruppboenden – bara under åren 2019 till 2022. Till detta kommer behov av viktiga infrastruktursatsningar och fler bostäder. Med andra ord behöver sektorn göra rekordstora investeringar i välfärden och varje skattekrona behöver förvaltas väl.Ekonomirapporten, maj 2019Stöd i valen kring verksamhetslokalerÄga eller hyra verksamhetslokalerSom ett stöd i kommuners och regioners investeringar i lokaler har SKR tillsammans med vår FoU-fond för kommunernas fastighetsfrågor gett ut skriften Äga eller hyra verksamhetslokaler. I skriften ges stöd i att välja bland möjliga finansieringslösningar och att ta ställning till om lokaler ska ägas eller hyras.Kortfattat är det framförallt sju punkter som kommuner och regioner bör tänka på i valet att äga eller hyra verksamhetslokaler:- Se till att utarbeta en lokalförsörjningsplan som innehåller en långsiktig strategi för verksamhetslokaler.
- Gör kalkyler på kort och lång sikt som tydligt visar de finansiella konsekvenserna av att äga alternativt hyra verksamhetslokaler.
- Om befintliga fastigheter ska säljas för att exempelvis finansiera nyinvesteringar: Var noga med att dokumentera vad som ska uppnås.
- Säkra att det finns rätt kompetens såväl vid ägande, försäljning av och investering i fastigheter.
- Se till att konkurrensutsätta försäljningen för att säkerställa en marknadsmässig värdering av lokalerna.
- Tecknade avtal behöver säkra kommunens syften och behov. Om kommunen säljer en fastighet, men fortsatt ska använda den, är det viktigt att avtalet tydliggör att den nya ägaren ska vara långsiktig och tillgodose kommunens behov. Det är också viktigt att klargöra vem som ansvarar för fastighetens anpassningar, skötsel och underhåll.
- Säkerställ en korrekt redovisning. Risk finns annars att beslut grundas på ett missvisande och felaktigt underlag.
Läs mer
-
2019-12-04
Kan staten täppa till glappet?
Vi måste tala om glappet som uppstår när den statliga ersättningen upphör och kommunernas socialtjänst tar vid. Det som gör att administrationen ökar liksom kostnaderna för det ekonomiska biståndet.
Den senaste tiden har vi fått signaler om en ökad ekonomisk utmaning från kommuner som har haft ett stort flyktingmottagande och dessutom drabbats hårt av Arbetsförmedlingens neddragningar. Som jag tidigare skrivit är problemet främst den ojämna fördelningen av flyktingar mellan kommunerna.Något som ytterligare spär på utmaningarna för dessa kommuner är ”glappet”, det vill säga det som uppstår vid övergången mellan den statliga ersättning som betalas ut till asylsökande och ersättningen som i efterskott betalas ut efter beviljat uppehållstillstånd för de som deltar i etableringsprogrammet. Många nyanlända står således utan statlig försörjning under en period. Och som vanligt när ingen har utpekat ansvar för att hantera en situation blir det kommunernas uppgift att lösa det. Kommunerna måste därmed betala ekonomiskt bistånd under glappet.Schablonmässiga ersättningarSKR har drivit frågan om att ändra det statliga regelverket kring statliga ersättningar så att det inte uppstår något glapp, men utan framgång. Istället ersätter staten kommunerna schablonmässigt för kostnader för ekonomiskt bistånd.Etableringsreformen som infördes 2010 och ändrades 2018 syftade till att underlätta nyanländas etablering i Sverige. Regelverket för nyanländas etablering skulle bli mer likt det som gäller för övriga arbetssökande och innebära fokus på arbete. Man kan då fråga sig varför åtta av tio nyanlända måste påbörja sin etablering på kommunens socialtjänst.Till budgetpropositionen 2018 hade regeringen hörsammat kommunerna och lovade att ” ändra denna ordning i syfte att få till stånd en bättre start på tiden i etableringsuppdraget och minska utbetalningarna av ekonomiskt bistånd”. Något förslag har dock inte kommit ännu.Långa ledtider ökar glappetFör att glappet ska bli kort måste mycket klaffa. Migrationsverket måste ordna med uppehållstillståndskort, Skatteverket måste folkbokföra och tilldela personnummer, Arbetsförmedlingen måste handlägga inskrivning i etableringsprogrammet och upprätta en handlingsplan och Försäkringskassan ska besluta om socialförsäkringstillhörighet. Förutom längre ledtider ökar glappet också av en större andel direktinresta (kvotflyktingar och anhöriga) som inte har påbörjat någon av dessa administrativa processer innan bosättning i en kommun.Utbetalningarna i glappet har ökat kontinuerligt, under såväl 2017 som 2018. Som lök på laxen verkar också behovet av kompletterande försörjningsstöd under pågående etableringsinsatser öka, vilket kan förklaras av att etableringsersättningen inte prisjusterats sedan 2010 samt att bostadsbristen tvingat fram för dyra bostäder.Onödig belastning av socialsekreterareUnder 2018 betalade kommunerna i genomsnitt 28 000 kronor per person i ekonomiskt bistånd för de som påbörjade sin etablering. En stor del av det är glappet, resten är utbetalningar av bistånd under pågående etableringsinsatser. Kommunerna ersätts av staten med mellan 3 000 och 7 500 kronor per mottagen individ som kompensation för glappet.I en situation när socialsekreterare är en bristvara känns detta som en väldigt onödig uppgift. Normalt räknar vi med 30 procents påslag på det utbetalda biståndet i handläggningskostnad och att handlägga en liten utbetalning är lika dyrt som att handlägga en stor. Arbetsbelastningen för redan hårt ansträngda socialsekreterare blir än värre. Och nyanlända tvingas vända sig till ytterligare en myndighet för sin försörjning. Det finns mycket att ta tag i för att minska administrationen i kommunerna, att täppa till glappet är en sådan sak.
Läs mer
-
2019-11-25
Frustrationen över riktade statsbidrag ökar
Det finns en trötthet och en stor portion frustration bland många kommuner och regioner just nu. Statens riktade bidrag sätter stora käppar i hjulet för att välfärdsmaskineriet ska kunna fungera väl.
De senaste veckorna har för min del bestått av flertalet besök runt om i landet: Kvalitetsmässan i Göteborg, Bokslutsdagarna i Umeå, besök i Västernorrland, Skåne och Örebro län. Det är alltid lika intressant att träffa våra medlemmar i kommuner och regioner och reflektera över hur det ser ut i verkligheten och på vilket sätt SKL – och jag själv – kan stödja medlemmarna i arbetet med att få så bra välfärd som möjligt för pengarna.Något som har varit tydligt i mina möten är den eskalerande tröttheten och frustrationen som många känner för de riktade statsbidragen. De allra flesta kommuner och regioner ser bidragen som ett stort hinder för effektivisering och utveckling av verksamheten, i synnerhet nu när resurserna tryter och man behöver minska kostnaderna och i vissa fall även avveckla verksamheter.Flera har inte råd att söka bidragenFlera kommuner har nu dessutom bestämt sig för att inte ens söka riktade statsbidrag. I en del fall har man helt enkelt inte råd och i andra fall väljer man att avstå för att inte riskera att behöva montera ned en verksamhet när tillfälliga, detaljreglerade bidrag upphör. Att dessutom ansöka om likvärdighetsbidraget som kräver att kostnaderna per elev ökar eller att kulturskolan breddas blir ett hån i ett läge där man tvärtom måste spara och dra ned.De riktade bidragen har också i stora delar blivit allt mer av kameral ingenjörskonst. Uppfinningsrika och nitiska tjänstepersoner på departementen har tagit fram komplexa modeller och variabler, som anger vilka kostnader som måste öka och vilka andra kriterier som måste vara uppfyllda för att kunna få ta del av bidragen – ofta i syfte att hindra kommuner och regioner att ”smygeffektivisera”.Brist på tillit är ett allvarligt problemVi måste fundera över hur den offentliga sektorns resurser används. Det tycks råda en stor brist på tillit, trots att staten och kommunsektorn egentligen borde ha samma mål, nämligen att inom ramen för befintliga resurser utveckla en så god och effektiv välfärd som möjligt.En kommunchef, som jag träffade häromdagen, uttryckte sig så här: ”Vi behöver en task force, som slänger den nuvarande statliga styrningen över bord och börjar om från början”.Kommuner och regioner vill att SKL, regeringen och riksdagen ska komma överens om en långsiktigt hållbar modell över vad vi gemensamt vill åstadkomma. Hur mäter vi resultaten och följer utvecklingen inom dessa områden utan att detaljstyra?Det är helt klart hög tid för nya tag om vi ska klara välfärdens utmaningar på ett så bra sätt som möjligt de kommande åren. Och där leder den inslagna vägen med riktade statsbidrag helt fel.
Läs mer
-
2019-11-13
Fel fokus vid granskningen av utjämningssystemet
Utjämningssystemet har en enorm betydelse för att kommuner ska ha likvärdiga förutsättningar att ge service. Det gör att förändringar i systemet också måste utgå från att utjämna behov – inte kostnader.
Det har under hösten varit mycket diskussion om det kommunala utjämningssystemet. Den 20 november ska riksdagen fatta beslut om förslaget till en justerad kostnadsutjämning, som är tänkt att införas redan 2020.I den allmänna debatten om utjämningssystemet hamnar fokus på utfallet och vilka kommuner som får mer eller mindre i plånboken. Jag vill hävda att vi istället måste titta på vilka principer och metoder som används för att ta fram hur utjämningssystemet ska förändras.Hela systemet hade behövt ses över
Tanken med utjämningssystemet är att alla kommuner ska ha likvärdiga ekonomiska förutsättningar att ge invånare service oberoende av faktorer som inte går att påverka, såsom skattekraft, befolkningssammansättning och geografi. Det är ett komplicerat system med flera olika delar och många olika parametrar att ta hänsyn till. Vi har på SKL därför pekat på att hela systemet hade behövt ses över och uppdateras – och inte bara justeras i olika delmodeller i kostnadsutjämningen, som är gjort i det förslag som kommer att finnas på riksdagens bord i november.Den föreslagna omfördelningen är enorm
Nyligen presenterade Riksrevisionen en granskning om utjämningssystemet fungerar som det är tänkt. I granskningen presenteras också en alternativ kostnadsutjämning som går ännu längre i omfördelningen än det förslag som riksdagen kommer att ta ställning till. Om förslaget skulle införas skulle det få stora konsekvenser för kommunerna.Riksrevisionen menar att kostnadsutjämningen i större utsträckning bör utjämna för kostnadsskillnader orsakade av stora ytor, få invånare och befolkningsminskningar samt för storstädernas och de storstadsnära kommunernas socioekonomi. De föreslår också att regeringen ska ta ställning till om delar av strukturbidraget kan avvecklas.Totalt skulle det innebära en förändrad omfördelning med 10 miljarder kronor, där de 46 kommunerna med bäst förutsättningar i olika utsträckning skulle ge till övriga 244 kommuner. Förslaget slår hårt mot Stockholm, Göteborg och Malmö som tillsammans skulle få 6 miljarder kronor mindre i kassan. 241 kommuner skulle få en förbättring, varav 76 kommuner får mer än 3 000 kronor per invånare. En sådan kraftig omfördelning skulle sakna motstycke i utjämningssystemets historia.Bevisen håller inte
Jag anser dock att Riksrevisionens rapport inte ger bevis på att omfördelningen bör se ut just så. Kostnadsutjämningen ska ske utifrån exempelvis antal barn och äldre - med andra ord med hänsyn till hur stora behov av välfärd som finns i kommunen. Ändå har Riksrevisionen i analysen fokuserat på de faktiska kostnaderna och dragit slutsatsen att om en kommun har höga kostnader så har kommunen också högre behov. Problemet med en sådan metod är att den inte tar hänsyn till skillnader i ambitionsnivå, effektivitet, skattesats eller intäkter från exploatering, fastighetsavgift och affärsverksamheten. En kommun med högre intäkter har också mer resurser att lägga på skola och omsorg, därmed kommer de faktiska kostnaderna vara högre än i en likvärdig kommun med lägre intäkter.Kompensationen till glesbygdskommuner borde analyseras
En rimligare metod vore att Riksrevisionen hade studerat om kompensationen till glesbygdskommuner är tillräcklig. I dagens system får glesbygdskommuner bland annat cirka en miljard kronor för skolor och skolskjutsar, en halv miljard för att de är små kommuner, en kvarts miljard till bebyggelsestruktur och nästan lika mycket för merkostnader för hemtjänsten. Om dessa komponenter står i paritet med kostnaderna för detta har Riksrevisionen inte granskat. De skulle alltså ha behövt undersöka saker som hur mycket dyrare hemtjänst eller skolskjutsar är i glesbygdskommuner än i tätbebyggda kommuner.Faktiska kostnader och behov bör mätas
Om Riksrevisionen hade studerat tilläggen för små skolor, skulle de ha upptäckt att gleshetskomponenten stämmer väldigt väl med antalet faktiska skolor bland de tio kommuner som Riksrevisionen vill ge störst förbättring. I dessa tio kommuner finns 62 kommunala skolor, medan kommuner får kompensation för 61 skolor. Dessa kommuner förefaller alltså vara relativt korrekt kompenserade.I en tidningsintervju säger Riksrevisionen själva att en mätning av faktiska kostnader och behov skulle behöva göras, men att det inte funnits resurser för en mer grundlig utredning.Nu när regeringen ska kommentera Riksrevisionens granskning finns en möjlighet att de betonar att en analys av utjämningssystemet aldrig bör avvika från de faktiska behoven. Det är svårt att göra ett kostnadsutjämningssystem utan att fastna i att undersöka dagens kostnader och tänka att dessa alltid speglar vad kostnaderna borde vara, men då måste man också förstå att det faktiskt finns både ambitionsskillnader och effektivitetsskillnader mellan kommunerna.
Läs mer