Publicerad 19 april 2022

Mindre statlig detaljstyrning ger invånarna mer välfärd

Budgettider får mig att tänka på generella, nivåhöjande statsbidrag som med god framförhållning kommer kommunerna och regionerna till del. Ett paradigmskifte som skulle ge mer tid och resurser till att utveckla välfärden.

Staffan Isling

I mina diskussioner med kommun- och regionledningarna handlar ett frekvent förekommande ämne om utmaningarna som riktade statsbidrag medför. Förra sommaren genomförde SKR en enkätundersökning som också visade på detta. Samtliga tillfrågade kommun- och regionstyrelseordföranden, över partigränserna, tog ton för vikten av generella och nivåhöjande statsbidrag. Kören är så samstämmig att den bör hörsammas.

Det är egentligen ganska enkelt. Kommuner och regioner ska inte lägga tid och resurser på onödig administration. Fokus ska vara på att utveckla de lokala och regionala verksamheterna i dialog med invånarna som nyttjar dem. Behöver Varberg satsa extra på skolan för att utbilda en växande elevkull eller finns det större behov i äldreomsorgen? Det är ett beslut som måste fattas av lokalt i dialog med invånarna i Varberg, inte av riksdag och regering.

Statskontoret publicerade nyligen sin årliga kartläggning av den statliga styrningen av kommuner och regioner. Kartläggningen visar att det under 2021 fanns 181 riktade statsbidrag och 23 kostnadsersättningar till kommuner och regioner. 21 nya statsbidrag riktade till kommunsektorn har börjat att gälla under 2021. Dessutom har 44 bidrag väsentligt förändrats och 20 bidrag upphört. I likhet med tidigare år har merparten av de riktade statsbidragen gått till vård, omsorg och utbildning.

De riktade statsbidragen behöver minska i både omfattning och antal. Staten behöver sluta använda statsbidragen som ett verktyg för att styra den lokala och regionala nivån i detalj. Det viktiga är hur kommunerna och regionerna arbetar för att få ut maximalt av resurserna, inte vilken påse pengar som är märkt för vilken utgiftspost.

Riktade statsbidrag gör den kommunala planeringen kortsiktig och ryckig. Ett gissel med bidragen är att de ofta kommer med kort framförhållning. Hela 72 procent av kommunstyrelseordförandena uppger att de avstått från att söka riktade statsbidrag. ”Kostnadsdrivande och oanvändbara”, beskrev flera av de tillfrågade ordförandena bidragen i rapporten Hur ger statsbidragen bäst effekt. I många fall är bidragen så kortsiktiga och snävt riktade att de inte alls kommer till nytta för invånarna. I andra fall finns ett stort behov av bidragen, men en kostsam administration och organisation – både i kommunen och hos staten – hyvlar bort mervärdet för medborgarna och stjäl resurser från viktiga satsningar.

Ett färskt exempel på kort framförhållning är förra veckans besked om statliga pengar till kommunala feriejobb för ungdomar under sommaren. Tillskottet är i sig välkommet, det understödjer de stora satsningar som kommunerna redan gör för att ungdomar ska kunna få arbetslivserfarenhet. Men planeringsförutsättningarna som kommunerna ges är i stort sett obefintliga. Pengarna annonseras i april och beslutas av riksdagen i juni, samma tid som kommunerna redan ska ha omvandlat medlen till lärorika sommarjobb. Om staten istället beslutat om stödet i höstbudgeten föregående år hade kommunerna fått rimliga förutsättningar att planera för sommarjobben. Ett litet steg för staten, men ett glädjeskutt för landets 290 kommuner.

Ett annat exempel är den statliga återhämtningsbonusen på 1,3 miljarder kronor, som ska användas till arbetsmiljösatsningar i vård och omsorg. Under hösten 2021 hann färre än 200 av landets 290 kommuner och endast 16 av 21 regioner skicka in en ansökan i tid. När kommunerna och regionerna väl fått medlen hade de bara ett par månader på sig att använda dem. Dessutom fick kommunerna inte använda statsbidraget till någon av de arbetsmiljösatsningar som de redan påbörjat under pandemin – pengarna var tvungna att gå till helt nya projekt.

Men det finns också satsningar som ändå genomförs med viss långsiktighet för ögonen. Äldreomsorgslyftet är sådant exempel. Medlen går till utbildningsinsatser, så att fler med relevant utbildning ska kunna bli tillsvidareanställda på heltid. I Ljusdals kommun har totalt 52 tillsvidareanställda medarbetare påbörjat eller slutfört undersköterskeutbildning under 2020 och 2021 tack vare 8,5 miljoner kronor från äldreomsorgslyftet. Finansieringen sträcker sig till 2023, men skulle med fördel kunna förlängas ytterligare.

Välfärdens utmaningar kräver långsiktighet. Allra bäst blir det om staten tillsammans med regioner och kommuner tänker tio år framåt i tiden. Då kan satsningar på riktigt komma medborgarna och en god välfärd till del. Jag har svårt att begripa vilka invånare som gynnas av statliga pekpinnar och kortsiktiga finansiella besked. Och just detta är särskilt viktigt att påminna sig om. De ekonomiska strukturerna i offentlig sektor är till för att gynna medborgarna, inte ministrarna i Rosenbad eller politikerna i riksdagen.

Staffan Isling

Tidigare krönikor

Informationsansvarig

  • Helene Lindstrand
    Presschef

Kontakta oss

Kontaktformulär SKR