Arbetskraftsbrist kräver nya sätt att jobba

Det kommer att saknas omkring 55 000 personer med rätt utbildning inom hälso- och sjukvården och pedagogiskt arbete på fem års sikt, enligt en ny rapport från Arbetsförmedlingen. Enbart nyrekrytering kommer inte att räcka till. Det måste också till en mängd andra åtgärder för att vi ska klara kompetensförsörjningen i välfärden.

Arbetsförmedlingens prognos: Var finns jobben?

Ett av Arbetsförmedlingens förslag för att möta utvecklingen med allt tuffare konkurrens om arbetskraften är ökad samverkan mellan olika aktörer i samhället som hjälps åt att dra åt samma håll. Jag kan bara hålla med. Vi behöver vara överens om problembeskrivningen och, framför allt, vilka kompletterande åtgärder som krävs utöver nyrekrytering.

Många olika åtgärder krävs

Med en flexibilitet kring åtgärder och lösningar, för såväl verksamheten som den individuella medarbetaren, så kan kommuner och regioner bli ännu attraktivare arbetsgivare. Det kan exempelvis handla om att vidareutbilda redan anställda medarbetare, att erbjuda en hälsofrämjande arbetsmiljö, att öka samarbetet mellan olika yrkesgrupper i välfärdens verksamheter och att ge fler medarbetare möjlighet att förlänga arbetslivet med ett par år.

Rekryteringsstrategier för välfärdsjobben

Stor potential i utveckling av arbetssätt och organisation

Personligen tror jag att det finns mycket att göra när det gäller utveckling av arbetssätt och organisering på arbetsplatsen. De flesta yrkeskategorier inom välfärden utför idag arbetsuppgifter som kräver en specifik utbildning, men det finns också många uppgifter som inte kräver just den bakgrunden.

Det kan röra sig om att hämta ut recept, fylla på engångsartiklar, beställa måltider eller förbereda ärenden inför beslut. Här måste vi bli bättre på att använda kompetensen rätt så att sjuksköterskan, socialsekreteraren, undersköterskan och förskolläraren kan lägga sin arbetstid där den behövs allra bäst.

Då behöver också digitalisering och automatisering ses som hjälpmedel och möjliggörare. Det handlar alltså inte om att robotar ska utföra operationer eller hålla lektioner i skolan. Det handlar om att frigöra tid för hälso- och sjukvårdens och skolans medarbetare i mötet med patienter och elever. Och när välfärdens medarbetare i större utsträckning jobbar med uppgifter de utbildats för ökar också möjligheterna till att fortsätta erbjuda högkvalitativa välfärdstjänster.