Statlig styrning löser inte vårdens utmaningar
Den svenska hälso- och sjukvården håller hög kvalitet men står samtidigt inför flera stora utmaningar. De senaste åren har staten tagit flera olika initiativ för att öka kontrollen och styrningen av hälso- och sjukvården. Samverkan mellan samhällsnivåer behöver stärkas, men att flytta över ansvar löser inte utmaningarna.
Stora utmaningar inom hälso- och sjukvården
Den svenska hälso- och sjukvården har aldrig varit så bra och räddat så många liv som den gör i dag. Sjukdomar som tidigare var dödliga kan många patienter i dag överleva. Tack vare nya behandlingsmetoder och hälsosammare livsstilar lever vi i dag allt längre och mår allt bättre.
Samtidigt står hälso- och sjukvården inför flera stora utmaningar som till stor del grundar sig att vi får en åldrande befolkning och förändrade vårdbehov, där allt fler invånare lever med kroniska sjukdomar. Därtill ökar arbetskraftsbristen i Sverige, vilket påverkar hälso- och sjukvården likt arbetsmarknaden i övrigt. De senaste åren har väntetiderna till vård ökat på många håll i landet.
För att möta utmaningarna krävs en effektiv styrning med tydligt invånarfokus och en nära samverkan mellan kommuner, regioner och stat.
Så kan styrningen utvecklas
SKR anser att det ansvar som regioner och kommuner har för hälso- och sjukvården ska bibehållas. Hälso- och sjukvårdssystemets utmaningar behöver mötas nära människor och i förstärkt samverkan mellan systemets olika delar: kommuner, regioner och stat.
En huvudmannaskapsförändring skulle inte lösa de utmaningar hälso- och sjukvården står inför. Däremot skulle en större förändring ta lång tid och ta mycket kraft från det omställnings- och utvecklingsarbete som pågår i hälso- och sjukvården.
En förbättrad styrning av hälso- och sjukvården kräver förtydligande och renodling av olika aktörers roller och ansvar, samtidigt som samverkan mellan aktörerna behöver stärkas.
Här beskriver vi fem områden där staten kan förändra och utveckla sin styrning.
1. Skapa långsiktiga planeringsförutsättningar
Förutsägbara och stabila planeringsförutsättningar ger kommuner och regioner möjlighet att arbeta långsiktigt:
- För att undvika att kommuner och regioner gör drastiska nedskärningar i en kraftig lågkonjunktur bör staten införa en garanterad lägsta nivå på skatteunderlagsutvecklingen.
- Statsbidragen bör anpassas så att kommunsektorns totala intäkter med automatik kan finansiera en viss verksamhetsvolym med oförändrad skattesats. Värdesäkrade statsbidrag tar höjd för plötsliga kostnadsökningar utan att invånare får försämrad service. Det är också viktigt att finansieringsprincipen tillämpas fullt ut vid statliga reformer.
- Statliga initiativ inom hälso- och sjukvården behöver samordnas bättre. Olika statliga myndigheter behöver samverka för att undvika att uppdrag överlappar varandra eller rent av står i konflikt med varandra.
- I dag innebär balanskravet att kommuners och regioners negativa resultat måste återställas inom tre år. Det riskerar att förstärka en lågkonjunkturs negativa konsekvenser för invånarna, med tillfälliga kraftiga besparingar. Balanskravet behöver en mer långsiktig prägel, med fokus på god ekonomisk hushållning över tid.
2. Ta ett tydligare ansvar för kompetensförsörjningen
Under de kommande tio åren ökar andelen personer över 80 år med omkring 40 procent, samtidigt som andelen personer i arbetsför ålder endast ökar med knappt 3 procent. Sammantaget kommer efterfrågan på arbetskraft att överstiga tillgången. Antalet anställda inom vård och omsorg kommer inte att kunna öka i samma takt som de senaste åren, oavsett huvudman.
Staten behöver ta ett tydligare ansvar för utbildningar till hälso- och sjukvården, i hela landet, även utbildningar till icke-legitimerade yrken. Samverkan kring den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) behöver också stärkas mellan kommuner, regioner och lärosäten.
3. Utred statens roll för den rättspsykiatriska vården
I dag beslutar staten om vilka personer som ska dömas till rättspsykiatrisk vård, men regioner ansvarar för vården och kostnaderna. Under perioden 2017-2023 ökade antalet inskrivna patienter med 15 procent, vilket lett till både hög och ojämnt fördelad belastning på vården.
SKR anser att statens roll och ekonomiska ansvar för den rättspsykiatriska vården bör utredas.
4. Se över ansvar för screening och vaccinering
Socialstyrelsen har i dag ett uppdrag att bereda och besluta om rekommendationer om nationella screeningprogram, regionerna ansvarar därefter för en hälsoekonomisk värdering. För att bättre möjliggöra ett snabbt och jämlikt införande av nya screeningprogram anser SKR att processen för införande bör ses över. Staten bör kunna ta en större och mer samlad roll.
SKR anser också att en förändring av statens roll när det gäller vaccinationer kan övervägas. Staten skulle bland annat kunna ta ett större ansvar för hälsoekonomisk värdering, omfattning och finansiering, för att underlätta ett ordnat och jämlikt införande av nya vaccinationer.
5. Ta gemensamma krafttag för vårdens digitalisering
Den digitala infrastrukturen och de digitala tjänsterna utgör integrerade delar av i princip samtliga svenska vårdgivares verksamhet, offentliga som privata. De nationella delarna av infrastrukturen är integrerade med de regionala och lokala delarna.
Det skulle vara mycket svårt att flytta ansvar och styrning av vårdens digitala infrastruktur utan att flytta hela huvudmannaskapet av den svenska hälso- och sjukvården. Däremot behövs gemensamma krafttag och investeringar från kommuner, regioner och staten för att skapa en effektiv nationell digital infrastruktur, för fortsatt utveckling, underlättad användning och ökad säkerhet. Regionerna har gemensamt identifierat tio områden och insatser som behöver genomföras.
Åtgärder krävs för att utveckla vårdens digitala infrastruktur
Hälso- och sjukvården idag
Regionerna har det huvudsakliga ansvaret för hälso- och sjukvården i Sverige, men även kommunerna har ett omfattande ansvar och en central roll i hälso- och sjukvården. Staten har en viktig roll att bland annat stifta lagar, utbilda personal, bidra med kunskap och granska vården. Staten har också ansvar för delar av hälso- och sjukvårdens finansiering.
Sjukvårdens andel av BNP har legat på ungefär samma nivå under hela 2000-talet. Samtidigt har statens andel av hälso- och sjukvårdens kostnader succesivt minskat, oavsett regering.
Den statliga styrningen och kontrollen av hälso- och sjukvården har under senare tid ökat, exempel på det är fler myndighetsuppdrag och en ökad detaljstyrning av regionerna och kommunerna. Statskontorets rapport “Att styra de självstyrande” visar att den ökade statliga styrningen, som syftat till att öka likvärdigheten, många gånger fått motsatt effekt.
Ökad personcentrering
Den pågående omställningen till Nära vård har som mål att vården i högre grad ska organiseras och bedrivas med utgångspunkt i patientens behov, förmågor och förutsättningar och ta tillvara på personens egna resurser – så kallad personcentrerad vård. I den nära vården blir arbetssätt med ökat fokus på samverkan mellan regionernas primärvård, specialiserad vård samt kommunernas primärvård och omsorg centralt, där primärvården får rollen som nav i systemet. Det innebär att den kommunala hälso- och sjukvården får en allt viktigare roll. Förändringar i hälso- och sjukvårdens organisation, ledning och styrning behöver därför utgå från en systemsyn och sträva mot en ökad samordning mellan systemets olika delar. Ett längre avstånd mellan vårdnivåer riskerar att påverka denna utveckling negativt.
Demokrati och självstyre
Starka kommuner och regioner skapar bäst förutsättningarna för att forma världens mest innovativa och omtänksamma välfärd.
En levande lokal och regional demokrati ökar förutsättningarna för att invånarna ska känna sig delaktiga i de beslut som berör dem och deras vardag. Med starka kommuner och regioner kan beslut fattas utifrån lokala och regionala förutsättningar och möjliggöra för invånarna att utkräva ansvar från de som tagit besluten. En vital lokal demokrati minskar också risken för en alltför stark maktkoncentration på central nivå.
Kommunalt självstyrelse finns befäst i Regeringsformen och kommunallagen. Enligt den så kallade subsidiaritetsprincipen, som Sverige har förbundit sig att följa genom att ratificera Europarådets konvention om kommunalt självstyre, ska alla beslut fattas på lägsta lämpliga nivå, så nära medborgarna som möjligt.
Utredning om hälso- och sjukvårdens huvudmannaskap
Under sommaren 2023 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté i syfte att utreda om det bör införas ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården. Uppdraget ska redovisas senast den 2 juni 2025.
I hälso- och sjukvårdslagens inledande bestämmelser framgår att målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga ohälsa. Eventuella förändringar av huvudmannaskapet av sjukvården behöver ta sin utgångspunkt i dessa grundläggande värden.
Mer information
Informationsansvarig
-
Ulrika Vestin
Handläggare